::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

[Reserverad till Murderotic.]

Det var med staplande steg som den högresta varelsen tog sig framåt. Skuggorna svepte runt honom med oroliga rörelser, försökte dölja honom från omgivningen. Och även om han kanske inte syntes lika bra som tidigare så kunde de inget göra för att dölja doften av blod som han drog med sig.
Denna resa hade inte alls blivit som planerad.
På hemvägen hade han stött på en blandras av allt för många slag, och han hade sagt sin åsikt. Han hade dock inte räknat med dennes eldkrafter och det var när att han blivit blind, eller mist livet.
Men det var inte det konstigaste som hade hänt...
Nej, det mest underliga var den som kommit till hans undsättning, den som hade räddat honom undan elden. En varelse som han inte visste mycket om, endast namnet och släktet. Och det var det som fick honom att ifrågasätta dennes avsikter.
Därför behövde han tala med sin ledare, och det var det som tvingat honom att vandra trots att han behövde vila.
De knäckta revbenen hade inte gjort det lätt, och det hade varit med nöd och näppe han tagit sig så långt som han hade gjort. Och nu var han här, nästan över gränsen till rosenskogen.
Och det var då benen vek honom.
Angelus föll ihop, först ner på knä, och sedan fullt ut. Och där låg han på backen, försökte skjuta undan smärtan och samla krafterna. Men det skulle ta ett tag innan han åter kunde resa sig upp. Och han bad innerligt att ingen skulle finna honom och hindra hans väg.
Just då började skuggorna viska om en närvaro.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Under en lång tid hade hennes tankar vart helt klara, hon visste precis vart hon skulle och varför. Inte va hon heller rädd för svaren, för hon ville veta.
Hon ville va den varg med störst kunskap om landet, men denna kunskap skulle inte komma ifrån andra vargar, endast ifrån dom själva som det handlade om.
Snabbt och smidigt tog hon sig fram mellan det vackra träden, tassarna placerades perfekt på marken vilket gjorde att hon lätt kunde vända om utan att halka eller göra något annat misstag.
Nosen hade fångat upp en välbekant doft, en doft hon inte känt på ett bra tag. Angelus.
Han hade bett henne om ett tillstånd, tillstånd för att lämna rosenskogen och söka sina egna svar - liksom hon själv. Och han verkade va tillbaka nu.
Den vita tiken tvärstannade då blicken nådde vrenen. En vren som föll till marken. Nog var det första gången hon hade sett en sådan stolt varelse vika sig för att slutligen falla.
Öronen drogs bak emot nacken och hon satte av i fart igen, fram den sista biten till Angelus och när hon väl var på plats sänkte hon huvudet, knuffade lätt till honom i sidan för att sen räta på sig igen. Den gyllene blicken riktade sig åt alla möjliga håll, sökandes. Kanske var det några som hade följt honom efter denna strid. Strid.. Något var det ju som hade hänt.
- Vad har hänt Angelus?
Murder såg återigen tillbaka emot vrenen.
Han hade något mörkare krafter, och liksom hon själv bar på en enorm energi av rent solljus, om det skulle läka Angelus eller göra det värre visste hon inte fullt ut. Men ännu vågade hon ej chansa.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Det hade inte varit någon annan än hans ledarinna. Det var en lättnad när skuggorna viskade det åt honom, och när han sedan kände hennes nos röra vid honom ruskade han lätt på huvudet. Ögonen öppnades och den alltid lika klara blicken såg in i hennes gyllene.
- Murder...
Sade han som en hälsning.
Trots att smärtan skar genom hans kropp var han samlad. Det hörde till hans natur, att aldrig vika sig. Att aldrig låta något trycka ner honom. Allra minst detta.
Och när hon sedan frågade kunde han inte låta bli att le smått inombords. Det kändes bara så ironiskt.
- Du skulle knappast tro mig om jag berättade... Ändå är det därför jag är här. Som du vet gav jag mig av på en vandring för att finna svar, och likaväl var den vandringen mycket lyckad. Jag fann precis vad jag sökte efter.
Han gjorde en kort paus, svalde.
Bort med smärtan, bort med den. Några knäckta revben borde han kunna tåla.
- På vägen tillbaka mötte jag dock en varelse av en lite mer... vildsint karaktär. Och ta det inte som att jag inte kan slåss, ty det kan jag. Men jag kan omöjligt klara av en motståndare med ögonen slutna. Jag kunde inte använda min syn i striden mot denna patetiska varelse, eftersom att han besatt eldkrafter.
Återigen en paus, denna gång en lite längre. Skuggorna hade skingrat sig en aning, men fortfarande höll de sig tätt intill honom.
Och vrenen var tacksam för det. Han kände sig inte lika ensam.
Skuggorna var nog, när han tänkte på det, en av de saker han höll allra kärast.
- Dock är det inte det som är det underliga... Det som verkligen fascinerar mig är den som kom till min undsättning.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Det var inte ofta ilskan började bubbla inom henne, eller hon kunde inte komma ihåg när det senast var. Men nu hade hon en stickande känsla, irritation.
När han sen sade den sista meningen vred hon hastigt undan blicken, stirrade ut bland det silverfärgade träden.
Hennes flock var hennes stolthet, och när någon individ utanför dess marker rörde hennes medlemmar och anföll dom, var det lika väl som att gå till attack mot hennes stolthet.
Vilket inte var ett smart drag.
- Vem gjorde det? Vem attackerade dig?
Hennes röst tog en vändning, blev nästan stel och tillgjord för att inte visa dess sanna känslor hon bar inom sig för stunden.
Trots att det säkerligen va allt för uppenbart. Men vem skulle inte bli upprörd?
Hon såg mot honom återigen och höjde något på huvudet, sträckte ut halsen för att dra ett djupt andetag. En suck.
Hon måste lära sig kontroll, sin egna.
- Och vem var det som hjälpte dig?
Ögonen smalnade av då hon kisade med blicken.
Hon hade ingen aning om vad det var han skulle säga här näst, men en smygande känsla sa henne att hon inte skulle gilla svaret. Men sen fanns det en annan sida som nästan redan nu skvallrade om vad det var som skulle kunna ha hänt - men det var för bra för att vara sant.
Murder såg åter ner mot vrenens kropp, sökte dess skador.
- Kan din kropp bli helad utav solens energi?

