Allt var så tydligt men trotts det så rörde hon inte på sig. Inte ens då tiken slog sina tänder runt det lilla livet och kastade iväg honom och ljudet då valpen träffade marken fick det att rycka till i dom ljusa öronen. Ria visste precis var den lille hade landat men gjorde inga försök att se emot honom, avslöja honom för den robusta tiken skulle bara vara dumt för tydligen så visste hon inte var han befann sig.

Men något stämde inte, istället för att leta rätt på valpen började tiken att röra sig emot henne. Emot Ayira och Nemo. Rösten fick dom ljusa ögonen att smalna av och hon såg emot Selva som valpen hade kallat henne. Lika kall och död som blåaste is såg hon emot henne, igenom henne och öronen vinklades framåt och spetsades noga.
"Lägga ner energi på mig skulle vara lika lönlöst som att jaga luft." stämman bar alltid en sjungande ton men nu var den lika isig som hennes blåa ögon. Hon ville inte alls stå upp emot denna tik men lämna två försvarslösa valpar gick emot allt hon trodde på och med en dåre som denna.

https://www.youtube.com/watch?v=pqIULJfP_ew