Hon lyssnade med det ena örat när hanen sa att han inte var varm,hon själv trodde att hon skulle smälta bort.Hennes kropp var inte van vid den här värmen.
"Du kanske ska lägga dig under ett träd eller något annat som ger ifrån sig en skugga.",hanen hade en poäng men hon orkade inte ta ett steg till,hon såg att hanen letade efter något men vad?.Hennes blick följde Finados rörelser,tillslut förstod hon vad han letade efter.Hanen letade efter skugga som de kunde villa i.
"Du kan villa här.",hon tittade på hanen med de ena ögat och reste sig sedan upp.Benen darrade under henne när hon tog stegen mot hanen men hon ville inte visa det för då trodde hon att hanen tyckte att hon var svag.Hon kom in i skuggan och sjönk ner bredvid hanen,kanske lite för nära hanen för hon kunde känna hanen andetag mot hennes sida men hon orkade verkligen inte röra sig igen.

Han såg hur honan kom i mot honom med skakande ben. Hans vanliga leende som han brukar ha tonade ut sig av oro för honan. Hans blick följde efter honan som var på väg mot honom. Honan la sig bredvid honom. "Mår du bra?" Frågade han med oro i rösten.

Hennes temperatura höll på att gå ner till normal och andningen började sakta men säker bli långsammare. Hennes kropp slappnade av och lätt den sköna skuggan svalka hennes lila kropp.
Värmen hade gjort henne trött men hon ville inte sova och hon skulle inte det ihäller.
"Mår du bra?",hon vände huvudet mot Finado och tittade upp i hans svarta ögon.Rösten var orolig när han frågade och det var det sista hon ville göra."Jag mår bättre nu,jag är bara inte van vid den här värmen det är allt,hennes röst var lugn och leendet kom tillbaka på hennes läppar.

Han börja att lee igen. "Bra att då mår bättre." Sa han och börja att slappna av. Han kände hur mycket han hade spänt sig när var orolig för Luna. Han sänk huvudet och råka snudda vid honan. Det gick en rysning av välbehag igenom honom.

Hon lade sig på mage och tittade ut mot havet.Det här var sista gången de villade,nästa gång de skulle villa var på öarna och inte tidigare än det hade hon bestämt sig.
"Bra att då mår bättre.",hon vände huvudet mot hanen och såg att han slappnade av i kroppen,hade hanen varit orolig för henne?.
Hon lade huvudet över en framtassen och hon såg hur Finado sänkte huvudet mot sanden men råkade snudda till henne.En rysning gick igenom hela henne och hon stelnade till i några sekunder.
Av någon anledning rykte till eller flyttade på sig,hon bara la kvar på samma ställe och undrade vad det var för känsla som blev starkare och starkare desto längre hon var med hanen.

Han låg kvar på samma ställ en stund med slutna ögon. För en gång skull så vill han inte röra sig. Inte ens en millimeter. Men till slut så rest han sig upp och tittade upp mot himlen. Han kände hur en en vind drog i hans mörkblåa päls. Lite av hans mörkblå älvsand flög med vinden. "Ska vi börja fortsätta?" Frågade han och tittade på honan med ett leende.

Hennes kropp var helt normal nu och hon var redo att fortsätt färde.Nu när hon tänkte på det så var det bara några minuter kvar till öarna för innan de flög ner på stranden såg hon öarna riktigt tydligt.När hanen frågade om de skulle fortsätta reste hon sig om och skakade av sanden som hade fastnat i pälsen.Hon var redo att fortsätta och det verkade som om Finado också var det.
Hon gick ut ur skuggan och tog satt med vingarna för ett vingslag.
Hon tittade bak och log"kommer du eller?"hon väntade i några sekunder innan hon lyfte från marken.

"Jag kommer." Sa ha och hoppade från stranden. Han flög snabbt till honans sida.
"Hur långt är det kvar?" Frågade han efter en stund och tittade på honan. ur ögonvrån så såg han hur stora landmassor som kom närmare dem. Kunde det var öarna?

"Hur långt är det kvar?" ,hon tittade mot de stora landmassorna och bedömde avståndet och tiden."Jag skulle gissa att vi är framme om några minuter,hon log mot hanen.Det slog henne en sak,hon hade lett mot hanen hela tiden fast hon inte har tänkt på det.

"Hm." Sa han lite frånvarande för han hade råkat titta in i honans ögon. Han börja skaka på huvudet. Varför bliv han konstigt när han tittade på honan?
Han landade mjukt på sanden och vände sig mot honan. Undertiden de flög mot öarna så hade han funderat på en sak. Han minns en gång när hans kusin hade blivet kär i en honan. Hans kusin hade bliv helt borta och verka glömma allt när honan var runt honom. Kunde han också har blivit kär, i Luna?
Han öppnade munnen tveksam. "Luna..." Började han tveksamt. "... Jag tycker om dig." Sa han väldigt snabbt och vände bort ansiktet. Varför bliv han varm om kinderna? Varför kände han att han bara vill springa bort? Men han stannade. Han måst få höra vad honan sa. "Och älskar dig." La han lågmält till.

De var äntligen framme och öarna var större än vad hon hade föreställt sig.De hade kommit fram till deras mål och vad skulle hända nu?.Hon tittade på hanen och kände hur känslorna försvann förutom en(kärlek) var det verkligen så,hade hon blivit kär hanen?.
"Luna...",hon tittade på hanen och väntade på att hanen skulle fortsätta meningen."... Jag tycker om dig.",hon blev röd på kinderna när hanen sa det och hon såg hur fort hanen vände på sitt huvud när han hade sakt det."Och älskar dig.",hennes hjärta dunkade hårt mot bröstkorgen och hon tittade förvånat på Finado.
Hanen älskade henne och nu när alla pusselbitar hade lagt sig till rätt och hon förstod vad det var för känsla som hon tänkt på hela tiden kom hon på att hon älskade honom med.
Hon gick fram till hanen och satte sig bredvid honom,"älskar dig med",sa hon med en mjuk röst och lade sitt huvud under hanens.

När honan la sitt huvudet under hans huvud så stannade hans hjärta en sekund innan det börja skena. Han börja gnida sitt huvud mot honans huvud. Han drog sig undan för att kunna slicka Luna på nosen. Sen la han sitt huvud tillrätta mot Lunas. "Luna." Viskade han svag för sig själv innan han slöt ögonen. Han vill aldrig lämna Lunas sida.

(Avslutade)