Varför skulle allt vara tråkigt nu förtiden,det hade inte hänt en ända ska i flocken som hade varit rolig.Lite då och då hade hon varit med sina syskon och lekt men det tog bara en liten stund innan hon tröttnade på lekandet. För det mesta var det hon och ingen annan,hon visste inte varför hon gillade vara själv det hade bara blivit så.
För det mesta la hon och sov i lyan eller var hon ute på upptäcktsfärd och försökte att fånga något litet djur men det hade aldrig gått något vidare.Hon kunde sticka tidigt på morgonen innan någon hade vaknat men hon var alltid noga med att säga till innan hon gav sig av,hon kunde sedan komma hem sent på kvällen då månen stod som högst på natthimlen. 
För tillfället satt hon på en sten inte långt ifrån resten av flocken men ändå tillräckligt långt borta för att kunna göra lite som hon ville. Hon tittade ut mot skogens liv men njöt inte precis för hon hade sätt samma saker om och om igen.Kunde det inte hända något spännande någon gång?

Paxad för Asami

Den lilla valpen vandrade fram genom Ötamon. 
Ötamon var den vackraste plats hon någonsin varit på. När solljuset föll igenom löven och landade på marken var gräset så grönt. Hararna mumsade friskt på det, och ibland såg det så gott ut att hon inte kunde låta bli att proppa munnen full med grönt gräs. Som väntat smakade det jord och gräs. Men hon var en valp. Livet väntade med nya utmaningar, och som den nyfikna varg hon var sprang hon iväg, glömde bort hur gräset smakade för att sedan upprepa händelsen.
Hararna hade ingen respekt för henne. När hon kom smygande tittade dem bara på henne med svarta ögon innan dem vände ryggen mot henne och skuttade iväg till ett nytt ställe. 
Det här var hennes skog, hennes flocks skog. Ingen, ingen, skulle kunna ta ifrån dem den. 

De blåa tassarna hoppade på stenar över en liten porlande bäck. Stenarna var hala av vattnet, och hon slant till flera gånger. Tursamt nog höll hon sig uppe nästan alla gånger. Men bara nästan. 
Ungefär på mitten där set var som djupast slant hon åter igen till. Snabbt lutade hon sig mot vänster för att få tillbaka balansen, men tippade över. Ett tjut lämnade henne och hon hamnade i det iskalla vattnet. Brrr. 
Vattnet nådde henne upp på buken, så hon kunde utan besvär trava över till andra sidan. Där styrde hon stegen mot lyorna. De andras sällskap muntrade alltid upp henne, i alla fall tills Aosora blev alldeles för hårdhänt. Eller Akira. Eller någon av de andra så inte ville vara med längre. Alltid var det något som hindrade leken från att fortsätta. 
Ingen av syskonen verkade äga samma ostoppbara energi som hon. 
Asami kunde hålla på i timmar med det hon höll på med, oavsett om hon tränade på att ge någon en liten stöt, lekte eller bara latade sig. 

Längre bort kunde hon skymta något svart och grönt. Hennes ena syster, Aiko. Aiko var i alla fall med på vissa saker. Och just nu kände hon ett behov av att träna med sin älskade kraft. Kraften som hon ville bemästra så fullständigt. 
"Hej! Jag tänkte träna, är du med?" Hennes röst var ljus och valpig, men hördes tydligt. De ljusröda ögonen såg hoppfullt på systern.

Lukten av sin ena syster började smyga sig in i hennes lilla nos.Hon tittade sig omkring och försökte se om hon kunde få syn på sin syster, en liten bit bort såg hon något grått och blått komma mot henne.
Asami var tydligen ute på promenad och ville nu göra sin syster sällskap.Hon rynkade pannan lite för när Asami kom var det alltid full rulle hela tiden,hon förstod inte var hennes syster fick energi ifrån? hon själv hade mycket energi i sin kropp men det var ingeting jämt emot Asamis energi.De två saker hon kunde komma på var när hon såg sin syster var träna eller leka för det var de som Asami gillade mest.Hon har fått förs sig att hon bli lika bra på elektricitet som vår pappa men det kommer nog inte hända på länge men vad visste hon.Hennes syster kanske överraskade henne.Hon själv ville bli bettre på sin förmåga som var gift.Hon ville kunna förlama andra om det gjorde ett hot mot henne och hon skulle jätte gärna vilja vara immun mot andra sorters gifter som andra gift vargar kunde ha.

