Sommarens hetta har varit svår för Tehhi att tåla. Hon har vuxit upp i ett land där sommaren och vintern aldrig gjorde någon skillnad i temperaturen. På sommaren försvann nattljusen och vissa stjärnor men det blev sällan varmare. Här nere i skogarna har Tehhi blivit tvungen att söka skydd för sommarhettan i skuggor och vatten. Hon kunde spendera hela dagarna med att ligga på någon sjöbotten och drömma eller fiska.

Nu befann hon sig iof uppe på land och kvällens mjuka värme smekte hennes päls och rufsade om den långa vita manen. Tehhi har aldrig lärt sig jaga på land så hon försökte inte ens vädra efter småbyten som harar eller kaniner som fanns här. Hon vandrade genom skogen med mjuka steg och hennes vita päls fick henne att synas på långt håll även bland de vita björkstammarna. Byten såg henne också och gömde sig därför snabbt.

Tehhis tankar vandrade till Lokie som hon lyckades tappa bort under vampyrmötet i Nordan. Det enda hon mindes var en enorm ljusblixt som bländade henne trots hennes tåliga syn och att hon slungades undan med väldig kraft att andan slogs ur henne. Sedan blev allt tyst, hon vaknade några timmar senare, begraven under massiva snödrivor som skyddade henne för främmande blickar och när hon grävde sig fram så var alla borta, hon kunde se tydliga spår av slagsmål och flykt, blod, men ingen kropp och det gav henne hopp om att hennes starke vänn fortfarande levde.

Tehhi's ständigt färgskiftande ögon antog en beigefärgad nyans som skulle kunna klasificeras som ful och sjuklig, för henne ändrades absolut ingenting, synen förblev likadan som den var, bara färgen skiftades och ibland skrämde andra åskådare. Tehhi stannade när stigen delades i tre, en åt väst, en åt öst och en åt söder. Tehhi var inte säker på om hon var redo att gå längre söderut om det skulle bli varmare. Men med tanken på att vintern höll på att komma så kanske det var det rätta att göra.

Hon hade äntligen börjat gå på marken, innan hade hon hållet sig i träden där det var gått om fåglar att äta och skydd mot andra vargar.
Gräset var fuktigt av daggen som hade kommit på morgonen,öronen gick rörde sig lite då och då för att se om hon kunde pocka upp något intressant. Fåglarnas sjöng till varandra som om de pratade, hon njöt av lugnet och stillheten men kände i marken att något var fel.
Några vibrationer kom då och då men de var små och hon kunde inte bestämma sig om det var en varg eller ett byte.
Hon la det åt sidan och fortaste med att titta sig omkring, hur långt
in i lövskogen var hon egentligen?.

Träffen med raganan hade hon tänkt ofta på, sötnos var smeknamnet hon fick av hane, ett leende kröp fram på hennes läppar. Hon fick alltid konstiga smeknamn.

Vinden kom och dofterna blandades men hon kunde utskilja varje liten doft, en doft som hon kände igen fick hennes läppar att sluta le och istället visade de hennes vita tänder.
Havsvarg tillhörde doften till och sist hon stötte på en sådan fick hon ärr för livet. Hon stannade och satte sig, försökte lugna sig så att hon inte gjorde något men hennes blåa mönster och ögon lös starkt upp och det betydde att hon inte alls var glad.

Tehhi's ögonfärg skiftade långsamt till en mer gyllenerik färg när hennes blick svepte mellan de tre stigarna. Hon kunde inte riktigt bestämma sig för vart hon ville gå men till slut tog hon några obestämda steg på den mittersta stigen, den som gick åt söder. Ville hon verkligen det? Det skulle säkert bli varmare men å andra sidan kunde hon gömma sig i flodens kyliga vatten om det skulle bli för varmt.

Den högresta snövita hybriden började långsamt gå på den breda, bekväma stigen. Hennes tassar prasslade på de torra löven som täckte den och små kvistar gav ifrån sig lätta, spröda ljud. Hon har inte lärt sig hur man går tyst på markunderlag. Hennes tassar var vana vid snö och is.

Hon satt och lyssnade på havsvargens steg i marken, den kom närmre. Blicken gick runt men hon såg inget men hon hörde något komma närmare, om det var havsvargen så var den inte bra på att smyga.
Tankarna gick runt i hennes huvud. Hon kunde inte förhasta sig, tänk om vargen var snäll och vill inte skada henne alls. Tanken slog henne flera gånger men hon kunde inte lita på vargen om de mötes,hennes tillit till havsvargar var borta och om den skulle komma tillbaka så var det nu eller aldrig.

Tehhi var som ett barn när det gällde försiktighet och försvar. Hon har vuxit upp i säkra områden där det enda faran kunde vara hungern eller kylan. I sådan svår och skoningslös land som Glaciärerna så var det ovanligt att vargar dödade varandra. De var för få för att kunna förlora varandra i strid.

