Den mörka skuggan vandrade genom skogen, fåglarna var tysta just här, hjärtat av reviret. De evigt föränderliga ögonen sökte över lyorna, ja hon och Mid hade verkligen hittat ett bra ställe. Skogen passade perfekt, skuggorna var täta och lydiga, och fukten gjorde det bara roligt att öva med elden, då den då var svårare att hålla uppe, vaken, levande. Det hade gått en tid sedan de börjat samla sina medlemmar, och nu stod hon här, redo att samla dem alla. Midnight hade även han visat sig värdig, värdig att stå bredvid henne. De skulle härska, leda i skuggorna. Även om han hade en it kvar att gå för att nå samma nivå som henne själv var han på god väg och hon lyssnade gärna på hans råd. hennes skuggor fladdrade lydigt, likt en låga, ovanför hennes hjässa och hals, som en man.
Åter satte de mörka tassarna i rörelse, trots att detta var revirets hjärta passade det inte som deras mötesplats, nej det fanns en upphöjd plats längre in, precis framför en sänka, och det var perfekt. Då kunde hon och Mid stå där medan de andra stod nedanför, perfekt. Ett flin dök upp på hennes anlete, detta skulle sätta allt i rörelse, få det i gungning. Detta möte skulle lägga alla bitar på plats, få de just nu spridda vargarna till en flock. En enhet. 
Väl ute vid kanten på den höjda delen så lät hon nosen höjas och ett långt yl flöt ut över läpparna. Mäktigt med en klingade auktoritet, krävde de andras uppmärksamhet, krävde deras närvaro. Då Ylet dog ut påbörjades ett nytt. Det ar Nu det började.

[Alla Små mördare/Spoiner Joian här <3 Även dem som inte IC tagit sig till platsen kan gärna joina, så Taher och Ria, även BQ får hoppa in hära 8D (Ser gärna Felia och Sheali också men det bestämmer ni)]

Där var bytet, en liten bebis elefantunge som såg ut att vara ensam. Det var ingen annan inärheten, inte vad hon såg iallafall. Hade den stackaren kanske tappat bort sin flock? Well, det var ju synd. Elefantungen var inte alls gammal, eftersom den vinglade då den gick. På ett sätt tyckte BQ synd om den lilla ungen eftersom den var själv, men å andra sidan så var detta ju föda till henne och dom andra i familjen (flocken). Det var inte ofta man såg en ensam elefantunge.. Så detta var ju BQ's tur dag idag!

Hon sänkte kroppen ner mot marken och gömde sig bakom de tropiska växterna. Perfekta vinden hade hon, så ingen kunde inte känna doften av tiken. Sakta men säkert kröp hon sig fram och försökte vara tyst. Man kunde se på ungen att den började bli lite orolig. Mat..mat..mat


När ungen var ca 10 meter framför henne då skulle action börja. Hon hoppade med utdragna klor, vingarna utsträckta och käftarna öppnade. Det måste sett skrämmande ut! BQ kunde inte springa för hennes vingar var alldeles för tunga så hon flög brevid elefantungen medans den sprang panikslagen. Hon bytte position och flög ovanför elefantungens ryggrad och sänkte sig ner för att sätta i klorna. Hon släppte vingarna och lät tyngden dra ner elefantungen. Vilket inte slutade så bra då de båda tappade greppet om fotfästet och de rullade runt i kullobyttor. Men BQ hade kvar klorna i ungen och hon försökte ta ett bett runt strupen på den. Helt panikslagen rullade de omkring.

Ett yl hördes. Inte långt ifrån där hon var. Så de var bara att fortsätta att rulla omkring tills man kom fram..

När de kom fram slog de båda i en sten men elefantungen slog i med huvudet så den sten dog, medans BQ slog i sidan av revbenen. Hon reste sig upp och skakade bort all smuts o skit som fastnade i pälsen.
"Jag tog med en present till oss alla! En elefantunge! Oh hörde att du kallade på oss, ledarinna", sa BQ och nickade med respekt.
Ja och där låg födan. Hon väntade med att börja äta, dom andra skulle självklart också ha. Sakta satte hon sig med ungen mellan tassarna och väntade in de andra.

