::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den blå fakarghonan rörde sig smidigt i luften. Hon lät blicken glida längst den stora bergskejdan. Under denna tid hon varit i detta främmande land hade hon mött på en del vargar, stora som små. Hon hade försökt att behandla de med respekt, som Volbara hade försökt att lära henne, och det hade gått bra med en av individerna hon stött på. Dock, med en tik vid namn Thzu hade både Den Blå och främlingen åkt på en aning stryk. Hon själv hade fått ett stort ärr som spred sig över hennes bröst. Men som tur var hade även den andra tiken blivit skadad, och Den Blå hade överlevt. Nu var hon frisk ännu en gång, kanske att såret sved till en aning då och då, men det mesta hade gått bort för någon vecka sedan. Hon var nu återställd som den smidiga och vackra fakarghonan.

Känslan av att flyga ensam var, ja, ensam. Hon saknade sin vän, otroligt mycket. Hennes Volbara. Hon undrade hur det var med honom, om han fortfarande .. Om han ens fortfarande var i livet. En sådan stark och smart fakarghane var svår att skada, det visste hon mycket väl. Ett leende spred sig på hennes läppar när hon tänkte på hennes Volbi. Han skulle klara sig finfint utan henne. Det visste hon.

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael låg bekvämt på en klippavsats, väl avskuggad och dold för omgivningen. Hans mörka fäll smälte ihop med skuggan som kastades från klippblocket över honom. Ja, för även de mest vaksamma av ögon var han helt dold. Precis som han ville ha det - avskild från omvärlden, och alldeles för sig själv.

Han behövde ingen annan än sig själv.

Hela förmiddagen hade Bael funderat för sig själv. Tänkt tillbaka på vad som hände i hemlandet. Var som hände hans far, hans mor och hans broder Vigour. Att de var döda nu, allihop. Att hemmet han lämnade under kaoset och striderna säkert inte var kvar nu. Hans eget bo som han föddes i var säkert uppbränt vid det här laget av rivalernas lågor. Minnena förde honom också tillbaka till hans bror - som levde.

Volbara.

Bael morrade lågt och kröp ihop ytterligare. Han hatade hatade hatade honom. Det var hans fel - och så den där blå maran som stulit hans hjärta och stuckit med honom. Det var någonting opålitligt som låg hos tikar i många fall, och som hade lett till att han själv med största säkerhet aldrig skulle kära ner sig som Volbara gjort.

En skugga som for över himlen drog till sig Baels blick. Han scannade gestalten. På så långt håll var det ingen han kände igen. Det enda han egentligen kunde urskilja var en alldeles klarblå...

Bael höll andan.

Är det...? Kan det vara...?

Nej. Omöjligt.

Men för säkerhets skull lät han en lätt vindpust fånga främlingens doft och föra den till Bael. Och sen tyckes allt hända på en gång.

Den blå fakargtikens doft hade väckt så många minnen i honom att det gjorde ont, och en dödlig vrede hade väckts i den vilande fakargen. Genast var han på benen, den iskalla vita blicken blängde hatiskt på tiken och han fällde ut sitt mäktiga vingspann och var snart uppe i luften - påväg rakt mot henne.

Åh, vad hon skulle få. Hon skulle få ångra allt hon gjort mot hans familj.

Hon skulle, när han var klar med henne, ångra hela sitt liv.

Det skulle han se till.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den unga fakarghonan lät skanna området med sin skarpa syn. Hon följde varenda upphöjning i berget, och varje gång det sluttade neråt. Det var otroligt vackert här, bland dessa berg. Under några korta tystna minuter njöt hon och bara flög över den stora bergskedjan. Men tankarna drogs åt ett annat håll, Volbara. Hon skulle gärna delat denna utsikt med hennes bäste vän. Men han var inte här - och hon fick skåda denna underbara utsikt ensam.

Om hon hade varit en aning mer koncentrerad och inte försvunnit bland tankarna igen hade hon kanske upptäckt honom, innan han hade upptäckt henne. Individen var mycket bekant. Volbara hade presenterat henne för sin familj och denne bekanta var en av dem. Det var Volbaras äldste bror. Hon kunde tydligt se de liknande dragen i deras ansikte och kroppar. Hon kunde tydligt se hannens päls som dansade i olika nyanser av brunt. Gestalten kom närmare och närmare, och snart var det bara några meter mellan dem.

