Lövskogen hade förändras mycket under den tiden hon hade vandrat fram och till baka mellan flocken och andra ställen i numoori.En del av skogen hade fortfarande kvar sin charm och skönhet.Men en stor del av den hade också blivit till aska och bara försvunnit med elden.
Vägen hit hade gått fort för tassarna visste exakt var de skulle gå,på något konstigt vis drogs hon alltid tillbaka till lövskogen.Som om det fans något som inte riktigt vill släpa taget om henne i skogen.
Lukten av röken som kom därifrån den nerbrända delen var tjock och det spelade inte någon stor roll var hon gick,lukten hittade alltid fram till hennes nos och gjorde det nästan omöjligt att känna någon annan doft som var omkring henne.
Hon ville inte se vad elden hade gjort med den gamla skogens skönhet så hon höll sig borta från den sidan och befanns sig bara på den sidan som hon kunde le åt,men hon kunde känna en liten del av smärtan från skogens döda del,där hon var just nu var det liv,växter så göra att det blev för mycket för hennes ögon,fågel melodi i nästan i varje liten gren som hon gick förbi. 
Vinden var sval och hon kunde känna hur vintern var på väg att alända till numoori. 
Hennes päls hade börjat bli tjockare och svartare hur det nu kunde gå till för den var redan kol svart som natten så egentligen tycker hon att det borde vara omöjligt.Hon hade aldrig sätt snö innan av någon konstig anledning,men hon kanske hade gjort det men glömt det bara? men om nu hon inte hade sett det för så skulle det ändras snart om det fortaste på det här kalla hållet.

Hon hade åkt in i sina egna tankar igen och tänkte inte riktigt på var hon gick eller vad hon trampade på,stenar som vassa som knivar skar in sig i trampdynerna och gjorde det lite svårare att gå men det var inget som stoppade henne för när hon var inne i hennes egna tankar kunde man spränga något utan att hon märkte det.Om man ville få kontakt med henne fick man allt sätta sig ner och vänta på att hon kom tillbaka till den riktiga värden.
Hon skakade på huvudet och vaknade upp ur dagdrömmarna, hennes öron klippte till några gånger för att se om de kunde snappa upp något intressant.Hon kunde höra en hur vatten forsade lätt fram någonstans i närheten.
Hon var inte törstig men man kunde alltid följa vattnet och se vad den lände till.
Hon tog upp jakten på att hitta vattnet och det tog inte länge innan hon hittade en liten å,vattnet kämpade för att komma igenom grenar,lera ,stenar och mycket mer som stoppade upp vägen för den.Hon följde ån och kunde till slut glimta ett större vattendrag som la lite längre fram.

Hon var nästan framme vid vattendraget,hon hade svagt känt av en varelse genom markens vibrationer.Bilden av en varg började tyda upp sig framför hennes eld ögon och på lukten tillhörde en han varg.
Det tog inte länge innan hanen hälsade på henne med en ovanlig trevlig ton och log lätt.Hon blev lite fundersam men hon ville inte vara otrevlig bara för att hon tyckte att artigheten var nytt för henne.Det var länge sedan en hanen var så trevlig mot henne.Hon kom lite närmare och granskade hanne,det var länge hon träffade på en ragana men det var alltid lika fascinerande att träffa på dem.Horn var nytt för henne att se på en varg men hon hade börjat vänja sig vid de konstiga sakerna som finns i numoori.
"Hej mitt namn är Lirio vad är ditt?"hennes röst var mjuk och det kom inte en ända fientlig ton, hon log mot hanen och klippte lite med öronen.

Hon satte sig nere under skuggan som trädkronorna gav,Thalion var ett ovanligt namn men det passade hanen.
"Vad gör du här i lövskogen Thalion? elden har tagit med det mesta av skogen till grunden,så är du här för att se förödelsen eller den delen som klarade sig?" hon ville inte vara på fluggen men nyfikenheten tog över lite och hon det skulle nog inte skada att fråga.

Ögonen lös upp i sin eldfärg och pupillerna utvidgades till nästan max gränsen,nyfikenheten hade tagit över än en gång.


