[Dubbelrollar Ataro och Kangis lite ^o^]

Kangee och Ataro hade först mot småtimmarna lagt sig tillrätta under ett stort nerfallet träd, som ungvargen först grävt litet under. De var båda mycket stora vargar, och vingarna gjorde att de behövde än mer plats. Och Kangee hade insisterat att de behövde skydd från regnet. Fast det hade inte regnat.

Solens strålar väckte den sovande ungvargen. Med ett ryck satte sig Ataro upp och blinkade frenetiskt, solen stack i ögonen. Surt ruskade hen försiktigt på sig i det lilla utrymmet och förbannade solen. En ljudlig suck hördes från den svarte innan han med ett missnöjt hummande lyfte på huvudet och stirrade tomt på sitt yngel. Som han vissa dagar inte verkade känna igen, och andra mycket väl kände igen. Denna dag verkade inte vara en bra dag.
"Unge man, vem har tillåtit dig att ligga här?!" Morrade vargen ihåligt och satte sig upp så gott han kunde under det låga taket.
Ataro dolde sin frustration och smackade lågt med tungan och sänkte huvudet någon.
"Ni, far.." De svarta ögongloberna var riktade mot den korpsvarte. "Jag ska jaga något åt oss, du behöver äta." Stämman var raspig och litet sorgsen. Hen var inte dum, utan visste att fadern inte hade långt kvar.
"Jag din far?! Vad talar du om unge..." Talet övergick i ett lågt mumlande och den vite valde att ingenting svara. Det tjänade ingenting till.
Istället kravlade sig tonåringen ut ur deras temporära sovplats och sträckte nöjt på sig. Ända ut i vingspetsarna. Hen flaxade lite. Det var skönt att komma ut därifrån, bort därifrån. Men Ataro skulle inte gå långt därifrån, nej, det var allt för stor risk att Kangee skulle hamna i luven med någon idag.

[Joinar om det går bra? :D]

Solens varma strålar sökte sig fram bland dom gröna träkronorna.
En ung varginna rörde sig med lätta steg igenom skogen, dom klotrunda ögonen såg sig nyfiket och elakt om och ett roat leende hängde alltid i dom mörka läpparna. Åter igen hade hon lämnat sin syster kvar i lyan och begett sig ut på egna upptåg men kommer tydligt ihåg sin mors ord att inte gå för långt. Det var få hon hade mött och ännu färre som hon verkligen respekterade. Thzuki var en av dom som hon verkligen inte ville göra besviken eller göra missnöjd. Hon må ha en moderlik glöd men ack så brutal hon kan bli om man har gjort någonting fel. Inte med straff som hugg och slag, utan träningar ut över det vanliga som varken hon eller systern klarade av. Inte ännu i alla fall.

Hon stannade upp och gäspade stort. Den vassa raden av tänder skymtades och röda nyanser av eld och glöd speglades i dom då solens ljusa stråle träffade dom. Dom tjocka öronen klippte till och hon kunde höra steg av något längre in. Den mörka nosen vädrade intressant samtidigt som hon slöt ögonen och mycket riktigt trädde en gestalt av värme fram bland träden. Leendet blev större och hon öppnade ögonen igen och började att röra sig emot den okända doften. Kanske var det en bortom revirets gränser eller var det någon av TBBs medlemmar. Hon hade inte sett alla och än mindre träffat dom allihop så detta skulle kunna bli intressant. Och är det en utomstående skulle hon få äran att jaga bort denne inkräktare och kanske även få sätta sina glödheta tänder i den okände individen.

[konstigt D:]

[Yay! ^o^ Ja det går så bra så :D]

Synen som mötte Ataro när hen såg sig omkring var snarlik den från innan. Omkullvälta träd, stora stenar som vänts upp och ned, något träd som var kluvet mitt itu.. Men för tillfället verkade det som om gudarnas bråk inte påverkade Kaiwood. Enklare att jaga då. Och visst kunde Ataro jaga själv, det var tidigt som Kangee hade börjat lära hen, jämfört med andra hade fadern nog varit tidig med det mesta. Eller så var det något inom TBB. Att just deras valpar blev utsatta för träning av alla möjliga sorter redan tidigt i livet. Men Ataro visste inget annat. Det enda som hen visste nu var att det var dags att äta något. Och om hen mot förmodan skulle glömma, så skulle den svidande känslan och kurrandet i magen mer än gärna sparka igång minnet igen. En grimas förvred det annars rätt vackra anletet i en min. Det hade gått för länge sedan de sist hade ätit, men hela gårdagen hade Kangee varit normal - sig själv. Vilket inte var särskilt ofta nu för tiden, så det var tvunget att ta vara på tiden de hade tillsammans. Hen och den riktiga fadern. Inte det tomma skalet om bråkade om allt.

