The forest was absolutely stunning, the farther they walked the more gorgeous view opened for, but the two white females could not find joy in all the beauty. Their day has been a very long, and fatigue that before was spreading around the paws now gripped the whole body, muscles asked for rest.

" It's probably not far away .. "
muttered the older female who went a little further on. Their hunting has not been successful , she tried to hunt down a deer but the animal turned out to be stronger than her and she was unfortunately struck by his sharp hooves. No bones were broken but a crack in the ribs was guaranteed .

The child who followed her did not answer but wiggled her ears in response . She was hungry , tired and sleepy. Most hungry which would make it difficult for her to fall asleep. She raised her head and saw with blank eyes over the forest and then very quickly, something one does not expect from so tired child ran ahead and then lay down on the ground waiting out her mother.

The mother stopped and looked at her daughter, she agreed. This place was no better or worse than anything else. She sighed and lay down beside in the snow. Azriella by her side lay apathetic and silent, it seemed even as if your puppy's breath and heartbeat has became weaker.

Det mörka varginnan rör sig nästan ljudlöst genom skogen. Det är bara det mjuka ljudet av tassar som sjunker ner i snön som avslöjar henne. Hon har ofta vandrat i sina egna tankar sedan valparna föddes. För hon ser hur två av dem blir allt mer lika sin far för var dag spm går. Hon vill blunda för det. Men det går inte. Hon kan bara göra sitt bästa som mor. Ge dem den bästa grunden för sitt liv som vuxna. Hon kan inte förneka att hon ändå älskar dem. För de är hennes valpar. Även om det är en hane hon tyst önskar livet ur som är deras far.

Träden viskar til henne att det finns främlingar i skogen. Främlingar är alltid välkomna i skogen så länge de inte är här för att förstöra. Men de här främlingarna verkar ha lite problem. Wami styr genast stegen ditåt. Hon kan inte låta bli. Dels för att hon drivs av en enorm nyfikenhet. Och så vill hon gärna kunna hjälpa till når hon  kan.

[mobilinlägg. :P Ursäkta stavfelen.]

The wind brought the scent of a strange wolf. Tehhi raised her head, and the color shifting eyes adopted a color of blood red. She looked at her daughter, Azriella was lying with her head resting on her paws and eyes closed. That was no sleep, rather unconsciousness. Tehhi stood up, ribs flared up in pain and the female gasped but took a few steps away from the puppy. It was important that no one would find her. She closed her eyes and let the ice form a protective dome around her daughter, both hiding her from the strange gazes and protecting against the cold.

Tehhi started walking in the direction of the stranger, and very soon she could hear footsteps and then even glimpse a dark silhouette. She stopped and yelped for attention.

Den vita lilla valpen kände sig uttråkad och hade bestämt dig för att utföra en av favorit-tidsfördriven. Följa efter mor. Men mor är faktiskt ovanligt svår att följa efter utan att bli avslöjad. Det har med hennes förunderliga jordkrafter. Akira har alltid varit väldigtfascinerad av mors krafter. Valpen hoppar fram i snön. Håller sig ändå på avstånd från mor. Ett tag till i alla fall.


Wami är medveten av sonens närvaro. Hon stannar upp och vrider på huvudet. Snart får hon syn på valpen. Akira är dock den av valparna hon är mest orolig för. Han visar på sådant mörker inom sig. Den yngsta dottern Sora visar även hon på generna från fadern. Men Wami älskar ändå alla sina valpar.  När valpen inser att han är upptäckt ger han upp försöken att hålla sig gömd.


Akira känner mors glödande blick på sig och kliver fram. Han har ärvt hennes spänst och smidighet. Även om valpkroppen ännu är något kompakt och lote klumpig. Men valpkroppen brukar ju vara det.  Akira pulsar fram till mor. Ser henne hela tiden i ögonen. Då är det ett ljud som hörs. Ett läte från en annan varg. Öronen spetsas på huvudet och den blodröda blicken riktas framåt.


Wami ler varmt åt sonen när han kommer fram till henne. Men den där blodröda blicken gör  henne något spänd. Lätet  spm bryter tystnaden påminner henne om att hon tänkte undersöka vilka främlingar som tagit sig in i skogen. Av ren nyfikenhet. Hon höjer huvudet och ger svar. Sedan sätter hon kroppen i rörelse igen. Snart får hon syn på den vita främlingen. Wami stannar upp igen.