(Kort men klockan är för mycket för att kunna tänka fram fantasi)

Precis funnit sin väg hit,alltså hanen hade mycket att se här i numoori.
Hon reste sig upp och sträckte på vänstra frambenet med bandaget,hon kunde känna hur det sved till och drog hastigt tillbaka det under koppen.
Hon väntade i några sekunder för att låta den lila smärtan gå över,hon la vikten sedan på den och gick fram till hanen.Solen träffade hennes rygg och hon kände hur den grävde sig ner under pälsen.De eld färgade ögonen blev tydligare i ljuset, solstrålarna irriterade hennes ögon så att pupillerna drog ihop sig.Hennes kroppsform blev tydligare och man kunde tydligt se att hon var karg.Kattgenerna hade blivit mer efter åren men varg generna syntes fortfarande mycket tydligt och det var hon glad över.

"Går du själv eller är din vän i närheten?" hon hade stött på några som har haft kompisar med sig men gått en lite sväng på sin egen hand för att sedan gå tillbaka till vännen.

Thalion hade en syster,hon ville jätte gärna fråga vad orsaken var till att det splittrades men det var inte hennes sak att lega sig i.Tanken viftade hon bort som en irriterande fluga och fokuserade på vad hanen sa.

Hur hon hade skadat sitt ben,det var många som frågade det och det förstår hon.Hade hon träffat på någon som hade haft bandage runt benet hade hon också frågat vad som hade hänt.
Hon tittade ner och bilder av händelsen började tyda upp för ögonen på henne,det kanske inte var något slagsmål precis men det var ingen rolig lek heller.Mer än sån dö eller överleva lek.
"Jag träffade på en havsvarg och det gick inte så bra som du kan se,leken gick lite för långt om man ska säga det"hon tittade på hanen och sedan ner på benet igen."Både två ville göra varandra till middag."
När hon hade sagt middag insåg hon att hon hade villat döda en annan varg om man nu skulle kunna kala den för det.Det lätt hemskt men instinkterna hade tagit över och den såg delvis ut som en fisk.
"Det kanske låter hemskt det där med middag men vargen såg ut som en fisk och kattinstinkterna tog över lite för mycket."Hon skrattade lågt men inget leende fanns på hennes läppar.

Hon blev smått överraskad när Thalion sa att han var ledsen över skadan.Det var inte många som hade brytt sim om hennes skada på benet det hade bara forsat prata som ingeting.
"Vad gör du här i Lövskogen då,Lirio?" hon fokuserade på hanen och funderade ett par sekunder.Hon värkar alltid ha en tendens till att ramla tillbaka till Lövskogen,varför vet hon inte."Jag vet inte,jag brukar alltid hamla i Lövskogen av en konstig anledning."Hon tittade sig omkring och vände sedan blicken till hanen.

Off:Blev kort.

Öronen klippte till då hanen talade men blicken var inte längre riktad mot Thalion,dagdrömmar hade tagit över hennes huvud och gjorde att orden blev tomma från hanens mun.
"Vaker" hon vet inte om hon höll med eller var emot ordet? Från första början hade hon tyckt att skogen var det vackraste hon hade sätt men nu när hon hade varit här så många gånger.Ja det vackra hade typ tynat bort lite och gjort henne fundersam.Om det blev såhär med lövskogen skulle det hända på alla andra ställen som hon besöker fler gånger än två gånger?? 

Fågel sång väckte henne ur drömmarna och förde tillbaka henne till nuet.
Blicken sökte upp hanen men orden var borta,hon hade inget att säga och det var hemskt.Tystnaden tog över i några sekunder och sedan tog en hes kråka över.Ljuder var smärtsamt i henne öron men försökte stänga ut det.Men hon ville inte häller att ljudet skulle försvinna helt och hållet igen.

[ Förlåt för mitt sega svar och min inaktivitet, men har varit några besvärliga månader och så. Ska dock försöka komma tillbaka så gott jag kan. ^ ^ För övrigt, tycker du vi ska försöka avsluta rollet här? :3 ]