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Då han hörde hennes ord kunde han inte låta bli att le för några ögonblick. Hon undrade om solens energi kunde hela honom... En vänlig gest.
Men hon förstod inte att hans skador var oviktiga. Detta var mycket mer intressant än så. Dessutom var det nog värre än det såg ut. Angelus skulle inte dö. Han behövde endast lång tid på sig för att kunna återkomma till sin forna form. Men återhämta sig, det skulle han göra. Han var säker på det.
- Jag vet inte ifall det helar mig, men det är också oviktigt.
Sade han och återigen var det allvarliga uttrycket tillbaka i hans ansikte. Han menade varje ord han sade, och han visste att Murder nog ville höra detta.
Han var säker på det.
- Den som attackerade bar namnet Diablo, men den som försvarade... Hennes namn var Locura. Låter det bekant?
Och nu anade han att det skulle bli intressant.
De blåa ögonen var fästa vid Murder, inväntade hennes reaktion. Han antog att han utan tvekan skulle märka ifall hon kände igen namnet eller inte. Att han utan minsta problem skulle kunna avläsa det i hennes ansikte.
För Locura var en vampyr... Och vad han hade hört var Murder relativt bekant med dem.
Han visste också att han hade henne att tacka för att Treontha inte behövde känna sig hotade av de blodtörstiga varelserna som levde alldeles intill deras revir.
Så det skulle vara konstigt om hon inte visste vem denna Locura var. För som han hade uppfattat det hade vampyren varit medveten om Treontha, och på vilket annat sätt skulle en sådan varelse vara det än genom bekantskap med hans ledarinna?

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Diablo.. Ett namn hon aldrig hört innan, en varg hon inte ens visste existerade. Först nu.
Inte heller skulle hon låta denna varg komma undan med det, nej hon hade mycket större planer än hon först trott. Ingen skulle röra sig fritt efter något sådant..
Ögonen spärrades upp och tankarna släppte taget. Diablo var borta från hennes tankar och istället låg Locura i fokus.
Vampyrinnan.
En massa virrande satte henne i obalans för tillfället, men hon vek inte undan med blicken och försökte ständigt hålla masken för att inte avslöja allt för mycket.
- Vampyrinnan...
Mumlade hon tyst, fundersamt.
Just Locura var en utav de vampyrer hon inte kände till allt för väl. Endast stött på henne en gång i hennes egna revir, gett henne varningar och strikta regler att gå efter. Precis som hon gjort för dom alla. Sen hade Demetri aldrig nämnt henne heller för den delen, inte heller berättat om Treontha. Det var precis som om han ville att hon skulle råka i trubbel.
- Varför gjorde hon det för?
Hon vart genast misstänksam.
Vampyrer hade hon haft med förr att göra. Hon visste hur dom kunde fungera..
Var detta ett sätt för vampyrinnan att försöka få en sköld utav Treontha? Eller ville hon ha något i gengäld..?

