Tystnaden var total. Ingen vind som hördes över träden, inget regn som attackerade bladen och inga levande djur rörde sig, inga förutom vargen. Det var en mycket gammal varg, vitare än snö och med två par långa, smala horn. Han rasslade lågt eftersom den vita svansen var så lång att den släpade i marken. Inte en sten eller ett grässtrå fastnade dock i den långa pälsen, det var som om smutsen skydde den vita fällen.
Vargen stönade svagt när han satte sig ner vid roten av ett träd. Det var så högt att träden runt omkring dolde kronan. Av ljuset under träden att dömma var det sent. Solen höll antagligen på att sänka sig och badade skogens ovansida i rött. Den stora hanen hade alltid älskat solnedgången, den var så vacker.

(Blahh... Pax till Lihai)

Den stora gråa vargen gick med stora steg över skogsstigen, hans ena öga är blint och det löper tre ärr över det, ett minne från fadern,  och det friska ögat är guldfärgat, en lång grå lugg hänger ner över hans ögon och toppen på hans ena öra är avslitet och han har ärr över nosryggen.

Men trots det så rörde han sig smidigt längst skogen och han njuter av  det vackra landskapet, visserligen är han på uppdrag att kolla så ingen obehörig träder in i flockens revir. han sveper lätt med svansen och tänker på valparna och på sin älskade Wami, han har inte sett henne på länge, men han antog att hon är ute på en vandring igen och hon skulle så småningom återvända till dem.

Det enda som oroade honom var att han inte fanns där vid hennes sida om det skulle hända henne någonting. Han stannar upp när hans nos uppfattar en okänds vargs doft i närheten, han klipper lite med öronen och styr stegen ditåt. han får snart syn på en vit varg med horn under ett träd. han spetsar öronen smått. - Var hälsad främling.

Den trötta hjärnan och de slappa öronen hade inte hört de fyrbenta stegen som närmade sig. Med ett ryck höjde han huvudet vid den okända rösten. Han blinkade några gånger för att få bort tröttheten ur ögonen, han hade inte ens märkt att den smugit sig på.
Blicken fokuserades på en grå varg framför honom. Av lukten att döma var det en hane men så mycket mer hade han svårt att tyda. Mörkret gjorde det svårt för honom att se vargen tydligt, men han såg i alla fall luggen som beklädde hans ansikte.
Det abrupta vaknandet fick den gamla hjärnan att tappa bort sin vanliga hälsningsfras.
"God morgon!" svarade han och rynkade sedan pannan när han insåg att det verkligen inte var morgon.
"Ber om ursäkt." skyndade han sig att säga "Var hälsad!" han undvek att lägga till ordet 'främling' så som han så ofta gjorde eftersom främlingen använt den frasen.
Han hade ingen lust att ställa sig upp, men kände att det vore ohövligt att sitta kvar där han var. Så han reste sig upp och nickade mot den okända väckaren.

han ler vänligt mot den större hanen och han sveper mjukt med svansen. Främlingen verkade trött och han undrade om han hade väckt honom ur hans sömn. - jag ber om ursäkt om jag väckte dig.  säger han med en ursäktande min

den gyllenbruna blicken flyttar sig snabbt runt ötamon innan den stannade på vargen igen. - Jag är Lihai förresten, jag är ledare tillsamans med min partner Wami för Trinity. 

ett vänligt leende syntes på hans läppar och han lägger huvudet lite på sned. - vad är ditt namn mister? han klipper smått med öronen.

