Han ser på henne. Man kan nästan ta på irritationen hon utstrålar. Han flinar fortfarande. Så här kul kan han inte ha med de andra stskonen. Att både han och systern ser tilltufsade ut spelar ingen roll. Det är ju genom sånt här som man lär sig. Växer upp. Att vara valp har sina fördelar. Men Akira skulle inte ha något emot att växa fortare. En dag ska han sätta syskonen på plats. En dag ska han sätta mor på plats. Och en dag ska han minsann sätta Lihai på plats. Även om det är så att den äldre hanen är hans far. Det är bara med Sora han kan vara sig själv. Det är bara med henne han kan dela sina mörka och storslagna tankar.
Han reser sig upp och snärtar till med svansen. Morrar till över smärtan och skjuter titlar i ryggen där Sora bitit honom. Sedan fnyser han och ser åter på systern.
"Det skadar inte att växa lite till. Men jag tänker inte bli fast på den här platsen. Vad säger du om att en dag sticka härifrån och se världen? Det måste finnas så mycket mer att se och lära därute. Mycket mer än vad vi lär här". Den blodröda blicken fixerar systern.

Den gråa blicken vändes tillbaka mot Akira då han talade och när han väl delat sina tankar så stod Aosora helt tyst i några sekunder. Gick igenom orden han hade sagt. Sedan bröt hon ut i skratt, kunde inte hålla sig. Det var bara så komiskt.
"Akira," sade hon när hon väl samlat sig nog mycket för att kunna tala igen. "Som sagt, din fantasi är det inget fel på." Huvudet ruskades samtidigt som hon försökte lista ut exakt hur han tänkte. Visst kanske iden var lockande, men snälla... Något måtta fick det ju vara i de galna planerna han kom på.
"Låt mig bara fråga exakt hur du har tänkt att vi ska överleva? Vem ska fånga maten åt oss, du kanske? För jag har ingen större lust att överleva på råttor och möss."
Ifall det var något som syntes mer och mer på Aosora för varje dag som gick så det var det en arrogant sida, nästan som om hon trodde att hon var någon slags grevinna. Endast det bästa var gott nog åt henne, och hon hade nu nått åldern då råttor och möss var alldeles för dåligt för att hon ens skulle överväga att äga det.
Nej, nog skulle det vara det allra finaste åt henne. Det tyckte hon att hon förtjänade.

Han fnyser kort. Sora kan vara så tråkig ibland. Ingen äventyrslystnad.
"Ser du inte tjusningen i att en dag kunna lägga mer ett stort byte själv?" Så flinar han igen.
"Eller så kan vi finna någon som kan sköta jakten åt oss". Men han ser inget kul i det. Svansen piskar till bakom honom när han reser sig upp och tar några steg åt sidan. Akira längtar efter att få utforska världen. Och att ha Sora vid sin sida skulle inte vara dumt alls. Men visst kan hon vara en riktig pina ibland.

Det var med en road suck som Aosora såg på sin bror innan hon skakade lätt på huvudet.
"Dina framtidsplaner är stora, dock inte vidare väl genomtänkta. Men vi får se broder, en vacker dag kanske det blir något av dig också. Ifall du har vett nog att hålla dig i skinnet tills du är redo för de riktiga äventyren."
Hon skrattade till, viftade lekfullt med ena framtassen efter honom. Även om hon kanske inte gjorde annat än retade honom eller tävlade mot honom, så gillade hon Akira. Han var helt klart värd en viss respekt, om man nu kunde lägga fram det på det viset med tanke på deras unga ålder. Men han var, utan tvekan, den hon såg sig ha mest gemensamt med.
"Kom nu, din dåre. Låt oss se vad de övriga har för sig! Att endast ha dig som sällskap blir lite tråkigt i längden..."
Hon reste sig med ett retsamt flin på läpparna och började skutta bort mot den plats där resterande av flocken befann sig på. Och kanske, om de hade tur, att det skulle finnas någon smaskig matbit de kunde tugga på.

[Tänkte att vi kanske skulle börja avsluta? Typ ett eller två inlägg till var? För vill att Sora ska träffa fler också ;D]

Han flinar bara lätt åt henne. Ja, nog får han hålla sig i skinnet tills han är kraftfull nog att slå sig fri. Men väntan är något han inte riktigt har tålamod för. Men är det värt väntan om han kan få Sora med sig?

Dåre? Nog är han en dåre. Men han vet vad han vill. Hur många valpar i hans ålder vet vad de vill egentligen? Kanske är han för smart för sitt eget bästa. Men en dag. En dag ska han ta allt han vill ha.

Han är inte sen med att skutta efter Sora när hon skuttar iväg. Nog har han en väldigt smart syster med. Det ligger väl i deras blod. Han nafsar efter hennes svans innan han ökar farten och kastar sig fram så snabbt hans små ben kan bära honom.
"Kom igen, slöfock". Retas han och flinar.

[Okidoki. ^^]

Ett flin spred sig över läpparna och gav ansiktet ett väldigt valpaktigt uttryckt när Aosora rusade efter sin broder. Precis som alltid var det en tävling, precis som alltid var det en kamp om vem av dem som var bäst. Men det var så de lärde sig, och det var det som garanterade dem att komma någonstans i livet. De övade och blev starkare - så att de en dag skulle nå toppen. Riktigt vad toppen var hade Aosora inte riktigt listat ut, kanske hon skulle ta över föräldrarnas flock? Tanken var lite lockande faktiskt.
Hon ruskade lätt på huvudet och skrattade till. Nu fanns ingen tid för dagdrömmar, jakten på Akira var i full gång och hon tänkte inte låta honom komma för henne.
"Sisten dit är en vinglös fågel!" ropade hon utmanade åt sin broder under deras vilda framfart mot flocken.

[Heh, nu tänker jag avsluta detta - om du inte vill skriva ett inlägg till. De kommer ju att ses fler gånger :'D]

[AVSLUTAT]
[Det blir ett superbra slut där. ^_^]