Försjunket i tankar kryssade den vite sakta mellan träd och stock. Till synes utan ett mål. Men snart stannade hen upp. En doft hade fått vargen att hajja till, en stark sådan som indikerade att vargen var nära. För det gick inte att ta miste på att det var just en artfrände. Intresserat spetsades de strama öronen och en oroväckande glimt tändes i blicken.
"Vad är nu detta..?" mumlade hen för sig själv. Kanske var det en utomstående som var självmordsbenägen. Eller en flockmedlem. Men Ataro hoppades på det första. Att ta ut frustrationerna och känna blodsmak, vargblod, igen skulle vara trevligt.. Sist hade det varit systern som fått sätta livet till, även om det varit av misstag, så hade blodsmaken fått pulsen att höjas och sinnena att stärkas. Nästan som.. en drog.
Utan den minsta antydan till leende eller någon annan min i ansiktet fortsatte ungvargen att gå. Men nu snabbare, målmedvetet och med huvudet högt buret. Stolt. För visst var hen en stolt TBBare.

Snart fixerades blicken vid en röd och vitaktig gestalt. Denna främling verkade mycket mer.. intressant, än ett bytesdjur. Nåväl, en gräsätare.
"Du där." Ekade den raspiga stämman ut. "Vad gör du här?" Meningen inlindades i en kall fientlig ton som inte gick att ta miste på.

När hon hade vandrat en liten stund igenom den sargade skogen blev doften starkare och hon stannade upp för att invänta den okände vargen. Om det var en hanne eller tik kunde hon inte säga, nej hon visste inte alls men kunde tydligt känna värmen ifrån den andre vargen. Leendet hängde kvar och dom gula ögonen smalnade av och mycket riktigt trädde en ung varg fram bland stock och sten. En vit ung en men fortfarande kunde hon inte säga om det var en av de manliga eller kvinnliga könet. Irriterat fnös hon till och ett mörkt moln av aska trädde fram framför de rödvita ansiktet innan de steg upp mot skyn och slets iväg av vindens svala drag.

Orden som vändes emot henne lät inte vidare vänliga och Bushi blängde bara kallt tillbaka emot den andre innan de roande leendet sprack fram igen. Blicken var nonchalant och den tjocka svansen svepte obrytt till. Hon tänkte inte ta åt sid av den vites ord, speciellt inte då den talade emot henne på de viset.
"Jag vandrar här hur bäst jag vill." sa hon med en len ton tillbaka. Leendet försvann och hon rörde sig emot den andre med hårda steg. Värmen strömmade ur den unga individen och de mjuka uttrycket blev hårt och varnande och hon stannade någon meter ifrån den bevingade vargen.
"Får jag fråga det samma, vet ni vems revir ni träder på? Om inte så varnar jag er nu, men det betyder inte att er flykt härifrån kommer att bli smärtfri." dom gula ögonen började anta en mörkare nyans och gnistor dansade runt dom ljusa framtassarna. Det ryckte i mungiporna och hon fuktade nosen för att sedan dra på sig ett brett roat leende igen. Dom glödande ögonen ser emot den andre leende.

Föga imponerat betraktade Ataro den andre, som var något yngre än hen själv. Även mindre. Det enda som bröt av i anletet var ett litet veck som formades emellan de två svarta ögongloberna. Hen hade god lust att handgripligen få tyst på den andre. Ett ögonbryn höjs. Tiken rörde sig närmre. Hota hen? Ett dovt hummande bröt den vites tystnad, djupt och mörkt. Snarlik ett morr men ändå var det inte ett sådant. Endast ett ljud som rullade ut ur strupen. Som för att sätta punkt för den andre. För visst tyglade hen sig, då det var uppenbart att detta var en TBBare. Men det kunde också vara en bedragare, så än så länge tinade inte stämman upp. Inte det minsta. Tonen i den andres röst äcklade hen. Detta var tydligen en sådan typ. Inte alls som hen själv. Dock var det tvunget att accepteras om det nu visades att detta var en äkta The BloodBlooms medlem. Även om det skulle vara lite utav en besvikelse.
"Jaså det gör du?" Hen knyckte på nacken och höjde svansen. "Givetvis vet jag det, The BloodBlooms. Det är ren idioti att beträda denna mark..." Ett svagt leende lurade i mungiporna. "Om man inte är en del av TBB."
Ataro såg menande på den röde och hummande till igen.