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Kanske det inte var en särskilt stark reaktion han fick, men det undgick honom inte att se hur den vita faktiskt reagerade på orden.
Och även när hon mumlade fram ett ord kunde han bekräfta att hon visste vem han talade om.
Ja, vampyrinnan.
- Ifall jag hade svaret på den frågan skulle jag gärna dela med mig av det.
För sanningen var att han inte hade en aning om varför vampyrinnan hade gjort som hon hade gjort. Knuffat undan honom, visserligen brytit hans revben samtidigt, men fortfarande räddat honom undan elden som sakta krypit allt närmare. Och nog hade hon även bränt sig själv medan hon slogs med den andra vargen.
Den bevingade blandrasen. En som Angelus nu hade vett att hålla sig undan.
Nog för att hans stolthet blivit ordentligt nedtrampad och han inget heller ville än lära den andra en läxa som denne sent skulle glömma. Men han var inte villig att riskera synen för dens skull.
Han anade att det var svårt att slåss utan att kunna använda synen.
- Men jag anar att även du undrar vad hon kan tänkas tjäna på en sådan handling.
För nog undrade han. Vampyrer var blodtörstiga bestar, inte räddande änglar. Så frågan återstod - Vad tjänade hon på det?
För vampyrer gjorde sällan något utan själv tjäna på det.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

- Ja, något är det troligen.
Hon var snabb med svaret, hon behövde inte ens tänka speciellt länge på det.
Vampyrer.. Hon avskydde dem alla. Lika mycket som dom avskydde henne och flocken, för att dom inte fick röra dom.
- Du, liksom jag, känner till den relation vi har till vampyrerna. Demetri har lovat oss att ingen ska komma till skada, så länge han står för skapelsen. Men Locura kände inte till det, inte från början. Men det fanns ingen anledning. Hon kunde lämnat dig där, för inget säger att vampyrerna ska beskydda oss.
Öronen la sig mot nacken igen då orden var sagda.
Hon förstod inte. Nej inte ett dugg. Men Locura va inte riktigt som de alla vampyrer hon träffat, dom flesta suktade enbart efter blod och nya offer, andra ville skaffa sig ett skrämmande ryckte. Men i vilken kategori skulle man placera denna vampyrinna?
Tiden skulle ge henne svar, den dagen hon fann denna mörka vampyr igen. Helt klart.
Med ett djupt andetag och en tung suck skakade hon smått på huvudet och höjde sen blicken kort mot vrenen.
- Men lita inte på henne för det, inte på någon utav dom. Du borde egentligen inte känna dig tacksam, bara övervakad. För något kommer hon kräva..
Kanske. Kanske inte, men säkerligen.
- Och denna Diablo kommer inte längre gå säker.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Han nickade åt henne ord. Ja, relationen flocken hade till vampyrerna hade nått hans öron, och han hade fått höra de saker som den så kallade Demetri hade lovat dem. Däremot hade han inte anat att Locura var skapelsen till vampyren som gett dem löften, men Murder sade det nästan rakt ut.
Men, vilket även det kom ur ledarinnans mun, gav det inte den svarta vampyren någon anledning att skydda Angelus.
- Jag känner varken tacksamhet eller tillit. Mest troligt är jag endast en bricka i ett spel.
Sade han. För mest troligt var det också så. Vampyren hade ingen anledning att hjälpa honom, för hon tillhörde inte de godhjärtade varelserna. Och när även hon själv inte verkat vara särskilt förtjust i elden så blev det ännu mer underligt.
- Men jag berättar det inte endast för att få höra dig säga att jag ska vara försiktig, utan även för att säga er att det kanske finns andra vars steg vampyrinnan vakar över. Jag har ingenting att erbjuda henne... Men jag misstänker att det är dig hon vill åt.
Han hade haft gott om tid att tänka på det medan han varit på väg tillbaka till reviret. Fundera igenom hela händelseförloppet. Tänkt på vad vampyren skulle tjäna på det. Och slutligen kommit fram till att det knappast kunde vara någon hon ville ha från honom, eftersom han inget hade att erbjuda henne. Men med tanke på ledarinnans relation till blodsugarna var det mest troligt henne som vampyren ville åt.
En tanke som inte var allt för tillfredsställande... Men å andra sidan, vad kunde en vampyr göra emot solenergi?
Och dessutom var orden om den bevingade som kom ur Murders mun mycket mer tillfredsställande.
Även om Angelus helst hade velat vara den som gjorde omgivningen osäker för Diablo så gjorde det honom inget att Murder ville göra det i hans ställe. Han litade på henne nog mycket för att kunna lägga undan sin stolthet i detta fall.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Vad skulle det gynna vampyrinnan att nå den vita tiken? Absolut ingenting. Hon skulle inte börja se annorlunda på dessa blodsugande varelser, hon var rätt trött på hela bunten.
Och tanken på att utrota dom hade hon funderat på många gånger, och den dag en vampyr rörde en från flocken skulle hon inte vara sen. Hon skulle börja med Demetri.
Öronen klipptes till på huvudet och hon vaknade upp ur tankarna. Tillbaka till verkligheten.
- Jag ska fråga henne vad det handlade om, och varför.. Men för det skall jag inte tacka henne.
Ögonbryna rynkades då hon sade orden.
Egentligen va hon väll tacksam för att en av hennes egna fortfarande var vid liv, men endast Gudarna fanns för att tacka. Ingen annan.
- Och Diablo..
Sade hon senare med en fundersam blick.
Vrenar. Varelser med en sådan stolthet var det svårt att finna, och även hon insåg att vissa strider var deras och ingen annan. Just för att dom var stolta, men för mycket av det goda förtroende skulle även kunna skada honom.
- Ni vrenar är precis som mig, och hela flocken. Trampa på en, trampar du på alla. Min stolthet är mina medlemmar, och ingen ska skada er. Inte en chans, inte utan något i gengäld.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

