Han tittade upp mot den värma solen och slött ögonen. Det varma solstrålarna smekt hans päls. Han suckade djupt av njutning. Han skulle har ligget där i en evighet om han hade fått bestämma. Men den eviga gnagare känslan att något fattades i hans liv. Trots hur perfekt han än tyckt att hans liv var så fanns den alltid där, och det hjälp inte heller att hans skugga alltid manade på känslan. Han rest sig och tittade sur på sin skugga som solen skapade. Han morrade lågt. "Guod prohibere. Quisque quis ad te malum est." Skuggan slutade manna på känslan men den börja att vässa istället. Han börja trava framåt. Han ignorerade skuggans protester trots hur irriterande det än var. Han börja svagt avundas andra varsels som inte kunde höra sin skugga eller för den delen alla skuggor. Han vill inte ha förmågan att höra skuggor. Han vill inte har någonting med skuggor att göra över huvudet taget. Det ända han vill ha var kraften att bestämma över elden. Ett leende kom på hans läppar när han tänkt på elden. Som ett svar på hans tanke så kom elden fram. Han vände blicken mot skuggan med ett ondskefull leende. "Vale" Sa han med en förföriskt röst och bussade eld på skuggan. Skuggan skrik till och sedan försvann i elden sken. Han höjd nöjd på huvudet och kände sig stolt över hans dags verk. Hans skugga skulle lära sig vem som bestämde. 

(*Sluta med det. Återkom när du vet var som är fel.
*Farväl)

Den lilla kroppen svepte fram i luften och under henne började det plana ut sig och träden började glesa ut sig. Hon hade flyget ett tag nu och började känna hur vingarna sakta men säker blev tröttare.Hon började sakta sjunka ner mot det höga gräset som fanns under hennes kropp,hennes skugga började bildas desto närmre hon kom marken. Innan hon landade helt på marken så fick hon syn på en sten som stack upp ur gräset lite och hon tänkte att det såg ut som en bra viloplats.De sista vingtagen var tunga och marken var inte den skönaste men det dög. 
Stenen blev större när hon gick mot den och hon såg hur en liten skugga hade bildas bredvid den,den perfekta platsen för henne att villa på tyckte hon. Hon gick in i skuggan och kände hur den stora stenen sveptes över henne när hon var så nära den att hon kunde känna kylan som den stötte ut. Vingarna lade hon på sidorna på hennes lilla kropp och sedan lade hon sig ner för att se sig lite omkring. "Ett stort öppet fält med högt gräs och inte så himla mycket träd,det här måste vara savannen"hon mumlade för sig själv.

Han kände en doft av en hona nå hans nos. Han stannade upp och tittade runt. Men han såg inget. Han gjord sin eld större innan han återigen börja gå. Han hopp upp på en sten som stod framför hans väg. Han tittade runt igen för se om han skulle få syn på doftens ägare. Men han såg inte skymt av ägaren. Han hoppade ner från stenen. I fallet mot marken så hann han få en skumt av en lite varg. Instinktiv veck han undan för honan. Han landade klumpigt breved honan medan hans eld flamma löste upp sig. Han hörd hur han skugga börja tala till honom igen.
   Han rest sig snabbt upp och morrade mot honan. Han tog några steg bort ifrån honan medan han kallade på elden och lede den att skapa en cirkel runt honan. Hans blick var fäst på honan. Han var inte van med att bli överraskade på det här sättet.

Hon började känna en konstig doft men såg ingen när hon tittade sig omkring,en konstig värme började närma sig henne och hon blev väldigt fundersam över vad som vad fel? 
En svart sak hoppade över henne och hon ryggade till,hon såg snabbt att det var en varg som hade upptäckt hennes viloplats,hanen morrade åt henne för att sedan bilda en eld cirkel omkring henne.
Hon viste inte vad hon skulle göra för hjärtat skenade i bröstet på henne och hon hade var ingen match för hanen att ta hand om. Ett enda slag med tassen och sedan skulle hon vara riktigt skadad. Varför lämnade hon Finado? det var nog den dummaste hon någonsin gjort men hon måste försöka skärpa sig. 
"vad vill du och varför går du på andra som är mycket mindre än du själv är? är inte det orättvist?"hon visste inte riktigt varför hon sa det men nu var det gjort.

