Kvällen började närma sig, men trots det var det fortfarande ljust ute, vilket ibland kan vara skönt. Fåglarna sjunger fortfarande inne bland träden och däggdjuren vandrar runt i skogen på jakt efter föda eller skydd inför natten. Snön hade börjat sakta att försvinna men det låg lite snöhögar där och där på marken.

En korpsvart tik kommer gående på skogsstigen, hennes långa mörka lugg fladdrar till när en vindputs flyger förbi och avslöjar hennes ögon, milda bärnstensbruna ögon gömde sig under luggen. Hon håller huvudet högt, ungefär i en stolt hållning men inte som en ledare utan mer som en vanlig medlem i flocken. hon hade ärr på kroppen, varav två löper över nosryggen, två som såg ut som ett kors på högra frambenet (armbågen) och ett ärr löpte längst ner på det högre benet och en vacker måntatueringar syntes bredvid ögonen.

Hon går vidare i en lugnt takt, njuter av kvällen och hon sneglar upp mot himlen och märker att månen kommer fram. Genast börjar tatueringarna att glöda och hon kunde höra månens mjuka viskningar i huvudet. Hon sveper mjukt med svansen och hon tänker smått tillbaka på allt som har hänt, hon och Mal hade fått en valp, Deimos, men tyvärr hade Mal dött innan han hade fått se deras son.

men hon hade lovat sig själv att fostra Deimos till en bra varg, och hon skulle berätta allt om hans far. han klipper lite med öronen när hon hör ett prassel i närheten och månens viskningar blir en aning högre, som de varnar för något eller någon. Hon vädrar i luften och känenr en svag vargdoft, en bekant doft, som hon hade träffat på förut.

(Paxat till Chi)

Den lilla nattsvarta valpen skuttade fram mellan träden och snöhögarna. De udda ögonen, ena klart blått, de andra blodrött betraktade världen. En liten varelse som rörde sig fram ensam. Men sedna uppenbarade sig en stor svartröd hane bakom valpen och gav ifrån sig en lätt morrning. Valpen stannade upp och sjönk ihop.

Chi tittade på valpen han så otruligt fått på halsen. Han suckade tungt. "Stick inte... Jag har sagt åt dig flera gånger" Han fortsatte sedan gå med den lilla vlapen fter sig som gick med slokande svans och huvud. Chi suckade tungt. att fostra en valp var inget för honom. Han borde inte ha tagit sig an den lille men nu efter nått år tillsammans kunde han itne bara lämna den heller.

Chi gick i sina egna tanakr att han itne kände av doften av varg i närheten. Lade inte märke till hur skymmningen föll runt dom. Han gick bara vidare i sina egna funderingar.

Hon spetsar öronen, och ett leende spricker upp i hennes ansikte. "Chi" tänker hon snabbt om vargens doft. hon börjar styra stegen mot hans doft, trots att månens viskningar i huvudet. Hon Hade träffat på honom förut och han intresserade henne, på något konstigt sätt.

men hennes nos uppfattar en annan doft också, en valps doft, hon spärrar upp ögonen. En valp?? hade Chi blivit pappa? men inget skulle förvåna henne, de hade ju inte setts på ett tag nu. Hon går vidare och snart får hon syn på en svartröd hane och en liten svart valp efter honom.

hon klipper lite med öronen och tar några steg ut i månens sken så hon blir synlig för dem. Hennes tatueringar glöder starkt och hon känner sig lugn och fylld med energi där hons tår i månens sken.

- Var hälsad Chi säger hon med en mjuk röst.

Chi stannade upp då en röst nådde in i hans funderingar och de röda ögonen föll på den svarta månvargstiken. Först vek han bak öronen men sedan vek han frma de igen. "Var hälsad Eria" Sade han med den djupa rösten han fått sedan han blivit vuxen.

Den lilla svarta valpen smet in bakom den mörka hanen och Chi väden bak blicken mot valpen. "Sluta med det där valp.. " Han suckade sedna och vände tillbaka blickentill Eria. "Det avr inte i går man såg dig.. Vad har hänt sedan sist?"

