(Jag typ Joinar här om det går för sig~)

Med lugna och lätta steg vandrade Ciel igenom skogen.
Solen sken, fåglarna sjöng och han kunde känna doften av larver. Han trippade till en halvrutten stock och puttade den åt sidan med sina horn, det fanns larver och små kryp där och det dög mycket väl åt honom.
Tungan lämnade käften och sträckte sig ömt ned till jorden för att greppa tag i de fetaste larver han kunde se.
De var saftiga, näringsrika och delikata. Tungan vart slemmig och likaså var han kring munnen, men det var värt det, han fick ju både vätska och mättande kött i sig.
Han stod där och tungade upp de larver han kunde hitta innan han fortsatt sin lilla vandring.

Med mätt mage och ett leende på sina svarta, fortfarande lite slemmiga, läppar.
Han la märke till alla dofter som låg i luften, speciellt av en främmande individ...

(hoppas det är okey att han "känner" Ciel och jag utgick från hans utseende från hans bild ;3 välkommen btw! : D)

(Helt okej! C: )

Ciel närmade sig med lugna steg mot denna främmande varg.
Men något var skumt med detta, energin från doften verkade svag och skadad.
Och mycket riktigt hade han rätt då ett visslande ljud nådde han öron, och sedan stod denne individ framför honom.
Den andre lät svag och Ciel såg inget som kunde räknas som ett hot på kroppsspråket.
Ciel vart en aning förvånad, fanns det andra individer som såg ut som han själv? Den andre var hornbeklädd. Intressant..
"Hej" hörde han den andre hälsa.
Ett vagt leende klädde hans fejs då han svarade "Var hälsad främling"
Något med detta kändes inte riktigt okej, han skulle kunna försöka hjälpa denne. Men var det brist på energi hos främlingen? Om det var det skulle han nog kunna ge en hjälpande tass.
Men.. Var detta sant eller ett skådespeleri?

Många frågor på en gång sipprade ut ur främlingen.
"Mitt namn är Ciel & jag är endast här i syfte på utforskning" Hans röst var neutral och av någon anledning skrattade han till då den andre frågade vad han föreställde.
"Vad ser jag ut som?"
Ciel hade ett leende som var svårt att tyda om det var i vänligt syfte eller i något annat.

Denna fråga han just fick var något han själv funderat över, men på något konstigt vänster visste han en sak.. "Jag är en blandras, bland annat Albino.." Ja, Albino var något han kände i kroppen att han var.
Och att han var en blandras var ju inget att fundera över.
Han log ett vänligt leende, men själv visste han inte varför. Han var väll antagligen glad att han fått någon intressant att talas vid med.
Hans öron som var mycket känsliga hörde vissa surrande ljud över honom, och som vanligt kunde han inte tacka nej till maten han fann. Ju mer desto bättre.
Surrandet kom närmare och han visste att detta kryp var inte alls långt ifrån hans närvaro.
Den långa klibbiga tungan smög sig utifrån hans käft som sedan fångade krypet med ett litet ljud av träff.
Krypet var inte så mycket att tugga på så den slank ned i halsen smidigt och fint.
Ciel kunde inte heller undgå att tänka tanken om denne nyligen hade varit i strid, men det kanske var ett känsligt ämne för främlingen så han sa istället med en neutral stämma "Vad ska du själv föreställa?" Han log och skickade tillbaks frågan han själv fått.

(förlåt att jag varit oaktiv :( )

'Ragana..' Tänkte han för sig själv.
Han visste inte mycket om raserna som fanns här, han visste knappt vad han var själv.
"Intressant.." Sa han tyst och studerade Hanen.
"Får jag fråga om ert namn?".
Det var alldeles tyst i skogen, det var bara vinden som viskade i hans öron.
Men det tysta varade inte länge, plötsligt började en skock fåglar skrika skrämt och flög upp till skyn.
Hans första tanke var 'Är det någon mer här?' Men av dofterna att döma så antog han att det bara var ett djur som försökt sig på en jakt.

[Det är lungt ^-^ ]

Denna konversation höll på att dö ut, så han friskade upp den genom att fråga "Vad för dig hit, Xerxes?"

(Kort :( )

(Lol, höll också på att få ett väääldigt kort inlägg x.x vilket jag fick också x.x')

Denne individ verkade inte vara så värst pratglad av sig.
Men det var väll förståeligt. Vem skulle vilja vistas i Ciels närhet en längre stund?
Hans läppar drogs till ett fejkat leende, och sedan sa han "Hejdå, vi kanske ses igen.." Han sa detta en aning svagt.
Han granskade den ljusgråa hanen som vandrade iväg.
Ciel vände sig om, tänkte en stund på allt möjligt. Men mest varför alla verkade undvika honom.
Han vandrade vidare, mot skogen och all des glittrande små pölar.
..vad visste han, det kanske fanns små delikata små kryp längst vägen till ett annat område.

[AVSLUTAT]