Tehhi har råkat ut för mycket när hon tog sig därifrån. Möten med vampyrerna tycks borde ha lärt henne att vara försiktig men sådan krävde mycket tid och vana. Hennes guldfärgade ögon hade fortfarande rosafärgade glasögon på sig.

"Oj.."
mumlade hon förvånat när hennes blick av ren tillfällighet fångade den mörka vargen. Hon stannade genast upp men obeslutsamt stod kvar i djupa funderingar på vad hon skulle göra nu. En annan varg skulle genast valt mellan två saker, fly eller visa att man inte är någon att bråka med. Tehhi stod bara kvar med blicken liggandes på främligen.

Hon tittade sig omkring för att se om hon fick syn på havsvargen men hon lyckades inte se något.
Solen slängde ner sin värme men den var inte lika varm som den brukade vara, vinden kom och träden gungade fram och tillbaka och fyllde skogen med liv. Det påminde henne om höstskogen och svanarna hon brukade sitta och titta på medan de simmade runt i den stora sjön som fans där, ett leende dök upp på hennes läppar.
En bild kom seda upp i hennes huvud som gjorde att hennes leende försvann helt och hållet, en bild på hennes familj.
Hon skakade av sig bilden lika snabbt som den kom och kände att något var fel, hon vände sig om och såg att havsvargen hade hittat henne.Vargen var en hon,pälsen var vit som snö och honan hade något runt hallsen som såg ut som ett halsband.
Hon hade bestämt sig att vara trevlig och inte förhasta sig. Hon lugnade ner sig snabbt och med det slutade hennes blåa mönster och ögon lysa, hon tänkte att hon själv inte ville träffa någon som arg och otrevlig bara för att någon annan som var av samma ras hade gjort den arg. Hon tittade på honan och gav ett mjukt leende till henne.
-Hej där, mitt namn är Lirio, hennes röst hade lugnat ner sig sen innan och hon ville att det skulle forsätta så med.
-Vad gör en havsvarg i lövskogen?, hon tittade underligt på honan och la huvudet på snett.

Tehhi verkade ha märkt varginnan före och därför har haft fler minuter att studera henne. Hon hade vacker teckning på pälsen och vackert lysande ögon. Tehhis ögon började också skifta och färgen blandades mellan guld som hon hade nu och svart som de skulle bli. Den farligaste av alla färgerna då många trodde hon var en vampyr när hon hade den ögonfärgen.

-Hej där, mitt namn är Lirio, Vad gör en havsvarg i lövskogen?,

Honans mjuka röst lugnade Tehhi men bara något, hon mindes den mjuka rösten vampyrinnan bar på och därför höll sig på sin vakt.

"Lövskogen?.."
hennes blick svepte upp mot trädkronorna och sedan ner mot honan igen innan hon log försiktigt.

"Jag visste inte att det hette så. Jag heter Tehhi och befinner mig på vandring."

Hon slängde lätt med huvudet för att få bort den långa luggen ur ansiktet.

Hon tittade på marken för att se vad det var som kröp på hennes tass,en myra hade fått grepp om hennes päls och börjat vandra uppåt på hennes tass.Hon skakade försiktigt bort den, hon höjde huvudet sedan upp och möte honans ögon som nu var svart och gula.
-Fin ögonfärg men var de inte i en annan färg innan, hon blev lite smått förvirrad men ville inte att honan skulle märka det.
"Lövskogen?..",sa honan och tittade sig omkring.
-Ja det här är lövskogen om den nu inte har flyttat eller bytt namn,hennes röst blev glad och och tänkte för sig själ att honan var inte ond bara smått förvirrad.
"Jag visste inte att det hette så. Jag heter Tehhi och befinner mig på vandring.",Tehhi sa hon några gånger i huvudet, ett ovanligt svårt namn att uttala tyckte hon.
-Då har vi något gemensamt för att jag år också ute på vandring,hennes långa svans började lätt svingas åt höger och vänster bakom henne.

Tehhi rynkade spänt på pannan åt honans ord.

"Bli inte rädd. Jag är inte vampyr. Färgen ändras av sig själv, det är inte jag som gör något!"

Hon ville inte skrämma upp eller skrämma iväg honan på grund av detta och såg genast bort. Ögonen var nu nästan helt svarta, bara yttersta kanten på irisen var gula, det hela såg ut som om Tehhi's pupiller vidgades till omöjlig storlek.

"Det är jag glad att höra. Vart är du på väg, Lirio?"

Tehhi gick inte närmare honan, hon hade en stor personlig utrymme då hon växte upp i ganska glesa på vargar områden och trivdes med att ha lite avstånd mellan varandra. Det störde inte deras samtal och krävde ingen närkontakt.