De stora öronen vinklades smått av och an medan ledarinnan talade och Angelus lyssnade till hennes ord. Och när han hörde dessa kände han, var helt säker på, att han hade valt rätt flock att gå med i. Kanske de inte var vrener, men de var inte lägre stående för det. Visserligen gällde det inte alla i Treontha, men de flesta.
Och dessutom, vad vore livet om man inte fick lite utmaning?
Hans tankar rörde såklart Acier.
Huvudet ruskades lätt och det var med stela rörelser som han sedan tog spjärn med frambenen mot marken och satte sig upp under en smärtsam process. Men likaväl klarade han det, och det var det viktigaste.
Angelus hade alltid fått lära sig att man inte skulle underskatta smärtan, men inte heller låta den kontrollera en. Det satt i psyket, ingen annanstans.
- Dina ord är sannerligen något som jag gillar att höra. Men Diablo är ingenting värt att ägna tankarna åt, jämfört med denna Locura...
Han kände varken tacksamhet eller tillit, hon var en vampyr. Och av sättet hon hade agerat kände han sig endast ännu mer misstänksam emot henne. Men fortfarande kunde ha inte hjälpa att hon på något sätt kunde ses som fascinerande.
För det var hon sannerligen. Hur många vampyrer räddade okända vargars liv?
- Förlåt mig ifall jag låter uppskattande då jag talar om henne, mina känslor för henne är inte på något sätt positiva. Men jag kan inte tänka mig att någon annan som varit med om samma sak som jag inte skulle finna vampyrinnan i fråga intressant. Och då väldigt mycket intressantare än ett blandblod med eldkrafter.
Bara nu inte Murder tog hans uttalade på fel sätt.
Fast egentligen, vissa saker som rörde sig i hans huvud kunde ingen riktigt förstå. Och till viss del gillade han just det.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Hon lyssnade till hans egna ord, hans tankar.
Det fanns inget sätt att undvika att hon hade tänkt liknande, men det var inget som skulle komma ur hennes egna mun.
- Jag förstår vad du menar..
Sade hon tyst och blicken gled nu undan, ut bort mot skogen igen.
Vampyrinnan hade riktigt satt sig fast i hennes tankar, men om det var en bra sak va hon mindre osäker på. För varför skulle det vara bra? Hon skulle inte kunna ägna sina tankar till sånt som behövdes.
- Jag tror även att du är den enda, likaså som att Locura är den enda vampyren som skulle göra något sådant. Hon verkar va den enda som vet att förbannelsen bara är strunt, rykten om hur dom skall vara och bete sig får dom att tro att det är så. Men, vad vet jag?
Sade hon med ett snett flin och åter såg mot Angelus.
- Kanske har hon bara inte fått dess instinkter än, eller så är det något annat hon har planerat.. Vi får nog snart veta vad det handlar om.

