Krafter:
Vatten:
*Kan kontrollera vatten
*rena skadligt eller giftigt vatten
*till viss del skapa vatten ut ur tomma intet(omvandla atomer i luften till vatten)

Tanketal:
*Kan kommunicera via tankar
*Kan känna andra sinnen


Historia:
Loianas historia är en som hon själv inte minns men som är relevant för hennes personlighet. Hon föddes i en liten kull på endast två valpar, hon och hennes bror, de var den första levande kull som deras föräldrar lyckats få och de var överlyckliga. Båda valparna fick all kärlek en förälder kunde ge och fick i redan ung ålder lära sig om gudarna och vilka dem var. Deras uppfostran präglades av föräldrarnas godhet och deras tro på gudarna. Som renrasiga Kreschim hoppades de båda på att gudarna skulle ära dem med någon kraft, då de båda fötts kraftlösa. Men till broderns förtret var det endast Loiana som fick en kraft, av Kaito. Hennes silvervita och svarta päls kläddes snart i blå slingrande tatueringar på den vänstra sidan och hon började i samma stund öva med sin nya kraft. Trots att brodern var lite sur över att han inte fått någon kraft så älskade han fortfarande in syster högt och lät henne öva med kraften på honom i deras olika lekar. De växte snabbt upp och när de var cirka 15 år så väntade deras mor en ny kull valpar, och de två syskonen kunde inte vara gladare. De gick förväntansfullt och väntade på den dag då deras moder skulle föda, även denna kull så överlevde valpar, men långt ifrån alla, och trots att de var sorgsna över att så få av deras syskon överlevde födseln så var de glada över deras tre nya syskon. Alla var ljust silverfärgade med få svarta tecken. Men den nya lyckan skulle inte vara länge. Ett par vargar fann den lyckliga familjen, och avskydde den för dess lycka. Själva hade deras liv varit svårt och de avskydde den uppenbara glädje Loianas Familj fick ha, och bestämde sig därför för att ta den ifrån dem. De attackerade de små, nästan nyfödda, valparna och lyckades döda två av dem innan Loianas mamma lyckades ta sig fram till dem, Loianas far var ute och jagade då han hörde moderns skrikande vrål av smärta och sorg. Han hann inte hem innan de tagit hennes och den sista valpens liv, och nu hade de riktat sig in på Loianas bror. Loiana var paralyserad av skräck och kunde inget göra medans de båda vargarna gång på gång kastade sig över brodern som tappert försökte slåss mot dem ensam. De dödade aldrig honom helt utan lämnade honom liggandes på marken då fadern hann dit. Slagsmålet var ojämnt då de båda vargarna ägde krafter, medan fadern inte hade någon, Loiana kunde fortfarande inte röra musklerna och såg med fasa på då fler och fler sår uppenbarade sig på faderns kropp. När faders sista klagan hördes innan kroppen livlös hängde i en av vargarnas käftar lydde musklerna tillslut. Hon kastade sig in i en kamp mot de båda, skrikandes av smärta och sorg, hela hennes väsen var tyngt och hon kände knappt tänderna som skar i hennes hud, hon var inte en svår match för de kraftfullare vargarna och hon låg snart utmattad och mörbultad på den hårda marken. Hon kände sig livlös, smutsig och ful. Hon såg bara på brodern som kvidande grät. Han hade som av ett mirakel ännu inte dött och det utnyttjade de två vargarna, genom att tvinga honom se på medan de tvingade sig på hans syster. Tvingade sig in i den redan trasiga kroppen som skakade av smärtan och skammen. De turades om, och skrattade hånfullt åt de båda vargarnas smärta. Sedan lät de Loiana se på när de dödade brodern, och lämnade sedan henne där för att dö. Hon gled in och ut från medvetslösheten under flera dagar innan en varg hittade henne. Hon var väldigt nära döden och skulle ha dött bara timmar senare om inte vargen ägt sina helande krafter. Den stannade hos henne och jagade åt henne tills dess att hon åter kunde stå och gå själv. Inom Loiana växte ett blossande hat. Ett Hat till de båda som berövat henne sin familj. Hatet eldades på av sorgen. Hennes liv sen den dagen gick ut på att jaga efter de båda, leta efter dem för att utkräva sin hämnd. Det hände att liknande, oskyldiga, vargar strök med och hennes krafter började falna, bli svagare. Tillslut tröttnade Kaito, vart var den varg han från början gett krafterna? Men han såg ändå en potential i den unga honan. Han berövade henne sina minnen och lämnade endast vissa delar intakta, det han kunde dra nytta av. Han hade skapat en anhängare till gudarna som skulle följa dem villigt. Han lät sedan honan vakna upp på Numoorislätten. För att på nytt vandra i Numoori.

