Bufflarna stod fridfullt och betade på andra sidan vattenhålet. 
Lucius låg på rygg, kollade upp på gamarna som cirkulerade kring kadavret en bit bort. Hanen fuktade nospartierna och vinden smekte hans tjocka päls som var fylld i små lockar efter morgondagens dopp. 
Hanen gäspade stort, natten hade varit lång och stormig, inte så mycket sömn hade han fått. Men nu kunde han koppla av i solen i väntan på att bli torrare. 
"Jag är hungrig" gäspade det vänstra huvudet.
"Det är vi alla, men orken är inte med oss. Latheten har helt enkelt låtit oss tyna bort en aning" sade det mittersta huvudet.
"En buffel eller två kan vi väll ta? En att leka med och den andre som frukost" sade det högra huvudet.
"Du är som en katt, vet du det? Leker ditt byte till döds" skrattade det vänstra huvudet.
"Det är underhållande, om jag känner er rätt så njuter ni lika mycket som jag!" Sade det högra huvudet och tröck upp nosen i det mittersta huvudets öra och det fick huvudet att ruska till.
"Eyy..." sade det mittersta huvudet.

På en kulle med utsikt över ett vatten hål satt en liten varelsen med utsträckta vingar som var pryda i blått, svart och bruna färger. Den varma sten hon hade valt var på ett mycket perfekt ställa om hon fick säga det själv inte för mycket i solen eller skuggan.
Luna tittade sig omkring från sin utsikts plats och det ryckte i vingarna när hon såg en hjord med gnuer springa över savannen och ett stort dam moln var allt som dom lämnade efter sig. '' Undrar varför de sprang? '' sa hon till sig själv och tittade tillbaka mot platsen gnuerna hade så hastigt lämnat. Det hon såg fick en rysning att ila igenom henne en flock med hyenor smög omkring i de höga gräset.
'' Åh nej '' tänkte hon och skyndade sig där ifrån så snabbt hon kunde. Hon hade flugit iväg men den kraftiga stormen som hade härjat under natten hade gjort hennes sköra vingar en aning fuktiga. Så flyga kunde hon inte göra fören dom hade torkat ordentligt Luna var så fokuserad på att komma så långt bort som möjligt ifrån hyenorna.
 Att hon inte la märket till den stora vita svansen som låg på marken fören hon snubblat över den. '' uff! '' var allt som kom ut ur hennes mun när hon hamlade på marken. Luna fattade inte vad hon hade snubblat över fören hon såg den enorma kroppen som låg på rygg '' Den är ju enorm!! '' for igenom hennes huvud.

Mitt i allt snack hörde Lucius hur hjorden flyttat på sig, de sprang. Han vände på sig en aning föt att kolla vad dem flytt ifrån, dock fick han känna hur något sprang in i honom. Hanen lade sig på sidan, kollade förvånat på den färgglade som sprungit över honom. Så liten, så skör.
"Allt väl?" Frågade han, fortfarande förvånad.

Luna ställde sig sakta upp hennes vänstra vinge gjorde ont hon måste ha landad snett. "Allt väl?" hörde hon en muskellin röst säga. Hon hade nästan glömt bort att hon snubblade över någon svans. Hennes huvud höjdes sakta och när hon såg främlingens ansikte eller rättare sakta ansikten blev hon stum av förvåning. Aldrig i hela sitt liv hade hon stött på någon som såg ut som den stora hannen. '' V-va '' var allt hon fick fram '' åh va intelligent du låter nu '' for igenom hennes huvud.

Lucius såg bekymrat på honan. "Det verkar som att vi var i vägen" sade det mittersta huvudet "är du skadad?" Frågade det vänstra huvudet. Hanen reste sig inte upp, han vela inte skrämma henne. Hon såg redan ut att vara lite skraj. Han var van vid att andra reagerade som dem gjorde när dem såg honom. Han var van men stolt över att ha sina bröder så nära. Han var aldrig ensam.

De stora orangea ögonen bara stirrade på den stora hanen. Vad skulle hon göra nu? rent instinktivt hade hon fällt ut sina stora vingar och puffat upp sin päls i ett försök att se större ut. "Det verkar som att vi var i vägen" hade de mittersta huvudet sagt. '' Nja tekniskt sett var det ju din svans som var i vägen '' tänkte hon men hon hade ju inte sett sig för när hon sprang så det var väl bådas fel på olika sett.
''Är du skadad?" hade han frågat Luna flaxade med vingarna den vänstra vingen gjorde inte så ont längre hon skakade på huvudet . Luna tittade mot hållet hon kommit ifrån och tittade sedan på den enorma hannen '' Hyenor '' sa hon i en låg nästan ohörbar ton.

