|| Havande Demethra traskar över Ken-Yak på jakt efter käk med mini-valpar i magen ^^ ||

Vinden drev fritt över de släta markerna, slipade ner alla utstickande stenklippor till släta ytor, det tog tid men med åren så blev alla hackiga ytor slätare.

Det nätta ljudet av hårda klor från en lätt kropp mot den skarpa stenytan, fångades upp av vinden och drevs iväg. Tassarna bar upp en mörkbrun vargtik, hennes steg var lätta men kroppen ändå till synes tung. Hon hade tydliga drag och bar absolut inget extra fettlager, hennes långa vandring hade nött på krafterna men trots detta växte någonting inom henne.
Ett liv.
En mjuk rundning vid magens sidor vittnade om att det inte bara var hon själv som ensam fick ta upp näringen av vad hon åt. Tiken var tvungen att dela på födan för att ge åt sina små.

Demethra stannade upp och vädrade, inga dofter från bytesdjur kändes än så länge och det var inte till hennes fördel. Hon hade lämnat den unga hanen tidigare i morse och lovat att återkomma med föda Dock hade han antagligen vandrat iväg på egna små äventyr, så hon behövde inte känna sig saknad. Men hungern gnagde även i hennes mage. Tiken ändrade riktning och började småtrava, den klarblå blicken sökte över slätten, grästuvorna som slingrande växte sig fram mellan klipporna dolde inget smådjur och de större buskagen bestod bara av vinterkala kvistar utan något fett bytesdjur där bakom.

|| Till Cheveyo i första hand men öppet för fler :3 ||

En tik drev sakta fram över de skrovliga stenarna, klorna behövde inte kämpa för att hålla henne kvar på varje sten, tiken hade redan medfödda långa klor, så när hon gick skulle hon inte ramla. På något sätt, alls. Hon log smått över det klippiga landskapet, perfekt för henne. Skapat för henne. Sakta gick hon framåt, i sin egna takt. Hon hade börjat ett nytt liv, börjat om, enligt sig själv. Hon hade glömt det mesta om hur man umgås för länge sedan och hur man har kul sedan modern lämnade henne. Jovisst, var denna tik runt tjugofem till trettio år, men ja, hon började om vid höga tonåren, och sedan dess, har detta hållits kvar. Tiken log än en gång mot landskapet. Vad skönt det var att få vara ensam, på något sätt. Vinden lekte i tikens päls men förde även med sig en doft. En doft av en annan tik. Hennes ögon spärrades upp, och hon började att följa doften. Hon ökade farten till trav och släppte inte blicken omkring sig, hon hade sina ögon åt alla håll och kanter, hon märker varenda rörelse. Hur det något gulnade gräset bugar för vinden och hur stenarna sitter där dem alltid gjort, hur solen tillför värme syntes däremot icke. Efter en stund fick dem vita lysande ögonen syn på någon brun individ. Det var den andra tiken. Cheveyo saktade på farten något och stannade tillslut, helt ljudlöst för att iaktta sitt byte. Tillslut smög hon sig fram, gick bakom den andre. ''Hahahah!'' Skrattade hon, retande. ''Du märkte mig inte va? Eller hur?'' Sa hon retande i en lägre ton.

Demethra stannade återigen upp och vände nosen mot vinden för att ta in dofterna den förde med sig, bland allt annat nådde ett bytesdjurs doft hennes nos och genast vinklade hon fram öronen. Med mer aktiva steg började hon röra sig framåt igen och var mycket inställd på doften och varifrån hon fångat upp den. Ett ljud bakom henne fick hennes spända nerver- som varit sådanna under hela hennes färd med Mirrow för att inte undgå en TDN:are's doft- att reagera kraftigt. Ljudet lät skraplande som ett snabbt talande från en annan hon inte hann uppfatta. Hennes reaktion var omedelbar när hon blixtsnabbt snurrade runt mot ljudet och gav ut ett illvrål som varnade för avstånd.
Allt skedde på samma gång, hennes ragg och svans var yvig och klorna ville gräva in sig i stenunderlaget- utan framgång. Kroppshållning var attack-redo med brett stående framben och sänkt huvud i mankhöjd. Överläppen var uppdragen och blottade hårt sammanbitna hörntänder. En skär tunga slickade mellan morrningarna de mörka läpparna fuktiga medans en klarblå blick stirrade stint mot främlingen som befann sig på allt för nära avstånd och hade dykt upp från ingenstans. Demethra skannade vargen uppifrån och ner, hon verkade inte hotfull. Hon bar inte heller drag som kunde utmärka henne som TDN'are och hon bar inte den doften. Men Deme hade med sina erfarenheter lärt sig att man aldrig kunde vara nog säker och att tillit inte hörde till vad man slängde ut som det första.
Den bruna varginnan visste dock att detta mötes plötsliga anfall var delvis hennes eget fel, trots att bytesdjur fanns inom dofthåll borde hon inte få släppa sin koncentration på detta sätt. Vargen som hon stod öga mot öga mot nu kunde ha varit en av TDN'arnas utsända.