Valoria stannade i luften och granskade hanen. Hon fnös och piskade irriterat på svansen. Hon visste att denne släkting till hennes bästa vän, nej, före detta bästa vän, inte tyckte om henne så mycket. Ett elakt, kaxigt leende spred sig på hennes läppar.
"Nämen." skrattade hon med sin milda, men stränga röst. "Vad har vi här då?"

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael bromsade upp med hjälp av sina vingar i luften framför henne så det bara skiljde dem någon meter. Raggen var rest, öronen bakåtstrukna, nosryggen rynkad och överläppen uppdragen för att blotta rader av vita tänder. När maran talade fnös Bael hårt. Hennes leende och dåligt valda ord fick honom att hata henne ännu mer - om så mycket hat på en gång ens var möjligt. Att tömma luften på syre här och nu för att strypa henne till döds var lockande, men han hade saker att ta reda på före han dödade henne.
"Vad sägs om att du använder din lilla käft till att andas medan du kan," morrade han. Det enda som egentligen förvånade honom just nu var att Volbara inte syntes till någonstans. Inte ens med hjälp av vinden kunde Bael uppfatta hans doft. Nu var det Baels tur att le, ett brett hånflin spreds över hans svartkantade läppar.

Hon var ensam.

Bael fortsatte att tala. Hans röst fullkomligt dröp av ett ingrott hat.
"Dessutom står du inte i rätt position att ställa frågor. Om jag vore du skulle jag fundera ett slag över vem det är jag har att göra med."
Bael tog en paus, fuktade nosen långsamt med en bred, skär tunga. Bakom den tjocka pannan snurrade kugghjulen för fullt, spann vidare på alla möjliga elaka trådar. Han längtade efter att se henne uppriven, skändad, förstörd falla till marken. Flinet växte sig bredare. Öronen hade spetsats, väntade förväntansfullt på ett svar till hans kommande fråga.
"Dåså, Valoria, nu när alla formaliteter är undanstökade. Berätta. Vad har du gjort av min bror?"

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den andre var sig lik, han hade inte förändrats ett dugg sedan de setts till senaste gången. Kanske en aning större. Antagligen starkare. Hon fnös när den andre reste ragg och blottade sina vita tänder. Ovanför henne och runt omkring henne började en del stora åskmoln välla fram, dock inte redo för att skada någon. Än.

Den Blå lät likaså den andre visa sina vita tänder. Små blixtrar började smått slå ur hennes svans och den piskade en aning, från sida till sida.
"Du har ingen rätt att säga åt mig vad jag ska göra." sa hon med skarp röst. Hon skakade på huvudet med flinet fortfarande fastklistrat på hennes läppar. Hon såg även hur hanens flin växte sig större och hur hans öron var på helspänn.

"Dåså, Valoria, nu när alla formaliteter är undanstökade. Berätta. Vad har du gjort av min bror?"
Hanens fråga förvånade henne inte, han var ju trots allt Volbaras bror. Men någonting sa henne att han inte ville varken henne eller Volbara något gott. Det enda som störde henne en aning var hanens sätt att ställa frågan på. Hennes ragg reste sig och hennes svans lät ännu fler blixtrar slå ur den.
"Din bror?" sa hon och höjde på ena ögonbrynet. "Varför skulle jag säga det till dig, Bael?"

**Bael** Spelas av : Marjo

Han skrockade lätt vid Valorias ord. Så typiskt henne.
"Se det som en varning då."
Han scannade henne uppifrån och ner, den vita blicken lätt avsmalnad men väl vaksam. Nog hade Valoria förändrats sedan Volbara presenterade henne för honom och resten av familjen. Föräldrarna var förvisso förtjusta, men han själv och Vigour delade inte samma entusiasm för Volbaras nyfunne vän. Den dagen hade varit en vändning och Volbara hade spenderat all tid men tiken, och glömt bort hans kött och blod - hans egen familj. Bael fnös. Han kunde inte se vad som var så speciellt med Valoria.
"Ja, min bror. Du minns kanske honom. Volbara heter han, han for visst hit tillsammans med dig."
Han sträckte på nacken en aning. Sarkasmen dröp.
"Du minns kanske min andra bror också. Inte? Tråkigt. Han är nämligen död nu, tack vare dig och din käresta."
Bael tystnade, granskade Valoria med en stenhård blick, men det kyliga flinet var fortfarande där. Alltid där.
"Jag tänkte att Volbara kanske ville veta att hela hans familj utplånats kort efter att han rymde med dig. Men eftersom han inte tycks vara här vill jag veta var han är så att jag kan hälsa honom det. Och du vet var. Berätta nu, annars ska jag se till att ditt nästa andetag blir ditt sista."
Det var inget hot, snarare ett faktum. Bael var ändå smått nyfiken på om Valoria verkligen visste vad han kunde göra.