Istället för att svara med ord på hanens ursäkt ler han bara brett mot främlingen och gör sitt bästa för att jaga sömnen från hjärnan.
Fundersamt undrade Immiker om det fanns en anledning till att främlingen presenterade sig som ledare. Kanske var det för att ingiva respekt? Det gav det i alla fall. Den stora vita hanen kände sig mindre i jämförelse med Lihai när han visste att denna vakade över en flock, även om han gjorde det med en partner.
Vi ordet 'Mister' flinar Immiker pojkaktigt och ett kluckande fniss hördes från honom. Huvudet vickade roat fram och tillbaka.
"Mitt namn är El'the Immiker, men kalla mig Immiker." svarade han fortfarande flinande "Och mister verkar onekligen meningslöst att använda på mig." det kluckande fnisset kunde åter höras från den behornade hanen när han såg på Lihai.
"Alfa säger du?" leendet låg kvar på läpparna men var inte längre lika brett "Är det många du vakar över?"

han log varmt mot Immiker och sveper mjukt med svansen och klipper lite med öronen. hans öron klippte mjukt fram och tillbaka och han skrattade till när Immiker kluckande till. - trevligt att träffa dig Immiker. han böjde respektfull på huvudet och han lyfter sedan huvudet och möter hans blick med sitt enda öga. - det är 11 stycken och vi växer sakta men stadigt. 
han ler varmt mot honom - vad för dig till Ötamon Immiker?

Immiker applåderar honom tyst över antalet i flocken. Det var en avsevärd mängd vargar att ha koll på.
Vad hade fört honom till Ötamon?
Han visste inte riktigt varför han valt att vandra tillbaka till Ötamon. Leendet var riktat mot Lihai och hans svans ryckte till.
"Jag tror det är skönheten som lockade tillbaka mig." sa han till den mindre hanen. En plötslig klåda bakom örat fick den vita hanen att höja ena bakbenet och rafsa sig hårdhänt bakom örat. Att han inte slog i hornen såg ut som ett under men var så inövat att han inte längre tänkte på det.
"Befinner jag mig i ert revir?" frågade han och såg plötsligt nästan oroligt på Lihai. Han ville inte stöta sig med någon flock och gjorde sig nästan beredd på att lämna skogen på en gång.

han log och klipper med öronen och nickar - Ja  Ötamon är sannerligen en vacker plats. han sveper lite med svansen och är imponerad att immiker kan klia sig själv utan att fastna i hans horn. Han hade ett stort ansvar både som ledare och som fader, men han skulle skydda alla med sitt liv men han kände att Immiker var någon han inte behövde vara orolig för, han verkade väldig lugn och vis och han kanske skulle bli en bra tillgång i flocken?  Han skrattade till och skakade på huvudet Nej min vän du är precis utanför vårat revir så oroa dig inte.

Immiker log mot den grå varghanen.
"Vilken tur jag har då, men vill ju inte klampa in på flockars områden hur som hellst." sa han, lite på skämt samtidigt som han mycket väl kom ihåg en gång då han gått in på en flocks område och sedan blivit utdriven med tänder och klor. Otroligt nog kom inte några av dem synliga skadorna till då. Skadorna som han fått under den jakten var skyddade under pälsen.
Den mörka blicken gled åter över Ötamon. Han undrade åt vilket håll han skulle behöva gå för att inte vandra in på Lihais flock.
"Vad kallar ni er?" frågade han nyfiket och vände tillbaka blicken mot den halvt blinda vargen framför sig. Det var alltid bra att veta vad det fanns för flockar i ett land så att man inte var bambi på hal is när det kom på tal.

Han drog lite på munnen och reser sig upp och tar ett steg närmare den äldre och behornade vargen, hans blick möter Immikers blick - nej det skall man inte göra, för det finns flockar som kör iväg en med klor och tänder bara man är lite för nära reviret men inte har trätt över den.

Han slickar sig om nosen och ruskar på huvudet så den långa gråa luggen faller ner mjukt över han ögon. - men det är inte alltid lätt att veta vart flockernas revirgränser går, då man kanske är ny häromkring eller aldrig har varit i områdena.

Men han kände att Immiker inte skulle bli något problem för flocken, han hade inga tendeser att skada flocken och Han själv fick uppfattningen av Immiker att han är en lärd och vis varg och han skulle lära de unga i flocken mycket.

med ett ryck kommer han tillbaka till verkligheten när Immiker pratar igen och han ser en smula förvirrad ut först innan han förstod att den äldre vargen hade frågat vad de kallade fo´locken. han log vänligt - Trinity kallar vi oss.  Han fick en tanke att den här äldre kloke vargen skulle bli en bra tillgång till flcoken, men frågan är om Immiker ville gå med i dreas flock eller om han var på genom resa - säg mig Immiker  var det bara skönheten hos Ötamon som förde dig hit eller var det något annat också som förde dig hit?

