Terock fylldes av en underbar känsla av hopp då Fallulahs öga öppnades och hennes öra ryckte svagt. 
Han nästan log då han satte sig ner bredvid de två vackra tikarna, en hans valp och en den vackraste han någonsin sett, hans älskade Fallulah. Han kysste henne försiktigt på nosen och drog ett djupt, skakigt andetag då han höjde huvudet och ylade lågt och sorgset, men med en svag underton av hopp. 

Hon lyfte en blodbestänkt tass.
Den darrade.
Hon lade den lätt mot en av Terocks , men öppnade inte ögonen.
Hon harklade sig, tryckte till hans tass.
Sedan viskade hon ett enda ord, drypande av skräck och hat.
"Diablo.."
Sedan ryckte tassen till, föll ner på marken.
Hon svimmade.

Diablo, djävul, skräck, smärta, sorg och hat.
Namnet stod för allt Ont som fanns, och detta var bland de ondaste saker man kunde göra.
Namnet passade verkligen den som gjort detta mot hans älskade Fallulah.

Terock tystnade och darrade av hat mot hannen, som varit så nära, men lika gärna kunde ha varit så långt borta.
Han skulle dö.
Det sista han skulle se skulle vara Terocks vita tänder och gröna ögon. Hans rop på hjälp och böner om nåd skulle höras över hela numoori.
Marken skulle färgas röd av blodet som skulle flyta.

Terock morrade och skakade i hela kroppen.
Dö.
- Usted va a morir, Diablo! Por lo que has hecho. Die: [Du ska dö, Diablo! För detta du gjort mot henne. Dö!]
Han hade rest sig upp, lyft huvudet högt mot himlen och vrålat ut sin ilska över hela skogen.
Fåglar flög skrämt upp från träden och Terock drog ett djupt, rasande andetag för att försöka lugna ner sig innan han gick tillbaka och fortsatte att vaka över de båda tikarna.