Mullrandet i fjärran tydde på en storm som närmade sig.

Perfekt.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Det ryckte till en aning i Valorias mungipa när hanen nämnde att hans familj var utplånad. Hon visste vem Volbara var såklart, men inte vart han höll hus. Även Volbaras och Baels lillebror kände hon till. Hon hade träffat honom en gång, och likaså den hanen som stod framför henne hade han betraktat henne som en som stal deras bror.
Hon minndes deras föräldrar, två ståtliga och vackra fakarger. Mycket trevliga, och de hade accepterat det att Volbara hade träffat henne. En liten sorg slöts om hennes hjärta då hon tänkte på de två fakargerna som varit så lyckliga över att deras son hittat en kompis. Hon kom även ihåg brödernas mordiska blickar.

Hon ruskade på huvudet. Hennes elaka flin hade nu blivit kyligt - hela hon var kall.
"Tråkigt. Dina föräldrar var mycket trevliga. Jag förstår inte riktigt vart du har fått ditt beteende ifrån." sa hon kallt. Hon kollade kyligt på honom och molnen ökade i mörker. Hon skulle snart kunna låta en av blixtrarna slå rakt ner i Volbaras bror - men hon kunde inte. Inte än.
"Javisst, vi kom hit tillsammans. Men ser det ut som att vi är med varandra nu?" sa hon kallare än innan. Hon väntade inte på hanens svar utan fortsatte. "Nej, precis. Jag har ingen aning om vart din, bror är."

**Bael** Spelas av : Marjo

Det breda hånleendet övergick till ett tandigt flin. Blicken övergick från hatisk till rent mordisk. Hon skulle dö.
"Vart jag fått mitt beteende ifrån? Ah, du menar att jag ogillar dig. Oroa dig inte, det är helt och hållet ditt eget fel så du slipper beskylla mina stackars döda föräldrar."
Han tippade huvudet som svagast på sned. Till en början trodde han att Valoria var en av de lite skarpare fakargerna, men hon var en skam för sin ras. Dum och godtrogen, inte mycket mellan öronen. Det enda hon egentligen dög till var hennes utseende. På den punkten kunde Bael faktiskt till viss del förstå Volbaras känslor.

Åtminstone nästan.

Jag har ingen aning om vart din bror är.
Bael suckade, skakade långsamt på huvudet.
"Då har jag ingen nytta av dig."
Han rätade på sin kropp så att hans kropp var lodrätt i luften, och med hjälp av vingarna backade han ifrån Valoria. Han fokuserade, spände blicken i henne. Samlade sig.
"Synd på en sån fin fakarg. Om du inte hade varit så korkad hade du kanske blivit något."
Med de orden omslöt han sig själv i en stark vind, tog ett djupt andetag.

Så fråntog han syret från luften.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria lät ett dovt ljud stiga från hennes strupe. Ingen pratade med henne på det här sättet.
"Även om jag hade vetat vart han var, hade jag inte sagt något till dig. Det vet du mycket väl." morrade hon kallt. Hon öppnade munnen för att slänga ur sig ännu någon mening men luften kändes plötsligt så .. kvav. Andningen blev tyngre och om hon inte fick syre snart skulle hon dö. Hon vände blicken mot de stora molnen och lät en blixt slå ner mot Bael, så att ha skulle hamna ur balans. Dock var den inte så kraftig då hon knappt kunde andas, hade hon varit helt normal hade blixten lätt kunnat döda honom - men den blixt som kom emot honom var tillräckligt stark för att det skulle kännas.

**Bael** Spelas av : Marjo

Baels hånleende bestod när han betraktade Valoria. Utan syre skulle hon inte komma långt. Det var bara en tidsfråga innan syrebristen skulle kväva henne och hennes tröga lilla skalle. Medvetslös skulle hon falla mot bergens vassa klippor - mot hennes död. Bael log vid tanken, men så lyckades maran med någonting han inte hade väntat sig.

