Inte ha ätit kött på länge lätt som en mardröm i hennes öron men kryp vara också gott men inget skulle slå köttsmak.
"Vi kan börja med att leta efter kryp och om någon stöter på något små djur kan vi alltid försöka fånga det"hon tittade på hanen och sedan började hon leta på marken efter kryp som hade överlevt branden.

"Jag kan fånga.. Men du får ta dess liv" svarade han och lyfte på en sten med bränd mossa på. Det fanns myror där, några få enstaka.
Han vädrade i luften efter något annat än rök, det fanns djurdofter så han chansade på en lukt, han kastade med huvudet åt Lirio lite lätt för att tala om att han hade hittat något.

Hon tittade på hanen och nickade till svars som att det var okej att hon tog hand om dödandet.Hon vädrade i lukten och tittade sig omkring men tydligen var hanen snabbare att hitta mat än vad hon var för när hon tittade på hanen nickade han åt henne för att visa att han hade hittat något.
Hon gick långsamt åt det hållet medan hon hukade sig ner för att göra sig ännu mer osynlig men hon tvivlade på att hon kunde bli mer osynlig än vad hon redan var.Hennes svarta päls smälte in den svarta omgivningen och de eld färgade mönstren och ögonen gjorde att det såg ut som om de brann.

Lukten var bekant, han hade ett starkt minne av den. Han stannade till och la märke till att det var en Hare han fått nos på.
Det tog emot att han skulle hjälpa att döda denna varelse, men det kändes bra att han inte skulle slutföra detta.
Ciel var vit, lyste upp bra. Så han var tvungen att använda sina krafter för att göra allt enklare och mycket lättare för haren så den slapp bli så skräckslagen.
Han vandrade längre fram, och sedan några steg till.
Det gröna började sippra ut ut hans mun och nos som grön energi, den gröna energin smög sig till bytet och sög ut energin ur den lilla varelsen. Doc sög han inte ut allt, bara så mycket så att haren inte skulle orka göra något annat än att gå.
Det gröna avtog och försvann in i Ciel's kropp igen.
"Han är din" sa han till Lirio som ett tecken att det var bara att ta för sig att bytet.

Hon väntade på det rätta tillfället och följde Ciels rörelse när han gick lägre fram och gjorde sig synlig för haren som hon hade sätt det var.
Hennes blick blev fundersam och hon undrade vad han sysslade med,helt plötsligt började sippra ut något grönt ut ur hans mun och nos.Det var nog det konstigaste,läskigaste men coolaste hon någonsin hade sätt.
När hon tittade på haren började hon se att haren blev annorlunda,den var inte lika sprallig som den var innan, nu bara gick den där och såg lite trött ut.
"Han är din" det var det orden som hon hade väntat på,hon började gå mot haren men smög fram och gjorde inte ett ända ljud ifrån sig.Hennes tassar gick som om det var på får päls,mjuka och lätta. När hon väll hade ett bra sikte på haren smög hon sig bakom den och greppade tag i den nacke så fort att den inte han göra motstånd. Kaninens nacke hörde man bara ett litet knarr av och sedan gjorde harens kropp en sista ryck innan den var död.
Hon sneglade upp på hanen och sedan tog hon fram den till hanen och lade den framför dem."Okej det var en hare om du vill så kan du börja äta så kan jag fortsätta jaga för jag är inte så himla hungrig än men aptiten kommer väll snart."hon log mot hanen och slickade bort blodet runt munnen för att sedan vända sig om för att fortsätta jaga.

Ciel kollade på den döda haren, sedan kollade han på honan och sa "Jag står över.. Ta för dig du" sa han och gick till ett träd, han slet av bark och granskade träders tillstånd om det skulle finnas några larver där inne, han fortsatte att leta. Trädet var i skapligt bra form för att ha brunnit.

hon hörde vad hanen sa men gick inte tillbaka för att äta istället fortsate hon att leta efter andra djur som hade överlevt. Då och då sneglade hon åt hanens håll och såg att han drog av bar från träd för att se om insekter fanns där.
"Har du hittat någonting?"hon vände sig om och tittade åt hanen,hon hade precis fångat en ekorre som hade några skador efter att ha fastnat under en trädgren som hade vällt ner på den.

