Feraldan gick invid stranden, han hade inte simmat på ett tag, om han skulle uppnå sitt mål med att starta en flock som levde kring öarna så skulle han tvingas möta andra vargar, vilket inte var en av hans starka punkter, han var inte otrevlig, bara ovan vid andra och helt känslolös.

Han kollade på vattenytan där månen glittrade, och sedan upp på himmelen där originalet såg ner på honom, han stod så en stund, Månen hade alltid fascinerat honom och han kunde stå där länge, han kollade på de mörkare fläckarna och sedan jämförde han den med den i vattenytan med ett leende, allt han ville var att göra allt det här hans, och för det behövde han en flock som kunde skydda det...

(Dålig startis, men den får duga)