Han drog in ett djup andetag innan han höjd sitt sömniga huvud. Blicken flög över det ännu främmande området. Detta område var inte alls som det han hade växt upp i. Instinktiv så ökade han dimman som allt var runt honom som ett skyddad lager mot om världen. Efter två blinkningar så rest han sig vinglet upp. En gäspning lämnade hans käftar. Ett ljud i närheten väckt hans uppmärksamhet. Shadys ylande. Hon kallade på flocken. Han vände huvudet mot ljudet innan han börja sakta vandra dit. Hans ben hade blivet tillräckligt bra för att gå normalt igen men ännu gjord det ont men igen som han brud sig om.

När han nådde till sänka som Shady befann sig framför så stannade han upp och tittade upp mot honan. Han himlade med ögonen. Så klart att hon skulle stå där. Ett inkommande ljud fångande han uppmärksamhet. Sakta vände han sitt stora huvudet mot ljudet. Något gråt och svart föll ner i sänka. När det stannade upp så kunde han se vad det svarta var för något. BloodQueen. Han tittade med svag överraskade minne en stund innan han själv gick ljudlöst närmare. Han lättade dimman så bara han konturer blev suddigt. När han kom en meter från den svarta honan så stannade han upp och stod där tyst.

Blair hade somnat. Perioderna när han fick sova brukade numera vara oregelbundna, inte lika långa eller korta, och han visste aldrig riktigt hur mycket sömn han skulle få innan han somnade.

Och nu hade han vaknat. Ett yl hade väckt honom. Shady. Sömnigt blinkade han några gånger innan han sträckte på sig så lederna knakade innan han tvingade sig själv ut ur lyan. Han kikade in i Sheali-So's lya först.
"Vakna! Du ska med på det här också. Det kan vara viktigt.", sa han innan han rättade på ryggen och såg ut över lyorna. Det var inte långt bort till platsen där Shady var. Han lät tassen fara ut och banka till jordväggen till Lee's lya, en påminnelse om att hon skulle upp innan han kikade in i en annan lya. Ophelias. Han såg den ljusa kroppen hävas i andetag, men kunde inte avgöra om hon sov eller inte. Han beslöt att inte väcka henne. 
Han återvände till Lee's lya.
"Kom nu.", sa han och vände sedan ryggen åt henne för att börja trava mot platsen där han visste Shady befann sig. Det tog inte lång tid.
"Var hälsad, Shady.", började han, men Blair hade knappt hunnit klart förrän ett bylte med svart, grått och fjädrar rullade in. Han backade reflexmässigt. Det visade sig vara en bevingad varg, med en elefantunge i tassarna. Han var så upptagen med att stirra på den svarta tiken att han först inte märkte hur tätare dimma verkade närma sig. Sedan, blinkade han och vred på huvudet. Det gick att urskilja konturer i den tjocka dimma, men inget mer. Blair blinkade igen, men satte sig ned och väntade på att Shady skulle säga det hon ville få sagt.