Hon hade helt glömt bort sin syster när frågan kom."Hej! Jag hade tänkt träna, är du med?"hon vakande upp ur sina dagdrömmar och såg lite förvirrande på Asami men snappade upp fråga och tänkte att det skulle kunna var roligt.
"Ja det är klart jag hänger med,var ska vi träna?"hon log mot sin syster och hoppade sedan ner från stenen som hon satt på.

"Ja, det är klart jag hänger med. Var ska vi träna?"
Asami log brett. Det var klart Aiko hängde med. Av sina båda systrar tyckte Asami att Aiko var den snällast, mest sympatiska.
Det betydde inte att hon inte tyckte eller litade på Aosora, men ibland kunde hon vara så.. kall. Hårdhjärtad.
Det var det som var underligt med Akira och Aosora. Båda var den andra lik, men ingen var särskilt lik Aiko Akihiro eller hon själv. 
Visst, tecken från Wami syntes på dem, men inget drag från hennes far, Lihai, gick att finna. Ibland undrade hon om de hade samma far.

Den lilla valpen ruskade lite på huvudet. På senare tid hade hon haft alltför lätt att dras in i invecklade tankegångar. Särskilt när det gällde mysteriet med syskonen. Den lilla fick blinka några gånger för att inte åter försvinna.
Det var en varm dag, och hon såg medlidsamt på systern, vars svarta päls blänkte matt i solskenet. Det måste vara varmt. Då kom hon och tänka på bäcken hon trillat i. Vatten. Där kunde de träna, och så kunde de ta ett dopp emellanåt. 
"Jag trillade i en bäck längre ner." Hon ruskade lite på den fuktiga pälsen. "Så jag tänkte att vi kunde träna där. Jag har alltid velat ge någon stötar genom vattnet!" Hennes röst sprack av upphetsningen. I sitt sinne visste hon att systern skulle svara ja. 
Så istället för att vänta på svar började hon glatt nynnades gå ner mot bäcken. Systern skulle kunna komma ikapp enkelt. 
Det var inte långt ner. Snart kunde hon höra porlandet, och sekunden efter såg hon det ljusa vattnet forsa i en faslig takt. Där stannade hon.
"Här! Ser du stenarna? Dem är hala, så se upp!" Hon och vände på huvudet för att kontrollera att Aiko fanns där.

Hon tittade på Asami och såg att hon blev glad över att hon skulle följa med och träna,men också såg hon att den lilla tiken drogs in i sin lilla egen värd en stund.Hon blev fundersam och undrade vad hennes syster tänkte på.Värmen blev värre och hon kunde känna hur det rand ner svett under hennes svarta päls.När Asami sa att de kunde träna vid en bäck blev hon glad och lättad för om hon ramlade i skulle det bara vara skönt.Hennes syster väntade inte på ett svar,Asami började gå mot bäcken och hon följde efter ett par meter bak.Vattnet började tyda upp sig mellan träden och buskarna,det såg ennu skönare ut än vad hon hade tänkt sig.
Hennes syster var redan framme när hon började närma sig och hon kunde höra "här! Ser du stenarna? de är hala så se upp!" för henne gjorde det inget att hon ramlade i men Asami skulle nog vara lite mer försiktig för den lilla gråa tikens kropp hade redan fått ett dopp av det kalla vattnet.
Hon gick fram till den ena stenen som bara var några cm ut i bäcken.Första steget var lätt de andra lika så men när hon skulle sätta den tredje tassen på stenen gick det inte bra.Hon halkade och tappade balansen och sedan var det skört,hon ramlade i med ett plask.Hon tittade upp på sin syster "jaha nu har jag också fått ett bad" hon log mot Asami och sedan klättrade hon upp på stenen igen för hon var ensvis.Hade hon bestämt sig för något så skulle hon göra det också.
När hon väll hade fått alla tassarna på plats och balansen hade kommit tillbaka vände hon på huvudet "okej vad ska vi träna på?"