Ström for igenom hans kropp. Den bestämda blicken rullade bak i ögonhålorna på honom, hela hans kropp spändes som en pilbåge redo att avfyra sin pil. Kramper drabbade hans lemmar, hans kropp exploderade i ryckiga, oregelbundna rörelser.

Sen var det över. Bael hade tappat koncentrationen helt och fallit en bit men så snart chocken avtagit bredde han ut sina vingar på nytt och åkallade en kraftig vind som bar upp honom på traven. När han var på samma höjd som Valoria, som såg ut att återhämta sig från syrebristen (?) drog han upp överläppen igen för att blotta en rad tänder. Men han morrade inte, istället talade han.
"Inte illa," spottade han. Det irriterade honom att hon inte var död än. Och efter chocken var han tvungen att återhämta sig för att kunna upprepa samma attack igen - samma gällde även henne.
Nå, i så fall skulle han bli tvungen att låta en stark vind blåsa in henne i en bergsvägg, krossa hennes lilla skalle mellan ett osynligt tryck och en hård vägg av sten.

Han åkallade en av sina kraftigaste vindar och riktade den rakt mot Valoria, snett uppifrån.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå kände hur luften omkring henne återfick syret och hon kunde andas lättare nu. Hon fnös. Att framkalla en blixt var inte alls svårt, men då hon själv inte återhämtat sig helt från syrebristen kunde det bli svårt att få en lika stark blixt igen.

Ett dovt morrande lämnade henne när hon kände vindens starka kraft komma mot henne. Som att den ville att hon skulle krossas mot berget. Men tyvärr, så lätt skulle han inte bli av med henne. Hon lät en av sina små blixtrar skjutas ur henne och flyga rakt mot hanen. Dessutom visste hon hur det var att flyga i svåra stormar, så vinden skulle nog inte bli något problem för henne. Hon och Volbara hade klarat sig igenom många starka stormar. Hon skickade iväg flera blixtrar, och dessa var en aning svagare än blixten hon sänt från himlen - men räckte för att hanens skulle bli skadad.
"Vad vill du Volbara egentligen, Bael?" morrade hon och väntade på svaret från hennes före detta följeslagares bror.

**Bael** Spelas av : Marjo

Tiken var mer påfrestande än vad han först hade räknat med. Ogillande lade han märke till hur hon stod emot hans starka vindar. Förargat ökade han trycket så att hon blev pressad från mer än ett håll.
Något som förargade honom ytterligare var att hon dessutom sköt små blixtar mot honom. Smidigt avvärjde han blixtarna, en efter en. Men hur avvärjer man så många blixtar som närmar sig så nära varandra. En av dem träffade hans högra flank, och han röt av smärta. Päls och fjädrar hade bränts av stöten men han hade undsluppit invärtes skador - för den här gången.
Han blickade uppåt mot skyn som hade färgats alldeles svart tack vare de tjocka åskmolnen. Bael förstod att de fungerade som en sorts kraftkälla för den blå, elektriska fakargtiken, men hade de verkligen dykt upp såhär lägligt för att ställa sig på hennes sida eller hade hon åkallat dem? Bael förmodade det sista alternativet.
"Det är så simpelt att till och med en idiot som du borde fatta." svarade han hest, öronen slickade tätt intill nacken. Han såg inga nackdelar med att förklara sin plan för henne. Volbara var inte här, och om hon nu skulle ta sig ur den här striden levande för att varsla honom om Baels ankomst skulle det egentligen bara ge honom chansen att förbereda sig.

Och desto roligare blir det sen.

"Familjens öde är enbart hans fel. Han stack hemifrån precis när vi behövde honom som mest."
Den allvarliga minen övergick till ett tandigt leende.
"Jag är den enda överlevaren. Det är inte mer än rätt att det blir jag som tar hans liv."
Han skrattade och tog en kraftig vind till hjälp för att snabbare flyga fram - rakt mot Valoria. Fartvinden rev i hans päls, slet loss lösa tussar och fjädrar. Det gick så fort att han var säker på att Valoria inte skulle hinna reagera. Bael riktade in sig på hennes huvud för att snabbt hugga henne över ansiktet. Men han tänkte inte hålla kvar, nej, det var en snabb attack enbart för att skapa distraktion.

