Tankens dans

"Eld jag var och eld jag är
där liv förr grott
sot och aska marken klär
binder jag till mig
flammans gunst mitt hjärta... öh... "
     På fritiden var det lätt att sysselsätta tankarna med rim. Ivan tyckte att han var bra på det, men när han körde fast var det frustrerande, nästan inte ens roligt längre. Den bleka pannan rynkades i irritation när han tänkte. Det var som att det vägrade lossna - för det mesta kom orden bara till honom, men nu var det som att försöka kämpa sig igenom ett djupt träsk av ord som inte ville att han skulle lyckas.
     "Mitt hjärta... förtär?"
Han upprepade dikten tyst i huvudet och försökte stampa takten med en tass medan han stirrade långt upp mot den blå himlen. När han föll i djupa tankar var det lätt att hans blick inte uppfattade saker omkring honom. "Nä, det passar inte... skär? Anbegär? Nä, det är inget ord."
Fotsteg bakom honom fick Ivan att se över axeln, och han hoppades äntligen få hjälp med pusslet. "Vad mer rimmar på klär? Trär? Blåbär... "
Magen kurrade odiskret i respons till det där sista. Hans två stora passioner gick ofta hand i hand även om Ivan inte ville det.

[Öppet för nån i Jägarna!]

"Blåbär?" ekade hon nyfiket och såg på vikaanen med stora oskyldiga ögon. Hon hade inte hört allt han sagt, men nämnandet av något sött och ätbart fick definitivt hennes uppmärksamhet. Att Ivan gillade mat var varken en nyhet eller en hemlighet, och Solviva älskade det. Hon kanske inte var en matälskare som Ivan, men hon gillade det ändå, och med Ivan kunde hon smaka på allt möjligt hon annars inte ens visste kunde smaka så gott.
 "Har du Blåbär?" hon letade efter tecken som kunde svara på hennes fråga, typ som lila färg ifrån bären runt nos eller tassar, men hittade inget. Förbryllat rynkade hon pannan och såg upp på honom igen, med ett frågande uttryck i anletet.