Han sänkte huvudet och drog med nosen mot hnens kind igen och gav henne sedan en slick på kinden. Han log mot henne och kände att de var rätt. "Violet vill du dela livet med mig? Som min partner?" Han undrade hur hon skulle se på de. Att älska någon var en sak men att dela livet som partners var en helt annan sak.

Hans beröringar får hjärtat att skutta av glädje i bröstet.
Sen öppnar han munnen och talar. Orden som han yttrar.
Eller frågan han yttrar. Violet trot först att hon hört fel.
Men nej. Det är alldeles sant. Hon vill inget hellre. Hon nickar.
"Ja, jag vill inget hellre". Säger hon och sträcker på
halsen och hennes lilla skära tunga stryks mot hans nos.

Han såg på henne och log mot henne. Han kände hur hjärtat tog ett extra slag då hon svarade och han kramade om henne igen. Med henne vid sin sida så skulle flcoken klara sig bra. "Tack Violet"*

(Ska vi börja avsluta?)

Hon låter honom omsluta henne i ännu en kram. Det känns så rätt. Hon andas åter in hans varma trygga doft. Hon älskar honom så mycket. Alltid vill hon stå vid hans sida. Alltid stötta honom och få vara honom nära. Det är allt hon vill.

[Det låter bra. ^^]

(Ska de gå tillbaka till lyorna och så avslutar vi där eller?)

Tocho drar in hennes doft och ler mjukt. han ger ifrån sig ett vagt kurrande lätet, en blandning mellan ett nöjt morr och en katts spinnande. hans sätt att visa hur nöjd han är och hur bra de känns.

[Det kan de göra. ^^ Låter som ett bra avslut. <3]

Hon vill sitta där lite till. Bara lite till. Att få känna hans varma närhet. Hans kärlek. Hon vill tro på att det är sant. Att allt han säger inte bara enbart beror på hennes kraft. Att han faktiskt älskar henne så som hon älskar honom. Hon är så lycklig där hon sitter i hans famn.

En isande kall vind rufsade om Tochos päls och lugg och han rös till. "Ska vi gå tillbaka till lyorna innan natten är över oss?" Han såg på ehnne med de isblå ögonen och log mjukt. Han ville itne at hon skulle frysa.

Motvilligt lämnar hon den sköna värmen som hans päls och kropp skänker och hon ser upp på honom. Den violetta blicken möter den isblå. Hon nickar mjukt.
"Det låter som en bra idé". Säger hon. Sen, än dock något motvilligt, tar hon sig ur hans famn och reser sig upp. Med nosen ger hon honom en mjuk puff i sidan och ler varmt mot honom.

Tocho nickade och då Violet dragit sig undan så reste han sig upp och ruskade på sig och med hennes buff på bogen hans så nickade han och började gå men han såg till att hon var med.

(Svarar du och avslutar eller?)

Hon ruskar lätt på sig så att pälsen lägger sig till rätta på hennes kropp igen. Sen följer hon med honom. Vandrar vid hans sida. Hon lyckas hålla jämn takt med honom trots sina kortare ben. Hon vandrar med honom. Följer honom men håller sig vid hans sida. Där hon alltid vill vara. Hon ler varmt mot honom och de går mot lyorna tillsammans.

[Så. Avslutat så eller? :3 När kan de mötas igen? (A)]

(Japp Avslutar nu så kan de träffas igen senare :-))

AVSLUAT