"Okej, vad ska vi träna på?" Systerns fråga hade hon redan ett svar på. 
"Jag tänkte träna på att leda elektricitet genom vattnet, och du kan ju försöka.. Ja, jag vet inte riktigt allt om det där giftet, men du kan försöka att skapa ett nytt." Asami var fullständigt okunnig om gifter då hon själv inte ägde giftets kraft, annat än att hennes blod var en aning farligare än andras. 
Hon doppade tassen i vattnet och ryste till lite. Sedan stoppade hon i andra tassen. Snart kände hon hur hon vande sig vid temperaturen. 
Snart var hela hennes späda kropp i vattnet och hon tittade upp på sin syster som stod på en av stenarna. Aiko fick börja när hon ville, men nu satte Asami igång. 
Pannan rynkades när hon försökte få fram den rätta känslan. Det var svårt med blöt päls, men snart kunde hon känna den välbekanta doften av hennes päls som blev statisk. 
Asami kände elektriciteten. Den sprakade inombords. Sakta, sakta började hon trycka den mot tassarna för att få ut den, precis som hon gjorde om hon ville ge någon en stöt. Det var bara det att vattnet lade sig som ett lock och täppte igen. Elektriciteten stannade kvar i hennes kropp. 
Pannan rynkades så mycket att hennes ansikte bestod av rynkor. Valpen drog upp läppen över tänderna och morrade lite. 
Med en kraftansträngning puttade hon ut lite i vattnet. Och lite till. 
Sakta åkte den ut ur hennes kropp. Flinet som dök upp på Asamis läppar klöv hela hennes anlete. 
Om Aiko trillade i nu borde hon få en stöt.

Hon själv visste inte häller mycket om giftet,hennes kropp klarade av en vis mängder gift och hon kunde ge små små doser med gift om hon bet någon men annars visste hon inte mer.
Hon tittade på sin syster,Asami ville verkligen lära sig allt om elektricitet.När hennes syster klev ner i vattnet visste hon att vad hon än gjorde nu fick hon inte ramla ner i vattnet för då skulle det göra ont i hela kroppen. Asami kämpade med sin träning och nu var det dags för henne att börja sin.Hennes mål för tillfället var att sprida gift ut i vattnet och göra andra djur svaga när de drack.Men om det bara gick ner i vattnet och struntade i att dricka det så hände det ingeting.
Ögon gick åter till hennes syster, leendet som hon hade gett Asami innan fans fortfarande på läpparna och hon beundrade sin syster för hon själv hade gett upp för ett tag sedan men Asami var bemästra elektriciteten fanns i hennes lilla kropp.
Hon glömde bort att träna själv och stod bara där på den hala stenen.

Asami sneglade upp mot systern. Hon stod fortfarande kvar på den hala stenen, och den gråa valpen beundrade sin systers envishet och balans. 
Asami hade själv aldrig haft något problem med balansen. Hennes nätta kropp hade inga problem med balans eller att springa fort, nejnej, för under pälsen fanns fortfarande muskler. Men i strider talade kroppsbyggnaden emot henne. Så i hennes fall var hon trött på att 'hellre fly än illa fäkta'.
Det var därför som det var så viktigt att hon bemästrade elektriciteten. Den man inte har i kroppen fick ha i huvudet. Eller i det här fallet, kraften.

Utan att inse att hon åter glidit iväg nynnade hon lite för sig själv och fortsatte pumpa ut elektricitet i vattnet. Det gick enklare och enklare, men så fort hon stannade och vilade stördes mönstret. När hon nästa gång fortsatte var det jobbigare.
En snabb blick upp mot systern fick henne att inse att Aiko betraktade henne. Hon slutade att nynna och fick något fundersamt i ögonen. Aiko tränade inte. Det förstås. Det var svårt att träna med gifter. Kunde dem träna på något annat?
Trots värmen så blev hon kall, men det pirrade i tassarna. Inte av kyla eller elektricitet, nejnej, utan att lusten att springa. 
Asami riktade den ljust solnedgångsröda blicken mot en av stenarna. Alla var lika hala, så hon valde en en liten bit bort från Aiko, nära andra sidan. Där började hon hala sig upp. Men den högra framtassen slant och hon trillade ner. 
Ilsket muttrande försökte hon igen och kom upp. Imponerande nog lyckades hon få det och se elegant ut, trots att hon misslyckats först. 
Väl uppe på stenen vände hon sig mot Aiko. 
"Jag tänkte på en grej... Du kan ju inte direkt träna på dina krafter, så... Du är!" De två sista orden sa hon väldigt snabbt samtidigt som hon böjde på sig för att kunna nudda Aiko med tassen. Det var ingen hård stöt, men tydlig. 
Sedan vände hon sig om och lyckades ta sig in till stranden. Där sprang hon iväg det snabbast hon kunde för att komma en bit bort, innan hon saktade ner till ett behagligare tempo. Hennes muskler och senor arbetade i perfekt harmoni och det enda ljud hon uppfattade var hennes snabba regelbundna andhämtning och det låga dunsandet från hennes tassar.
Tanken på att Aiko kanske var en halvmeter bakom Asami fick valpen att öka på stegen och tjuta av skratt. Skrattet var ljust, och hördes tydligt.