Lee låg i jordlyan hon hade funnit till sig själv i nästan heltäckande mörker. Hon låg ihopkrupen i en boll och den yviga svansen täckte över hennes mun och nos. Hon väcktes av en kallande yl och låg sedan tyst med stängda ögon i hopp om att ingen skulle märka henne. Sedan hörde hon Blair vakna och kika in i hennes lya. Hon låg fortfarande kvar i samma ställning och låtsades sova. "Vakna! Du ska med på det här också. Det kan vara viktigt." Lee rörde sig inte, kanske skulle han inte ens märka av henne. Hon iakttog honom med hörseln och luktsinnet. Han drog sig bort och precis när Lee var på gång att somna om bankade han på jordväggen i lyan så att dammet och torr jord föll från taket. Lee öppnade de lysande gula ögonen som i dunklet av lyan var nästan svarta av de stora pupillerna. Hon gäspade stort, de vita, något inåtböjda huggtänderna glänste till och med en missnöjd min steg hon fram.  
"Kom nu."
Lee drog tungan genom den matta svarta pälsen för att få bort damm och smuts innan hon reste sig upp och med kattlikt graciösa språng sprang ikapp Blair och följde honom. Hela situationen med mötet roade inte henne men hon kanske skulle kunna få ledarna att tro att hon inte ska fly och därmed låta henne få mer frihet. Hon var tvungen att prova. 
"Var hälsad, Shady"
Blair backade och Lee som befann sig bakom honom fick hoppa undan för att inte bli trampad på. Hon fräste lätt åt honom innan hennes blick fångade en annan svart bevingad varg med okänt för henne byte i tassarna. Lee höjde ögonbrynen något men valde att inte fråga vad det var. Istället passade hon på att mentalt lyssna efter tankar. Något nyttigt skulle hon finna här. Hennes Skugga uppförde sig exemplariskt och var vid hennes sida hela tiden. Hon såg mot Shady, tiken som bestämde här och även mot de närmast liggande skuggor. Hon såg till att befinna sig på långt håll från de.
Alla medlemmar hon såg här hade antingen Skuggornas eller Dimmornas krafter. Bara Blair skiljde sig från de andra. Vad hon visste kunde han kontrollera vinden.
'Känner du alla här?'
undrade hon tyst i hans sinne. Hon vände sig inte ens åt hans håll utan satt tyst bredvid medans den gula blicken studerade medlemmarna.

Ria låg tyst och tyckte synd om sig själv, dräktighet var inte hennes grej, och hon tyckte inte heller riktigt om att följa under order, men det var något med Shady som väckte hennes intresse.
Hon väcktes ur sina tankar av ett ylande. 
Shady kallade på dem, hon kunde väl lika gärna se vad som stod på...
Med mycket möda reste hon sig upp och började trava mot mötesplatsen, hon verkade komma aningen senare än andra då många redan var där, de flesta kände hon inte, men en av de närvarande fick något att brytas i hennes sinne, just denna person hade hon haft en 'trevlig stund' med tidigare och även om hon inte såg honom per se så kände hon igen dimman.
Ett morrande lämnade hennes strupe innan hon tog till orda
"Taher" väste hon högljutt och struntade tillfälligt i allt annat tumult.

I hennes sinne så var det som en storm, Ria klöste på insidan av skallbenet och Lea grät högljutt, ty hon såg vad Ria planerade, och barnamord lockade henne inte...

Blair var den första att anlända, hon var stolt över hur den unga valp hon först mött utvecklats, och sedan kom Sheali direkt bakom, och Taher med sin dimma. De kanske inte såg ut mycket för världen ännu, men det fanns fler som skulle komma, en fakarg och fler som Mid kallat. Mid själv befann sig upp i ett träd, ovan de alla och skulle följa medlemmarna, utan deras vetskap. Förutom Den lilla tik valpen, den med telepatin. Nog hade hon känt hennes försök till att finna något i Shadys huvud, men allt var i ett främmande språk för valpen. Det hade varit roande att känna de fruktlösa försöken.
Det gav henne styrka att se dem samlas. Men inget styrkte henne mer än åsynen av den ljusa valpen, som kommit dit med Shady, som kom lunkande, hon hade antagligen följt Blair, som var den enda ännu som haft henne att prata. Shady visste vad som hände på sitt revir, alla skuggor hade ögon här, och var inte sena med att berätta vad som försegick för henne, så När Bloodqueen kom inrullande med något grått så var hon inte förvånad. Bara besviken. Den evigt föränderliga blicken var fäst på honan, men hon talade till Taher "Taher det vore vänligt om du tillät mig se mina medlemmar" Rösten var mjuk och len, men fylld av den styrka hon alltid ägde. Snart kom även Ria in och hennes väsande röst uttalade Tahers namn, hon rynkade pannan, så de kände varann? Ur det än var skulle inget met tumult få uppstå på detta möte. "Jag har samlat er här, och det är här vi kommer fortsätta samlas. När jag, eller Mid, kallar är det här ni skall befinna er. Inga undantag" Blicken gled över skaran vargar som kommit. Plötsligt fästes den längre bort, en mörk varg var på väg mot dem och hon log, hennes hemliga vapen. "Välkommen Valerie Jag har väntat dig" Ingen hade fått veta om den nya tiken, inte ens Midnight. Tiken var grön, och passade bra in i omgivningen, med mörkt gula fenor på ryggen och frambenen. Men det bästa med henne var hennes krafter, helande. Hon skulle vara perfekt tillskott, då de dess för innan inte haft någon sådan. Havsvargen gick rakt fram till gruppen, utan tvekan, och satte sig invid valparna, utan att så mycket slänga en blick åt deras håll. Detta var, av vad hon förstod, det första mötet. 