Akira kastar en blick på mor när hon ger svar. Sedan är han snabb med att följa efter. När han får syn på främlingen så lägger sig öronen mot nacken. Ett lätt morrande lämnar strupen men mor hyschar snabbt åt honom och han tystnar.

Tehhi walked a little closer to see the stranger better, she immediately noticed the puppy by her side, white creature with red eyes. The female's sharp hearing perceived puppy growl and a small smile appeared on her narrow face, but after all, it was the adult female, she was more interested in.

Tehhi was higher than the female but narrower and lighter. She swept her tail and her eyes changed color from red to blue.

"Good day strangers, are you from this forest?"

She was standing a few feet away from the female, mostly for her own sake, she did not like to have people to close. The wind swept unusually hard through the woods and grabbed the female's long mane, the hair ruffled  and bared a small hairless spot on her neck where the scars from the vampire's bite forever marked her tender throat.

Wami studerar främlingen. Denne visar inte på att utgöra något hot. Inte nu i alla fall. Så öppnar främlingen munnen och talar. Hon talar inte Wami's modersmål. Men under sina vandringar och utflykter har Wami ändå lärt sig det andra språket. Just för att det kunde vara nyttigt.
"Greetings. My namne is Wami. And my pack lives in this forest". Svara hon.


Akira ser på mor när hon talar på ett språk han inte är van vid. Det gör honom ännu mer fascinerad av henne. Han måste be henne att lära honom. Det kan vara bra kunnande. Och man kan nå ut till många fler. Akira är väldigt vetgirig. Under den tid han måste stanna i flocken skadar det inte att ta till sig så mycket lärdom som möjligt. Det kan vara nyttigt i framtiden.

The female spoke her language very well but Tehhi noticed a slight accent, it was clear that it was not the female's native language
Tehhi frowned. So she has again wandered into someone else's area and encountered a leader. She had some luck getting into trouble, now it was even worse because her problems automatically became Azriella's problems.

"I hope I have not created a problem for you, I did not know that this forest belonged to someone. What is the name of your pack?"

She smiled apologetically.

Wami ler vänligt mot främlingen.
"No problem at all.  You are welcome to stay. As long. as you do no harm to the forest". Svarar hon lugnt.
Så tar hon ett steg fram.
"The namne of my pack is Trinity". Svarar hon på den frågan. Hennes leende mjuknar lätt.
"IF you or your puppy needs help kust say so". Erbjuder hon och nickar lätt för att lägga mer tyngd i orden. Wami är inte den som är sen med att hjälpa andra.


Akira lyssnar på mor. När hon nämner en valp spetsar han öronen och lägger med ens märke till den svagare energin som den vita tiken tydligen gömt för att skydda. Han tar ett nyfiket steg åt sidan. Lutar sig ut som för att se bättre. Akira har ärvt mors enorma nyfikenhet.

Tehhi smiled and shook her head.
"Of course I'm not going harm such a beautiful forest."

She once again looked at the beauty of the forest.

"Actually.. I think we need help. Me and my daughter. She is very hungry and in need of a healers attention. And me too I think.."

The pain in her side was pulsing constantly and every movement reminded her that. She walked to the snowdrift she made for Azriella and made the snow slide to the side exposing a small puppy.

"Azriella. Azriella wake up."
Her soft voice woke her daughter and the young white creature with black markings over her color-shifting eyes slowly opened them, now they had a color of summergreen and looked at her mother.

-We have to go?
Azriella rose up and now saw the strangers. Her senses told her that they were not dangerous. She was especially interested in the young male pup next to the dark stranger.
-Hi.

Tehhi smiled.
"I'm sorry again. My name is Tehhi. I was born in the Glaciers and wandered here. This is my daughter. Azriella."

Azriella smiled politely and wagged her tail.

Wami ser på främlingen.
"We have helares in the pack". Svarar hon. Själv kan Wami bara lote lätt läkekonst med växter och sådant. Men inget hon direkt har testat i det stora hela.  Hon kan bara vad jorden har visat henne. Och den här skogen är ändå perfekt för sådant med alla sina olika sortes växter.
Wami ser på valpen som kommer fram. Ser likheter med sin egen som och dotter. Men det är säkert bara inbillning. Det finns många vita och svarta vargar i landet. Och den främmande tiken är ju själv helt vit.
"I know a herb that will give you energi for a while. Then sooner maybe I can offer a proper meal". Säger hon.
"Nice to meet you, Tehhi. My namne is Wami. This is my son Akira". Hon nickar åt sonen vid sin sida.