Asami hade upptäckt att hon stod och iakttog sin syster,vänstra mungipan åkte upp och sedan ner igen.Hon beundrade verkligen Asamis snabbhet på att lära sig nya saker hela tiden och att hennes syster blev bättre med sin elektricitet efter varje dag som gick.
Hon själv hade inte kommit långt med sin träning men det kan väll beror på att hon inte gillade att träna lika mycket som sin yngre syster.
Hon tittade åt det hållet som lyorna låg och kunde se genom buskapet och trädens tjocka stammar att sjön som lyorna omringade glänste som diamanter i solljuset,hennes vänstra öra klippte till lite för de var någon som började nynna.Hon tittade snett på sin syster och märkte att Asami var i sin egen lilla värde nu och glömde bort att hennes syster var med henne.Hon log och reste sig upp för att sträcka på de långa.

Asami vaknade upp ur sin lilla värd och upptäckte nog att hennes syster inte gjorde något för hon slutade med det hon höll på med och klättrade upp på en sten som var bredvid hennes.
Hon skrattade lätt när Asamis åkte ner i vattnet,men hon tog sig galant upp på stenen andra gången."Jag tänkte på en grej… Du kan ju inte precis direkt träna på din krafter,så…Du är!" hon blev lite fundersam när Asami inte fortsatte på meningen men hon glömde det snabbt.

Hennes syster lutade sig över till hennes sten för att kunna nudda henne med tassen,hon tittade på henne först och förstod inte vad Asami ville meddela.Men det gick inte långt tid innan hon förstod poängen och följde efter sin yngre syster in i skogen.det var det här hennes ben hade väntat på,att få sträcka ut sig allt dem bara orkade och inte behöva bry som om något annat. Asami hade ett försprång men snart började Asamis lilla kropp tydas mellan träden och benen ökade på ännu mera.

Asami kunde höra trummande steg bakom henne. Systern knappade in på henne, så hon lade i en högre växel. 
Snart susade hon fram mellan trädstammarna, sicksackade mellan stammarna. Det var då det slog henne. Om hon stannade och hoppade åt sidan kanske Aiko sprang förbi henne? Planen var möjlig. De två valparna höll väldigt hög fart, och den var svår att stanna i.
Den gråa valpen saktade ner lite för att lättare kunna bromsa. Sedn, helt tvärt slängde hon sig åt sidan. Farten fick henne att slå en kullebytta, men hon var snabbt uppe på på fötter.
Tungan hängde lite på snedden när hon rusade åt tillbaka samma väg dem kommit, men lite längre åt vänster.
Så glad över försprånget hon skaffat sig snubblade hon nästan över sina egna tassar när hon hoppade över en stock. Längre fram kunde hon skymta bäcken. 
En till idé, något elakare, tog form i hennes huvud. Om hon kunde lura ner sin syster i vattnet så skulle Asami kanske kunna vinna något på det. Elektriciteten kunde inte vara helt borta. För säkerhets skulle förberedde hon sig. 
när hon var framme vid bäcken hoppade hon, utan att tveka, ner i vattnet och började pumpa ut elektriciteten. Det gick trögare, för Asami hade svårt att koncentrera sig. Det kanske inte skulle bli en stark stöt, men en liten. Hoppades hon.