Shadys blick lämnade den ny ankomna. "Idag skall era uppgifter och ranger delas ut. Jag och Mid har diskuterat och kommit fram till vad vi tycker passar er bäst" hon tog en paus och lät blicken, nästan omärkligt, glida upp mot Mid, nästan som en bedjan om att han skulle komma ner. Men även var den skarp.

Lee satt duktigt bredvid Blair och iaktog alla som kom till mötesplatsen med mer än hörsel, syn och luktsinne. Hon passade på att ta sig in i deras sinnen, det gick snabbare och lättare ju mer hon övade sig. Långsamt blev hon äldre och med henne växte även hennes krafter. En dräktig tik dök upp och nästan genast morrade åt den dimvarg. Lee försökte intresserat fånga upp tikens tankar och blev något förvånad när hon kände av närvaro av två personligheter i en kropp. Lee höjde förvånat på ögonbrynen. Hon lyssnade inte på vad Shady sa, hon tänkte endå inte stanna här. Istället fann hon en ny tik som höll sig gömd, som Shady kallade Valerie. Denna tik kom lugnt fram och satte sig vid Blair så Lee lutade sig något framåt för att lättare kunna se henne. Shady’s röst återfick hennes uppmärksamhet. "Idag skall era uppgifter och ranger delas ut. Jag och Mid har diskuterat och kommit fram till vad vi tycker passar er " Dessa ord fick Lee att frusta till i en illa dold skrattanfall. Hon gjorde ett allvarligt ansiktsuttryck i hopp om att ingen skulle märka det. ’Vad tror du jag får? Har ni någon officiell titel för fångar?’ undrade hon hånfullt Blair.

Först hörde han Lee's röst i hans huvud. 

Känner du alla här? 

Nej. Han såg sig om på de nya. Förutom Shady så fanns den svarta bevingade tiken, dimmvargen och en skuggvarg som dök upp i samma stund som han tänkte den tanken. 

Taher!

Hon väste fram ett namn och morrade åt dimmvargen. Blair la huvudet på sned. Dimmvargen hette alltså Taher? Hm. Intressant. 
Blair vinklade öronen framåt mot Shady när hon började tala. Ledarinnan bekräftade hans misstankar om dimmvargens namn.
Skulle du kunna ta reda på vad alla här heter? började han, men distraherades tillfälligt av en rörelse i ögonvrån. Ophelia kom lunkandes, och han makade lite på sig så hon skulle få plats. Hon hade antagligen följt efter honom och Lee hit. Blair vände huvudet igen när en havsvarg slog sig ner bredvid honom. Vad var hennes namn? Valderia? Nej. Han funderade lite, försökte minnas tillbaka. Valerie? Ja!

Idag skall era uppgifter och ranger delas ut. Jag och Mid har diskuterat och kommit fram till vad vi tycker passar er. 

Han kände sig spänd och något förväntansfull. Skulle han få överge titeln som valp? Hade han bevisat något för Shady eller inte? Han hoppades på att hon faktiskt tyckt han var användbar nog att kallas något mer än valp. 

Vad tror du jag får? Har ni någon officiell titel för fångar?

Sheali-So igen. Han fnös och vred på huvudet mot Lee. Blair slängde en lätt nedlåtande blick på henne. 

Ja. Med tanke på hur länge du varit här så skulle jag gissa på.. Klofilare för din del. Han sköt tassen närmare henne, medan ett retsamt leende spelade på hans svarta läppar.