Hon tittade sig omkring lite diskret och försökte hitta en utväg men såg ingen.Hanen hade slocknat eld cirkeln runt henne och nu kom han närmre henne.Hanen lutade sig över henne och sa något som hon inte förstod men hon hade sina aningar om att det inte var något trevligt.
Hon var tvungen att göra något innan hon blev allvarligt skadad men vad,hon var så inne i hennes tankar att hon hade glömt att hon kunde använda sitt älvstoft mot hanen.Hon kunde söva ner honom eller göra så att det kändes som om hanens kropp skulle brännas upp på insidan men då kom vi till nästa problem,han hade förmågan att göra eld så det andra förslaget skulle nog inte göra mycket till värkan.
Alltså fick det bli att söva ner hanen.

Han la sig ner på marken och la tassarna så att honan kom i mellan. Sedan lät han elden börja leka vid han tassar medan han skapade en eld väg bakom honan. Han leende växt sig bredare.

När hanen lade sig ner och hon kom mellan tassarna tänkte hon att det var dags att göra sitt drag.Elden började ta form vi hanens tassar och en eld väg kom bakom henne,hon kunde inte göra mycket men hon hade fortfarande en chans att komma bort därifrån.
Hon tittade in i hanens ögon och sedan vecklade hon ut sina vingar och sedan tog hon några vingtag med dem.En vitt sand svävade ut ur vingarnas spetsar och åkte sakta men säkert in i hanens ögon och nos.

Han lutade huvudet misstänksamt bak när sanden kom i mot honom. Han kände först en irritation i nosen när sanden kom in den och han nös. Sedan kände han en svidande värk i ögonen och han rest sig instinktivt upp medan han skakade på huvudet i ett föröka att få bort sanden. Elden börja liva sitt eget liv när han släppt den och den tog tag om grässet som fanns runt om dem. Han märkt inte det när han försökt ta bort det obehagliga svedan i hans ögon. Det ända han tänkt på var att ta bort sanden så att han kunde ta honan och bestraffa henne. För en gång skull så håll hans skugga med honom. En hotfull morrande lämnade hans läppar.

Hon väntade inte en sekund när sanden började påverka hanen,vingarna vecklade hon ut och gräset började försvinna under hennes små tassar.Hon tittade ner på hanen och pustade ut i några sekunder och tackade att hanen inte fick en chans att skada henne.
"du borde aldrig underskatta mindre varelser för vi kan också göra stor skada"hon tog ett sista titt på hanen innan hon bestämde sig för att lämna platsen.Hon flög iväg och hoppades på att hanen hade lärt sig att respektera mindre varelser.

Han kände hur svedan i ögonen ersatte med en dosighet. Hans ögonlock bliv tyngre för varje sekund. Han hörd honans röst. Han morrade kraftlöst mot honan. Han vacklade till med lyckas hålla sig upp. "Quid illa?" Mumlade han lågt till skuggan medan han försökt skaka bort sömmen som smög på honom. Skuggan väst bara mot hans frågan och börja att skicka åt honom att släcka elden som hade börjat växt i grässet. Med stor ansträngning så lyckas han spärra upp ögonen och skicka en order med tanken mot elden att den skulle sluta brinna. Elden spraka några sekunder innan den börja att slockna. Hans ögonlock föll ihop och hans ben veck under honom. Han kände hur hans medvetande börja försvinna till drömans land. Han börja att gny svagt. Vad hade honan gjort mot honom. Skuggan kände han oro och börja sjung på en vaggvisa för honom. Han tystnade och lyssnade på den väl kända sången medan han försvann.

(*Vad gjorde hon?)

(Avslutat)