Lucius log "Hyenorna är inget att bry sig om. De må vara många men är inget svårt motstånd" sade han och gäspade. Lucius sträckte på sig och reste sig upp, han gick fram till vattenhålet och drack. Han var lite smått hungrig men kunde hålla hungern borta en aning.

"Hyenorna är inget att bry sig om. De må vara många men är inget svårt motstånd" Luna frös åt hanen och rynkade på ett ögonbryn ''lätt för dej att säga du är ju enorm'' tänkte hon. Hon som var så liten skulle bli säkert uppäten på 1 minut av hygenorna om de fick tag på henne. '' Varför e du så stor? '' frågade hon lite tyst. Det kanse var en konstig fråga att bara ställa till någon men ärligt talat så kunde inte Luna komma på något bättre att fråga.

Lucius fuktade sina nosar med tungorna och sedan kollade han på honan. Ett lätt skratt lämnade honom när hon frågade varför han var så stor som han var. "Min far var stor, jag måste ha fått storleken ifrån honom" Svarade han och log. Denna lilla hona verkade inte riktigt rädd för honom. Det gillade han. Det var så många han mött som blivit rädda för honom på grund av hans storlek, eller var det kanske på grund av hans utseende som dem flydde med svansen mellan benen? Trodde dom att han var farlig bara för att han var lite speciell till utseendet? Han visste inte. Han brydde sig inte riktigt heller. Han var en snäll, trehövdad själ med ett mycket gott hjärta. Men vid fel tillfälle kunde han vara lika ond och blodtörstig som helvetet själv. Det var det som var kruxet med honom. Han var snäll, omtänksam och trygg, men vid fel tidpunkt kunde han slakta främlingar utan att blinka för att sedan festa på deras kroppar.
"Nå.. varför är du så liten?" Frågade han sedan. Han var inte så dum att han inte förstod varför hon var liten. Det kunde han ju räkna ut på nolltid, eller iallafall ana.
Det var mer för att jämna ut konversationen lite.

Orangea ögon stirrade på hanen i vänta på ett svar och stora blev dom av nyfikenhet när hon fick det. '' Wow han måste ha varigt jätte stor '' sa hon och höll framtassarna brett isär '' som ett berg '' fnissade hon. "Nå.. varför är du så liten?"  hade han frågat hon tycket det var rätt uppenbart varför hon var som hon var. '' Annars hade jag inte kunnat flyga '' sa hon och spred ut sina vackra vingar.
När solljuset nådde vingarna lös de vackra färgerna upp. vingarna hade torkat tillräckligt mycket nu för att hon skulle kunna flyg. Med några slag lyfte hon från marken men landade igen '' äntligen torra' sa hon och vifta glatt med svansen. Luna skuttade närmare den enorma hanen och bet honom lekfullt i tassen. Innan hon sprang och gömde sig i de höga gula gräset.

(Jätte ledsen för sent svar har inte haft tid! D: )

Lucius skrattade till och viftade på svansen.
"Min far var enorm, och mycket stark. Men han hade ett hjärta av guld" Sade det mittersta huvudet och log.
"annars hade jag inte kunnat flyga" Lucius vickade lite på sina huvuden. "Jag har mött vargar som är mycket större än du och dessutom var dem bevingade. Men jag har aldrig sett så vackra vingar!" Sade det vänstra huvudet.
När honan naffsat honom i ena framtassen ryckte han bort den och sedan hoppade han fram med överkroppen och landade lågt med överkroppen i samma höjd som honan. Han skrattade till. "Värst vad du var lekfull!" Utbrast det högra huvudet, men han log.

(Lugnt! jag kan vara rätt seg på att svara jag med haha)

Luna fnissade medans hon försökte gömma sig det höga gräset men de stora vingarna stack upp en bit ovanför gräset. '' Lyckost min far var bara sträng och inte alls rolig'' sa hon, hon mindes hur tråkigt hon hade haft det med sin familj och alla deras regler. Ut och leka ensam fick man inte de var ju farligt utan man skulle vara tillsammans hela tiden vilket var urtrist!. Luna trodde inte sina öron när han sa att det fanns andra vargar med vingar '' Verkligen? jag trodde bara att min familj hade vingar'' sa hon i en glad ton.
Det skulle vara kul men även lite skrämmande att kanse träffa på en annan bevingad varg som var större. Luna rodnade lite när han sa att hennes vingar var vackra '' t-tack '' sa hon låg ingen hade sagt något sånt till henne förut. Luna skrattade när hanen hoppade fram och landade låg med överkroppen på marken, marken vibrerade lite och hon svajade en aning men var snabbt stadig på tassarna igen. '' Måste man vara annars är livet tråkigt!! '' sa hon i en hög och glad ton innan hon hoppade fram ur gräset och bet lekfullt mitten huvudets i nosryggen '' fick dej '' sa hon men det var lite svårt att prata med munnen full med vit päls.