Det var bara en gång som Zey-So hade sett månblomman lysa upp  den mörka marken. Då var hon en ung och romantisk nomad som var på sin livs första vandring. Det var innan en främmande flock fanns här. Zey-So kan inte säga att denna flock stör Valkyrians med sitt grannskap, de har betydligt farligare grannar i Kaiwood som ännu aldrig stört de. Men att komma hit för att hälsa på flocken sågs vara god ton, eller var det bara karginnans infödda nyfikenhet som fått henne att komma nära revirgränsen. Hon höjde huvudet och ett mjukt läte spred sig över området. Hennes röst var mjuk och behaglig att lyssna till men stark nog för att låta flocken veta att hon var här, och att hon var fredlig.

Skogen hade talat om för henne att det befann sig någon utomstående i skogen. Men så länge denne håller sig borta från reviret och inte skadar skogen så får vem som helst vandra här. Den mörka varginnan hade vandrat på revirets marker och lyssnat på skogens harmoniska sång. Natten låg över dem och månblommorna lyser upp skogen. Det är aldrig mörkt i denna skog. Varginnan som rör sig bland växtligheten smälter lätt in med sin mörka skrud. Och även de glödande blå ögonen smälter in.

Främlingen hade dock rört sig närmare reviret och varginnan hade blivit på sin vakt. Rör sig tyst närmare. Hon rör sig ljudlöst. Marken tillåter henne att sätta ner sina tassar utan minsta ljud eller vibration. Doften omkring henne är heller inte den av varg utan av skogen. Hon kan inte utplåna sin doft helt. Men hon kan kamouflera dem.

Främlingen hade stannat. Och så hade denne kallat. Det var inget hotfullt över stämman. Strax efter att främlingen tystnat klivet den mörka varginnan fram.
"God afton, främling". Hälsar hon och den glödande blå blicken fixerar den fläckiga främlingen.

Zey-So ser tiken kliva fram och ler vänligt till henne. "Trevligt när man får svar på sitt rop så fort. Jag ber om ursäkt om jag kom olägligt men jag kunde inte gå förbi bara sådär." Karginnan ler lätt och snärtar till sig själv med svansen över revbenen. "Mitt namn är Zey-So. Mitt hem är en bit härifrån mellan Kaiwood, Eriinari och Ken-yak." De gula ögonen ser uppmärksamt på honan men ännu går inte Zey-So fram för att hälsa ordentligt. Hon är ännu osäker på denna tik, eller kanske inte osäker men på sin vakt. Antagligen är honan också på sin vakt.

"Jag var i närheten". Svarar hon avslappnat och ler lätt mot främlingen. Hon undrar vad främlingen kan vilja. Det verkade ju som att denne kallat på henne. Kanske inte just henne men någon ur flocken. Vem som helst kanske. När främlingen nämner var hon kommer ifrån smalnar den mörka varginnans blick lite. Hennes första tanke var en medlem av TBB. Men främlingen verkar inte ha den doften på sig. Den doften skulle hon känna igen var som helst. Den här främlingen doftar av annat. En annan flock.
"Var hälsad, Zey-so. Mitt namn är Wami". Hon presenterar sig själv. Studerar lugnt denne Zey-so. Den främmande varginnan verkar inte vara hotfull i sitt beteende. Men sådant kan ligga under ytan. Wami vet det. Men hon dömer ingen bara rakt av. Zey-so får själv visa om hon är vänligt inställd eller inte.
"Du befinner dig på gränsen till min flocks revir". Säger hon. Främlingen är säkert redan medveten om detta. Men Wami talar ändå om det.
"Har du något särskilt ärende här?" Hon måste ju fråga. Det är lika bra att vara rak på sak.

Zey-So lägger märke till en liten ton av misstanke hos den mörka tiken och undrar vad det kan bero på. Har hon hört något om Valkyrians som inte var bra? Så synd att Lee inte var här med henne, den ungen kunde läsa av tankar med lätthet. Nu fick Zey-So lita på sina egna krafter och infödda intuition. "Hälsad, Wami. Jag hade inget särskilt i tankarna, bara att ta reda på mer om våra grannar vi har här. Som jag sa så är jag från västra Kaiwood. Min flock bor där." Hon såg nyfiket på tiken, hennes reaktion. De var visserligen långt ifrån varandra men kanske skulle Wami och hennes flock se de som rivaler trots det? Zey-So skulle med lätthet kunna slinka undan om det behövdes men då skulle hon iallafall veta att de har en farlig grannflock i närheten.

Hon känner sig lite lugnare när hon är säker på att Zey-so inte kommer från TBB. Fast hon kan väl inte vara säker. En spion kanske? Nej, nu är hon för paranoid.
Hon ser nyfiket på Zey-so.
"Vad heter din flock?" Frågar hon. Zey-so säger att hon kommer från västra Kaiwood. Wami kan inte låta bli att vara misstänksam. Är inte TBB den enda flocken i Kaiwood längre? Och vad har hänt som fått det att bli så?
"Du säger att du bor i Västra Kaiwood. Men Kaiwood har alltid tillhört The Bloodblooms. Vad är din och din flocks relation till dem?" Frågar hon. Just nu vill hon ha reda på om denne Zey-so är vän eller fiende. Är den fläckiga varginnan vän med TBB så vill Wami helst ha henne bort från Ötamon. På ett så fredligt sätt som möjligt.

Zey-So leende blir bredare. "Valkyrians" säger hon nästan ömt höjer huvudet något av stolthet. Visst, de var få men vem säger att de inte kommer bli fler?

"Du säger att du bor i Västra Kaiwood. Men Kaiwood har alltid tillhört The Bloodblooms. Vad är din och din flocks relation till dem?"

Zey-So rycker lätt på axlarna. "Kaiwood är stort. Den kan ta emot betydligt fler flockar än bara The BloodBlossoms. Tro inte att de härskar själva över ett så stort område. De ger oss inga bekymmer än iallafall. Kaiwood är stort och våra vägar har inte korsats. Får jag ställa samma fråga till dig?"
Zey-So's röst var spinnande och lent