Talon såg sig omkring på slätten, sökandes.
Vad det än var hon sökt och följt på doften så hade hon tappat vittringen nu, Shuttsingen också. Det hade verkat som nått av intresse. Den unga honan tog några skutt, sträckte sedan på sig och gäspade. Solen stod ännu högt på himlen som knappt bar några former utav moln.. Först nu tog hon in sin omgivning ordentligt, hur långt hade hon egentligen följt den här vittringen, hur långt hade hon sprungit. Ibland glömde hon bort sig i jakten, det var så sällan hon fick jaga ordentligt.. Hon hade ju tröttnat på smådjur och det här hade luktat anorlunda, lite som fruset vatten och täta skogar. Men halvägs in på detta nya revir så hade hon mist doften och stod nu i främmande plats med svansen i vädret.
Attans.
Talon lutade huvudet åt höger. Ja.. Lika bra att se sig om, ett äventyr är ett äventyr.