Han hörde hennes fråga om han var skadad och han skakade på huvudet. "Nej jag hade planerat den attacken i flera dagar, studerat djuren i flera veckor och räknat ut hur jag skulle klara mig utan skador." Han såg bak på henne då hon först talade om att dessa djuren skulle räcka att mätta en flock. Han drog lite på munnen så ännu mer av hans långa vassa huggtänder blottades. Ja de skulle räcka mer än väl till honom. Därför hade han möjligheten att frossa. Han hade inte tänkt dela med sig först men sedan suckade han tungt. "Jag antar att du vill vara med på denna festen?" De blodröda ögonen såg rätt in i hennes.

Han höjde huvudet lite. Hennes kommentar om att man borde vara två att utforska fick honom att fnysa åt henne. "Om du nu måste ha sällskap varför är du inte med någon från din flock? Eller vill du hellre sällskapa med en total främling? Har du ens tänkt tanken på att jag kanske inte är så vänligt sinnad. Jag kanske tar mig friheter med dig..." Rösten fick en kallare och hårdare underton. Han hade ännu inte ens haft en tanke på att ta sällskap med denna ljusa tik.

Hon lyssnar på honom men sveper lite med svansen, hennes blick är neutral, men ändå mild. hon drog lite på munnen.- du verkar vara en duktig jägare och strategi. Hon klipper lite med öronen och hon ser sig omkring i det mystiska landskapet där tiden verkar har stått stilla. - Tiden verkar ha stått stilla här.

Hon rickar blicken mot honom igen - nej, inte om du vill att jag skall vara med. Hon stryker öronen smått bakåt och morrar dovt längt nere i strupen. - för det första så splittrades våran flock när skogsbranden bröt ut, jag har ingen aning om de alla lever eller är döda eller om de bara har lämnat flocken utan att säga något, min flockledare räddade mig från att bli levande bränd. Hennes blick mjuknar en aning men hon fortsätter sedan - du kunde ha lämnat mig att bli ihjältrampad men du räddade mig. hennes röst är neutral, inte hotfull och morrandet hade dött ut också.

Han hörde henens kommentar om att tiden verkade stå stilla men han orkade inte svara på den. Och henens kommentar om mat struntade han också i. Däremot då hon började morra åt honom vände han sig tvärt om och blottade sina långa huggtänder. "Passa dig.. " Han morrade fram orden och djupt nere i hans strupe mullrade morret. 

Åter tog han några steg mot den ljusa tiken och svansen piskade tvärt bakom honom. "Kom inte här och tro att du vet något om mig.. Bara för att jag inte lät dig bli nedtrampad betyder det inte att jag bryr mig eller att jag själv inte skulle skada dig.." Han hade de långa öronen bakåtvikta och de blodröda ögonen stirrade stint på henne. Sedan flinade han till, ett kyligt fin. "Du kanske skulle passa som min personliga pass upp..."

Hennes guldbruna ögon blixtrar till men hon gör ingenting, inte ens ett morrande komemr från henne, hon får bara en trotsig blick i sina ögon och hon piskar med svansen. - jag är inte din pass upp om du tror det. Hon knycker med huvudet så luggen dansar. Men hennes ögon får ett underlig glimt i sig helt pltsöligt, ungefär som hon har hamnat i trans. Hon sjunker ner på marken och gnyr till, en kort syn komemr fram i hennes huvud. hon har dock svårt att tyda den. Hon önskade att hon var lika bra som sin mor att tyda sina syner. allt hon ser är mörker, sorg och en massa annat otydligt. När synen försvinenr som försvinner den translikande blicken i hennes ögon och hon ser sig förvirrat omkring som hon undrar vart hon är.

Nava var precis på väg att gå mot henne då han ser den där blicken. Han hade sett den förut och huvudet tippades på sned. Så detta var ännu en som troligen fick syner. Han satte sig ned och väntade och inom en kort stund verkade tiken komma till sans och hon verkade allmänt förvirrad. Han reste sig upp igen. "Du tösen borde återvända hem.. Detta är ingen plats för sådana som inte kan klara sig själv.." De blodröda ögonen såg på henne med en kall blick.

Hon ser på honom och slickar sig om nosen - du verkar inte förvånad att se någon som får syner. Hon klipper smått med öronen. - har du stött på någon förut? Hon sveper med svansen och hennes blick blir trotsig. - hem? till vilket hem då? jag vet itne ens om det jag kan kalla hem eller familj finns kvar. hon piskar med svansen igen irriterat. vilken oförskämd tölp han är då tänker hon tyst för sig själv.

