Nattens mörka slöja låg ännu över landet. Ett dis av aska skymde den annars stjärnklara himmelen. De få fåglar som fortfarande fanns i området sov fridfullt på sina grenar. Det enda som var i rörelse var askans långsamma rörelse neråt.

Thrar satt blickstilla och såg på den grå nederbörden. Hon hade inte fått speciellt mycket sömn i ögonen denna natten heller. Det kvittade att det var över två år sedan som hennes flock löstes upp och två utav hennes bästa vänner miste livet: mardrömmar hemsökte henne fortfarande. Hon tog blicken ifrån himmelen och såg ner på marken. Askan hade samlat sig på hennes tassar och hon var inte säker på hur resten utav hennes kropp såg ut. Hon tänkte inte göra en ansats för att se efter. Thrar drog en djup suck och såg sig om. Inte en själ så långt ögat kunde nå. Långsamt lade hon sig ner och placerade huvudet mellan tassarna. Hon drog ännu en suck. Genast ångrade hon sig. Hastigt satte hon sig upp och fnös. Askan kittlade i nosen och försvårade för ett kort ögonblick hennes andhämtning. Stäppvargen såg stint ner på askan. Att trycka ner någon här skulle helt klart avsluta någons liv. Thrar stängde ögonen och skakade på huvudet. Bakom henne började solen långsamt att stiga.

[I brist på svar gör jag nu detta rollet öppet]

Försiktigt satte den lilla kargen ner tassarna på marken som hon rörde sig framåt så tyst det bara gick. Askan som singlade ner från himlen var minst sagt irriterande, hon ville inte få det i pälsen. Hade hon alltid ogillat att bli smutsig? Minnet svek. Tiken stannade upp och skakade bestämt av sig så mycket aska det bara gick. Manen piskade från sida till sida, men en hel del av det gråa blev kvar i virrvarret av mörkbruna pälsstrån.
Uppgivet suckande sökte hon matt av området omkring. Nedsmutsat överallt. Nosen vickade eftertänksamt från sida till sida. Kanske fanns det något ställe i närheten som var någorlunda rent och trevligt att befinna sig på? Antagligen inte. Men skam den som ger sig!
De små tassarna började röra sig fram igen, tveksamt för att inte få en massa skit mellan. Den rosa lilla tungan gled över den bruna nosen. Smått nervös, eller kanske irriterat?


[Får inte fram nå mer :'c]

Hon kände hur värmen långsamt kom krypandes tillsammans med solen. Thrar kastade en blick över axeln innan hon åter igen stirrade ut över slätten. Hon fnös till kort. Fåglarna började sjunga i träden. Hon såg upp mot dem men såg dem inte. Om detta berodde på att de doldes av löven eller att hon fick aska i ögonen var svårt att avgöra. Antagligen en blandning av de båda. Hon såg ner i marken och blinkade ett par gånger i ett försök att bli av med smutsen i ögonen.

Försiktigt placerade hon huvudet mellan tassarna igen, noga med att inte andas in en massa aska, och blundade. Kanske kunde hon få någon timmes sömn i alla fall.

[Det göör ingenting, jag har absolut inga krav på längd c: Jag menar, mina inlägg blir aldrig speciellt långa 8P]

[Jag avslutar detta då Mara tydligen dött...]