Kaiito nickade tillbaka och vände sig sedan om, började sakta vandra söderut. Riktigt vars han skulle visste han inte, bort från Numoorislätten var det enda han var riktigt säker på. Denna slätt hade inget gott att ge honom.
Tass efter tass placerades på den våta marken medan regnet som föll från ovan fortsatte att förvandlas till snöflingor över hans kropp.
- På återseende.
Mumlade han, mer åt sig själv än åt den andre som ändå inte kunde höra honom från detta avstånd.

[Kom inte på något bättre xD avslutat? (:]

AVSLUTAT! :3