Hon svepte till med svansen och såg snett emot den vite och log lugnt.
Så detta var en av dom men många kände till TBB och var dom håller till så om denna vite verkligen var en av hennes. Spioner har hon hört om och hade lärt sig att aldrig släppa garden för dom man inte känner.
"Det är sant du vite. Men hur vet jag att du inte är en spion av någon annan." hon såg kallt emot den andre och lät den glödande blicken glida granskande över den stora kroppen och det var inte fören nu hon egentligen såg hur stor den vite är.

[kort ;___:]

Ögonbrynen sköt i höjden. Vem var denna valp och visste hon inte vem hen var? Fast å andra sidan hade Ataro aldrig sett denne heller. Så det var ju inte så konstigt att hon inte visste det. Ungvargen log lite åt sina tankar. Men denne kan aldrig ha varit på ett flockmöte, eller någonting. Misstänksamheten ökade. Visst, valpen var yngre än hen själv, men inte så mycket yngre. Verkade det som iallafall. Den vite fnös till upprört.
"Och hur vet jag att inte du är det, röding?" Blicken smalnade av och ett lätt veck bildades på nosryggen. "Kangee, är min far. Erkänt The BloodBlooms medlem." Ataros svans höjdes och komplimenterade resten utav hens hållning. Stolt. "Jag har aldrig sett dig på något flockmöte..." Stämman blev något hotfull som hen tog ett bestämt steg framåt.

[De är lööögnt c;]

När han nämnde namnet Kangee lös det till i den gula blicken och det sluga leendet blev bredare. Så detta var en avkomma av denna korpsvarta hanne. Hon hade aldrig själv träffat honom utan bara sett skymten av den fascinerande hannen, och mycket riktigt hade hon även hört om honom ifrån sin mor men inte mer än så.
"Så ni är Kangees avkomma. Ni är inte speciellt lika varandra måste jag få säga." hon såg aningen roat emot honom och sänkte huvudet lätt.
"Mor höll mig och min syster borta från flocken till en början men nu har hon släppt på dessa begränsningar och vi kan röra oss fritt inom reviret." den tjocka svansen svepte till och hon släppte den vite och såg sig om.
"Dotter av Thzuki värdig medlem i TBB." hon såg på honom ur ögonvrån och vred sedan huvudet emot honom och allvaret lös i den glödande blicken och man kunde tydligt se på tikens uttryck att hon var seriös. Dom må inte vara lika varandra hon och hennes mor men trotts det så var dom blodsbundna på samma sätt som den vite framför henne var bunden till sin far.

[Joinar om det går bra, måste få liv i fucking Geddon nu..]

Armageddon var allt annat än färdigvuxen, men ack hans päls var inte längre luden utan han bar en tjock, fin fäll med bastanta färger. Vingarna var vackra, långa och gav honom ett enormt intryck. Han var egentligen inte längre utnämnd att ligga och sova på en gren uppe i träden då han egentligen vuxit sig alldeles för stor och klumpig för det, men ändå hade han tagit sig upp i de stora träden i Kaiwood och låg nu i skugga, vilandes. TBB hade länge varit ostadigt och haft en osäker framtid. Ledarinnan hade försvunnit och saker och ting var inte som det brukade vara. Ännu hade inte Geddon funnit sin plats i flocken riktigt, även om han bekantat sig med en och annan. Han hade tränat själv, jagat själv och tagit hand om sig själv. Han anade sin mors bortgång? eller om hon bara försvunnit. Han orkade inte bry sig längre. Något störde hans vila dock och han öppnade de lysande gulgröna ögonen som genast gav en skarp blick till de båda tjabbande varelserna nedanför honom. De var i hans egen ålder, även om detta var ett faktum som inte riktigt syntes, då Armageddon bar redan nu en mankhöjd på över en meter och en vingbredd på säkert fyra. Han gäspade stort och satte sig sedan upp på grenen för att sedan spetsa sina tofsprydda öron. Han lyssnade och stirrade likt en hök på främlingarna. De diskuterade flocken. Thzu's valp? Han höjde ena ögonbrynet, fällde sedan ut sina präktiga vingar i samma stund som han lät ett kort örn liknande skri lämna hans strupe. Han tog ett lätt språng ut i luften för att sedan segla ner emot backen. Han gjorde två kraftfulla slag nedåt för att landa lätt på marken utan att ge någon vidare duns efter sig. Han hade tränat mycket på senaste tiden. Han sade inget till främlingarna utan förblev tyst, men hans blick var starkt fäst på den rödtecknade honan. Hans ögon var intensiva, som om inget undgick hans skarpa blick. Han kunde inte förknippas med ondska direkt, men intensiviteten i hans beteende och utstrålning kunde redan nu få andra att darra eller stirra med oro på honom.

