Otåligt gick Poppel igenom en av dom mörka korridorerna och gäspade stort, det var tyst i fästningen och hon förstodd att det fortfarande var sent. Själv hade hon legat och vridit sig på sina plädar utan att ha kunnat somna om så hon klev upp istället. Gick runt lite och kollade så ingen var uppe, ingen förutom Brann Nattvargen. Hon var i sitt rum och pysslade med sitt, gav Poppel ett varmt leende och frågade om det fanns någonting hon kunde göra. Tacksamt skakade hon på huvudet och lämnade Bränn ifred och började att röra sig mot trädgården. Innan Poppel ens nådde utgången så såg hon ett stark grönrosa sken lös in. Oförståeligt gick hon närmare med varenda muskel spänd och redo för att försvara sig. 
Försiktigt klev hon ut igenom öppningen, slukad av det gröna ljuset. Ute i trädgården, uppe i himlen dansade ett starkt grönt sken, inslag av vagt rosa. Poppel stirrade förvirrat på det gröna ljuset, aldrig förr hade hon sett norrsken förr och inte så intensivt. 
En brännande känsla stack i bröstet och hon drog in ett djupt darrande andetag. Flera gånger fick hon påminna sig själv att andas och inte tappa balansen. 
Det var så vackert, så vilt och grasiöst på samma gång. Det var nästan som om att hon kunde höra och känna energierna ovanför henne, att det sjöng för alla i fästningen.

Med ett busigt uttryck började den ljusa unga vargen att trampa på stället för att plötsligt bara försvinna i tomma intet för att ett ögonblick senare dyka upp i Hassels rum. Hårt bet hon tag i hans mörka mjuka öra och drog lite i det "Kom ut till trädgården, det är något du måste se!" Tjöt hon med en exalterad stämma och sprang fort ut ur rummet för att väcka sina andra syskon.
Här Poppel hade försökt få liv i dom alla teleporterade hon sig tillbaka till trädgården och satte sig trött ner med blicken upp mot himlavalvet igen. 

[Öppet för Hassel och Cirkeln]

Hassel sov väldigt gott när systern kommer infarande och attackerar hans öra. Bryskt väcks han ur en väldigt trevlig dröm, av smärta i örat.
"hnnngh-AAJ!" Utbrister han när en gäsp vill bryta ut samtidigt. Han slår upp ögonen och möter systerns udda blick. Hon verkar mer uppspelt än vanligt och det pockar på Hassels nyfikenhet.
Kom ut till trädgården, det är något du måste se!
Hassel är snabbt uppe på tassarna och sätter av efter Poppel när hon far ut ur rummet. Likt en svans hänger han efter henne, bestämmer sig för att ge igen för örat en annan gång. När de hittar resten av syskonskaran agerar Hassel eko för systerns energi.
"Kom! Kom!" Upprepar han och fortsätter efter systern genom fästningen. Hassel passar på att kasta sig över Timo på ett kärvänligt broderligt sätt innan han försöker följa efter Poppel igen. Men systern har redan teleporterat sig bort och syns inte till. Hassel är riktit imponerad av den kraften och önskar han själv kunde vara lika cool. Han får själv leda vägen ut till trädgården. Så fort han satt tassarna i trädgården så lockas blicken upp mot himlavalvet och det skådespel i ljus som utspelas där uppe. Med blicken fäst där uppe så staplar han fram till Poppel och slår sig ner vid systerns sida.
"Vad är det där?"
Med gapande mun sitter han där och bara stirrar upp på ljusskådespelet.