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Angelus lät blicken svepa över de silverfärgade träden. Granskade dem och konstaterade hur fridfull denna skog verkade vara. Som om inget ont kunde hända här. Men det var just här han hade mött dem, den bevingade och vampyren. Han hade just trätt in i den. Och sedan hade allt detta börjat.
Vampyren... Tankarna rörde åter vid henne. Blicken fastnade för några ögonblick medan han funderade.
Sedan vred han tillbaka huvudet som den vita honan.
- En notering jag gjorde var att hon verkade... Konstig. Nästan som om hon vore sinnessjuk. Hon hade svårt att hålla tyst, och skrattade på de mest opassande ställena. För att endast nämna några saker.
Ja, nog hade vampyrinnan betett sig underligt, jämfört med de flesta andra. Och även jämfört med de som inte riktigt betedde sig som normala varelser så hade Locura varit en udda varelse. Vissa gånger hade hon inte ens verkat vara närvarande på platsen.
Och den mest logiska slutsatsen i Angelus huvud verkade vara att hon var galen.
- En sådan individ kan vara farlig, med tanke på styrkan och har som vampyr.
Egentligen borde något göras, något för att stoppa henne. Han kunde tänka sig att det inte skulle bli ett trevligt möte för dem som stötte på henne.
Men vem kunde göra något?
Inte han i alla fall, för han hade ingenting att sätta upp emot en sådan varelse.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Nu när Angelus sade det, så stämde det faktiskt.
Locura hade betett sig underligt, på ett rubbad sätt. Må det äldre vampyrerna inte heller vara allt för friska, men hon, hon hade inte vart vampyr under en längre tid och.. Vad kunde man säga?
Hon var sjuk, eller hade i alla fall vart. Och det enda vampyrer egentligen hade kvar var deras sinnen. Hur skulle det då vara att evigt leva med sitt sjuka sinne?
- Det var kanske Demetri lät henne gå..
Hon rynkade på ögonbryna. Förstod ingenting.
Visst hade vissa misstankar sen länge börjat bildas inom henne, men ändå.
Hennes egna möte med vampyrinnan hade vart något unikt på sitt sätt, men samtidigt.. Varför skulle Demetrius inte dra nytta utav en sinnessjuk vampyr? Kanske han inte kunde lita på denne. Men varför då göra henne till vampyr?
Murder skaka kort på huvudet. Slog bort tankarna för stunden.
- Vill du att jag ska göra något? Angående henne..

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Angelus skakade lätt på huvudet.
- Nej, vi kommer nog att få veta vad hon vill med tiden.
Sade han kort. För han kunde inte se vad det kunde finnas att göra.
Att jaga vampyrer kunde inte vara den enklaste av sysselsättning. För även om man hade en kraft som de var tvugna att vika sig under var de så överlägsna i snabbhet att de helt enkelt skulle kunna springa ifrån den som jagade dem.
Nej, ifall vampyrinnan ville tala med någon gjorde hon det, annars höll hon sig undan. Så med tiden skulle de nog få veta vad hon ville ha för sin handling.
- Men svaren som vi nu söker har endast De själlösa.
Och det var sanningen, för ingen dödlig kunde ana vad som rörde sig i deras huvuden. Visserligen hade Angelus bara mött en vampyr, men han hade hört talas om dem. Och det verkade nästan som om de ansåg sig leva i en egen värld. En värld som de inte släppte in någon annan i.
Och det var verkligen något fascinerande, just eftersom att det var så okänt.
Men fortfarande farligt, och vrenen visste bättre än att söka efter saker som han inte kunde hantera.
Vampyrerna var en av dem.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

- Ja, och jag ska få svar. När jag hittar dom, eller henne..
Sade hon tyst, likt en simpel viskning.
Det fanns tydligen en massa saker hon skulle vara illa tvungen att göra innan hon kunde ge sig av till Chaibos.
Döda Diablo, hitta Locura, finna sin bror...
Tre viktiga saker, tre saker hon skulle klara av också. Även om det skulle ta tid.
Hon fick ha tålamod, och dödsguden fick vänta ytterligare en dag. Det var ju inte direkt så att han hade bråttom bort eller något sådant.
Ett svagt leende, flin, la sig över henne då den roande tanken slog till. Men snabbt återgick hon till allvar och såg ner mot den skadade vrenen.
- Kommer du att klara dig, Angelus?

