Azriella har hunnit lära sig det mesta om Trinity's område och även träffat några medlemmar. Mest ledarparets ungar men de var jämngamla och det var bara roligt. Azriella hade saknat lekkamrater under sin uppväxt och nu passade på att leka och busa med alla som hade lust till det. Just nu låg hennes största sympatier för Akihiro och Aosora. Akihiro var en gentleman bland syskonskaran och har aldrig försökt reta eller såra henne. Aosora var vassare i tungan än Akihiro men hon var lika snabb som Azriella och de kunde leka kull med varandra vilket bringade glädje för de båda tikarna. Azriella kunde känna av Aosora's sympati mot henne men den var fortfarande ganska svag och krävde utveckling, vid varje deras möte så gjorde Azriella försök att stärka deras band. Akira var en svårare objekt. Han kände inte av något vänligt mot Azriella och var väldigt låst i sitt sätt, det var svårt att finna en nyckel för honom men det var även just han som fick empatikraften att utvecklas och hålla Azriella i trim.

Tiken gick längst med en stig som ledde runt flockmötesplatsen och var djupt sjunken i tankar. Hon var tvungen att se till sin mors välbefinnande här. Det viktiga var nu att finna Wami. Ledarinnan.

Wami rörde sig kring lyorna och försökte fixa lite smått för att allt skulle bli bekvämt för medlemmarna nu när våren börjar spira allt mer. Hon vill att alla ska må bra och ha det bra. Det är hennes strävan. Hon tänker inte så mycket på sig själv utan mer på de hon bryr sig om.

Hon stannar upp och ruskar på sig. Nu borde hon se sig lite mer omkring. Det finns fortfarande mycket som kan förbättras här och hon frågar jorden om vägledning. Skogen har inget emot att det lever vargar i den. Den är glad över livet som rör sig över marken. Så länge ingen försöker skada skogen. Och det har Wami varit noga med att underrätta varje medlem om. Därför har hon förbjudit jakt inom revirets gränser. Och om jakt sker i skogen så måste de lämna ett offer till skogen. Ett tack.

Jorden viskar om en individ som rör sig kring samlingsplatsen. En av de allra nyaste. Valpen. Azriella. Nyfiket på vad valpen kan ha för sig styr Wami stegen ditåt. Mycket snart får hon syn på den vita valpen. Hon tycker fortfarande den lilla tiken påminner mycket om Aosora och Akira. Men det är ändå mycket som skiljer dem åt. Det är det hon fokuserar på. Aosora och Akira är med grova. Till sättet. Azriella verkar med bekymmerslös. Som om hon bara vill ha så kul som möjligt.

"Goddag, Azriella". Hälsar Wami när hon är nära. Wami rör sig alltid ljudlöst. Jorden dämpar alla ljud av hennes steg. Även hennes doft är likt skogen.

Azriella höjer den rubinröda blicken och hälsar hövligt på ledarinnan. "God dag, Ledarinnan Wami". Azriella nästan bugar lätt för att markera sina ord och visa sig duktig.
Hon börjar nästan direkt leta efter känslor i den mörka tiken. Fundersamhet och misstankar var allt hon fann. Inte riktigt så nyttigt för den lilla vita tiken. Hon var tvungen att väcka någon form av känsla. Helst positiv.
"Jag hoppas att jag inte stör. Kanske jag kan vara er nyttig?"
undrar hon och nästan lyser av vilja stå till tjänst.

Hon studerar den lilla tikvalpen. Försöker slå undan sina tankar om vart denna valp kan vara sprungen från. Det är inge sådant som ska bestämma vem man är. Wami har själv slagit sig fri från sina rötter. Så gott som i alla fall. Men det känns som att hon ska falla tillbaka. Som om hon redan fallit djupt. Kanske är det just det som gör henne så misstänksam mot den här valpen. För hon vet inte var valpen kommer ifrån. Men hon har sina misstankar om dennes rötter.

Wami tippar huvudet lätt på sne när valpen talar.
"Vad har du i tanken. Azriella?" Frågar hon. Vara nyttig? Azriella är fortfarande bara en valp. Och hon borde få vara en valp så länge hon kan. Hur uppfostrar Tehhi sin valp? Wami själv vill att sina egna valpar ska få växa upp utan bekymmer. Att de får vara valpar. Att de på så sätt ska kunna finna sig själva. Det är så hon även låter Cerridwen växa upp. Den föräldralösa valpen som Wami nästan ser som som egen även om hon aldrig skulle kunna ersätta valpens egna mor. Wami skulle även önska att Azriella fixk växa upp utan bekymmer. Att hon får vara valp. Men på det sätt valpen talar. ... Allt för likt hennes egna två valpar. De som inte är Lihai's.

Våg av misstänksamhet sköljde över Azriella och hon hade  fortfarande ingen aning om varför Wami bar på denna känsla mot henne. Så synd att hon inte kunde läsa tankar. Hon ville mycket gärna finna ut vad det var Wami tänkte om henne. Hon visste redan vad hon tyckte. Wami verkade misstänksam och hade sina tvivel om Azriella. Den unga tiken slappnade av och tog emot känslorna, drog på de och lät de sedan formas om till något hon tyckte var bättre. Lugn och välvilja. Det ville hon att Wami skulle känna för henne. 'Kom igen, du kan väl tycka lite bättre om mig?' tänkte den lilla valpen och log glatt. "Jag skulle kunna följa med på jakt?" hon visste att denna förslag var alldeles för stort och skulle mycket väl kunna leda till tillsägelse eller straff. Vem var hon egentligen, liten snorvalp, knappt torr bakom öronen och bad om att vara med vuxna och jaga. Azriella lyssnade efter Wami's känslor efter utlåtandet.

Hon ler vänligt mot valpen. Även Azriella verkar ha bråttom med att växa upp. Wami skakar lätt på huvudet men försöker att inte verkar tillrättavisande eller hård.
"Du och de andra är ännu för unga för att vara med på riktig jakt. Men ni ska få börja träna. Det finns mindre bytesdjur som är bra att öva på. Jag tvivlar inte på att du eller någon av de andra skulle kunna göra bra ifrån er. Lyssnar ändå på mig när jag säger att jag vill inte att ni ska komma till skada". Hon vill inte lägga till 'innan de är redo'. För riktigt redo kan man väl aldrig bli. De flesta bytesdjur skulle kunna ställa till med ordentlig skada om man är oförsiktig. Hon vill att valparna ska ha ordentlig erfarenhet med sig innan de kan börja jaga större bytesdjur. Man ska sträva uppåt. Men först måste man börja med det minsta.