Akira synar den främmande valpen. Han tippar huvudet på sne. Främlingens energier förbryllar honom. För de påminner lite om systerns, och även hans egna. Det är även på grund av energier som han inte känner någon direkt tilöhörighet till syskonen. Och speciellt inte hanen som spelar rollen som far.

Tehhi smiles. Azriella stands by the mother's side, but her gaze is aimed at the puppy that she understood was called Akira. Any resemblance she did not see. She was most curious about him as all puppies would be. She could feel his interest in her and that he was not dangerous. It was just it.

"May I ask, how did you know I had Azriella with me? She was hidden, and what herbs do you mean'll be in the woods? It's winter."

She apologized with a smile their many questions. Then she nodded kindly to Akira, the son Wami brought along. Maybe he and Azriella could become friends. She eyed pup any more clearly. He and Azriella was quite similar. Perhaps? No. Shiva has not told whether he had children.

Azriella was tired of all the calls and just wanted to play. Despite the fatigue, she leapt up to Akira with a tremendous speed. She has inherited her father's incredible speed and used it all the time.

"Wanna play?"

Det mjuka leendet ligger kvar på Wami's läppar.
"This forest speaks a language I understand. IT told me that the strangers walking these grounds might be in need of help".
Hon tar ytterligare några steg fram. Så ser hon ner på marken framför sina tassar. Där bryter snart en liten planta fram. Strångt tar den sig igenom snön och växer sig större. Snart står där en präktig liten buske med mjuka blad och grenar.
"The forest is a Good friend". Säger hon och tar några steg tillbaka.


Akira fortsätter syna valpen framför sig. Sedan slita hans uppmärksamhet mot mor när denne utför ett av sina trix. Akira har alltid varit lite avundsjuk på denna kraft som kan styra jorden efter behag. Akira själv förstår sig inte på vad han själv ser. Hans värld består av så många färger och skiftningar. Ingen annan förstår honom där. Och mor verkar nästan visa ... Rädsla, de få gånger han dumt nog fått för sig att fråga.
När främlingsvalpen rör sig mot honom i hisnande fart rycker Akira överraskat till. Han tycker inte om att bli överraskad så han blottar sina små huggtänder och morrar varnande samtidigt som öronen lägger sig mot nacken.


Såklart hon är medveten om varifrån sonen fått sitt mörker. Och det smärtar henne i hjärtat. Kanske är det även oro för att mörkret likväl kan komma från henne. Från hennes egna gener. Hon kan inte bara skylla på den hane som avlat valparna.  Hon tar två snabba steg mot sonen och nafsar till honom i nacken varefter hon säger åt honom.
"Var snäll".


Mors tänder i nacken får honom att rygga tillbaka. Denglödande blodröda blicken möter de glödande blå. När han ännu inte rår på henne är det lila bra att lyda mor. Men bara henne. För hon har trots allt så mycket att lära honom. Han fnyser korthugget och sätter sig ner. Vänder sedan den blodröda blicken mot den främmande valpen. Leka har han dock inte lust med. Han tycker inte om att behöva hålla tillbaka. Och han är mors son. Giftet i hans kropp kan han ännu inte tygla. Och det vore ju synd PM främlingen skulle få sig ett bett i leken och sedan yra runt med illamående och feber och vrida sig i kramper. Inombords flinar han åt tanken.

Tehhi listened with interest how Wami explained about the forest's language. When a seedling broke out the snow became Tehhi's green blue eyes large and marveled. So Wami had Earth's gift and could not use it so lovely. When the plant stayed in the growth and got nice green leaf she suddenly felt great compassion for the it. It must be painful for it to grow up in the snow that burns it hard with its cold. She sighed quietly and moved away all the snow and frost that was on around the plant so that it no longer touched it.

"You have a very beautiful power, Wami."
She looked up at the female, her eyes has become as green as the leaves on the bush and smiled.

Tehhi's attention was caught when Azriella no longer was by her side, but standing next to the puppy who understandably was intimidated by her sudden movements and growled. She thought it was only good for Azriella could not tell the difference with being scary and playing and needed to be told. Wami seemed to have a completely different opinion because she pinched her son and corrected him. Tehhi was not for corporeal reprimands for puppies, but used preferably words.

