Han hade äntligen lämnat den steniga slätten bakom sig och framför honom låg ett kargt, stenfritt, område. Han gick i det gulnade gräsen och såg noga upp för de stora hålen i marken. Han hade granskat området länge innan han gick ut hit, lärt sig vad de sprutande hålen var för något och vart de låg. Tass för tass gick han framåt, utan mål. Ja det var enbart vandingen i sig som lockade. Han blundade och lät dofterna löpa genom nosen. Det var varmt och kyligt på samma gång. E konstig känsla gav det. Men här var han fri, inga stenar som stängde av alla gångar inna kullar att klättra över och inga klippor. Eller jo lite sådant men inte lika mycket.

Han hade stannat upp och såg nu tillbaka mot Ken-yak inte tänkte han ta sig dit i närmsta slaget igen. Han suckde och blickade åter mot det ladskapet han befann sig i nu. Ja vad gjorde han här uppe egentligen? Han borde ta sig neråt igen. Undersöka resten av världen. Se platser som han inte set. Kanske var det därför han var här uppe? För att undersöka? han visste inte. Åter sttae han de bruna och neon färgade benen i rörelse, sakta men säkert bara han tog sig ifrån Ken-yak var han glad. Så ja. Han kanske skulle gå öster ut? eller kanske väster. Han såg åt de båda riktningarna. Kanske.

Snöslätten hade inte varit lätt att passera då sommaren ännu höll Numoori i sitt grepp. Framför allt inte med en liten valp i släptåget som han var tvungen att ta hand om. Han stannade upp och såg bak på valpen som sakta kom efter honom. Valpen var slut efter att ha vandrat i flera timmar och efter att ha vandrat över snöslätten med lite mat och vila.

"Valp du måste skynda dig." Hade Chi varit ensam hade han bara bytt skepnad och flugit över snöslätten men valpen hade fått panik då han bytt skepnad till en stor örn och försökt bära med den i luften. Han stannade och satte sig ner. Väntade in valpen som gnydde svagt då den kom fram och kurade ihop sig mellan hans framben. Valpen var väldigt liten ännu och borde fortfarande få tillgång till mammans mjölk men hon fick lov att klara sig på kött som Chi gav henne i små små bitar. Han stelnade till då doften av en främmande varg letade sig in i hans nos och han reste sig upp. "Var på din vakt Valp, de tär en främling närheten."

Han stod fortfarande och velade mellan vilket håll han skulle gå då en vind från öster förde med sig doften av varg. Ja men då fick han väl kolla vad det var för filur. Sakta bytte han riktning och började gå mot doften av vargen, som verkade vara blandad med ännu en varg doft. Fast ändå, han kanske visste lite mer om landet än han och kunde då hjälpa honom att bestämma vilket håll det var bäst att gå åt. Han lunkade lugnt framåt i sin egentakt. Nej han hade inge bråttom.

Snart såg han en svart varg längre fram och han log. Själv var han så mörkt brun att han nästan var svart, men den bruna kroppen bröts av de gula och blå tecknen som prydde hans kropp. Han tyckte sig skymta en valp vid hanen men trodde inte riktigt sina ögon. Skulle en hane ta ut en sådan liten var på vandring. De skulle vara som om att be om dess död, om inte för alla faror skulle den säkert dö av utmattning eller hunger, då det kunde vara svårt att jaga med en valp i hälarna. "Var hälsad främling" Sade han lugnt när han kommit närmre och stannat till. Höll ett säkert avstånd då man aldrig visste om främlingar var farliga eller inte.

Chi kunde snart se den mörka vargen som närmade sig och han ställde sig så han stod mellan valpen och den främmande. Han visste att han utmanade ödet för den lilla i och med att han tagit med henne på denna vandring. Kanske borde han lämnat henne med Eira då han räddade dennes liv men valpen hade inte vågat gå fram till tiken trotts att Chi sa åt den att göra det. Den hade bara gnytt och kurat ihop sig under honom så han hade helt enkelt inte haft något val än att ta med den lilla.

