Han stämd in i Lunas skatt med en nervös under ton. Han tyckt inte om att döda och lätt bli med det så lågt det. Han tittade med lite av smak när Luna börja jaga efter gräshoppan. En inner röst sa åt honom att hoppa i vägen för Luna. Men han vill inte göra att honan skulle ogilla honom. Så till slut stod han och log ett halvt leende mot Luna fall hon skulle vända sig om.

Hon hoppade runt och jagade gräshoppan men lyckades aldrig att fånga den,hon tittade snett till Finado och såg att hanen stod och tittade på när hon jagade gräshoppan men han hade ett konstigt leende på läpparna.Hon undrade varför och kom på att han kanske inte gillade att man dödade andra levande varelse,men man var tvungen till det för att få mat.Hon lätt gräshoppan hoppa vidare och hon tittade sig omkring,något annat hoppade i sanden bara några meter bort och hon såg att det var en skadad fågel.
Hon gick närmre och tänkte att hon kunde göra ett slut på dens lidande.Hon gick närmre och tog ett tag om naken på den och slät käftarna om den så att hon kände hur fågeln tog sitt sista andetag.
Hon gick med den i munnen till Finado och la den på marken framför hanen."Varse god frukosten klar och bara så du vet gjorde jag det för att den hade ont och jag tyckte att det var bättre att göra slut på dens lidande",hon tittade på hanen och sedan på fågeln.
-Fågeln är din för din mage låter som om den inte har fått mat på länge,hon gav ett vänligt leende åt hanen och och lade sen huvudet ner på den varma sanden.

Han såg hur Luna struntade i gräshoppan och riktade in sig på en skadade fågel.
Han fick en rysning längres ryggraden när han hörd fågelns sista andetag. Hans blick följde honan när hon kom mot honom. Han tittade tvekande mot fågeln.
Han tittade upp mot Luna när han hörd hennes förklaring till varför hon vald fågel istället för gräshoppan. För hans inne tänkt han att de kunde hela fågeln istället för att döda den. Men ett vänligt leende kom på hans läppar. Lunas tänk var i alla fall god. "Det var en snällt tänkt." Sa han och log ett strålande leende mot Luna. Han sänkt sig ner och börja att äta på fågeln. Dock åt han inte så mycket av fågeln. Han bakade undan från fågeln. Han vill inte att Luna skulle döda mera så han åt inte så mycket. Han åt bara så mycket så att magen sluta skrika efter mat och att Luna skulle få tillräckligt med mat för att hon skulle bli mätt. "Du kan också äta av fågel." Sa han och försökt att inte se hungrig.

Hon såg hur Finado tittade tvekande mot fågeln.Ett leende fick hon av honom och sedan började ha äta men hanen åt inte hela fåglen som hon trodde att hanen skulle göra.
"Du kan också äta av fågel.",sa Finado när han hade ätit sig mätt men hon var inte alls hungrig,hon brukade inte äta ofta bara en eller två gånger i veckan.Hon reste sig upp och tittade på hanen,hon kunde se hur hennes spegelbild reflekterades i hanen svarta ögon.
Hennes hjärta hoppade ett slag men hon visste inte varför?
-Nej tack jag är inte hungrig men tack ändå,hon vände sig om och såg mot det hållet de skulle fortsätta på.
-Ska du eller jag ta täten eller ska vi flyga bredvid varandra?,hon tittade fundersamt åt samma håll och väntade på ett svar från hanen.

"Ja, jag vet inte vägen så skulle var bäst att du tog täten." Skrattade han fram. "Men om du vill så kan vi flyga bredvid." Sa han med varm i rösten. Han hoppade upp i luften och vände sig om och tittade på Luna med ett leende.

Hon tog några vigslag och lyfte försiktigt från marken,vinden började blåsa i hennes päls så fort de kom högre upp i luften.Hon tittade på hanen först och sedan på det hållet de skulle på.
-Vi kan köra en lek,hennes ansikte lös upp och svansen började ivrigt svingas bakom henne."Den går till såhär,den ena ska försöka ta den andra och när den har lyckas med det tar den,hon tittade på Findao och hoppades att han ville leka.
Hon stod helt stilla i luften förutom hennes vingar som tog några vingtag då och då.
"Pätt du tar",hon la tassen på hanens sida och sedan for hon iväg som en raket.

Leka?! Hans svan börja vifta och ett leksamt läte kom från hans läppar. Han älskade att leka. Hanen spetsade öronen extra mycket när honan förklarade för honom hur leken gick till. Medan honan förklarade så flög Finado upp och ner av förväntade.
När honan la tassen på honom och flög sedan i väg så flög han på samma ställ en liten stund innan han for efter henne. Han liknade ett blått stjärnfall med sin blå aura som alltid lös runt honom.
Han såg hur han kom närmare Lunas svan. Vingslag för vingslag så närmade han sig henne. Han kände en obehaglig känsla smyga på honom medan han jagade Luna. Hanen börja titta runt sig. Hans ögon vigde sig när hans blick träffade vattnet under honom och han stirrade skräckslaget ner mot vattnet. En enorm selet växt på vattnet. "Flyg högre och akta vattnet!" Ropade han varnade till Luna men för sent. Han såg hur selet hoppade upp ur vattnet och det stod klart att Finado och Luna stod på dins menu idag.