Azriella looked surprised at Akira when he growled at her and the knowing that he was startled by her movements appeared to her.
When he was bitten by his mother she got also a strong feeling that he no longer wants to play. She glanced toward the male puppy again and waved weakly with the tail, only the very top.

"Azriella, please respect his personal space. You came in to close."

She looked at Wami

"Forgive her. Azriella have not met so many peers in her life. Akira did nothing wrong, he only defended his place"


She smiled apologetically and lowered her head to sniff at the plant.


"Azriella, come here."
(Azriella last time glanced att Akira och gave him a small smile before running off to her calling mother, once again in the same high speed.)

Then she looked at Wami.
"Is there anything special we should eat of the plant?"

"Thank you". Svarar hon på Tehhi's komplimang om hennes kraft. Wami har alltid varit särskilt stolt överblivna jordkrafter. Men hon är noga med att vårda jorden. Hon använder den sällan i egoistiska syften. Hon brukar fråga om lov . Ifall jorden är villig att höra hennes önskan.
Wami ser ner på sin son. Kanske i andra fall kunde man se att han morrade för att Azriella kom för nära. Men Akira är på sitt eget sätt. Hon skakar lätt på huvudet när Tehhi's ord verkar försvara Akira's reaktion.
"Akira likes to play rough. And I was thinking about Azriella's wellness. Akira's bite might make her ill. And he always bites when he play". Svarar hon. Akira lyssnar bar när hon tillrättavisar honom fysiskt. Men hon tar aldrig i för hårt. Men det är det enda han lyssnar på. Men rädslan för sonens inneboende mörker växer då hon alltid kan se flinet på hans läppar efteråt. 
"You can eat the whole bush". Svarar hon vänligt.


Akira ser upp på mor. Hon fortsätter tala på det där underliga språket. De vita öronen klipper till på huvudet varje gång hon uttalar hans namn. Vad är det hon säger om honom? Han vill veta. Hon måste lära honom.  Flinet  vilar mjukt på hans läppar. Den glödande blodröda blicken söker sig till plantan mor lät växa fram. För att ätas? Han kan både se och känna de livgivande energiernas i plantan. Och avsaknaden av ork hos främlingarna. Mor är inte den som är sen med att att hjälpa de som behöver det. Det ska han ta ur henne. Å vad han älskar sina egna tankar. Men han skulle gilla att bita den där främmande valpen. Och se hur hon reagerar på hans gift. Det vore en kul lek.

Tehhi nodded and explained to Azriella to start eating the green healthy leaves.
Azriella was not slow to begin, she clearly lacked the vitamins that only plants could give and getting to eat a juicy fresh leaf was something she wanted to do.

The mother let her eat first and took the opportunity to ask.
"What do you mean? I see that your son is taller and stronger than my daughter, but I doubt he could hurt her a lot. She is very quick as you can see and rarely allows herself to get hit. I've noticed it already when we hunted. Not to gossip but she can catch up a hare, something I can not do when it's open land. "

Meanwhile Azriella have eaten a large portion of the bush and took the opportunity to bite off a suitably sized branch which she happily demonstrated for Akira. It was once again her attempt to lure him into a game. Maybe he liked tug of war? She waved slightly with the tail. The energy began to flow into her body.

Tehhi bit off a few leaves and with enjoyment chewed on them.. So fresh and tasty. She missed the summer after all. She was glad the healthy green plants heat brought.

"Thank you Wami. It did help us alot. Do you possibly have a place for us in your pack? I am no strong hunter but I know how to fish."

Hon ler mjukt när hon ser på sonen. För hon älskar honom ändå så mycket.
"I am partial poisonwolf. And Akira inherited the poison. I have also seen him drain the very lifeforce of hares". Det sista la hon till med en suck.  Det skulle inte förvåna henne om Akira skulle försöka sig på att suga åt sig Azriella's energi för att sakta ner henne. Wami's tankar sliter sig till den dagen då Shiva nästan sög livet ur henne. De glödande blå slits bakom svarta ögonlock för en stund.


Akira studerade kort när främlingarna äter av växten. Ser dess energier blandas med vargarnas. Det är fascinerande. Men när tikvalpen försöker locka honom med ett blad, kanske dragkamp, så vänder han bort huvudet och ignorerar henne. Även om det vore lockande att bita tag i växten och låta giftet söka sig via den och till främlingen. Tanken är lockande. Men han håller sig och sitter kvar där han sitter.

"Poison Wolf, is it true?"

