De vilda växterna bildade en hinderbana för främlingar och de stora träden växte alldeles inpå varandra. Djupt inne i skogen kunde himlen inte skymtas, det kunde nästan likaväl vara natt tack vare det täta taket utav löv. Men den nätta vargen var långt ifrån djungelns mörker, hon vandrade endast i utkanten på skogen men det tycktes ändå vara mer än tillräckligt för henne.
Luften var tung att andas och värmen var värre än den hon upplevt en så kallad 'vacker' (eller snarare hemsk) dag på den öppna slätten. Det var inte samma värme, denna var endast jobbig. Ändå hade det gigantiska djungeln lockat den vita honan. Växterna var för henne intressanta och hon fann livet i det stora området vackert. Hennes intresse låg framförallt i de fåglar som satt högt uppe i träden. Deras starka färger lockade till sig hennes uppmärksamhet och hon ville så gärna sticka ut likt dem. Hennes päls var vit och tråkig bortsett ifrån de få rosa tecknen hon bar. Trots den kvava luften och värmen kryllade ändå platsen utav liv. Inte rörelser eller mycket ljud, platsen var trots allt ganska lugn, men hon kände det helt enkelt inom sig.
Honan pressade sig fram emellan växterna men tvärstannade när ljudet utav en flod nådde hennes öron. Det dånade inte fruktansvärt utan var mer som ett trevligt litet porlande. Hon spetsade öronen och kände törsten växa medans ljudet kändes allt intensivare i hennes huvud. Den vita svansen började röra på sig och hon trycka ifrån ordentligt med sina bakben, tog ett skutt framåt och fortsatte i trav emot ljudet. Hon vek smidigt undan ifrån växterna medans hon fortsatte med långa steg, inget hon vanligtvis skulle göra, men vattnet gjorde henne helt enkelt motiverad. Det var som om hon kunde skogen utantill.

Hon tvärstannade framför vattnet, växterna fortsatte att växa alldeles intill den ganska smala floden vilket hade gjort det svårt för henne att faktiskt komma intill utan att ramla i. Vattnets rörelse gjorde henne nöjd, hon hade tidigt lärt sig att hon inte skulle dricka stilla vatten. Nöjt sänkte hon huvudet ner emot vattnet och började lapa i sig med sin skära tunga. Vattnet var mer åt det varma håller än kalla trots att det var ljummet, men hon klagade inte, för henne var det alldeles perfekt. Hon kände sig helt avskärmad ifrån resten utav djungeln just nu, bara hon och hennes fantastiska vatten.