Hon flög snabbare och såg att hanen började komma ikapp,ett stort leende spred sig på hennes små läppar.
"Flyg högre och akta vattnet!",hon blev förvirrad och undrade varför hon skulle akta sig från vattnet?Hon tittade ner mot vattnet och insåg vad hanen ville att hon skulle hålla sig borta från vattnet.
Hon flög högre och högra upp så fort hon kunde.


(Vad är selet??)

(Min tolkning/ fel stavning av siluett :oops: .)

Han såg hur Luna flög bort från den enorma varelse som hade klyv vattenytan. Han flög så snabbt han kunde efter honan men ändå kände han hur varelsen käftar smekt hans svan. Han börja av panik skifta färg på hans älvsand till mörkrött. Han hörd hur varelsen skrika av smärta när sanden träffade den. Han ökade takten och hann precis ut ur varelsens mun innan den hann stänga den. Han flög mot Luna med fullfart.

(För mera information om Finado älvsand så kan du titta på Finados presentation.)

Hon tittade bakåt och såg att varelsen höll på att ta Finado,hon slutades andas och bad en bön om att hanen skulle klara sig.
Hon stannade lite för att se vad som hände.
Finado spröde ut sitt ävlsand på varelsen och sanden var mörkrött som torkat blod.Varelsen gav ifrån sig ett smärtfyllt skrik och hanen han precis komma undan den käft innan den stängde den.
En stor pust kom ut ur hennes lilla kropp och en stor lättnad sköljdes över henne,han klarade sig.
Hon såg att han kom snabbt flygande mot henne och hon vände sig hastigt om för att fortsätt flyga där ifrån.

Han flög ikapp Luna. "Vet du var det där var för något?" Frågade han Luna med en lätt skälvande röst. Han tittade nervöst bakåt. Följde den efter dem? Hans blick flög över vattnet. Han såg inget antydning på att varelsen följde efter dem.
Han vände huvudet mot Luna. "Äventyr var det." Sa han och fick sitt vanliga leende på sina läppar medan han flög vid honans sida.

Hanen kom upp på hennes ena sida och hon tittade snett på honom med en skräckinjagande blick."Vet du var det där var för något?",hon tittade på honom och sedan bakåt.
-Jag har ingen aning var det var?,hennes röst var darrig men hon försökte att lugna ner sig
De flög en bit och hanen tittade bak"äventyr var det",hanens leende kom tillbaka och det gjorde att hon vände blicken till honom och började skratta.

Han skrattade med honan när hon börja att skratta.
Han vänd sin blick framåt. "Hur långt är det till öarna?" Frågade han. Han börja skissa med ögonen mot horisonten. Plötsligt kom han på en sak. "Vad händer när vi kommer fram?" Frågade han och tittade på honan med en lite orolig blick. Ja, vad skulle hända? Skulle det gått skilda vägar eller skulle de börja resa till sammas? Han själv hoppades på att de skulle börja resa till sammas. För han trivdes verkligen i honans sällskap.

Hon ett par djupa andetag för att få luft och tittade sedan mot horisonten,solen hade gjort att ett stort röt/orange färg hade täckt en dela av himlen.
"Hur långt är det till öarna?",hon tänkte att det skulle nog inte vara långt kvar men i den här takten skulle det nog ta längre tid än vad hon hade trott.Solen värmde hela hennes kropp och rädslan efter varelsens attack hade lagt sig.
"Vad händer när vi kommer fram?",sa hanen och hennes blick träffade hanens.Ja vad skulle egentligen hända när de kom fram till deras mål?.Skulle de stanna kvar på öarna tillsamman eller skulle de flyga på olika håll och fortsätta deras äventyr själva?
Hennes tankar om frågan gick runt och runt,hon gillade verkligen hanens sällskap och hon ville inte bli själv igen.

Han tittade in i honans röd orangea ögon (?). "Sak vi börja resa till samma?" Frågade han lite osäkert. Han tittade bort och väntade på svar. Skulle honan vill var med honom en lite tid till eller inte?

Hon tittade på hanen och såg att han var på väg att säga någonting,skulle hanen stanna kvar med henne ett tag till eller skulle det vara farväl vid öarna?
"Sak vi börja resa till samma?",de orden gjorde att hela hon lös upp och hennes ögon sken upp i solens ljus som diamanter.
-Jaa jajajaj det vill jag gärna,hennes röst var glad och hon flög runt hanen några gånger.

Han följd med blick fäst på honan som cirklade runt honom. Han själv var för lycklig för att kunna knapp röra sig. Hon vill var med honom.
  När honan slutade flyga runt honom så vaknade han ur sin lyckliga koma. "Så till örena!" Ropade han lyckligt och flög framåt. Men bara ungefär en meter innan han åter vänd till Luna. "Vilket håll?" Frågad han med hägnande huvud men han hade fortfarande ett lycklig leende på läpparna.