Allt medans stormen som tornade sig över deras huvuden sakta men säkert började blåsa upp till det värsta Bael någonsin skapat. Han var tvungen att hålla henne distraherad nu.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå morrade dovt men svarade inte på att han kallat henne idiot, hon brydde sig inte. Men det som han sa sedan fick hennes adrealin att öka, hon röt till och blixtrarna ökade.
"Du. Rör. Inte. Volbara." sa hon med sin skarpa röst och hon kände ilskan bubbla inom henne. Det var okej att Bael höll på att jävlas med henne, men att han skulle hålla på med Volbara, till och med ta hans liv, var inte okej. Och ju argare hon blev desto mer blixtrar slog ner mot hanen. Vanligen när hon var en aning arg var hennes ögon rosa, kalla och grymma. Men nu var hon förbannad. Blixtrar slog runt henens ögon så det såg ut som att hennes ögon lyste av electricitet.

Hon var så arg att hon nästan missade hanen som kom flygande mot henne. Antagligen visste hanen inte att Valoria var otroligt snabb och smidig när det gällde att komma undan attacker. Snabbt undvek hon hanens attack och lät istället hennes käft öppnas. Hon siktade in på hanens nacke, då hon kunde låta electricitet strömma in i hanens kött och blod.

Hon ville se Bael död.

Och det skulle hon även se till.

**Bael** Spelas av : Marjo

Du rör inte Volbara.
Bael ignorerade hennes tomma hot, eller vad det nu skulle likna, och fortsatte rakt mot henne. När hon avvärjde hans attack morrade han och fortsatte att flyga rakt fram vilket ledde till att Valorias kontring missade. Hade han stannade upp hade han i farten fått ett farligt bett i sin nacke eller rygg. Men nu hade han iallafall hennes totala uppmärksamhet. Han hade hoppats på att hon, förblindad av vrede, inte skulle se stormen som nu börjat rotera runt de båda vargarna likt en virvelvind. Bael vände tvärt om och såg på den blå fakargtiken, ett elakt flin vilade på läpparna. Snabbt studerade han läget. Valoria var nätt och snabb, kunde enkelt avvärja hans attacker. Bara han kunde fånga henne på något sätt skulle hennes patetiska ursäkt till liv vara över mellans hans kraftiga käftar. Nog för att hon kunde ge ett vasst bett som skulle svida - men om Bael fick tag i henne var hennes sköra gestalt så gott som krossad. Han var större än henne. Inte speciellt mycket, men tillräckligt.
Istället för att attackera inväntade nu Bael Valorias anfall, redo att kontra. Redo att döda.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå lät morrningen i hennes strupe öka en aning när hanen hade undvikit hennes anfall.
"Låtsas inte som att du inte hörde mig. Du rör inte Volbara." morrade hon. Denna gången var hennes röst inte kylig utan nu var den skrämmande. Det var ett hot hon hade gett honom, vem som helst hade kunnat rygga tillbaka till hennes hot.

Med ett mäktigt vingslag gjorde så att hon rörde sig runt hanen. Hon kunde höra hur vinden blåste i hennes öron. Det höll på att bli storm. Och det var inte hon som gjorde det. Visst, hon kunde framkalla åskmoln men inte stormar. Däremot hade Volbara lärt henne hur man skulle klara av en storm. Tillsammans hade de färdats genom många stormar - och överlevt. Men då hade hon haft sin vän med sig. Nu var hon alldeles ensam mot hans bror.

Tanken på att Bael skulle skada Volbara gjorde henne ilsken. Hon gjorde ett anfall mot hanen ännu en gång till, och denna gången skulle hon träffa.

Hon var tvungen.

För Volbara.

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael fann tikens vrede blott skrattretande. Ändå svalde han sitt skratt när Valoria snabbt cirkulerade runt honom. Han följde hennes rörelser med sin egen kropp, snurrade runt sig själv för att undvika att vända flanken åt hennes håll. Front mot front.

Hon stormade mot honom, snabbt flög hon rakt mot Bael. Frontattack. Ett förutsägbart drag. Bael vek snabbt åt sidan, alldeles så att hennes elektricitet snuddade vid hans vackra stjärtfjädrar, och kontrade mot hennes flank. Ett snabbt hugg, inte för att bita fast utan mer för att snabbt riva henne och sedan stampa upp i luften. Han hade inte råd att bli fastlåst vid hennes kropp då hennes elektricitet skulle kunna åstadkomma stor skada via kroppskontakt.