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Han uppskattade det, omtanken som hon faktiskt visade honom. Han tvivlade inte på att hon var tuff, att hon inte vek sig för någonting. Men hon verkade även ha en mjukare sida, en sida som var mycket noggrann med att värna om de som var hennes egna. Flocken.
Familjen.
Och återigen kunde han konstatera att han hade gjort rätt val då han gick med i Treontha.
Han nickade kort emot henne.
- Under min resa lärde jag mig mycket, och en av dessa saker är att mina skuggor inte längre är vad de verkar vara. De kommer att hjälpa mig.
Det hade varit fascinerande, mötet han hade haft med den tvättbjörnsmönstrade hanen. Och sedan dess hade han övat på det som den andre talat om dag som natt. Att få skuggorna att anta fysisk form. Och när han sedan, alldeles innan mötet med Diablo, hade upptäckt en kraft han inte vetat om att han hade kunde han göra det ännu tydligare.
Skuggorna kallade den för svart magi. Samma kraft som hans moder hade haft.
Och även om han fortfarande inte var i närheten av full kontroll över den, kunde den fortfarande hjälpa honom.
- Du behöver inte oroa dig för min skull.
Återigen drog ett svagt leende över vrenens läppar.
Han berättade inte om sin kraft och sina upptäckter för ledarinnan, eftersom att han inte ansåg att det angick henne.
Åtminstone inte ännu. Fortfarande var det hans sak att utforska, och möjligtvis Nikitas. Men han anade att det skulle komma att bli till stor hjälp för honom i hans tilltänkta uppgift.
Ifall han kunde får skuggorna att anta fast form kanske han själv inte ens skulle behöva slå det dödande slaget.
Tanken var tillfredsställande.

**Murderotic** Spelas av : Mikkis

Tankarna slog runt, men hon visste precis vad som behövdes göras. Precis vad det var hon skulle göra. Det skulle inte ens ta tid för henne att göra allt det dära.
- Allt kommer att bli bra..
Ett svagt flin blottades i all hast innan det återigen försvann och det randiga öronen tippade framåt.
Han sade ju att han skulle klara sig, och att såren inte var något problem. Han skulle kunna läka själv. Därför skulle hon inte fortsätta tjata eller leka en bra ledare. En sån dära som bara måste fixa allt för att finna en perfektion och helhet.
Nej, helhet skulle komma med tiden av sig själv. Perfektion skulle man aldrig nå.
- Det är bäst du går tillbaka till reviret nu, Angelus. Jag har vissa saker att ta itu med.

(sorry kort svar D;; men vi kan ju avsluta? 8D)

**Angelus** Död Spelas av : Emmsa | Död

Angelus lyssnade till vartenda ord hon sade, och nickade sedan.
- Du har rätt.
Med stela rörelser reste han sig upp. Det gick inte fort, men det var inte snabbhet som krävdes. Det var koncentration, och inte en min av smärta kunde anas i hans ansikte. Det var bara rörelserna som avslöjade honom, gjorde att man faktiskt kunde se att han hade ont.
Skuggorna svepte genast fram och började sväva runt hans ben, viskade åt honom att ta det lugnt.
Men studen av vila hade gjort honom gott, och trots att den kanske inte varit så lång kände Angelus att han hade fått lite av sina krafter tillbaka.
Han skulle klara det.
- Lycka till, Murder.
Han stod med ryggen mot sin ledarinna, men huvudet var vänt bakåt och den klart blå blicken granskade henne.
Hon var sannerligen en varelse man inte riktigt kunde förstå sig på. Ett mysterium. Men han litade på henne trots det, för han anade att hon även var så mycket mer än bara det.
Kanske till och med en sorts vän.

[Aah, vi tar väl och avslutar ;p]

**Sponsored content**

» I wanna play a game
» cat's play [erakan]
» Will you play? (Luna)
» You wanna play, [Arroya]
» I've always liked to play with fire [Rubi]

::: IC: NUMOORI :::

Silverpile

Silverpile

What game do the Gods play with us?

::: IC: NUMOORI :::

Silverpile

Silverpile