"Inte ännu." Han fortsatte att leta. En stock lite längre bort såg ganska så oskadad ut så han vandrade dit. Han lyfte stocken med hjälp av sina horn. Han höll upp stocken medans hans tunga grävde efter kryp, och feta larver krälade upp ur jorden. Tungan fångade dom kvickt och de slank ned hela i halsen.
Han vandrade tillbaks till Lirio och sa "Efter detta måste jag nog ge mig av" han talade med en lugn röst, och han granskade henne en aning innan han gick till ett ruttet träd några steg från henne.

De gick runt och letade och tydligen fick Ciel syn på något för han stannade på ett ställe ett tag. Hanen kom fram till henne och sa att efter det här var han tvungen att ge sig av, hon blev lite ledsen för att hon skulle åter igen bli ensam. Hon gick fram till djuren som de hittat och drog av ett par kött remsor,hon tuggade inte så noggrant för de var inte stora bitar så hon svalde vissa bitar hela.

Han märkte på henne att hon vart lite nere. Ciel gick fram till henne "Jag vet att vi ses igen Lirio, du är min första vän och jag uppskattar verkligen att du är så trevlig mot mig. Det betyder mer än du tror" han kollade henne i ögonen, och han log glatt för att han träffat henne.

Hon blev glad i kroppen av att höra att hon förblev hanens vän och att de kanske skulle ses igen men ändå var de aldrig roligt att skiljas åt när man hade träffat en ny vän.
"Jag uppskattar att du har orkat med mig under de här timmarna"hon log mot hanen och vände sig sedan för att fortsätta leta efter mat för sista gången den här dagen.

Ciel satte sig ned vid hennes mat plats och väntade på att hon skulle komma tillbaks.
Han tänkte ge henne sällskap då hon äter innan han ger sig av.
Han lade svansen kring sig och sneglade på resterande av byterna.

När hon inte hade hittat något annat att äta gick hon tillbaka till hanen,marken var svart som natten och hon kunde knappt se sina egna tassar när dem nuddade marken. Kvistar bröts av lite här och var,svansen var full med aska och döda kvistar men hon fick ta itu med sin svans senare.
Hon tittade på hanen när hon hade kommit fram till honom och satte sig ner sedan "ja det här var ju roligt"sa hon med en sarkastisk röst.
"Vad ska vi göra nu? ska vi gå åt skilda vägar nu och fortsätta våra egna resor på egen hand?"stora frågetecken flöt upp i hennes huvud och hon vill inte bli ensam igen,allt blev så tyst och tråkigt.

Han suckade åt hennes tonart och reste sig. "Jag måste fortsätta mitt sökande och få svar på min förfrågan.." Det kändes taskigt att bara lämna henne där, men hon klarade sig. Han skulle bara vara till problem iallafall. Ciel drog in ett djupt andetag "Våra vägar kanske korsas snart igen. Det var väldigt trevligt att få dela dena stund med dig Lirio. Vi ses" Var detta ett bra sätt att avsluta detta på? Det visste han inte. Han hade aldrig varit i denna situation förr så det var svårt att svara på.
Han vände öronen lite nedåt och fortsatte att gå, tyst.

Hon tittade på hanen och öronen veks bak när han gick,hon hoppas verkligen att deras vägar möts igen. Hon reste på sig och skakade av askan som hade fastnat i den svarta pälsen och vände sig sedan lite om men hon vill inte riktigt än gå. "Jag hoppas också att våra vägar möts igen,det har varit riktigt trevligt att träffa dig"hon tittade åt det hållet hon skulle på men sneglade bak för att se om hanen var kvar.


AVSLUTAD