I och för sig hade han sina egna knep när det kom till fysiska attacker...

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

När Valoria ibland var för arg tänkte hon inte innan hon gick till attack. Detta var ett sådant tillfälle. Hon hade inte tänkt ut alls hur hon skulle attackera hanen, och därför hade hon fått sitt straff.

Hanens klor lät snudda vid hennes blåa päls, tillräckligt för att spräcka hål en aning på huden. Dock var det inte tillräckligt djupt för att det skulle bli ett allt för otäckt sår. Det sved till en aning och hon morrade till. Hennes Blåa fina päls ändrades snabbt till en mörkare färg. Blod. Hon vände blicken mot Bael.

En tanke slog henne. Om Bael skulle, på något sätt döda henne, så skulle han ha större chans att döda Volbara också. Hon var tvungen att ta sig ur det här, för att rädda Volbara.

Men att döda Bael var frestande ..

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael vände tvärt om i luften över Valoria, insåg att han hade gjort mer än att rispa upp hennes hud. Nå, må så vara, attacken han nu förberett skulle orsaka mycket mer skada. Kanske var det en smula riskfyllt, men han var villig att ta den smällen för att bli av med den irriterande maran.

Med ens slutade han flaxa med vingarna och bildade ett enormt kraftigt lufttryck alldeles ovanför honom vilket ledde till att han praktiskt taget pressades ner - mot Valoria. Han var redo. Tanken var att han skulle landa på henne och tack vare både sin egen och lufttryckets tyngd pressa henne mot marken.

Pressa henne mot sin död.

Givetvis skulle hon straffa hans attack med sin elektricitet - det var en förutsägbar tanke, men om han kunde nå hennes strupe medan hon överrumplades var spelet över.

För hennes del.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria granskade hanen noga samtidigt som såret sved till. Det var ingenting med vad tiken hon slagits mot hade åstakommit, men det sved ändå. Hon märkte inte att hanen snabbt, men stabilt, pressades ner mot henne. Och när hon väl märkte det var det försent. Hanen hade lagt sig på hennes rygg och hon kände hur han försökte nå hennes nacke. Som vanligt när någon rör hennes hud så började det slå små men starka blixtrar ur hennes kropp. Hon skakade på sig för att få av honom. Om han skulle få tag i hennes nacke eller strupe skulle hon vara så gott som död. Hon kollade ner mot marken, de föll riktigt snabbt. De var nära marken nu, hon skulle krossas mot marken.

Men hon fick inte dö.

Inte förrens hon varnat Volbara.

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael log. Hans attack hade lyckats. Så fort han känt sin buk mot tikens rygg låste han sig fast runt henne genom att borra in sina klor på hennes undersida. Han höll givetvis benen på vardera sida om henne för den ultimata balansen, och som han uträknat brände det till vid kontakten av henne. Hans kropp utsattes för ryckningar, precis som när han träffades av blixten förut, men dessa var svagade än den.

Men det innebar inte att han träffades överallt där han nuddade henne, på en och samma gång. Det gjorde förfärligt ont, till och med på tjockpälsade Bael som var van vid kyliga flygturer över de kalla kusterna. Men han visste, djupt inne i sin tjocka skalle, att han hade henne i ett grepp nu och vägrade släppa taget.

Allt detta medans bergen närmade sig med stormfart under dem. Kanske kunde han släppa henne alldeles innan kollisionen, krossa henne mot bergen och därmed göra slut på henne?

Om han kunde stå ut så länge. Blixtarna tycktes nästan öka i styrka och han fick knipa ihop ögonen hårt i ett tappert men förgäves försök att ignorera smärtan.

Samtidigt högg han tag i hennes nacke, bet åt så hårt det gick som om smärtan skulle avta ju hårdare han bet.

Men han visste att det var förgäves då smärtan nu även gick in i hans mun. Samtidigt kändes det som om hans lemmar skulle domnas bort av smärtan i vilken stund som helst. Saken var klar - han skulle inte orka hålla tag i henne längre. Med ett dovt morr släppte han greppet om hennes nacke och buk, bredde ut sina vingar och tryckte till en sista gång innan han flög uppåt, rakt uppåt för att se hur hans attack tog till.