Då hanen stannade på ett säkert avstånd betraktade Chi den med de blodröda ögonen. "Var hälsad främling." Svarade han med en mörk och relativt låg röst. Han visade tydligt med kropps språket att han inte ville ha denna hane för nära och han ville inte ha bråk men skulle försvara sig om det behövdes. Han hade lite mot sin vilja fått denna valp att ta hand om så då fick han helt enkelt ta och ta hand om henne på bästa sätt han kunde.

Den röd-svarta hanen ställde sig snabbt framför den bruna lilla valpen innan han svarade, med samma hälsningsfras som han själv använt. "Vad gör en hane med en sådan liten valp ända här uppe?" frågade han nyfiket. Ja han trodde inte att valpen skulle må så bra av en lång vandring, inte i den åldern. För inte hade väl hanens hona fött den lille har uppe? Den liknade inte ens dem mörka hanen. Han granskad åter den röd-svarta kroppen. Varför var alla främlingar han mötte röda, Förutom hanen han mött på numoorislätten. Åter vandrade tankarna till den rödgula honan han delat natten med. De hade skyddat varandra. Hon hade lockat fram en vänligare sida från honom. Tankarna på den slanka, undernärda, men ändock vackra kroppen och de glittrande ögonen drev honom till vansinne. Varför kunde honan inte bara lämna hans tankar ifred? Han kunde inte koncentrera sig.

[Kort O_o]

Chi betraktade hanen och klippte lite med öronen. "VI är bara på genomresa. Vad har du själv för ärenden på denna karga slätt?" Chi sneglade då och då på Valp så hon inte skulle irra bort sig eller göra något som kunde utsätta henne för fara. Chi såg sedna på vargen igen. Lade märke till hans uppenabra mönster och undrade vad för typ av varg han var.

den lilla valpen var trött och magen kurrade men hon lyssnade på den svatröda vargen men kikade nyfiket fram på den främmande. Hon visste att Chi itne skulle låta den skada henne. Han hade ju redan räddat henne en gång och hon visste att han skulle göra det igen. Öronen veks framåt då hon såg hans färgglada päls. De blå ögnen med de kattlika pupillerna gav henne själv ett besynnerligt utseende.

(Superkort men måste skynda mig pojken börjar vakna igen :-P)

När hanen besvarade hans fråga så betonade han ordet vi och Zhetan log lätt. Han märkte att hanen granskade honom och nickade lätt. Många främlingar undrade över han hyenalika utseende, och de bjärt färgade teckena. "Jag försöker bara finna den säkraste vägen att gå genom Numoori på min vandring" sade han enkelt och granskade den lilla bruna valpen som såg ut på honom med de udda kattlika ögonen. Hans minnen triggades snabbt igång och han drogs med i tankarna. I minnet stirrade han in i ett par ljusblå ögon på en svart varg, vars tänder låg inbäddade i hans hals, och han kände hatet växa sig större, hatet i minnet. Han rycktes snabbt tillbaka till verkligheten och han hade, utan att han själv märkt det, rest raggen och vagt blotta tänderna. Han stirrade ett tag till på valpen. Så hon var en karg. Han hade inte så bra minnen av kargar.

Han såg upp mot hanen "Du råkar inte veta vilket håll det är bäst att gå åt?" han log snett och kastade ännu en blick på valpen. Så lik.

Chi betraktade vargen och lyssnade då denne talade. Då han sade att han letade efter den säkraste vgen igenom Numoori klippte öronen till. "Jag tror att du då valt fel väg. Denna karga slätt är inte säker och den gränsar till Kaiwood." Han såg sedan hur den andre tittade på Valp och hur hans kroppsspråk gick från lugnt till hotfullt. Raggen sdom reste sig och vagt blottade tänder. Chi tog ett steg närmare och höjde både svansen och raggen. Även hans vita tänder blottades och han, även en dov morrning mulrade djupt nere i hans strupe.

"Har du nått problem med valpen?" Rösten var djup och hotfull. Han ogilalde att denna varg visade så uppenbart hot mot en valp. Hans valp dessutom, även om han inte var dennes rätta far så var hon ändå hans nu. "Om du vill gå säkert härifrån så skull jag råda dig att gå samma väg som du kom." Svasnne piskade till bakom honom.