She looked compassionately at the puppy and then Wami.

"Is it dangerous, I mean poison? It is hard to believe that such a little puppy would bring great harm. He has a second gift? In Azriella its only speed I saw."

She looked interested in the puppy and then Wami. World intrigued her more and more. She has encountered vampires and elemental wolves. Now, she was told that there were wolves with venomous bite. What luck that both Wami and her young son was so peaceful.

Azriella dropped the stick and looked impossibly at Akira. So this was not fun for him. She wondered what plays he liked. Not chase-playing, no tugs of war. Perhaps wrestling? She slowly began sneak up up towards Akira. Her whole body language spoke of what she was going to do.

"Well, he likes to bite. And he can not control hos venom yet".
Svarar hon och ser på sonen igen. Tacksam över att han håller sig så lugn.
"I think he might even have the power to wield energi". Som hon sa förut. De stackars hararna som han sugit livet ur. Hon ser på valpen Azriella. Snabbhet. Hon ryser av bara tanken på den snabbhet Shiva besitter. Den glödande blicken fästs på Tehhi.
"And of course Therese might be place for you two in the pack. IF you want to stay". Hon ler glatt. Tehhi verkar var en väldigt trevlig tik. Och när flocken växer är det alltid lika kul.


Akira fortsätter ignorera Azriella. Men han kan känna hennes energier som rör sig mot honom. Han vrider på huvudet och den glödande blodröda blicken fästs på tikvalpen. Så hon har fortfarande inte gett upp. Vilken pina. Öronen stryker sig mot nacken på honom och det drar lite i läppen. Början till ett morr vibrerar i bröstet på honom. Så reser han sig upp. Hukar signumet marken och skjuter sedan ifrån. Mot Azriella. Ett varningsmorr letar sig ur strupen. Måste han sätta henne på plats? Den här skogen är hans.

Tehhi nodded gratefully.
"I would love to accept the offer., We have long searched a place we might call our home and this forest is a place that enchants us."

She listened with interest to Wamis thoughts.
"Energy? Sounds like a very interestin power."
She looked at her own daughter and discovered that this began to slowly crawl towards Akira who ignored her and was just about to tell her daughter to leave the male puppy alone when he suddenly turns his head and growls.


It is clear that he does not like what Azriella doing and suddenly charges against her. Not playing but as a warning.
Azriella who was full of energy from the plant leaped of course away and happy that she managed to get his attention began to skip and jump around him.

"You can never catch me!"
- Azriella!

Azriella stopped in mid-motion and looked at her mother with pointed ears. She was not accustomed to mother yelling at her so she stopped at what she was doing right away.

[stackars Akira..<.<]

"Then you are welcome to stay and to call this forest home". Svarar hon mjukt. Glad över att flocken kan växa lite till. Sedan ser hon på sonen med oro i blicken när han tar ett språng mot Azriella.
"Akira, var försiktig. Ta och lugna ner dig är du snäll". Säger hon till sonen. Hon försöker vara en bra mor. Men det är inte lätt. Hon försöker bara att göra tvärt emot hur hennes egen mor behandlade henne. Hon försöker lägga ner lika mycket energi på alla sina valpar.


Akira stannar och morrar fortfarande åt den irriterande valpen. När han sedan hör mors röst som talar det språk han är van vid slutar läppen darra och han fuktar nosen med tungan innan han fnyser åt främlingen och vänder sig om och går tillbaka till mor. Han håller sig på mors goda sida. Även om han till och från ignorerar henne. Men han är inte dum att han ignorerar mor som faktiskt försöker göra sitt bästa med att fostra honom. Även om han aldrig kommer bli som hon önskar.

Tehhi nickar tacksamt och börjar följa efter Wami när båda valpar lugnar ner sig och sluter upp vid sina mödrar. Azriella ger Akira ett obekymrat leende innan hon kommer fram till sin mor och möter hennes något ogillande blick. Några sekunder ser det ut som om Azriella skäms över sitt uppförande men den lilla valpen utbrister med en självklar barnslig omedelbarhet.

"Don't worry mother, he WILL like me. He doesn't now but he will!"

Det lät ganska obehagligt med tanken på den säkra tonen Azriella hade. Tehhi hushade åt barnet och skakade på huvudet som om detta var ännu ett påhitt från dotterns håll.

[Ska vi avsluta här och säga att de vandrade till området? Vill gärna träffa andra, btw, vilken rang ska Tehhi få?]