[för att detta inte skall stå stilla svarar jag nu ^^']

Hennes blick gled över skaran vargar. "Vi börjar med de lägre rangerna och går uppåt" sade hon högtidligt och blicken gled över valparna, för att sedan fortsätta över flocken. "Blair du är jägare, det betyder att din främsta uppgift är att skaffa oss mat, vill du veta mer kolla av med Midnight efter mötet" Blicken hade fastnad på den bruna valpen innan den gled mot den svarta unga tikvalpen. "Du följer med Blair, inget annat" blicken blev genast mjukare då den landade på den sandfärgade lilla tikvalpen hon själv hämtat. "Håll dig i lyorna och på reviret, du måste bli starkare" Blicken dröjde kvar litet innan hon fortsatte över församlingen. "Ria, Spion. Bloodqueen Jägare, du följer med Blair du med, och spion. Valerie helare och spion". Blicken fastnade tillslut på Taher. "Taher jag och Midnight skulle vilja se dig vid vår sida som en Beta" blicken lämnade den gråa hanen för att gå över resten av gruppen igen, strängt. "När jag och Mid inte är här är det Tahers order som gäller, om något händer mig och Mid är det Taher som gäller. Förstått?!" Blicken fastnade speciellt på Ria som inte verkade överförtjust i hanen.

[Om ni känner att rangerna absolut inte passar PM mig då 8'D]

Jägare var bra. Hans blick gled mot den silverfärgade hanen, Taher, som Shady utnämnde till beta. Gick han att lita på? Tja, vad Shady än sa skulle inte Blairs tillit till hanen vara fullständig om inte Taher bevisade det.

Blair vände blicken mot den svarta bevingade tiken. Bloodqueen. Hon skulle också hänga på honom. Ett lätt leende svepte in över de svarta läpparna. Lee var jägare tillsammans med honom, så hon kunde inte lata sig hela dagarna längre. Men Ophelia då? Hon skulle bli så ensam om hon skulle stanna vid lyorna hela dagen medan de jagade. Han kastade en blick på henne.

[Bara så det går framåt svarar jag här c: Ska Shady säga grupperna också?]

[Denna roll har hamnat längre bak i tiden på Lee's tidslinje hon har fått följa med Blair som blev jägare och sedan blivit kidnappad av Devils. Lämnar rollet]

Han hörd hur ett namn efter ett bliv uppropat och fick sina uppgifter av Shady. Hans blick följde honans blick när hon tittade på dem individer som hon ropade upp. Men när han hörd sitt namn bli han tydligt chockade och tittade misstrogen på Shady. Här står han och var oroligt med att bli valppassare, så blir han en beta. Varför kunde inte Shady har sagt det här tidigare? Även med hans låga erfarenhet om flockar så visst han att vara beta är ingen lek. Men vad gjorde en beta egentligen. Hans ansikte gick tillbaka till han vanliga tomma ansikte uttryck när han försökt tänka tillbaka på vad hans mamma sa om betas uppgift. Som en alfa fast med mindre makt. Han skakade lätt på huvudet. Den mörkgröna blicken riktade sig upp mot den mörka honan. Han skulle väl bli tvungen att fråga henne senare vad han skulle göra.

(Svar för att rollet ska gå framåt)