*PET*

[Jag är ju segast T_T]

Ataro knyckte lätt på nacken. Valde att ingenting svara på den andres kommentar. Tiken hade rätt, hens egna slanka kropp jämfört med faderns stora kraftiga lämnade frågetecken, men även den vita pälsen. Dock var de korpsvarta vingarna något som kunde påminnas vid Kangees. Men det var nog allt ett otränat öga skulle se.
"Jag förstår." Sade den vite lågmält och såg fundersamt på den röde. Kanske talade denna tik ändå sanningens ord.
"Thzuki.." Ekade hen lågt. Ja, Thzuki. Henne hade Ataro sett, men det var knappt. Dock kände hen till tiken vid namn, då fadern nämnt något om hennes stridsteknik. Elden.
"Ja, du talar nog sanning ändå, hona av TBB." Som det svaga leendet tog form på de svarta läpparna fick ett underligt läte Ataro att släppa Bushi med blicken och blixtsnabbt lokalisera den främmande hanen. Kanske inte allt för främmande.
"Och vem är ni?" Morrade den vite djupt till och bröstade upp sig. Det i hens ögon hotfulla stirrandet på den röde som antagligen var en flocksyster fick hen att ana illvilja från den bevingades del.

*BUSHI!!!! :')*

[Förlåt för att jag är så seg! Dx]

Det ryckte irriterat till i dom röda öronen och hon sa inget utan blängde bara emot den vita vargen och fnös till. Oavsett om den vite inte visste vem hon var så gillade hon verkligen inte sättet som hen såg på henne. Med en nedvärderade blick och hettan inom den unga röda började att vilt röra på sig när ett skärande skri ekade igenom skogen. Ett skri mer likt en fågel än det hon fick se i skyn. En bevingad hanne större än någon varg hon tidigare sett, förutom den snövita vrenhannen i flocken. Den stora vingbredden fick Bushi att granska hannen med en mycket fascinerande blick och huvudet tippades lätt åt sidan. Ja vem kan denne brunaktige hanne vara, en av dom var han visserligen men hon har inget minne av att hon har sett honom tidigare. Nog hade Thzuki berättat om dom som finns i flocken och nog hade hon nämnt att det finns bevingade vargar med dom och två av dom befinner sig här.
"Trevligt att träffas du bevingade hanne." sa hon med en lugn och trevlig stämma och granskade hans utseende. Det bar ett mycket skarpt uttryck som nog skulle få många att ta ett steg tillbaka men Bushi fann det bara ännu mer fascinerande. Glöden i dom gula ögonen dansade stilla och hon kom sig till minnas den vita som också fanns bland dom. En otrevlig en som hon mer än gärna skulle vela hugga med sin glödheta käft men trotts sin ilska så lyckades hon hålla sig tillbaka. Och hon var inte dum, vinna över denne skulle hon inte göra. Hon var för liten och oerfaren det visste hon.

[bajsdåligt Dx]

Armageddon stirrade på de båda, sakta från den ena till den andra efter att han synat dem noga. Han visste inte vem av dem som var mest intressant. Ett faktum att detta var Thzuki's dotter var inte svårt att lista ut, då de båda var lika och hade en slags gemensam doft. Det var inget svårt, men den andre med mörka vingar och ljus kropp fick han inte riktigt något fast begrepp om. Hade han sett denne förut? Kanske på ett flockmöte, men på dessa möten la han sällan någon energi på att stirra på andra, utan höll sig oftast till ledarens blick och höll sin uppmärksamhet där. Han nickade emot tiken som hälsade honom med respekt.
- Nöjet är på min sida.
Sa han med sin mörka drakväsande röst i tankarna på tiken. Som vanligt skulle de antagligen reagera negativt till hans sätt att kommunicera, men det var inte direkt så att han kunde göra något åt saken. Han var stum och skulle förbli det. Det fanns inte direkt något att göra åt saken då han var född med ett par andra stämband än vad dessa vargar och alla dess korsningar var. Han vände sedan blicken emot den ljusa vargen och stirrade sint på denne. Och sa även sin mening till denne i hans sinne och tankar.
- Armageddon är mitt namn.. Ni är?