Nava såg bak på tiken och skakade på huvudet. "Jag har sett vargar som fått syner förr.." Han ruskade på sig och sedan spände han de blodröda ögonen i henne. "Du säger att du inte vet om det är kvar.. Har du ens kollat? Har du försökt leta upp någon ur din flock? Du sade att din ledare räddade dig.. Vart är han då? Har du försökt finna honom? Har du ens vågat dig hem?" 

Han började tröttna på denna unga tik. Magen kurrade och han trodde att ull djuren nu lämnat sin döda kalv så det var fritt fram att äta.

hon rycker på axlarna med medger att han har en poäng, hon hade inte inte tittat och de var nog vid liv. Gavin är en bra ledare och har säkert fört alla i säkerhet. hon möter hans blodröda ögon - nej det har jag inye, men gavin borde ha fört alla i säkerhet. hon drog lite på munnen.

hennes mage kurrande också och tanken på mammutkalven som de lämnade kvar får det att vattnas i hennes ögon.

Han såg på henne och fnös till. "Så du gnäller och klagar på att du inte vet om din flock finns kvar men du har inte ens vågat dig tillbaka dit och sett efter.. betyder dom så lite för dig?" Han piskade till med svansen och vände sedan om för att gå och kolla till om mammutarna hade lämnat kalven han dödat. Den skulle föda honom i flera dagar och han skulle inte hinna äta upp allt innan den blev dålig.

Han stannade upp och gav ifrån sig en djup suck. Bättre att maten kom till nytta än ruttnade bort. "Ska du äta eller ska du gå hungrig?"

hon morrar åt honom och stryker öronen bakåt - de betyder mycket för mig, de är min familj! hon går efter honom med en misstänksam glimi i sina ögon. hon håller sig på behörig avstånd från honom. - varför är inte du med i en flock? det verkar ju så att du har tillhört en flock.

hon går efter honom och klipper lite med öronen och ser sig omkring.

Han himlade bara lite med öronen då hon morrade åt honom och sedan fnös han. "Ja eller flock och flock.. Jag levde i en flock men det är inget jag vill göra om.. Bara falskhet och spel." Han klippte till med de långa öronen innan han åter vek dem lite bakåt. 

En lätt vind svepte över slätten och fick den varma fuktiga luften att dansa och här och var sprutade gejsrarna ut sitt kokande vatten. Nava var numera van vid detta landskap och han hade vant sig vid den varma fuktiga men ändå kyliga luften.

hon hörde honom prata och hon klipper lite med öronen - alla flockar är inte såndana. hon sveper lite med svansen och riktar blicken mot gejsarna som skjuter upp hett vatten då och då. Som sagt var det som om tiden stod stilla i detta landskap. vem vet vilka mer hemligheter som det dolde här? 

hon uppfattar snart doften av mammut och död i närheten och hon får syn på den döda kalven framför dem, mammutflocken verkar ha lämnat kadavret nu.

Han betraktade henne då hon sade att alla flockar inte var så men han fnös. "Alla flockar utnyttjar flockmedlemmarna på ett eller annat sätt... " Han fortsatte gå med långa bestämda kliv mot den döda kalven och då han kom fram så lyfte han en tass, lät långa metall klor växa fram som han sedan började skära bort stora hudflikar så de skulle gå att komma åt köttet. Han upprepade proceduren på ett annat ställe och såg mot tiken. "Ät" var allt han sade innan han började på de nyöppnade stället och slita i de möra ännu varma köttet. Han var ute efter att komma åt lever och hjärta i första hand.

hon betraktar honom och hörde vad han sa men hon svarade inte, vad skulle hon säga? Hon är ju fortfarande ung och hon ju ingen aning hur det var i andra flockar eller hur världen såg ut. hon tar ett steg närmare när hon honom säga, nej snarare kommenderade att hon skulle äta och hon rynkar lite på nosen åt hans hans burdusa sätt men säger inget och går fram och nosar lite på mammuten innan hon hugger in i köttet med en stor aptit.

Han åt själv sig mätt relativt fort. Denna mammut kalv skulle räcka mer än väl i flera dagar. Han såg på tiken med de blodröda ögonen och då han var mätt backade han undan och började tvätta bort blodet så gott det gick. Han visste om en kallkälla inte så långt härifrån som han skulle gå till sedan och tvätta bort mer av blodet. de blodröda ögonen betraktade den ljusa tiken.

hon äter med stor aptit och när hon är mätt så backar hon några steg och slickar sig om nosen och ser på honom. hon log lite försiktig mot honom - jag borde fortsätta, tack för jag fick dela bytet med dig.