Azriella drogs till sjön som kännetecknade revirets mitt likt en nattfjäril drogs till ljuset. Hon hade en kvarts havsvargsblod i sig och trots att det inte utmärkte sig i henne mer än att hennes fäll torkades snabbare och att hon hade kunnat simma tidigare än att hon hade kunnat gå så gillade hon vattnet. Azriella vadade runt i sjön med vattnet upp till magen. Då och då sänkte hon ner nosen för att dricka och eller försöka plocka upp någon gren eller vass ur vattnet.

Hon har lämnat mor ensam igen för att på egen hand utforska området. Så klart lovade hon dyrt och heligt att inte lämna reviret så mor inte behövde oroa sig för faror. Reviret var säkert och beskyddad, flockens väktare såg till det. Azriella höjde huvudet när hon tycktes höra främmande ljud. Kanske något smådjur hade vandrat in i skogen? Kunde bli en intressan lek.

Den snövita hanen går med långa steg i den vackra skogen, hans guldbruna blick ser sig hela tiden omkring bland träden och en sval bris får tag i hans långa blåa lugg och man och får det att fladdra en kort stund innan brisen drar vidare. Han klipper smått med öronen och betraktar några harar som springer snabbt över skogsstigen och försvinner lika snabbt in i skogen igen.

Våren är på väg det kändes i luften och här och där hade det börjat komma gröna knoppar på trädens grenar och han längtade tills skogen återigen stod i all sin gröna prakt. Han styr stegen mot sjön som finns i området, fortfarande i sina egna tankar. han slickar sig om nosen och känner när att han behöver fukta strupen, Han skyndar på stegen när sjön blir synlig och han kunde känna redan nu det svalkande vattnet som rann ner i ahsn strupe och.. han tvärstannar när han får syn på en varg som vadade runt i sjön med vattnet upp till magen, han får en nyfiken glimt i sina ögon och han ler vänligt men han går sedan fram till en liten strand, vadar ut en bit tills vattnet stod upp till magen på hono, han sänker ner huvudet och börjar dricka.

Nyfiken på främlingen står hon stilla och ser på när han går fram och också vadar in i sjön. Hans vänliga leende tillsammans med en våg at fredlig känsla riktad mot Azriella får tiken att slappna av och också fyra av ett glatt leende mot honom samtidigt som hon viftar med svansen och utan skräck går fram.

"Hej där."
hon ger honom ett strålande leende och studerar honom noga. Han såg ut att vara jämnårig med henne men var annorlunda på något sett i utseendet i jämförelse med de två valparna hon träffat tidigare, Aosora och Akira, barn till ledarparet. De hade utan tvekan likheter bara syskon kunde ha. Men denna valp verkade både lik och olik från de.

"Låt mig gissa, son till ledarparet?"
hon fnittrar lätt och hennes glödande röda ögonen smalnar lurigt i väntan på svar.

Han höjer huvudet är han ser vargen komma emot honom, en tik ungefär i hans ålder. Vattendroppa dropparner från hans mun som sedan landar med en mjuk plingande ljud på vattenytan så det bildas små vattenringar. Han ler vänligt mot henne och böjer på huvudet i en respektfull gest till henne. - Hej själv säger han en vänlig röst samtidigt som han studerar henne i smyg utan att hon skulle känna sig obehagligt.

Han skrattade till och nickar så den långa blåa luggen dansar över hans guldbruna ögon. - Rätt gissat mina sköna. Jag är Akihiro. Han ler brett men vänligt och sveper med svansen. - jag gissar att ni är ny här i flocken? får jag fråga efter ditt namn?

Vattnets dans träffades av solen och fick solstrålarna att börja hoppa runt de. Azriella rynkade lätt på pannan och höjde huvudet för att inte bländas av den glittrande vattenytan.
- Rätt gissat mina sköna. Jag är Akihiro. Jag gissar att ni är ny här i flocken? får jag fråga efter ditt namn?
Azriella fnittrar generat och sveper till med svansen så att den träffar vattnet och skvätter till lätt. Hans sett att tala har gjort henne lite illa till mods men känslan av att han var vänligt inställt mot henne var så stark att hon tog mod till sig och log artigt.
"Azriella. Jag och mor har kommit hit för inte så länge sen. Så du är bror till Akira och Aosora?"