Han nickade långsamt. Tack och lov hade han inte mött en sådan flock i Numoori, än. Men det fanns gott om dem utanför detta lands gränser. Som ung hade han stött ihop med många av dem, och dessutom varit dåraktig nog att försöka vinna mot dem, trots att han var en varg och dem sjutton. Minnena av dessa flockar låg gömda under hans päls och skulle inte hittas fören någon lade nosen mot den skrovliga ytan.
”Och har man inge bekantskap med någon utav flockarna blir det ännu värre.” sa han med en skämtsam tonart och ett leende.
Trinity
Ett drömmande leende uppenbarade sig nästan på gamlingens bleka läppar. Det var ett fint namn. Flocken lät inte elak med ett sådant namn och hade Immiker varit ensam hade han nog börjat drömma, hittat på sagor om en flock han inte kände till.
Med ett litet ryck såg han på Lihai och log.
”Jag vet inte. Jag känner väll att jag passar i en så trolsk skog som denna. Det känns inte som om sagorna har något slut i denna skog.” sa han och log sådär lite drömmande mot den grå varghannen. Han visste inte varför han var här, skogen verkade locka honom till att stanna och andas likt få andra skogar någonsin hade fått.

han log mot den äldre vargen, en ide börjar komma fram i hans huvud, han kanske skulle erbjuda immiker en plats i flocken? Han spetsar öronen när immiker pratar igen och han ser den drömmande leendet på hans läppar - det finns säkert många sagor om Ötamon och många områden har alla sina egna sagor.

Han möter Immikers blick och öppnar munnen och säger med en vänlig röst - Skulle du vilja gå med i Trinity och dela dina berättelser för oss i flocken?

Han nickade långsamt. Jo visst fanns det säker många sagor om Ötamon, men han älskade framförallt att han själv fick sådan inspiration från det här stället. Dem mest fantastiska sagor han berättat verkade komma härifrån.

Den gamle ler plötsligt. Blicken glider iväg en bit och han är tyst en stund. Så vänder han tillbaka blicken till Lihai och leendet blir en aning bredare.
"Det vore en ära att få berätta sagor för er flock, och att få vara en del av den." sa han med vördnad i rösten. Ett uns av den mystiska, beslöjade rösten han fick när han berättade kunde skönjas i hans svar som verkade darra av förväntan.

han ler stort mot den äldre vargen. det skulle vara intressant att få höra hans berättelser. - jag hälsar dig välkommen till Trinity Immiker. 
han reser sig och sträcker på sig innan han vänder sig om för att gå i flockens centrum. men han vrider tillbaka huvudet och ler - kom så skall jag visa dig runt och presentera dig för resten av flocken

"Jag tackar ödmjukast." svarade han med en krökning i mungiporna.
Den grå reste sig upp men det dröjde några sekunder innan Immiker kom på att han skulle följa med. Med ett lågt skrockande reste han på sig och skakade på huvudet åt sig själv. Tänk att han nästan glömt av att följa med hanen när han reste sig!
Tyst följde han efter Lihai. Det fanns inga ord han kände var nödvändiga att säga och följde därför bara i den grås kölvatten.
Han var nyfiken på vilka som skulle kunna finnas i denna flock, hur dem såg ut och ifall alla var lika vänliga som Lihai.

han går vidare och ser på den äldre hanen och log sitt varme leende mot honom. han klipper lite med öronen och går sedan vidare längre in mot revirets, Det skulle vara roligt att ha en sagoberättade som kan underhålla dem alla och att höra sagor från andra är alltid lika roligt. han ser sig omkring i den vackra skogen och suckar nöjt. Deras flock växte sakta men stadigt och han tycker det är bara kul att fler vill ansluta sig till dem. han ser bak mot immiker igen - Jag hoppas att du skall trivas här och du komemr säkert träffa resten av flocken i sinom tid.

(avsluta? :))