Loras drömmar är fulla av dans och musik, Lune sjunger tillsammans med några musikanter från Skuggfall och hela flocken dansar runt en enorm brasa. Det är en mjuk och roliga dröm och först tror hon att systerns och Hassels rop är en del av den, att de tjoar medan de dansar med varandra intill henne. Men så slår hon upp de nötbruna ögonen och ser sig yrvaket om, det tar några sekunder för henne att orientera sig. Hon är i Timos rum, de hade gått och lagt sig ihop igår, och nu är både Poppel och Hassel här inne och skriker.
"Hhwuähng.."
Utbrister hon sömndrucket utan att riktigt veta vad det var hon försökt säga. Minnet av brasan och musiken från drömmen är fortfarande nära och en del av henne vill helst av allt glida tillbaka in i sömnen och fortsätta festen. Men när Hassel busigt tacklar deras bror får hon hans ena baktass rakt i ansiktet och hon är med ens klarvaken.
"Menvajörö??"
Ilsket gnider hon frambenet mot sin ömmande nos, gudars det blev en riktigt fullträff. Just ska hon till att hämnas då hon tar in vad det är hon blivit väckt för.
"Kom ut i trädgården" "Kom kom" "Ni måste se"
Nyfikenheten övervinner båda hämndlystnad, trötthet och smärtan i nosen och hon flyger genast upp. Timo har också vaknat och tagit in situationen vid det här laget och de två går tätt intill varandra efter Hassel ut mot moderns trädgård. Redan innan de når borggården så kan hon se det gröna skenet spegla sig i dammen och över stenväggarna.
"Wooooaaahoow"
Utbrister hon fascinerat, ögonen stora som klot. Med en förundrad min och viss tveksamhet går hon ut i trädgården och låter sin päls reflektera det dansande ljuset. Det här var tveklöst det coolaste hon sett.

I drömmens värld var han stark och oövervinnerlig. Han behärskade både eld och sten och befann sig mitt i en stor strid på en slätt. Han omgavs av sina syskon och resten av flocken, och han stred mot flertalet fiender samtidigt. Ingen kunde fälla den mäktiga Timoteij!
Han skulle just till att gå till anfall på nytt då han abrupt väcktes av att någon kastade sig över honom. Det tog honom några sekunder att inse att det var brodern, och sömndrucket föste han bort honom med ett trött stönande.
''Meh, vad gör du så för? Jag var på väg att vinna en strid ju!'' utbrast han kort efter att han lyckats hitta tillbaka till sin röst, som lät väldigt nyvaken. 
Det tog honom ytterligare några långa sekunder innan han insåg varför han blivit väckt, att Poppel och Hassel ropade på dem att följa efter dem ut i trädgården. Varför hade han ingen aning om så han gjorde ingen större ansats till att skynda sig, utan gick i lugn takt tillsammans med systern efter de andra två.
När de väl kom ut i trädgården så slogs han av ett otroligt starkt grönt sken som dansade över himlavalvet ovanför dem.
''Woooaaaah'' var det ändra ljud han fick ur sig där han stod och stirrade upp mot ljuset med öppen mun. Det var så...vackert. Så ljust för att vara natt. Vad var det? Han blev genast intresserad av att ta reda på mer, ett nytt äventyr för den mäktiga Timoteij skulle snart gå av stapeln, även om verkligheten var desto mer tråkig än drömmen med den tråkiga kraft han faktiskt hade, om man ens kunde kalla det för kraft.

Dom tvåfärgade ögonen tittade stort på himlen och hon kunde höra hur dom andra syskonen kom ut och satte sig tätt intill. Aldrig förr hade hon sett något liknande och  njöt av varje sekund. "Vad tror du att det är?" utan att släppa blicken talade hon till Timo och hoppades att han skulle kunna svara, han visste sådär onödigt mycket om allt. Nästan irriterande mycket ibland. Bekvämt la hon sig ner tätt intill Lurlei och Hassel, sänkte huvudet till marken och andades djupt.

"Jag vet inte men visst ser det ut som att det pekar ditbort, alltså typ, som att det vill att man följer det?"
Svarade Lurlei sin syster utan att vara det minst medveten om att hon talat till Timo.
"Vi borde nog väcka någon vuxen."
Konstaterade hon sedan, men log bekvämt kvar i högen av syskon utan att släppa himlen med blicken.
"Snart."
Lades viskande till.

[Avslutat]