Demethra tog ett hotfullt steg framåt, lutade tyngdvikten framåt och slog till med svansen bakom sig. Kroppsspråket var tydligt.
Jag vill att du backar. Bort. Från. Mig

|| Det sista var inget hon sa, det var bara en tanke :) ||

Den bruna honan visade snabbt sitt tycke för Cheveyo, honan var säkert rädd. ''Har jag gjort något än? Har jag skadat dig? Nej. Sluta med det där, du är bara larvig!'' Utbrast Cheveyo. Tiken lyfte upp tassen och la sedan ned den igen, bara för att visa att hon stod där hon stod, hon tänkte inte flytta på sig och hon brydde sig inte om vad den andre gjorde. Den bruna tiken stod fortfarande i attack läge, hon var riktigt sur, försökte hon beskydda något? Cheveyo började att vrida och vända på sitt huvud för att söka av honan framför henne. Den bruna honan hade en lite väl stor mage. ''Nämen.'' Började hon. ''Kanske du väntar valpar? Du är överbeskyddande hjärtat'' Cheveyo retade verkligen honan framför sig, hon kunde inte stå emot. Honan framför henne tog ett argsint steg framåt, dennes svans svepte till, och Cheveyo såg hur tovig den var, som sockervadd. Honan var riktigt sur. Men Cheveyo utmanade honan, hon tog själv ett steg fram. ''Såja, nu behöver du inte se sur ut'' utmanade hon den andre, detta var skrattretande.

Demethra såg hur hon själv kastade sig fram och rafsade sönder varelsen framför sig. Precis som en kattunge attackerar sitt garn-nystan med hela sin kropp. Hon såg hur hon rev sönder varje blodkärl och lät blodet hejdlöst pumpa ut och rinna ner i sprickorna och ge stärkande järn som föda åt växterna som missnöjt vissnade.

Vargtiken var inget hot, eller så spelade hon väldigt bra. Demethra trodde starkt på det första. Hon gav tiken en hatiskt blick men ställde sig upp med tassarna intill varandra, värdigt höjde hon sitt huvud och såg med en blick mot den andre som om denne var avskum.
-Var hör du hemma, tik?
Det sista ordet väste hon ut, som om det vore en förolämpning.
En annan dag hade hon kanske givit tiken vad hon förtjänade.
Men inte idag, den här dagen var för värdefull.

Den andre lugnade sig. Och sa något, som Cheveyo blev hatisk mot. ''Vad FAN är det APAJÄVEL!? VAD VILL DU MIG DITT JÄVLA ASSHOLE!? JAG HAR JU SÅ FAN HELLER RÖRT DIG!!'' Skrek Cheveyo ilsket mot den bruna honan, tiken frustade av ilska. ''Jag kommer att slita bort ditt skinn på magen och sedan riva ut varenda valp medan du fortfarande lever, sedan ska jag lämna dig som nybliven moder. Och efter det ska jag döda alla valpar utom en och uppfostra den som min egen.'' Hon tog en kort paus. ''OM du INTE ger dig av NU! Och jag vill ju egentligen inte skada dig, så ge dig iväg nu'' sa Cheveyo, det var precis vad en moder inte ville höra. Cheveyo var nöjd med vad hon sagt, man måste ju ta varje tillfälle i akt. Cheveyo kan spela sina kort väl, om det så går ut på att bygga upp tillit för att sedan döda eller retas. Men det kan alltid komma in en vän på listan också, denne var en leksak. Mycket patetisk. Cheveyo traskade sedan i motsatt riktning bort från platsen, detta - var avslutat.

[ AVSLUTAT efter dig? :3 ]

Demethra högg efter luften när den andre fick ett utbrott.
Med rynkad pannan iakttog hon den plötsliga ändringen hos tiken som sedan argsint traskade bortåt. Demethra hade inte tagit in något av vad denne sagt för hon stämplade det ganska snabbt som onödigt. Hon hade ingen aning om vad tiken var ute efter men visste att säkerheten var att hålla sig på sin vakt.

Misstänksamt vädrade hon i luften efter Mirrow's doft men han var inte i närheten, vilket också hörde till säkerheten. Beaksamt såg hon efter tiken då hon gick bortåt, försäkrade sig om att hon verkligen försvann och inte hittade på nya fuffens.

När tiken verkligen var borta ur synhåll vände Deme om igen och tog upp jakten på bytets doft. Dock nu med noggrannare koll på andra dofter såsom andra vargars.

|| AVSLUTAT ||