Under flera timmar hade en ensam valp vandrat genom Ötamon, tillsynes planlöst. Ett uppmärksamt öga kunde se att hon vandrade i en rak linje mot gränsen mellan Öramon och Itrozo. Rakt västerut, men någon sväng söderut. Valpen själv hade ingen aning om vart hon vandrade. Det enda som för henne betydde något var att få se mer av skogen. Hennes skog, flockens skog. Trinity. Valpen älskade flocken. För henne var det en enda stor familj. De var en stor familj. 
Samtidigt var den mycket praktisk. Anledningen till att den lilla inte visade tecken på rädsla för elaka vargar var att hon kände sig mycket trygg. Flockens väktare, Infinity och Hewa patrullerade gränserna, och såg till så ingen dum varg kom och störde friden i den magiska skogen. Såg till så att alla dummisar höll sig borta. Och Asami, som valpens namn var, hade ingen anledning att tvivla. Ingen konstig varg hade någonsin kommit in på reviret, så varför ens tänka tanken?

Asami vandrade genom ett hav av vita blommor. Hon strök sig mot dem, men backade förskräckt när insekter for upp ur dem. 
En träffade henne i ansiktet. Hon nös till och snubblade till. Det ledde till att hon föll omkull, men graciös som hon var kom hon snabbt på fötter. Lite irriterad på sig själv skakade hon på huvudet. Synen blev suddig och hon såg bara färger. Brunt, vitt, grönt, ljusblå och ljusrosa. Ljusrosa? Fanns det blommor i den färgen också? 
Hon slutade skaka på huvudet och koncentrerade sig på det rosa. Det var ingen blomma. Det var en varg. 
Hel lamslagen stod hon där. En varg? Men... hur? Vad hade den kommit ifrån? Hade inte Hewa och Infinity kunnat stoppa den från att träda in på reviret? Hon var stel i kroppen. Vargen måste vara mäktig. Någon att passa sig för. Tänk om vargen gjorde skada i hennes skog. Valpen samlade sig. Om inte väktarna kunde klara av vargen fick hon göra det. Hon skulle just ropa till när hennes blick såg sakerna vid vargens sida. Vad var det? Det liknade de där sakerna som fåglarna hade. Vad hette det nu igen? Plingar? Nej. Vingar? Ja, så var det. Vargen hade vingar! 
Asami tappade hakan. Munnen öppnades och bildade ett o. Vargen måste kunna flyga! Det var så den kommit förbi väktarna. Varken Hewa eller Infinity hade vingar. Men tänk om vargen var ond? 
Det var upp till henne att kolla upp det. Valpen blåste omedvetet upp sig och plöjde sig fram genom blomsterhavet mot den andre. Det slog henne att hon var mindre, men hon sköt undan tanken och naglade frast den andra med vad hon tyckte, en genomträngande blick.
"Vem är du? Och vad gör du här?" Rösten var befallande. Asami glömde helt bort att hon vanligtvis var blyg inför främlingar. Nu bultade hjärtat hårt och hon stod bara stilla, spänd som en fiolsträng.

[Jag avslutar det här rollet då jag gärna vill få avslutat alla Asamis roll för att kunna pausa henne. Om det finns intresse att fortsätta det här rollet, PM:a mig c:]