(Mitt första roll med Luna efter att jag adopterat henne, så detta ska bli intressant :3 Max 2 till får joina!)

Lunas vingar flaxade med elegans och utstrålning. Hennes lilla och lätta kropp bars för det mesta av vinden. Hennes älvsand glittrade bland hennes fjärilsvingar och som alltid hade hon ett leende på sina läppar. Vintern höll på att försvinna, det kalla var mest blött och blaskigt. Inget hon var så förtjust i, sommaren var så mycket vackrare och fascinerande. 
Från åvan hade hon en helt annan syn på världen, såg allt från skyn. Vinden smekte hennes päls och fick den att se silkes len ut. 
Varginnan landade bland några snö täckta granar där hennes nos hade sniffat upp harar. Hennes steg hördes knappt, men underifrån kunde djuren som levde där lätt känna av eftersom att de tillbringar mesta tiden av sitt liv under jord i värme och trygghet. Tassarna saktade ned, hon satt ena tassen mot en liten kulle och tröck till. Ett harbo, honan började att gräva snabbt men effektivt. De lilla hålet som de grävde kunde hon inte komma igenom, även fast hon var så liten. Med hennes älvsand kunde hon försöka locka ut en hare, om det nu var någon hemma där. Turen var med henne och en gnagare kravlade sig ut i blindo, Luna grep fort tag i krabaten och gav den en smärtfri död. Hon bar bytet mellan käkarna och bar bort den från boet, hon vela inte slakta den utanför harens bo eftersom att den garanterat hade familj där med tanke på dens storlek. 
Med en viftande svans kalasade hon på sitt kritvita byte med leende ögon. Tråkigt att vara ensam, men det var nog bäst ett tag framöver. Hon var tvungen att rensa sina tankar och upptäcka mer av Numooris värld. 
Det fanns fortfarande platser hon ej besökt än, men hon gjorde inget annat än att se fram emot de nya upptäckterna hon kunde göra.

(Är inte alls bra på att spela Goda karaktärer, inte heller honor.. Men tänker inte ge upp lilla Luna för det <3 JOINA NISSAR :3! )

Jag tar sats och springer en bit, det är så skönt att känna vinden emot mig. Jag stannar till, sakta går jag framåt och spanar. Jag känner lukten av en annan varg. En hona tror jag. Till slut ser jag en grå varg med vackra vingar. Jag kollar på de imponerat.

(Hoppas det är okej att jag joinar ^^)

Luna höjer sitt huvud då vinden burit med sig en främmande doft, doften av en främling.
Honan reser sig upp och kollar kring sig ifall hon skulle få syn på denne. Det var vitt och vindigt, men där bland träden kunde hon skymta en ljus individ. Varginnan stod och granskade främlingen, hon tog inga steg fram. Bara granskade denna gula individ.

Detta hade hon inte väntat sig, ennu en doft vidrörde hennes nos.
Luna hade blicken på den gule, men också öronen i riktning både bak och åt sidan där hon inte hade blicken. Tungan fuktade nosen, inte för att det behövdes. 
Något senare kunde hon höra en främlings röst, huvudet vändes automatiskt dit även fast hon visste att man inte skulle vända en främling ryggen.
Denne var något större, men hanens vingar fascinerade henne väldigt mycket. Påminde om fladdermus vingar. Luna backade något för att kunna hålla koll på de båda. "Var hälsad hanne" Dennes kroppsspråk visade sig glad, inte som något hot. Luna var glad över det positiva bemötandet och lät sin svans vifta glatt, fast inte hysteriskt. Hon fällde ned sina fjärilsvingar och lade dem ömt mot kroppen. 
Sedan kom hon på sig att inte ha hälsat på den andra honan, vad oförskämt. "Var hälsad du också, hona" 
Hon kollade honan i ögonen då hon hälsade, så att det inte skulle verka som en snabb och obetydlig hälsning. 
Det var länge sedan som haft sällskap av så många förut, visst var det bara två men fortfarande var det många. 
Hon lät sin baktass gräva en liten grop men utan att släppa ögonen på dessa på, sedan krafsade hon ned resterna av haren i hålet och grävde igen. Med snö intryckt mellan trampdynorna försökte hon ta bort det mesta av blodet kring munnen, resten fick tungan försöka få bort.

Jag ser på honan medans jag väntar på att hon ska vända sig om. Jag ser hur hon reser på sig och kollar emot mig. Där står jag bara helt stilla och kollar på vingarna. Väldigt vackra. Plötsligt känner jag en doft av en till varg... En hane. Jag hör hans röst och vänder sakta på mitt huvud emot honom. Efter en kort stund hör jag honans röst hon vänder sig emot mig och hälsade. Jag ler "Hejsan" Jag kollar från honan till hanen och sätter mig ner.

Medans luna väntade på att någon av dem skulle yttra sig granskade hon med nyfikenhet på hanen med de hornbeklädda vingarna.
"Mitt namn är Luna" Sade hon med en mjuk och lugn stämma. Detta kanske inte var så dumt ändå, lite sällskap. 
Vinden smekte hennes päls ömt och solens strålar värmde hennes lilla kropp. Fascinerad som hon var kunde hon inte låta bli att diskret kolla in hanens vingar, de såg ut att vara väl utrustade för strid och hårt klimat. Hennes vingar var inte så ömtåliga som de såg ut att vara, ganska sega att ha sönder för att vara fjärilsvingar. Blicken vandrade till den gule "Ditt namn varginna?" Hon log.

"Mitt namn är Swana" Jag kollar på honan och ler, min blick går vidare emot hanen. Hans vingar ser väldigt annorlunda ut men ändå väldigt fina, Intressanta. Jag krafsar runt med ena tassen på marken så reser jag mig upp. Sakta går jag framåt emot de och sätter mig ner lite närmare för att visa att jag inte vill något ont.

Honan nickade för att visa att hon uppfattat honans namn. Luna stod lugnt där och granskade de båda. Swana började närma sig några steg, honan var inget hot. Hoppades hon. 
Lika lugnt och sansat satt hon kvar för att fortsätta granska närmare hanens vingar, de var ståtliga och trygga. Även fast det mest såg ut som de var skapade för strid. Men ändå, fascinerande.  
"Så.. Vad för er hit till denna plats, om jag får fråga?" Hon talade lugnt men ändå med en vag glimt av nyfikenhet. 

(Sorry för segt svar!! <3 )

{ Med vårstädningen i åtanke så drar jag mig ur, nu i efterhand c: Månen kan ha kallat på honom eller något sådant.

(är detta fortfarande öppet? har varit upptagen med skola)

{ Det tror jag nog! Det var bara Xenon som lämnade platsen c: *inte-bytt-karaktär* }

Klart att det fortfarande är öppet! C: <3

Xenon: synd :C <33

Jag sätter mig ner och ser på Luna som nickar lugnt. Runt mig ser jag gräset och himlen, solen lyser på mig. Svalt och skönt, jag tar upp tassen och tvättar mig lugnt om nosen. Tystnaden spräcks av Lunas röst. Jag kollar på henne och ler "Min resa leder mig igenom här och vad för dig hit?"

(Måste tvångsavsluta rollet, ni andra får gärna fortsätta. Men Luna har gått bort, tyvärr)

Liljor <3