Hon kunde se hur hennes syset tynade bort framför henne,hur kunde Asami vara så himla snabb? Benen gick som åskan på en grå himmel och allt omkring henne susade förbi henne med en hastighet som var omöjlig att beskriva med ord.
Hon glömde bort att tittade sig för och märkte sedan att Asami susade förbi henne så att pälsen vände sig på motsatt håll.Hon tvär stannade så hårt att det blev djupa spår i marken, hon tittade på sin syster som fortsate att springa.Blicken var förvirrande och hon fattade inte hur Asami lyckades göra det? Hon fundera lite om hon skulle fortsätt leka eller gå och hitta på något annat.Men det skulle inte vara snällt mot sin syster om hon bara gick,hon tittade åt det hållet Asami hade sprungit åt och tog sedan upp jakten igen efter sin syster.

Hjärtat bultade vilt och hon spetsade öronen efter systern. Svaga dunsande steg som blev allt starkare och starkare talade om för henne att systern närmade sig. 
Asami fnissade lite och sjönk sedan ner så att bara nosen stack upp. För att hon inte skulle synas krafsade hon med tassen i vattnet för att röra upp dy. 
Vattnet var inte längre fullt med elektricitet, så dyn kunde relativt ostört lägga sig i hennes päls. Snart syntes inte den vackra blåa färgen på hennes tassar. Hon var ett brun liten skepnad. 
Det Asami inte tänkte på var att vattnet nu var kristallklart runt henne.

Bäcken började tyda fram mellan träden men hon kunde inte se sin syster längre.Hon saktade ner när det var några meter från bäcken,hon tittade isg omkring och försökte hitta Asami i skogen men ingeting.Hon blev förvirrad och tanken på att något hade hänt sin yngre syster,hon började gå försiktigt mot bäcken och ljudet av vattnet blandades med hennes djupa andetag,hjärtat gick som en maskin för att pumpa runt syre och blod i hennes lilla kropp.
Framtassarna stannade precis vid kanten av bäckens ena sida och nu började hon bli riktigt orolig,var kunde Asami vara? hon kunde jo inte bara försvinna.
Hon tittade ner på vattnet och kände hur hennes kropp skrek efter vatten.Hon kunde väll dopa sig snabbt innan hon letade upp sin syster.Utan att tänka en tanke på att sin syster kanske gömde sig där nere i vattnet hoppade hon i och fick en ordentlig överraskning.Hon flög upp ur vattnet och kände hur det stötar kom efter varandra.Hennes ögon blev kol svarta och hon morrade lätt"Asami…"skrek hon med en hotfull röst."När du kommer upp därifrån ska du få igen för det där gjorde riktigt ont" Ilskan kokade inom henne.

Oj. Hoppsan. Den lilla valpen kurade ihop sig i vattnet, inte speciellt sugen på att se vad systerns hämnd skulle bli. 
"Det var faktiskt inte meningen!" Hon sa det lika surt och argt som systern. Den ända skillnaden var att lögnen hördes i hennes röst. Hon harklade sig lukten och reste sig upp. 
"Inte då mycket i alla fall!" Hon kände sig lite orättvist behandlad, men den känslan försvann snabbt. Om hon fick stryk nu så var det förtjänat. 
Lika bra att ta smällen direkt. 
Aiko stod på kanten vid bäcken. Asami rörde sig ditåt. Fortfarande troendes om att hon var osynlig närmade hon sig. Sedan, utan förvarning for hon upp ur vattnet och rundade syster. Nu stod hon med ca två meters avstånd och tittade på Aiko. 
Asami's svans svängde utmanande fram och tillbaka. 
Hon var mindre, och antagligen inte riktigt lika stark, men hon var snabb.

Hon tittade på sin syster som utmanade henne,hennes humör hade aldrig varit den bästa och nu kokade ilskan samman med värmen som stekte hennes lilla kropp.Hon kände sig som en vulkan som skulle få ett utbrott när som helst.
Blicken släppte aldrig Asamis blick och hon ville gärna hoppa på sin syster och vissa henne ett och annat men kände att Asami kanske var liten men hon var lätt på fötterna och kunde snabbt springa ifrån henne.Här gällde det att använda huvudet ordentligt,hon visste inte mycket om sina förmågor men hon kunde ge små doser av gift som gjorde en illamående i några minuter.På det visste kunde hon vissa sin syster att Asami skulle tänka efter nästa gång hon ville köra ett bus på henne.
Hon gick lite närmre sin syster och höll sin ilska i schack men det var precis så att det gick.Hon ville inte avslöja sin plan genom kroppsspråket.Hon var lite spänd men gång stilen var avslappnad och hon väntade till rätta ögonblicket för att slå till.

