Han skakar på huvudet, denne verkar inte kunnas hjälpas. Inget denne sade var av något värde alls. Han lät muren bakom Ivy skimmra till innan den försvann. "Eftersom ditt dålig uppförande och brist på hjärnceller verkar få sin redan tilltryckta hjärna förvirrad så finner jag ingen vikt av dina ord. Du är fri att gå, men om du inte gör det ska jag gärna se till att du förvinner, men inte bara från min åsyn utan från numooris jord, för alltid" Han lät även sin egen illusion, den om att han var en tik försvinna. Doften han av söndrade sig, doften av tik, ersattes av hans valiga, han doft.

Hon sträcker på fin hållning. Svansen reses i luften och hon ser på främlingen med en väldigt road men lite dömande blick. Som om hon känner sig överlägsen den andre. Svanstippen vippar lite lätt från sida till sida och öronen står spetsade på huvudet. Hon känner sig faktiskt överlägsen den andre. För under det här mötet är det faktiskt främlingen som har tappat ansiktet och all värdighet.
"Då borde jag kanske tacka er för eran vänlighet över att ni skonar min ringa existens".
Säger hon och sänker nacken lite. I en spelad respektgivande gest såklart. Sedan sveper hon till med svansen och gör sig beredd att gå sin väg. Ser sig själv som segrare över detta möte. Men när främlingen helt plötsligt går som tik till hane stanna den lilla fläckiga tiken mitt i steget. Hon vrider på huvudet och ser på främlingen igen.
"Och du anser mig vara bortom mina sinnen". Hon lämnar platsen i ett skratt.

[AVSLUTAT tycker jag där för de kommer bara störa sig på varandra mer och vem vet vart det kommer leda. xD De får helt enkelt tänka att den andre är helt pantad så lämnar vi det där. x3 Till nästa gång. xD]