Reserverat till Murderotic!

Solstäppen, en plats som Ruby aldrig varit på förut. Det var så vackert här, så mycket grönska och liv.
Bortsett från de märkliga varelserna, de stora korthåriga djuren med underlig man och svans, hade de hovar också? ja, bortsett från dem visste hon vad allting var och hette.
Men så nyfiken som hon var, och girig, smög hon sig fram emot de stora djuren, bara för att se närmare vad detta var för märkliga varelser.
"Ruby försiktig, hon måste vara tyst" Viskade hon med ett snedt leende, ett busigt sådant medan hon gick där i gräset smygandes.
Blicken var fäst på en av de små, den såg mindre bekymerslös än de andra stora. Det kanske var en av hennes egen sort, någon hon kunde tala med? Förhoppningsfull som hon var tog hon, utan att riktigt tänk, ett skutt fram med världens leende och landade bakom en sten.
De stora vildhästarna hörde hennes oväsen och kollade uppmärksamt upp från sin betes plats.
Ruby stack fram huvudet, smög lite närmare med baken lite vickandes. "Hejsan" Sade hon lågt till fölet som uppenbarligen vart rädd och sprang till sin mor, en av de andra kom närmare Ruby med fart och stegrade, försökte att försvara sin flock.
Ruby må vara väldigt nyfiken men dum var hon inte, utan hon vände om och sprang därifrån med hjärtat i halsgropen av plötslig rädsla.

Senare på samma dag låg den lilla honan och bredde ut sig i solens strålar på en ganska stor sten som var täckt med mossa.
Käften vidgades i en tröttsam gäsp och i det ögonblicket kom hon på sig själv att inte ha ätit någonting idag. Hon reste sig upp, sträckte på si och hoppade ned i jakt efter smådjur.
Ruby kanske hade haft intresset kvar av maten om det inte var för de att hon nu kände en mycket främmande doft, en doft av en annan  individ. Och på doften att döma var det en annan hona. Ruby lade ögonen lite bakåt, men sedan framåt, nej bakåt igen, hon visste inte hur hon skulle reagera. Detta kunde bli hennes första möte här i landet, hon var uppspelt det var hon verkligen! Men rädd, en aningen rädd.

Solen sken starkt denna dag och hon njöt av varje sekund. Hon tog in energin och den tycktes fylla de tomrum hon hade. Sorgen Remi lämnat efter sig var väl dold, men ännu fanns den där och gjorde sig påmind då och då. Men, varför sörja när han lämnade jorden för en god gärning?
Oberörd av främlingens närvaro hoppade den vita tiken upp på samma sten som hon befann sig på och blickade upp mot den blå himlen. Kanske skrämde hennes närvaro främlingen, och ärligt talat blev hon smått förvånad av sin egna handling. Men just idag kände hon sig så rofylld.
Murder drog ett djupt andetag och blickade ut över den vidöppna stäppen.
- Visst är det ett vackert paradis?
Sade hon med ett leende och blickade mot den yngre tiken.

(ursäkta kort osv, men försöker komma igång med rollandet hihi <3)

Hon hörde något, eller någon? Ruby försökte vara på sin vakt men främlingen som närmade sig var för skicklig. Rubys hjärta slog volter då den stora honan hoppade upp på samma sten och talade med en lugn röst. Valpen vart chockad och studsade till och rakt ned från stenen. "hng!" utbrast hon då hon landat på baken. Ruby hade blivit skrämd av den plötsliga situationen. Hjärtat slog volter, ögonen var stort uppspärrade och hon var mer chockad än rädd. Denne främling hade talat, vackert? ja sannerligen, men tydligen fylld av överraskningar också!
Ruby granskade honan med en lite snopen min. Valpen satte sina framtassar på stenen och klättrade upp försiktigt, hennes ädelstenar simrade likt en regnbåge i solens strålar. "Ruby håller med, mycket vackert.." Sade hon lite lätt med en nervös stämma. Hon kände sig inte obekväm eller rädd på något sätt i honans närvaro. Men osäker och blyg var hon allt.
Gräset vajade av vindens lätta beröring och fåglarna sjöng en vacker melodi. Allt var så perfekt här, hon hade svårt att tro att någon slags ondska höll till här.