Åtta år vandrade hon utan minnen innan hon träffade drakvrenen Dimitrij i Kaiwood. Dimitrij var skadad och Loiana kunde inte lämna den skadade vargen, utan fick drakvrenen att låta henne följa henne, iallafall ut ur skogen. Hon fann en vän i Dimitrij och var glad över någon som kunde förstå hennes förtvivlan, hennes känslor av att vara otillräcklig, Patetisk. När de skilts åt vid skogens slut så vandrade hon genom lövskogen, längsmed en flod, för att nå ut till havet, och där mötte hon Kenai, en hane som snabbt fångade hennes intresse, och de bestämde att de skulle mötas i Rosen skogen, Itrozo, en månad senare. Loiana mötte på sin resa åter Dimitrij, som nu även hon hade någon att dela sitt liv med, och hon var även dräktig. Loiana valde att åter stanna med henne och hennes nya partner i några dagar innan hon rörde sig vidare. Men hon råkade gå fel, så nu var hon efter i sitt Tidschema och hade nu bråttom till Itrozo. Men väl ute på numoorislätten och påväg mot Kenai och skogen så såg hon att löskogen stod i lågor, och hon visste att Dimitrij var i den. Så åter vändes hennes resa och hon började springa tillbaka, allt för att rädda sin vän.

Tidslinje:
Mitt hjärta darrar-Kaiwood-Dimitrij-Avslutat
Hopp-kaiwood-dimitrij & Shiva-Avslutat
Skogspromenad - lövskogen - Mirrow -Avslutat
Blötmark - Träsket - Ensam
Var hälsad frände - södra stranden - Kenai - Avslutat
Glittrande hav - södra stranden - Kaine - Aktivt
Himlen är fläckad av moln - Öarna - Dimitrij(&Aldo) - Avslutat
Framåt - Öarna - Emon - Avslutat
Lyssna till regnet - Öarna - Dimitrij - Avslutat
On my way - lövskogen - Sju - Avslutat
Now you'll know real pain - Numoorislätten - Ensam
Burning inferno - Lövskogen - Raizel - Avslutat
If you aren't here, then where? - Öarna - Ensam
Is this the end? - Lövskogen - Dimitrij 
Do you recognize me? - Sienna - Kenai, Dimitrij
Modersinstinkt - Sienna - Cuywendz
Hearts like ours - Sienna - Kenai
Straighten things out - Svannen - Dimitrij
Choices - Sienna - Ensamt
I'll Fight! - Sienna - Dimitrij
Midnight talk - Sienna - Kenai, Dimitrij
Spirande hopp - Reviret - Jägarna
Välkomna hem - Reviret - Loiana + vulpar



Relationer:
Flock:
Dimitrij - vän/familj/Ledare - Jag tänker inte lämna dig, lär mig.
Niara - flocksyster? - Vad är det som du påminner mig om?(tillfällig relation)
Nehexor - Flockbror? - Talar du inte till mig talar jag inte till dig(tillfällig relation)
Caer - Flocksyster? - kommer

Familj:
Kenai - kärlek/partner - Du har tagit en bit av mig med dig
Nepotonje - Son - Låt vishet och lycka prägla din uppväxt
Niyaha - Dotter - Minns att du alltid är vacker, min stjärna
Natanh(Ittindi) - Son - Må din vita päls fortsätta vara obefläckad
Nadie - Dotter - Låt glädje och ömhet genomsyra dina handlingar
Navezgane - Son - Du kommer bli något stort någon dag, liksom dina syskon

Övriga:
Shiva - bekant - Om Dimitrij inte varit där, hade du varit lika trevlig då?
Mirrow - främling - hoppas din familj finner sin medkänsla
Kaine - bekant - Vid gudarnas namn hade hänt dig?
Emon - 
Aldo - Vän - Borta? Jag hade ju hoppats på att få träffa dig igen R.I.P
Nick(Sju) - Ogillar - Vad var det för sida av mig som du väckte?
Raizel - Främling - Kom du ur elden?
Cuywendz - Främling/bekant - Du har hjälpt mig mer än vad du tror, tack så mycket för samtalet, jag behövde det.