"Bli inte rädd. Jag är inte vampyr. Färgen ändras av sig själv, det är inte jag som gör något!",sa honan. Hon såg att Tehhi tittade bort men varför? var det för att hon inte skulle se hennes ögon eller hade honan fått syn på något?
-Jag blir inte lätt rädd, har sätt ett och annat när jag har vandrat på natten,sa hon och tittade på den lilla myran som nu bar ett löv mot sitt hem.
"Det är jag glad att höra. Vart är du på väg, Lirio?",sa honan sedan och hennes blick föll åter på honan.
-Jag vet inte, jag låter mina tassar leda mig,det lätt vettigare i hennes huvud.
-Det låter helt konstigt eller hur?,ett leende smög sig fram tillsammans med ett lätt skratt av det konstiga orden"låter tassarna leda mig"

Tehhi skrattade lätt till av Lirios ord och skakade på huvudet.

"Nej, det tycker jag inte. Jag vandrar också på detta vis. Säg mig, har du under din vandring stött på en storvuxen hane med gula ögon och vit päls som mig? Det är min vän och jag söker efter honom. Vi skiljdes åt i Nordan och jag hoppas att finna honom snart"

Tehhi tänkte på Lokie och hoppades att han hade klarat sig i striden och vandrat i förväg. Hon försökte hitta hans doft men antingen har han lämnat henne väldigt länge sedan eller så saknade hon kunskapen i hur man vädrar fram rätt spår. Med säkert var det det andra.

"Nej, det tycker jag inte. Jag vandrar också på detta vis. Säg mig, har du under din vandring stött på en storvuxen hane med gula ögon och vit päls som mig? Det är min vän och jag söker efter honom. Vi skiljdes åt i Nordan och jag hoppas att finna honom snart", ännu ett litet skratt kom fram ur hennes mun men sedan slutade det när hon sa storvuxen hane,gula ögon och vit päls. Hon kom och tänka på Lokie som hon hade träffat för några dagar sedan,var det honom honan menade?
-Råkar den här hanen heta Lokie,hon tittade snett på henne och väntade på ett svar.

När hon nämnde Lokie slapp ett lättat pust ur Tehhi, så han hade överlevt, vilken lättnad. Hon var så rädd att han hade råkat illa ut och allt på grund av henne. Vampyrerna verkade ha något mot henne och drogs till henne i flockar. Hon var en farlig följeslagare.

"Ja. Lokie. Så du har träffat honom?"

Tehhi's ögon har börjat skifta mot en turkosfärgad nyans likt honans egna ögon. Det verkade som om de härmades och försökte likna de. Tehhi kände inte av det.

Hon tittade på honans ögon som bytte färg till en liknade färg som hon hade på sina ögon.
"Ja. Lokie. Så du har träffat honom?",hon tänkte efter sist hon träffade honom la han i en bäck och verkade helt okej.
-Ja det har jag han var mycket trevlig,känner du honom,hon tittade nyfiket på honan och väntade på hennes svar.

Tehhi nickade ivrigt åt hennes fråga.

"Ja, han är min vän. Kan du säga mig vilket håll han gick? Vi råkade bli separerade under en storm och jag försöker nu hitta honom!"

Tehhi kände hur lyckan bubblade upp i hennes kropp, han levde och han har inte för länge sedan vart här. Hon skulle så klart hinna upp till honom. Hitta honom. Det var nästan garanterat.

Och tittade på Tehhi när hon nickade ivrigt när hon sa att hon hade träffat Lokie.
-Jag har faktiskt glömt vilket håll han tog,hon tittade sig omkring och försökte komma ihåg men inget,minnet av vilken väg hanen tog var borta.Hon på honan men en ledsen min.
-Men om jag träffar på honom igen så säger jag att jag har träffat på dig och att du letar efter honom,ett mjukt leende gav hon honan för att pigga upp henne.

Tehhi skakade på huvudet, irriterad och nedstämd. Trots det försökte hon ge ett litet leende till honan innan hon sträckte på sig och bugade lätt.

"Jag tackar. Snälla, om du möter honom, säg till att Tehhi letar efter honom. Jag håller min väg mot Kaiwood."

Hon log lätt och började gå, hennes vandring var inte avslutat än och hon skulle vidare. Men mötet med Lirio har varit en trevlig rast för henne, nu ar det dags att fortsätta.

Hon såg att Tehhi blev irriterad men lovade att säga till Lokie att hon hade träffat på honan.

"Jag tackar. Snälla, om du möter honom, säg till att Tehhi letar efter honom. Jag håller min väg mot Kaiwood.",hon tittade upp och nickade lätt med huvudet.
-Det ska jag göra det lovar jag,hon följde blicken när Tehhi började gå lätt bort från platsen.
-Det var trevligt att träffa dig och tack så mycket att du visade att inte alla havsvargar är onda,det sista vet hon inte varför hon sa men hon gav ett leende till honan som ett farväl.


Avslutad