Att det var natt var ett faktum som inte gick att ignorera. Solen hade gått ner för minst en timme sedan, och den klotrunda månen hade åter börjat sin färd över himlavalvet. Stjärnorna hjälpte till att lysa upp, men en av betraktarna fann inget i dem.
Blair tyckte om att stanna upp en tid på kvällen och vara för sig själv. Att betrakta himlen och månen var lugnande. Stjärnorna, däremot, var inte trygga. Hur kunde något så avlägset, och som sken med ett så kallt ljus, kännas tryggt? Det måste kännas ensamt att vara där ute helt ensam, att aldrig ha någon att vända sig till. Visst, Blair var ensam nu, men det var självvalt. Hur skulle det kännas om hans möjlighet att välja tog ifrån honom och han inte längre hade något val?

Den bevingade ruskade på huvudet där han låg på en gren över gläntan han brukade träna i. Tankfullt strök han med tassen över barken, där djupa bitmarken fanns. Så många timmar han använt till att bygga upp muskler, bli stark men behålla smidigheten. Så mycket tid. Om det var värt det kunde bara framtiden svara på. Ungdomen log snett. Var inte det här med framtiden hans grej då? Jo, han antog det.
Men kraften var så.. okontrollerbar. Kanske var det därför han höll sig till sin luftkraft. En låg suck slapp ur honom och han lät små vindar susa runt i gläntan, bara för att bevisa för sig själv att han kunde.

[Alltså... derp... iaf, Taher.]

Sakta med ljudlösa steg vandrade han igenom den täta skogen. Hans dimma vara tät omkring honom som vanligt. Han stannade och sänkt huvudet medan han höjde ena benet för att klia bort det insekter som hade satt sig på honom. Varför skulle Shady och Midnight välja den här platsen? En av det få fördela, om inte bara en som han såg i den här platsen var att det var lättare att skapa dimma här. Men annars såg han inte så mycket andra saker som var bra för honom. Det var en aning för varmt för han ska tycka om det och så klippande fukten in i hans päls. Dock måsta han erkänna att för det Shady och Mid har tänkt sig så skulle platsen vara passande. Men ändå.

Det ända som talade om för honom att det var natt var det nattliga ljuden. Dimman gjord att han hade en aning svårt att annars utgå från något annat än ljud. Han kände hur dimman framför honom sluta mötas mot träd. Var han på väg mot en glänta? Han skulle precis ta det första steget ut i gläntan när han kände hur en vind börja blossa på onaturligt viss. En vind borde inte kunna blossa på det här visset för alla träd som skulle blocka den. Han stannade upp och börja låta sin dimma växa sakta i gläntan upp för träden och ner mellan stena och rötter. Det bord finnas någon som gjorde det där med vinden här. Snart skulle hela gläntan var täckt av dimma.

Vindens närvaro gjorde att han kände sig lugn. Han kunde lita på den. Den var hans vän. Han reste sig upp, bredde ut vingarna som växt sig större och seglade ner till marken. Valpen landade med en dov duns, knappt hörbar.

Han var stolt över sina framsteg. När han först kommit hade han varit svag, och inte alls... bra. Nu, efter Shady och Mid hade tränat honom, var han bättre. Inte bäst, men bättre.
Och de två verkade också tycka det. I flockmötet hade han fått rangen jägare. Både Lee och den andra fakargen, BloodQueen, skulle hänga med honom. Betydde det att han var högste jägare? Ett brett flin gled över hans läppar. Även om det kanske inte var så, så var det kul att låtsas. En dag, skulle alla buga för honom. Möjligtvis inte Shady eller Midnight.

En dimma började sprida ut sig i gläntan. Blair backade lite när den kom upp på sidan om honom. Han blottade tänderna i en morrning och raggen reste sig. Han tyckte inte om den. Den kändes inte naturlig.
Blair koncentrerade sig och vindarna blåste starkare. Dimman närmast honom skingrades, och så började han jobba runt sig, så att den inte omringade honom. En särskild vind blåste undan dimma, och han tyckte sig ana en gestalt. Blair rynkade på nosen.
"Träd fram!", krävde han med bestämd röst.

// Wow, inte alls jättesegt svar.. //

Han kände hur vinden blås bort hans dimma. Ragget rest sig och svagt blottade han tänderna. Den här erfarenhet tyckt han inte om. Vem vågade ta bort hans dimma så lätt. 
Dimman kämpade tillbaka mot den främmande vargen. När rösten ljöd igenom gläntan så spetsade han öronen. Rösten lät svagt bekant. Han höjde huvudet och sniffade i luften. Jo, lukten var även det bekant nu när han tänkt efter. Det tog ett tag innan han kom ihåg var någonstans hade känt lukten och hört rösten. På flockmötet. Sakta börja dimman försvinna. Den bruna valpen träed fram ur dimman. Var det inte Blair? Det var i alla fall honom Shady tittade på när hon nämnde namnet.
"Hej." Hälsade han med en mörk röst. Han hade utan märkt det spänt sig lite.

[Förlåt Strössel ;n;]

När dimman åter började tjockna så stod det klart att den inte var naturlig; han kämpade mot en annan vargs dimma. Han tänkte just fördubbla sina ansträngningar, när en mörk röst hördes.

Hej.

Var inte det betan? Ta.. Tah någonting. Taher? Ja, så var det. Betan Shady litade på så mycket att han direkt gick upp till den näst högsta positionen i flocken. Jo, lukten stämde. Blair drog ett djupt andetag genom nosen och slappnade av.

"Var hälsad. Taher, inte sant?", hälsade han.

(Sorry för segt svar)
 
Han gjord en ensam nickning för bekräfta valpens påstående. Han studerade snabbt den mörka valpen. Han resta ena fram benet för att börja gå där ifrån. Nu när han har kontrollera att det inte var någon hot mot flocken så såg han inte någon anledning att stanna här. Men han hann inte mera än hälften av rörelse när några ord från förflutna träffade han tank. En beta ska känna medlemmarna i flocken. Han var inte säker var någonstans han hade hörd det men nu ekade dem orden i hans tankar. Han vill vara en bra beta. Men han var inte säkert vad som gällde i den här flocken. Hur mycket makt hade han? 

   Han vände sig om mot valpen och trängde fram ett vänlig leende.
"Hur är det med dig?" Frågade han med en mörk stämma.

Jag sätter det här som avslutat. Om intresse finns för att fortsätta gör jag det gärna, men tillsvidare;

Avslutat!


(Pinsam detalj; mitt del att det här är inaktivt)