Kanske hade hon förbrukat sina krafter för sista gången, eller så hade Bael förbrukat onödigt mycket energi för en attack som ändå inte lyckats.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria kände hanens kraftiga klor borra in sig i hennes undersida. Det gjorde så fruktansvärt ont, men hon var tvungen att kämpa. Sen kom greppet om hennes nacke. Hanens tänder sjönk in i hennes hud och hon fokuserade hela sin styrka på att försöka skicka ut så mycket elektricitet som det bara gick. Hon såg marken komma närmare och närmare.

Sedan släppte han. Den Blå hade ingen chans alls att låta sina vingar fällas ut. Hon slängdes mot marken när hanen hade tryckt ner henne, medans han flugit högre upp i luften. Under några korta sekunder var hennes ögon tårfyllda och hennes ord öppnades och lät tre enstaka ord lämna hennes mun.
"Förlåt mig, Volbi."

Hon slungades mot marken och träffen var hård och det kändes som att ben krossades. Hennes annars fina päls var alldeles förstörtd. Rufsig och blodig av sitt egna blod. Hon togs emot av en kall hård klippvägg och där låg hon. Orörlig. Smärtan var bedrövlig, just nu ville hon bara bort. Bort från denna värld till en bättre plats, där smärta inte fanns. Det enda hon kunde tänka på var hennes kära Volbara. Hon hade svikit honom.

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael flåsade, försökte hämta andan från den häftiga striden. Han var fortfarande darrig från den tuffa kontakten med Valoria, från att ha blivit träffad av blixtar närmare tre gånger. Spänt följde han den blå med blicken, förväntade sig nästan se henne blixtsnabbt veckla ut sina vingar och komma efter honom...

Men det hände aldrig.

Istället såg han henne träffa klipporna. Häpet, men förtjust, insåg han att han äntligen blivit av med Valoria - en av förrädarna. Men istället för att skänka tiken ett djävulskt flin rynkade han nosen och fnös lätt. Han var starkt försvagad från striden, det hade maran åtminstone sett till. Sitt hat gentemot henne till trots behöll han sin heder och gav hennes stilla, blå skepnad en djup nick.
"Du stred tappert Valoria, oss fakarger emellan." mumlade han lågt, slöt ögonen. Skänkte henne en lång, tyst blick innan han blickade upp mot himlen, suckade tungt. Han visste vad han skulle bli tvungen att göra nu. Att döda sin bror skulle smärta honom djupt, men det var hans plikt att upprätta familjens heder. Det var hans plikt att döda förrädarna.

Med trötta vingar lämnade han tikens kropp bakom sig och flög vidare. Letade upp en plats att vila upp sig på i säkerhet innan han fortsatte sitt sökande.

(hahaa Bael är så tätt. men han ärade åtminstone hennes "död"... litegrann. xD mihi ska vi försöka ta och avsluta här?)

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå visste inte vart hon var, men någonting sa henne att hon inte var redo att försvinna från denna världen än. Hon försökte att röra på sig försiktigt, men hennes kropp värkte och gjorde ont. Hon försökte att öppna sina ögon men hon var för trött för att göra något alls. Valoria slappnade av och väntade på att döden skulle ta henne.

Plötsligt ryckte hon till och slog upp ögonen.

Nej. Hon kunde inte lämna Volbara i det här. Om hon inte gjorde någonting åt det här skulle Bael döda honom. Hon försökte att resa sig upp men det enda hon kunde göra var att vinkla blicken åt den bruna hanfakargen och se honom försvinna. Han trodde att hon var död. Ett litet leende spred sig på tikens läppar. Eller, det såg mer ut som en grimas än ett leende. Hon hade för ont för att orka göra någonting nu. Hon skulle antagligen inte kunna flyga på ett tag och hon skulle få vara utan mat.

En dov morrning steg från hennes strupe. Bael skulle inte få leva länge till.

Det skulle hon se till. Var så säker.

AVSLUTAT! ♥

**Sponsored content**

» Orkaner [Bael]
» Barndomshjälten [Bael]
» Vandring (Bael)
» Splittrad [Bael]
» Det du skapat [Bael]

::: IC: NUMOORI :::

Bergen

Raukakekedjan

Between two worlds and I. [Bael]

::: IC: NUMOORI :::

Bergen

Raukakekedjan