Planen var taskig och inte snäll men Asami tog det mesta som en lek om det inte gällde träning.Nu var det taggs att vissa att allt kan man inte komma undan med lek.

Hon visste att en fajt närmade sig när hon mötte Aiko's blick. Blicken talade om för henne det hon redan visste. Hon visste redan att syskonen var medvetna om att hon tog allt som en träning eller lek. Inget personligt. Det var därför hon var så säker på att systern skulle hoppa på henne. Sami tog det inte personligt.

Aiko gick närmare henne, och kroppen var avslappnad. Asami litade inte ett dugg på den där stilen. Någonting med den fick henne att tänka på de där konstiga sakerna som var lugna för att helt plötsligt spruta ut rinnande eld. Vulkaner. Just det. Aiko kändes som en vulkan som när som helst kunde bubbla över och få ett utbrott, vilket var det samma som att anfalla. Asami backade två steg och förberedde sig. Hon visste att Aiko inte bara skulle slåss. Några få gånger hade Aiko råkat bita henne. Giftet hade fått henne att må illa, och resten av den dagen tillbringade hon vid ett vattendrag, spyende. Nå, om Aiko vill ta till hjälpmedel utöver kroppen, så visst. Inget problem för henne.
Hon drog åt sig elektriciteten som en magnet.

Sakta började hon cirkla, väntandes på att systern skulle göra något. Ändå kunde hon inte låta bli att retas.
"Kom an då. Jag är inte rädd för dig, plutt!" Ett retsamt leende placerades på hennes läppar. Asami tänkte inte på att hon var mindre än systern. Istället lät hon små ormar av sprakande gult ljus dansa genom pälsen och ner mot tassarna. Det sprakade otrevligt och ögonen reflekterade ljuset så att hennes ögon blev nästan gula, men med mer dragning åt det orange hållet.
Nu var hon redo. 
Kom an då.

Asami hade nog annat vad hennes planer var,om hon nu ändrade på dem lite gran och gjorde det hennes syster mins anade skulle allt bli förivrade för Asami och skulle nog undra vad hon hade i baktanken.
Med blicken spänt in i Asamis blick,hennes syster teg verkligen om stryk från topp till tå när hon kallade henne för plutt. Har hon sätt sin egen spegelbild någon gång? hon var den minsta av syskonen men betedde sig som om hon var i full storlek.
Hon tog några steg till vänster och sedan gjorde hon ett litet anfall mot Asami innan hon satte sig ner pladask och stirrade sedan på sin syster.
Hon la huvudet på snett och undrade vad hennes syster skulle göra härnäst? skulle hon gå på henne utan att ha en orsak eller skulle hon lista ut en annan plan? Ett litet leende spred sig i ögonen och inte vid läpparna.Ögonen sken upp som två eld flugor.

Hon hade inte förväntat sig att Asamis skulle attackera henne men sen när systern kasta sig åt sidan log hon med hela ansiktet.
Hon hade varit tyst en bra stund nu och ville säga ett par elaka meningar men höll dem nere en stund till.
Asami stod i en dominerande ställning och det fick henne att höja ena ögonbrynet,varför blev just hon syster med en sprallig,liten irriterande varg som Asami? vad hade hon gjort för att förtjäna det?
Hon reste sig upp och blev trött på att leka/slås så hon vände sig om och tittade snett bak mot sin syster."Kommer du eller? jag tror att det är dags att gå hem"hon log mjukt mot Asami och började gå långsamt.

Tankarna gick i huvudet,om hon nu inte orkade slås färdigt med sin syster hur skulle det gå för henne när det verkligen gällde? skulle hon tröttna på det också och vända ryggen mot fienden för att sedan gå sin väg? Hur skulle det egentligen se ut,mesigt om ens det räckte.

Hon nickade mot systern och slappnade av. Snabbt slöt hon upp hos Aikos sida och tillsammans styrde de stegen upp mot sjön. 

AVSLUTAT