Hon tittade på hanen när han flög en bit bort, ett stort leende fans på hennes läppar."Så till örena!",hon nickade lätt.
Hanen stannade och vände sig om och hon undrade varför?"Vilket håll?",hon skrattade och bara skakade på huvudet,hon flög fram till honom så att hon var bredvid.
-Åt det hållet,hon pekade med sin nos och började sakta flyga.

Hans blick följd efter honans nos. När Luna börja flyga framåt så flög han till hennes sida. Även han tyckt att den farten hon höll var lite irriterande långsam, men det struttande han. Han fick var med henne.
Hans blick flög över henne. En vinde fick tag på honan päls och det börja flyga runt henne. Hans hjärta hoppade över ett slag innan den börja skena. Han börja känna något konstigt i magen. Men det kände bra. Vad var det för känsla som börja bubbla i honom?

Solen var nästan uppe på den klar blåa himlen,då och då stötte de på fåglar som var på väg ut till havet eller in till land.
De hade flyget ett tag nu och hon själv märkte att hon flög riktigt långsamt men varför hade inte Finado sakt till henne att öka?
Hon vände huvudet mot hanen,han mönster lös upp i solljuset och hennes blick fick syn på mönster på hanens kropp som hon inte hade sätt innan.Hennes hjärta började hoppa över några slag och hon blev varm i hela kroppen.Vad var det här för känsla?, hon hade aldrig varit med om det här för. Hon försökte tänka på annat men det gick inte, så länge hon var nära hanen skulle hon nog känna såhär.

Han såg hur solen speglades i honans ögon. På något otrolig sätt så börja hans hjärta slå snabbare. Han tittade bort från honan. Vad hände med honom?
Det hade flyget ett tag innan han flög lite närmare honan. Av någon anledning så vill han känna Lunas päls smeka honom. Han flög en liten bit närmare men stannade. Han kunde inte komma närmare utan att störa Lunas flygning.

Solen var upp på himlen och gjorde att värmen blev riktigt jobbig tillslut.Av någon konstig anledning hade Finado varit helt tyst medan de hade flyget och hon hade inte sakt ett ord till honom.Hon sneglade på hanen och såg att han hade flyget närmare henne,ett leende smög sig fram på hennes läppar.Hennes hjärta började banka intensivt i hennes lilla kropp och det kändes som om någon stod och hoppade på hennes bröstkorg.Vad var det för känsla som gjorde såhär ont?.
Värmen tog kol på henne och det kändes som om hon skulle brinna upp eller kokas inifrån och ut.Stranden la precis under dem och det skulle nog inte göra något om de tog en paus,de hade ändå flyget i timmar nu och hennes mage började låta som ett rovdjur.
-Kan vi ta en paus? värmen ta kol på mig och min mage kommer nog att äta upp mig snart om den inte får något i sig,hon tittade på hanen och log ett mjukt leende mot honom.

Han skrattade smått åt honan. "Visst kan vi ta en paus." Sa han och log mot honan. Han börja låta sig falla igenom luften till stranden.
När han var några meter ifrån stranden börja han slå med vingarna. Hans tassar landade mjukt mot sanden. Han la sig ner i den heta sanden. Han höjde huvudet och letade med blicken efter honan. När han fann henne så sänkt han huvudet och börja titta ut mot havet. Av någon anledning såg inte havet like vackert ut som för några dagar sen. Hans ögon sökt återigen till honan och fastnade där. Ett leende börja att ta form på hans läppar när han tittade på honan. Av någon konstig anledning så bliv han gladare att vara med henne än att var med någon annan.

Hennes ögon följde hanens rörelser när han flög ner mot strandens varma sand,hon gled sakta ner mot sanden och kände hur solens varma strålar grävde sig djupare och djupare in i hennes kropp.
När hanen hade landat hade hon bara några meter kvar innan hon kunde landa mjukt på den vita varma sanden,hon såg att hanen la sig ner i sanden och tittade sedan upp för att se var hon var.
Sanden smög sig igenom hennes klor när hon landade i den mjuka sanden och hon lade sig ner så fort hon kunde. Hennes ena vinge vek hon ihop och den lade till rätta på ena sidan för att sedan kunna lägga sig på sidan. Hennes andetag var snabba och tungan hängde ut på sidan,bröstkorgen gick upp och ner så fort att det nästan inte såg ut som om den röde sig alls.
Hur kunde hon vara så himla varm men inte Finado?."Är du inte varm?,frågade hon med en ansträngande röst.

"Inte speciellt mycket." Sa han och tittade fundersamt på honan. Var hon varm? "Du kanske ska lägga dig under ett träd eller något annat som ger ifrån sig en skugga." Sa han och börja titta efter en skugga åt honan. Han fick syn på en och gick mot den.
När han kom fram så la han sig där. "Du kan villa här." Sa han och log inbjudande mot honan.