Blicken svepte sakta över området som var svagt upplyst utav månen som skänkte ljus. Med ett lätt suckande så satte hon benen i rörelse. Svansen pendlade från sida på ett sätt som såg naturligt ut för henne. Gräset vajade tiill då en vindil drog genom slätten för att sedan leka med hennes rosa lugg. Hon slöt ögonen och andades långsamt in den friska nattluften. Sedan andades hon ut och öppnade ögonen. Hon hade stannat och kastade som hastigast en blick över området innan hon satte sig ned.

|| felåt för kort men min mobil är dryg u know ;/ och paxat till asherah eller någon annan av bellz karrisar c: ||

Den stora svarta hanen rör sig tyst genom natten. Trampdynorna, trots sin raspiga yta, ger inte ett ljud ifrån sig. Öronen står spetsade på huvudet och svansen guppar med i rörelserna. Den röda blicken glöder och döljer de svarta pupillerna perfekt. Blicken hålls fäst på en punkt någonstans i fjärran. Hanen behöver inte se sig omkring för att hålla koll på omgivningen. Han märker enkelt om det är någon i närheten. Och snart uppfattar han ett främmande sinne. En främmande tik. Hanen stannar inte upp utan ändrar bara riktning. Varför han dras till främlingar är något man kan fundera på. För han är inte så sällskaplig. Men ändå har tassarna ändrat riktning och han är på väg mot det främmande sinnet.

[Han har ett kvinnligt kön. Men han är helt hanne. Så han luktar hane. :P Kan vara bra att veta. ;)]

Asherah stannar upp en bit ifrån tiken. På behörigt avstånd men heller inte för långt bort.
Han nickar åt hennes hälsning. Ger henne sitt eget hälsnings-uff. För hanen kan inte tala. Han är stum. Om han alltid har varit det eller om det är något som kommit senare är svårt att veta. Han har aldrig varit en stor talare i alla fall. Han sänder ut en tanke till henne. Hoppas att hon hör den.
*Var hälsad, Rosie. Mitt namn är Asherah* Hans röst är mörk och behaglig. En röst man gärna lyssnar mer på. Men han rör inte på läpparna. Inte ett ljud kommer över hans läppar. Han står där. Orörlig, mystisk och lugn. Kanske lite likt en svart vålnad. Men han är fullt levande.

|| ja det kan va ba att veta x'D ||

Då hanens röst ekade i hennes huvud drog hon ogillande bak öronen. Så han
var en av dem. Tankeläsare. Hon koncentrerade tankarna på en sten för
säkerhets skull. Hon hade haft tillräckligt mycket bekymmer med tankeläsare
redan och behövde inte ännu mer. Hon ruskade på huvudet innan hon åter
vinklade fram öronen. Hon ville inte att främlingen skulle uppfatta hennes som
oartig eller vresig.

"Så Asherah, vad har fört dig hit?" Frågade hon för att hålla tystnaden
borta. En klassisk fråga trots att så många inte brukade vilja svara på den med all
rätt naturligtvis.

Tiken verkar inte glad över att höra hans röst i sitt huvud. En naturlig reaktion. Vem tycker egentligen om att ha någon annans röst i sitt huvud? Öronen klipper till på den svarta hanens huvud och han sänder ut en ny tanke till tiken.
*Du behöver inte vara orolig. Jag är inte ute efter att läsa dina tankar. Ditt huvud är inte mitt att rota i*
Asherah tar sig inte in i andras huvuden när han har telepatisk kontakt. Han bara upprättar en förbindelse. Kopplar sitt sinne till den han riktar sig mot och sänder ut sin tanke i vinden. Denna kontakt brukar för det mesta lyckas.
Tiken frågar honom sedan vad han gör här. Bra fråga. Asherah bara vandrar bryr sig inte så mycket om var han hamnar. Han följer nosen och vinden kan man kanske säga.
Han sänder ut en ny tanke till tiken.
*Jag vandrar. Vägen har fört mig hit* Rösten som tillhör Asherah. Den röst som aldrig lämnar hans läppar är mörk, behaglig. En röst man gärna lyssnar på. En röst om äger en kraft som är svår att förstå var den kommer ifrån. Hanen ser alltid lugn ut. Likgiltig och lätt kylig men inte på ett vresigt sätt även om han helst håller främlingar på avstånd. Den blodröda blicken äger en flammande glöd från den inneboende eld han är född med. Men ögonen är även fulla av sorg och lidande. Ögon som tillhör någon som förlorat mycket. Men likgiltigheten gör det svårt att riktigt förstå sig på sorgen som själens spegel visar.

Hanens röst ekade åter i hennes huvud. På något sätt kände hon sig lugnad utav hanens ord. Eller så var det att hon ändå inte brydde sig. Om han var ute efter hennes tankar hade han förmodligen redan rotat fram dem vid det här laget. Om han var en sådan skulle det inte heller hjälpa att be honom att lämna hennes tankar. Hon litade på hans ord. Då hon åter hörde hanens röst nickade hon bekräftande.

"Jag också" kommenterade hon med ett kort leende. Det kändes på något sätt konstigt att tala med honom. Förmodligen berodde det på att det var främmande för henne att tala med någon som inte kan svara annat än i hennes huvud.

"Tillhör du någon flock?"

|| Hallå? ||

Oj, förlåt Rosie. Har nog missat att säga att Asherah inte finns kvar längre. x3

|| då är detta roll härmed avslutat ||