Hon ler lite mot honom och tar några steg mot honom. - det var länge sen ja Chi. Hon ritkar sin gyllene blick mot den svarta valpen. Hon ser frågande ut och ser sedan på Chi igen. hade det hänt något senast? jo det ahde väll gjort det men han kanske inte orkade höra på allt det.. - Jo, jag har blivit mor... och det hörs på rösten att hon är stolt.

Hon klipper lite med öronen och nickar mot valpen. - Vem är den lille? är han din?

Han såg på henne och nickade då hon sade att hon blivit mor. Dte kunde vara ett stort steg att få valparn. Sedan vände han blicken mot den svarta valpen då hon frågade om det var hans. De röda ögonen betraktade den lilla varelsen som tryckte bakom honom.

Han skakade på huvudet. "Nej han och jag är inte släkt.. Jag råkade på honom under chaoset och det visade sig att hans mor och syskon dött" Han vände åter blicken till Eira. "Han talar inte så jag vet inte ens vad han heter.. Känns lite löjligt att kalla honom för valp hela tiden men vill han itne säga sitt namn så är det itne mitt problem"

Hon tar några steg mot dem och hon ler mjukt mot Chi men också mot den lilla valpen bakom honom. Men hon tycker synd om valpen som hade förlorat hela sin familj i chaoset. Det är väldigt traumatiskt för en valp. Hon buffar lite lätt på Chis hals när hon stannar bredvid honom. - Det är svårt för honom att förlora sin familj i chaoset. Vi är främlingar för honom.

Hennes gyllene blick riktas sig mot den svarta valpen bakom chi, Hennes tatueringar glöder mjukt och hon kunde höra månens lugnade viskande i huvudet. Den här valpen hade gått igenom mycket, som Chi berättade så kunde hon nästan förstå hur valpen mår.

Hon ler mjukt och vänligt mot valpen. - Såja lilla vän, det är inget farligt. Ingen kommer att skada dig, jag lovar.
Hon sneglar upp på Chi och hon ler varmt emot honom.

Chi betraktar henne då hon kommer närmare och sedan talar till valpen. Han klippte lite med öronen och suckade sedna kort. Ja visserligen ahde valpen förlorat mycket men den levde i alla fall. "HAn lever och borde vara tacksam för det.. " Chi var en ganska kall och hård hane. Hade själv haft en svår uppväxt.

Då hon säger åt valpen att ingen ska skada denne så ser han på valpen. De udda ögonen sökte hans egen röda blick och osäkerheten lös i dom. Chi suckade till. "Lyssna på Eira. Hon är en snäll varg. En månvarg" Han buffade lite på henne. "Ser du ehnens månmärke hur det glöder?"

Valpen tittade på den svarta främmande tiken och då Chi sade åt honom att titta på henne. Blygt föll blicken på henens måntatuering. En nyfikenhet väcktes sakta i den lille.

Hon sneglar på honom, han lät hård och kall men på ett sätt hade han rätt, det kanske var ödet som ville att den här valpen skulle leva vidare. Man kunde aldrig veta vad som händer i framtiden, det gällde att ta vara på nuet.
Hon ser på chi och ler lite. - Det tror jag säkert att han är tacksam över att han lever. men han är en valp som saknar sin familj och det kan ta tid innan det är läkt.

Hon buffar på hans hals mjukt, hon kunde inte släppa sin gyllene blick på hans röda. Charmig på ett kallt och hård sätt, men han kanske uppfostrades att vara sån. Hon sveper lite med svansen.

Hon rodnar en aning när han buffar på henne och hon ler varmt honom. Hon böjer ner huvudet så valpen kan titta ordentligt på hennes tatueringar. Hon ser hur nyfikenheten syns i valpens udda ögon. och ler snett. - Skall jag berätta en hemlighet för dig? Varför mina tatueringar glöder?

Chi ser på den svarta tiken. De avr båda så olika varandra. Han skulle bli dödad av sin familj om de visste att han umgicks med en så snäll varg som en månvarg. Han nickade bara lite åt det hon sade om att det skulle ta tid innan valpens mentala sår läkte. "Ja de må ta tid men det skulle underlätta om han ville prata, berätta sitt namn i alla fall."