Midnight hade befunnit sig i närheten då Shadys yl ekade ut igenom skogen. I ett lågliggande men tjockt grenverk hade han halvsovit, slösat bort sin tid på de oexisterande uppgifterna i hans drömmar, och då systerns kallelse nådde hans öron hade han spikrakt suttit upp för att sedan ha tagit sig till mötesplatsen. Något utanför revirets mitt, vid en upphöjd plats och en sänka. I tysthet placerade han sig något ovanför den växande samlingen, åter i träden men på ett avstånd där de samlande medlemmarna kunde se honom. Om de ansträngde sig, förstås - de mörka skuggorna gjorde honom och det lilla dunkel som fanns till ett, omedvetet eller ej. Ett flin gled över hans läppar. Det var nog menat att han skulle stå bredvid Shady, representera någon sorts form av rådgivare, men han trotsade det. Hon var, under i alla fall första flockmötet, den främre ledaren och han var inte menad att stå vid hennes sida i praktik.. Även om han faktiskt fann det avslappnande. Hennes sällskap gjorde honom lugn, trots pressen hon flertalet gånger satte på honom.  
Blicken gled emellan alla, fästes på BloodQueen. Han hade haft höga förväntningar, vilket hon inte riktigt verkade nå upp till. Utan, vad det såg ut som, omtanke rullade hon in med en död elefantunge. Talade högljutt. Skuggvargens min blev skeptisk, öronen drogs något bak. Om de fanns ett barn fanns en familj någonstans, och i de allra flesta fallen kom familjen efter barnet. Han ville inte få sina trupper ihjälslagna av en hjord bestar, garanterat större än de alla. Han skakade besvärat på huvudet.
Han såg vidare. På Blair och Sheali, Felia som osäkert höll sig efter dem. Blair var en av de som snabbt blev bättre. Mid kunde påstå att han var stolt över den unge. Han var glad att de nu kunde beröva honom sin valptitel, och att denne nu fick kämpa på riktigt. Han log. Sheali skötte sig fungerande. Det var tydligt att denne, trots försök, inte trivdes och Mid var bister över det. Hon kunde ha blivit en duktig krigare, men det bristande intresset och den ständiga övervakningen.. Han hoppades att Ophelia, till skillnad, blev något bättre än så. Hon var utvald av Shady, och verkade sannerligen trogen till Blair, så förhoppningsvis kunde hon glömma sin hämnd och rädsla. Hjärntvättas och psykiskt skadas så att hon sedan bara lydde dem. Var hon inte villig att arbeta själv, då fick dem få henne att arbeta. Han andades ut.  
Mellan Taher och Ria började osämja uppstå. Vadan denna vändning? Mid höjde ögonbrynen. Hade de träffats tidigare? Rialea var dräktig. Kunde.. Taher... Tanken var absurd, han kunde knappt hålla sig för skratt och placerade en av sina tassar på sin käft för att förhindra det. Han hoppades att det inte var så, men.. Händelsen skulle ha varit så väldigt ironisk. 
Sedan uppenbarade sig havsvargen. 
Halvinferon hade tidigare lagt märke till hennes närvaro, men då hon inte hade gjort något fientligt och verkade självsäker hade han antagit att det var en av Shadys. Han fick sin misstanke bekräftad då hon hälsade på den träskgröna, och han lade genast namnet Valerie på hjärnan. Bara igenom att titta på henne såg han att denne var en skicklig individ. En stor framtida hjälp. 

Tid flöt förbi, syskonet kom till det momentet där hon skulle dela ut ranger. Han lyssnade med spetsade öron, och log nöjt då hon talade om de dem hade kommit överens om. Fågelvargarna som jägare - BQ i och för sig delvis spion, en delad rang - och en hög andra spioner. Taher som beta. Både den mörka och hans blodsfrände hade tidigare träffat på honom, innan de bildat Occultos, och de båda litade på honom mer än resterande vargar. Han verkade.. En aning bakåtdragen men fortfarande värd att ge tillit. Han skulle med säkerhet följa de krav dem hade.
Då syskonet hade talat färdigt igen tog Mid ifrån sig sin rätt av vilan och iakttagelse och hoppade bestämt ned ifrån trädgrenen. Han landade vid sidan av, tyst med endast en låg duns, och gled upp vid sidan av den i befäl. För de som inte än hade sett honom var hans ankomst plötslig, för de som visste att han befann sig där var den förväntad. Han lät alla reagera färdigt på sina nya titlar, och tog sedan till orda med en dominant stämma som ljudade över de alla. 
"Ni ska förutom detta arbeta i par, då våra jobb kommer att vara beroende av samarbete. Idag kommer vi att nämna dessa, och dem är utvalda efter fysisk och psykisk förmåga, likt elementära egenskaper. Dessa ska troligen ges kodnamn för att lätt navigeras inom flocken, och för att lättare sända ut er på uppdrag. Vi kommer garanterat att söka oss utanför Kawazatri med våra dåd då dagen för det kommer. Än är vi inte många, men vi växer fortfarande." 
För första gången på länge stod han med rak rygg och blickade ut över andra på ett respektingivande sätt. Det och heder var dock ett ting som man valt att överge då man kom in i gemenskapen - saker utfördes snabbt, utan hänsyn, med trick och listighet som förstahandsvapen. Lönnmord.. Det var snabbt och osynligt, utan minsta förvarning. Ingen väl planerad strid likt de som brukade dö i krig. 