Hanens svar om den karga slätten lyssnade han knappt på, han visste redan vad slätten innebar och vilken flock som bestämde i Kaiwood. Plötsligt var hanens röst hård, och frågan dömande. Trodde den mörke att han skulle, helt oprovocerat, attackera en valp? Nej. Han skulle inte komma på tanken, trots att han var ganska självisk och ibland kunde vara elak, kanske galen, så visste han hur det var att förlora sina syskon och familjemedlemmar. "Nej, inte just hon,men hennes ras har inte lämnat fina spår i mitt minne" Sade han lugnt men med en slug underton, något som hans röst nästan alltid bar. Hans tunga sträcktes ut och drogs över de långa hörntänderna, som oftast stack ut utanför munnen, som på en sabeltandad tiger. De isblå ögonen hade nu istället naglat fast på hanen, "hur vet du det?" han gillade att mucka litet, bara bråka litet(i ord) bara för att se deras miner och reaktioner. "Du vet inte vart jag kom ifrån" han skrockade lågt, nästan ohörbart, och klippte snabbt till med de stora, något rundade öronen. Men även om han retades så tänkte han inte gå in i Ken-Yak igen. Alla stenar och klippor som bildade labyrinter hade drivit honom till vansinne.

Chi spände de röda ögonen i hanen och raggen reste sig lätt. Han var inte på humör att tjafsa och ville denna bråka skulle han få smaka Chis eld eller klor. "Må så vara att du har dåliga minnen av kargar men denna valp är endast en liten oskyldig valp" Svansen svepte bakom honom.

"Det var bara ett litet råd främling.. Om du väljer att inte lyssna är det inte mitt problem" Han hade de röda ögonen fastnaglade i den främmande hanens blå ögon. Han hörde hur en gejser fick utbrott en bit ifrån dom och han var van dem vid detta laget men den heta luften och vattnet som sprutade ett antal meter upp i luften fick luften att bli varm och fuktig. "Hoppas du inte trampar ned i en sådan bara" Ett elakt flin spred sig på hans läppar. Valpen satt och tryckte tätt intill hans bakben. Hon darrade smått.

||För att det ska bli lättare för dig att läsa: ä=ae, å=o, ö=o Tänkte det var bättre så här eftersom Zhetan inte är så bra på nordspråk||
Han skakade på huvudet, som om han var besviken på det han hörde. "Och jag sa att den valpen inte var orsaken till mitt agerande, hon stor inte under nogot hot ifron mig, so slappna av  fraemling" Hans ton var något irriterad och inte längre road. Var den andre seg på något sätt heller? De blå grå sökte sig till den andres röda då denna åter tog till orda. Försökte han verka hotfull och skrämmande? Han lyckades verkligen inte. Inför Zhetan verkade han bara patetisk, hans sista ord, som var retsamma, rörde honom inte i ryggen och inte heller hans flin. "Jag behover inte hora fron en fraemling vad som aer farligt haer, jag aer iallfall smartare aen so" Ett brett flin tog plats på de mörka läpparna. "Men det kanske du behover?" Han höjde ena ögonbrynet och kollade granskande på hannen, som om han var korkad. Inte såg han något intelligent hos hanen ännu iallafall. Bara tomma hot och varningar.

(kanske dax att börja avsluta då detta roll är så pass gammalt nu plus att valpen dog senare)

Chi betraktade den främmande vargen och fnös åt denne. Han verkade väldigt konstig och Chi fann inget intresse för denne. "Om du tror att jag behöver en varning om att detta ställe är farligt så måste du vara ännu tommare i huvudet än vad du ser ut att vara.. " han svepte till med svansen och gäspade seda utrkat. "Kom nu cora.. Vi ska fortsätta.." han vände helt sokina ryggen till den främmande avrgen. Inte direkt intresserad av bråk med en patetisk främling,

Hanen verkade ta illa upp, bra. Zhetan själv log, hanens ord var åter igen tomma, patetiska. I syfte att försöka såra honom. Men det var inget som påverkade honom. I hans ögon var detta bara en osäkerhane som behövde munhuggas för att själv känna sig bättre. Men tydligen funkade det ine för honom den här gången, då han talade med valpen innan han vände och gick. Ett bullrande skratt lämnade hans buna kropp innan han gjorde detsamma. Gick därifrån. Åtminstone hade hanen uppfyllt en uppgift, hans tankar låg inte längre hos den röda tiken.

]Avslutat]