Ataro såg knappt emot den röde. Det var bäst för tiken att hon visste vem denna okända varg var, för annars var ett ett ytterst besynnerligt sätt att hälsa en främling på utav en TBBare på flockens marker. Att försvara flocken och dess marker skulle alltid ligga i hens första intresse, inte skaffa sig några vänner eller sådant trams. Det fick komma i andrahand om det ens lockade till ungvargens intresse. Kangee hade dock alltid påpekat att man ändå skulle bete sig, men hela situationen fick hen att irriterat rynka på nosen.
De väldiga svarta vingarna flaxade till lite, som lite utav en varnande gest, innan de åter fälldes in intill den mjuka vita pälsen. Oacceptabelt trevligt allting blev.
Svarta som tjärnar var ögonparet som utan rädsla stirrade rätt tillbaka in i hanens när han vände blicken mot hen. Telepatiker. Intressant.
"Ataro." Svarade ungvargen kort med den raspiga stämman. "Vad gör ni här?" Snabbt slängdes en föga imponerad blick på Bushi. Småglin.

[Bitchyness heey xD]

Huvudet tippades lätt på sne då hon hörde en stämma inom sina tankar. En snabb blick slängdes emot den vite för att se ifall hon inte hade hört fel, tydligen inte. Hon rätade lite på sne och tog ett steg ifrån den vite och såg emot honom med ett retsamt lugnt leende och sedan emot den brune.
"Bushi." stämman var lika lugn som leendet och hon såg återligen emot den vite som kallade sig för Ataro. Båda två hade intressanta namn och skulle kanske vara värda att lägga på minnet, i alla fall Armageddons. Denne Ataro var ju bara en otrevlig och vresig klump.
"Vad menar du med det?" lite smått nyfiket såg dom gulglödande ögonen in i dom nattsvarta ögonparet. Fortfarande talade hon i retsamt lugn och undrade lite smått vad Ataro menade. Kaiwood tillhör alla i TBB.

[Bajskort och dåligt Dx Sorry <'3]

[Geddon, det är din tur :3]

[OBSERVERA! Armageddon har genom gått en stor förändring i utseende, kolla bilden på profilen, så att ni inte blir förvirrade nu när jag skriver lite olikt från de tidigare inläggen (A) Och min beskrivning är lite olik bilden även, detta har sina själ också (A)]

Bushi. Namnet var ovanligt, speciellt. Enkelt att lägga på minnet. Speciellt då tiken bar ett säreget utseende som var enkelt att koppla till namnet. Geddon skulle inte glömma denna färgstarka tik i första taget. Geddon klippte med sina tofsprydda öron. Det var en annorlunda fråga. Han undrade om han hört rätt, men han tvivlade inte på vad hans öron hört. Han stirrade med sina intensiva ögon emot hanen, de bar en skarp, isblå och turkos grön färg. Pupillerna var smala, svarta likt katternas. Han var färgstark, kanske en väldigt ovanligt färgad eldvarg. Fast man skulle kanske kunna tolka honom som elementvarg, endast.
- Lever.
Svarade han ganska snabbt tillbaka i sinnet till vargen utan att lämna blicken ifrån Bushi. Båda var dock väldigt intressanta vargar. Den bevingade var något som han inte tidigare stött på. Eller direkt talat med kan man säga. Där av var intresset för den vresiga hanen näst intill lika stort som för den flammiga honan.
- Vad gör ni själv här?
Sa han tillbaka till hanen, väl medveten om att tiken inte skulle kunna höra hans frågor. Endast höra den andre hanens svar. Han valde att lämna tiken utanför just detta. Denne berördes trotts allt inte av hans frågor till den ljusa hanen. Han släppte därmed tiken med blicken också och lade fokus på hanen istället. Han undrade dock vart detta skulle leda någonstans. Det var inte direkt ett givande samtal de hade.

*ÛBERPET*
[Tror det är Ataro's tur? .__.]

Ataro såg på Armageddon, ingående och länge.
"Jag patrullerar gränserna, och er har jag inte sett mycket utav. Men ni är en flockmedlem..?" Hen valde att helt ignorera Bushi. Hennes uppförande var inte alls något som uppskattades. Deras avsaknad av vaksamhet och vördnad om skogen fick hen att irriterat rynka på nosen. Ataro var här för att skydda reviret och inte för att tramsa runt. Ju mer hen upptäckte av flocken ju mindre imponerad blev hen. Nej, detta var nog ingen flock som dög. Den enda anledningen till att hen ens befann sig här var fadern, som inte hade långt kvar. Var det ens någon anledning att engagera sig i en så flamsig grupp av vargar?

[Ja hen är bitter ^_^]

[PEEEET PEEEET Jävla Bushi asså ;) haha <3]

[Peeet på Bushi c;]

[Hoppar ur detta för att de e så gammalt att jag vet inte vad xD bättre de avslutas kanske. ]

[Alla roll vart typ borttagna eller vad man ska säga av crew så detta är avslutat c:]