Hans döda ögon betraktade alla, innan han tittade på Shady igen i antydan att fortsätta.

[Superkort svar, men mest för att kolla hur det går här. Är flockrollet avslutat eller ska Shady svara?]

Uppmärksamt väntade Blair på att Shady skulle ta vid.

[OMG vad seg jag är då Hon blickade ut över flocken då Midnight talade, gav honom utrymmet han så trånat efter sedan de först kom hit. Blicken fästes vid en punkt något bakom Blair, på en ljus individ som inte riktigt verkade nöjd med sin plats i flocken, alls. Ophelia, namnet visste hon enbart av hennes ständiga bevakande. Den unga förstod nog inte riktigt det hela i hennes bevakning. Hon trodde att de var till för att hålla kol på om hon gjorde fel, straffa henne. Men den uppfattningen var mer felaktig än vad någon, med Midnight inräknad, kunna föreställa sig. Hon vakade över henne, inte spionerade. Varje steg hon tog registrerades inte för att hålla koll på henne utan för att skydda henne. Hennes ansiktsuttryck hade inte förändrats och den flytande blicken var intensiv, som alltid.
Då brodern talat klart lät hon blicken åter glida över resterande medlemmar. Taher, Ria, BloodQueen, Blair, Ophelia, och Valerie. Blicken hade pausat på Ria en stund. Snart skulle fler individer finnas i flocken. Valpar. Tränade från första stund till lönnmördare. Hon ville le, flina över den triumf hon kände vid tanken, men ingenting ändrades i hennes anlete.
"Det första uppdrags teamet har jag nämnt, Blair och Bloodqueen" Hon lät blicken falla på de två individerna, den ena efter den andra.
"Sen är det ett team till, Taher och Ria” Hon spände blicken i honan något snabbt, en antydning till att hon skulle sköta sig, vad det än var hon hade emot hanen fick hon lägga åt sidan under uppdrag.
Blicken förflyttades sedan igen för att läggas på Valerie.
”Du, Valerie, kommer få gå ensam så länge. Din uppgift är att hålla koll på grupperna. När en av dem är ute på uppdrag ska du inte vara allt för långt borta ifrån dem ifall de behöver assistans” Hon såg att Valerie noterade det hon sagt då honan nickade, som en bekräftelse.

"Mer om vad det betyder att vara med i sitt team kommer sen, då någon av oss får tid att ta det individuellt med varje grupp" Hon personligen kunde svara på vilka frågor de ön kunde tänkas ha, bara inte nu.
"Jag själv kommer jobba med Midnight, och jobbar vi inte i grupp går vi på solo uppdrag"
Hon lät blicken falla på brodern, hade han mer som han ville säga, kanske att hon glömt något? Annars fick han avsluta detta möte.

Blair reste sig upp efter hennes ord. Det verkade som att mötet var över, och han gäspade stort.
När hon avlägsnade sig gjorde även han det.

[Såå, slut för Blairs deeeel *putta det evighetslånga flockrollet åt sidan*

"Det första flockmötet är nu avslutat, och ni ges tillstånd att lämna. Vi kommer att utdela uppdrag senare, då tillfälle ges." 
 Han blickade ut över samlingen för en sista gång, innan han vände om och försvann in i djungeln på nytt. 

[Jag är segare.. Vet faktiskt inte om det är något mer, så tar mig friheten att avsluta allt x'D] 

AVSLUTAT