Chi vände blicken mot valpen och kände hur Eira buffade honom på halsen igen innan hon sänkte huvudet mot valpen.

Då tiken sänkte huvudet mot denne så backade den nått steg och gömde sig emr bakom Chi igen. Även om han inte fann någon större trygghet hos den stora kalla hanen var det ändå enda tryggheten han hade nu då hans familj var borta. Han kände sig ensam och övergiven. De udda ögonen veks bort från tiken.

Hon står lugnt kvar, har huvudet sänkt tills valpen vill själv komma fram till henne. Hon ser på Chi igen och slickar sig om nosen. - Han kommer parata, du måste ha tålamod min vän.. Hon klipper lite med öronen men hennes röst är inte hård utan varm moderlig skulle man säga.

Hon hörde månens mjuka varma röst i huvudet igen och ger ifrån sig en mjuk lugn suck och sluter ögonen och kunde känna månens energi strömma igenom hennes kropp. Tatueringarna göder allt starkare. Hon öppnar ögonen igen och ser på valpen igen och hon ler varmt. - Du är bland vänner lilla vän.

Chi betraktade den lugna mörka tiken och klippte med öronen. Han visste att han inte var rätt varg att ta hand om en emsan valp. Han såg dock att valpen inte ville gå frma till eira och han suckade. "Valpen kanske skulle må bättre av att bli omhändertagen av någon som ahr en mer stabil tillvaro än vad jag har.. Jag har ju ingen fast punkt och han orkar inte alltid med.." Chi klev undan från valpen så han blev stående ensam.

Valpen gläfste till lite men stod kvar. Visste att Chi inte gillade då han gömde sig. Den lilla svansne höll han lågt, nästan så han ville gömma den under magen och hans kroppshållning var tydligt undergiven och osäker.

Hon ser förvånat på honom. - menar du att jag skall ta hand om honom? hon klipper lite med öronen. Visst Deimos hade ju inga syskon men hur skulle flocken reagera och Deimos? tankarna mal inom hennes huvud. Men hon lägger sig ner på mage och lägger huvudet mellan frambenet hon betraktar valpen med en lugn varm blick. Hon hade ett stort tålamod eftersom hon har hand om flockens valpar så hon visste att det behövdes ett stort tålamod.

- Borde du inte slå dig ner någonstans med en tik? Det ssita sa hon med en retsam röst. Hon visste inte om han hade någon men en flock, vänner eller vad som helst är ju bra ifall det skulle hända något. Dessutom är hon nyfiken på om han hade planer på att söka till en flock eller fortsätta vandra.

Han betraktade tiken då hon antog att det avr det han menade och han såg på valpen igen. Kanske vore det bättre för valpen att följa emd denna tik och leva i deras flock. "Vore det så illa för honom att växa upp med andra vargar i en flock, där det kanske finns fler valpar i stället för att vandra runt emd mig" Han betraktade henne då hon frågade om han inte ksulle slå sig till ro med någon tik snart.

Han betraktade henne tyst en stund sedna fliande han stenn. "Jag ahr svårt att tro att någon tik skulle stå ut med mig mer än några veckor.."

Hon klipper lite med öronen och sneglar på honom. - Nej det skulle vara väldigt bra för honom om han fick vara med andra valpar och i en flock som kan skydda honom mot faror samt att hjälpa till att fostra honom.
Hon sätter sig upp igen och möter Chi röda blick och ler lite, och slickar sig om nosen igen.
Hon borde nog leta reda på Tocho eller Wind och fråga om det är okej om valpen får komma in i flocken, men fråga är om valpen skulle vilja lämna Chi, då han verkar vara fäst vid honom.

- jag tror det kan bli ett problem Chi, valpen verkar väldigt fäst i dig så han kanske vill stanna hos dig ändå.
Hon skrattade ett varmt leende när han retas tillbaka. - jag är en tik och jag har stått ut med dig varje gång vi har träffas. Hon ler snett mot honom.