[Det fick bli ett kort inlägg. :P Fantasin sprang och gömde sig. -.-]
[PAX TILL KAIRO]

Den lilla svarta tiken ligger på den lägsta grenen i ett träd i lövskogen. Grenen är ändå placerad högt upp i träden. Men det är den lägsta så hon syns från marken. Som en svart liten fluffig sak. De violetta ögonen studerar marken nedanför. Hon känner ingenting för stunden. Vill inte känna. Några små fåglar sitter på grenen ovanför och kvittrar glatt. Det är hennes kraft som får dem att känna sig så avslappnade i närheten av henne. Hon själv är fortfarande inte säker på hur kraften fungerar. Men hon har lärt sig att kontrollera den. Men just nu gör hon ingenting åt den. Låter den härja fritt. Svansen hänger ner från grenen och svanstippen vippar från sida till sida. Öronen står mjukt spetsade på huvudet. Vinden smeker den nattsvarta pälsen och fåglarna fortsätter sjunga glatt. Hade vargen inte varit så nedstämd skulle hon förmodligen ha jagat iväg fåglarna för länge sedan. Men hon är helt enkelt inte på humör. Kanske senare. Hon gäspar uttråkat. Hakan vilar mot framtassarna på grenen.

[Hennes kraft är charm och hennes kropp utsöndrar doftlösa, osynliga, smaklösa doftferomoner som påverkar alla i hennes närhet på ett eller annat sätt. Får dem att känna sig lugna och avslappnade och dras till henne så att säga. Men jag bestämmer inte hur någon påverkas av det. Du bestämmer själv hur din varg påverkas. Men det är i alla fall inte lätt att upptäcka vad det är som påverkar dem. Och det är svårt att känna aggresivitet och andra sådana känslor i hennes närhet. Typ]

kairo's steg var lugna, vinden smekte hans svart vita man och lugnet hos honom var maximalt. Träden's högsta grelar rörde sig i vinden, fåglrna kvittrade och det var rätt så varmt ute. Fint väder må jag säga.Kairo hörde många ljud, mycket byten och samt andra små djur som sprang om kring. Men lugnet höll han, det var inget sopm intresserade honom nu. De isblå ögonen granskade omgivningen, stilla, lugn.
En vind bar med sig en doft fylld av bytesdjur, men fortfarande var han lugn. Men de isblå ögonen kunde se någon som låg på en av de nedersta grenarna längre bort. Var det en hona? han kunde gissa på det. Och då han kommit långt fram nog för att hon skulle kunna höra honom sa han "Hejsan"

Den lilla tiken ligger och funderar på saker. Men hon släpper inte fokus på omgivningen för det. Det skulle hon aldrig tillåta sig. Det har hänt för mycket i hennes liv för att hon ska låta sig överraskas på grund av att hon inte hade tillräckligt koll.
Hon suckar lätt. Hennes liv har inte varit lätt. Sedan hon kom till Cierzo har det blivit bättre. Och Tocho är allt hon kunnat önska sig, och mer. Men det har kommit att bli fler som hon bryr sig om mer än hon någonsin vågat hoppas på. Och nu har hon förlorat en av dem.
Det känns tungt. Men hon har gråtit tillräckligt. Nu tänker hon visa sig stark. Stark för flocken. Stark för Tocho. Stark för sin son. Hon reser sig på grenen. Som om kroppen försöker förklara för henne att den är med henne. Då uppfattar hon ljudet av steg på marken. Hon vrider på huvudet och den violetta blicken faller på en främmande varg som kommer gående. En hane av kroppsbyggnaden att döma.
Han verkar inte vara fientligt inställd. Men man kan aldrig vara säker. Han hälsar. Men vad hon vill veta är vad han gör här. Visst att Cierzo inte är en flock som direkt bråkar om ifall det kommer in främlingar på deras marker. Men det beror på om främlingen är vänligt inställd eller inte. Visar det sig att främlingen är fientligt inställd så är det bästa att jaga bort dem.
"Vem är du och vad är dina intentioner med att beträda Cierzo's marker". Svarar hon hanen. Tiken tar några steg längre ut på grenen. Även i träden rör hon sig med en elegans som egentligen inte passar denna lilla svarta tik. Men hon har lärt sig att hennes syn på sig själv oftast inte har ens några likheter med hur andra ser på henne. Det beror till stor del på hennes kraft. Den kraft hon låter härja lös. Som sprids med vinden. Tiken stannar kvar i träden. Hon står där på grenen och den violetta blicken är fäst på hanen.

[En sam till om hennes charm. Det är att hennes blick kan påverka oxå. Det är dock något hon själv inte vet om fortfarande. :P]

kairo kollar på henne, oförstående. "Förlåt, jag visste inte att detta var ett flock område. jag är ny här. så jag har inte mycket kunskap om alla områden" Han bad om ursäkt, och han vela inte gör aintrång. men ahn tänkte inte vända, han ville utforska lite mer om platsen. Det skulle ju inte skada att han kollade sig omrking, platsen var vacker. men han tänkte inte stanna länge mer än nödvändigt.

[Vet inte hur det är med Kairo längre. Har inte sett honom på ett tag i alla fall. Så jag avslutar det här rollet nu. :P Och ursäkta att jag varit så seg med att svara.]

[AVSLUTAT]