Stjärnor, överallt. Så otroligt klara och vackra, tiotusentals tindrande små ljus. Till sitt sällskap hade de denna natten en halvmåne som spred sitt vitaktiga sken över Solstäppen. Nere i det höga svajande gräset låg en grå varg på rygg, nästan osynlig i dunklet om det inte hade varit för den gula måntatueringen som skar igenom natten. Honan låg där och betraktade alla stjärnorna, samtidigt som hon lyssnade till månens mjuka stämma som viskade i hennes sinne. Funderade över om det fanns något annat liv där ute, om någon, på en helt annan plats, också låg och tittade upp på himlen. Hon visste att hon troligen aldrig skulle få något svar på den funderingen, men det var ändå intressant att spekulera. Det var inte som att hon hade någonting annat för sig den här kvällen. Några ur flocken hade bestämt sig för att jaga, och hade hon kunnat så hade hon gärna deltagit. Natten var ju den bästa tiden för henne att jaga på, men hon haltade fortfarande sedan den förra jakten för några dagar sedan då hon hade fått sig en smäll på ett av bakbenen av bytesdjuret. Så otroligt korkat av henne. Så hon fick uppfylla sin andra uppgift som nattväktare. Sinnena var skärpta även om hon till synes var förlorad i tankar. Därför så förvånade det henne något då hon kände Achilles doft i närheten. Hon rullade över på mage och reste sig sedan försiktigt upp. Hon vände blicken åt det hållet där doften kom ifrån och började styra sina steg åt det hållet, smått haltandes. Hon stannade upp när hon väl fick syn på hans skepnad längre bort och ett leende lade sig på hennes läppar. ''Jag trodde du hade följt med på jakten'' Stämman vittnade om att hon var glad att se honom. Hon behövde inte höja rösten överdrivet mycket, hon visste att han utan problem ändå skulle kunna höra henne trots avståndet.

| Paxat till Achilles |

Han hade hört hennes hjärtslag långt innan deras blickar möttes under stjärnhimlen, och Achilles kunde inte se något annat just då. Hon var så vacker. Han kunde inte låta bli att le brett.

"Nä jag har tränat med Malphas hela dagen, min kropp skulle inte orkat med någon jakt. Dessutom tänkte jag att du säkert behövde sällskapet mer så du inte blir uttråkad." Han nickade mot hennes ben och log retsamt medan han gick fram och buffade på henne. Han själv ville hellre spendera tid med Filia än jaga. Han kunde såklart inte komma undan jakten varje dag, men idag hade han en ursäkt åtminstone. Han föll sedan ihop utmattad bredvid henne och kände då muskelvärken slå till i kroppen. Han och Malphas körde verkligen på hårt när de kom igång. Det var som att de eldade på varandra extra mycket. Achilles älskade det. Han skulle verkligen behöva vilan imorgon, var det något han hade lärt sig från sin tid i Draugai var att vilan efter träningen också var viktig. Du tränar hårt, sen vilar du. Sen tränar du ännu hårdare, för att sedan vila igen. Och man måste fortsätta så. Achilles hade aldrig slutat träna efter hans träning med Iwaku, men det hade varit svårare att motivera sig att träna lika hårt och länge när han inte haft en lika intensiv och motiverad träningspartner. Nog för att han kunde tränat med alla nån gång, men med Malphas kunde han få det mer kontinuerligt. Och det var skönt att en urladdning av extra energin han behövde få utlopp för.

Han vände uppmärksamheten mot Filia igen och försökte att ignorera sin egen muskelsmärta.
"Så berätta exakt hur tråkigt du har haft idag? Jag vill höra alla detaljer." Han kunde helt enkelt inte låta bli att reta henne för att hon råkat skada sig. Han visste ju nu att det inte var något allvarligt, men han hade blivit väldigt orolig först och han ville försäkra sig om att hon fortsatte att bli bättre hela tiden. Achilles visste mycket väl vad en skada i en vandrande flock kunde leda till och det var inget han ville fokusera på.

Hon kunde inte låta bli att hänföras av blott åsynen av honom då han närmade sig. Hur många gånger hon än såg honom så tycktes den känslan aldrig falna, och det var hon glad över. Hon ville hålla fast vid den så länge som hon bara kunde. Påminna sig själv om hur mycket han egentligen hade kommit att betyda för henne, och det bästa med det hela var att hon visste att han kände detsamma. Att han, likt henne själv, ville umgås med den andra, ville finnas där i vått och torrt, stötta och älska varandra. Ja, hon vågade nog till och med säga att det var kärlek hon kände för honom nu, det var så pass självklart att hon inte längre kunde förneka eller undgå det. Det var heller ingenting som hon ville, det var mer än välkommet. Det vaga leendet låg fortfarande kvar på läpparna då han talade och buffade till henne. Den korta beröringen fick som vanligt en pirrande rysning att gå igenom hennes kropp, tätt följt av en behaglig värme som spred sig i bröstkorgen. ''Så då tänkte du att det vore perfekt att komma till mig så jag kan pyssla om dig lite när du är så trött?''. Stämman var uppenbart skämtsam men samtidigt välmenande. Hon följde honom med blicken då han sjönk ihop i en hög på marken och lade sig sedan ner framför honom. Hon sträckte fram nosen för att mjukt nafsa honom bakom ett av öronen. ''Vad tränade ni idag som var så ansträngande då?''. Det var uppenbart att de hade gått fullt ut på träningen, och hon anade att Malphas var i ungefär samma skick som Achilles för tillfället. Det var bra att de hade varandra för att få utlopp för all den där överskottsenergin och att de kunde träna så pass bra tillsammans. Hon brukade också delta i en del av träningarna, men nu då hennes ben var skadat så fick hon finna sig i att hålla sig stilla, till sitt missnöje. För även hon hade en brinnande iver inom sig som hon behövde få utlopp för. Främst berodde det nog på Kias rastlösa själ som hela tiden fanns där i bakgrunden och irriterade henne. Som en mygga som surrade kring ens öron, eller någon som konstant petade på en för uppmärksamhet. Det kunde vid tillfällen nästan driva henne till vansinne. Då var det tur att hon hade Achi. På något vis så lyckades han alltid få henne på andra tankar. Då hon hörde hans fråga så undslapp ett kort skratt henne. ''Ja du, ungefär så tråkigt som man kan förvänta sig att ha när man främst ligger stilla i gräset hela dagen. Det har faktiskt varit en väldigt händelselös och tråkig dag måste jag säga. Talade lite med Laya på förmiddagen, men hon hade annat för sig än att sitta still med krymplingen så hon försvann efter ett tag. Har sett en del fåglar sväva förbi och andra ungefär lika underhållande saker som inte direkt är värda att nämna''. Blicken fästes vid hanens och ett smått ironiskt leende tog plats på läpparna. ''Något mer du vill veta om min tråkiga dag?''. Hon la en av sina framtassar över hans och lät sedan blicken vandra iväg över stäppen för en stund.