För Erakans inre syn såg han sig själv nästan växa. Trots det att upptäckten av det starkare sinnet inte egentligen förändrat världen så skulle hans syn aldrig igen vara den samma. Inte heller han hade förändrats något, men ändå kände han sig större på ett sätt han inte kunde förklara.
"Du har rätt." sade han, kastade ett högerdraget leende åt hennes håll med blicken långt borta i fjärran. Tänk om hörseln bara var grunden för något.. större? Något mer? Det bubblade inom honom vis tanken, och hade han burit på dominanta karg-gener så hade han nog börjat spinna djupt inne i halsen.
"Låt oss gå" sade han, och följde efter henne i spåren mot vattenfallet.

[avslutat? :3 ]

Avslutat :)