Han håller huvudet högt får att inte bli bländad av solen som reflekterande på vattenytan och han ruskar lite på sin hals och huvud och möter henens glödande röda blick, hennes röda ögon påminde om hans bror Akiras ögonfärg, men det fanns säkert fler som hade röda ögon. - Du har ett vackert namn Azriella, säger han med en vänlig röst och han han sveper lätt med svansen.

Han klipper smått med öronen och nickar - då får jag hälsa dig och din mor välkommen till flocken. han höjer på ena ögonbryt när hon nämner Aosoras och Akiras namn, så hon hade redan träffat två av hans syskon? han hoppades att de inte hade varit elaka mot henne, alla skall behandlas med respekt, även Akir och Aosora även om de kunde vara retsamma ibland, fast man skulle ta det med nypa salt och retas tillbaka lite också. - Ja, jag är bror till Aosora och Akira, så du har redan träffat dem? hans blick smalnar en aning och han undrande vad hans syskon hade gjort nu..

Azriella fnittrar glatt åt hans komplimang och de rubinröda ögonen iaktar hanvalpen med allt mer växande intresse.
"Det har du med! Akihiro - har det något betydelse?"
Azriella har hört att många namn i Numoori hade något betydelse. Hennes mors namn betydde frost, hennes egna hade tyvärr ingen betydelse, därför har hon redan nu bestämt att hennes valparns namn skulle ha något betydelse.

"Då får jag hälsa dig och din mor välkommen till flocken. Ja, jag är bror till Aosora och Akira, så du har redan träffat dem?
Azriella kände av hanvalpens oro och nickade lätt.
"Tack, jo jag har träffat de. Akira var tillsammans med ledarinnan och hittade oss. Sedan har jag träffat på både Aosora och Akira senare när vi väl har kommit in i reviret"
Hon tippade huvudet lite på sne.
"De är rätt speciella.."

Hans guldbruna blick är nyfiken men också glad. Han ler snett och ser på henne och slickar sig om nosen. - ja mitt namn betyder large glory. Han sträcker lite på sig så han ser ståtlig ut men inte på ett överlägset sätt. - har ditt namn någon betydelse azriella? Han tar ett steg närmare henne och ler mjukt. 

Han flinar en aning och rycker lite på axlarna - speciella stämmer in på dem ja. Hans ånga lugg och hårman faller ner mjukt över hans ansikte, ögon och hals och en sval vind kommer farandes och får hans lugg och man att fladdra i den svala vinden, han känner vinden riva tag i hans päls och sedan drar vidare. Hans guldbruna blick får en orolig glimt och han ser på henne - de gjorde väll inte illa dig? Han visste att dyskonen kunde bli en aning hårdhänta i sina lekar.

Azriella fnittrar åt hans ord.
"Häftigt namn. Mitt namn betyder "gudarna är mina medhjälpare"' Hon ryckte lätt på axlarna. Inte lika fint och tilltalande som Akihiro's namn.
"Akira och Aosora? Nejdå, Akira har jag blivit tillsagt att hålla mig undan. Du vet.. gift och sånt. Det kan göra mig sjuk. Men Aosora är rätt cool. Hon kan springa snabbt. Vi lekte kull. Nästa gång får du vara med." lovade hon och gick lite längre in i vattnet så det började täcka hennes sidor.
"Kan du simma?"
undrade hon och såg på honom. Hon kunde vara i vattnet hur länge som helst. En kvart av hennes blod tillhörde havsvargarna och hon trivdes i deras naturliga miljö även om hon själv aldrig skulle bli lika duktig simmare som mor.

Han tyckte om hennes fnitter, det låter väldig sött och han ler vänligt mot henne. - Jag tycker ditt namns betydelse är häftigt. han menar varenda ord han sa. Han sveper lätt med svansen och hans guldbruna ögon möter hennes och han lyssnar på när hon pratar. Jo han har ju också gift som kraft men han kände även på sig att han hade säkert något oupptäckt kraft också. - Jag har gift som kraft också, men jag skulle aldrig skada någon oskyldig med det. Det enda gången jag skulle använda giftet är om jag är hotat till livet eller om någon hotar min familj eller vänner. Det är lika bra att säga det till henne för han vill inte skada henne eller göra henne sjuk om det skulle börja leka med varandra.

han skrattar till och flinar snett, - Sora är snabb ja, jag är gärna med nästa gång, men jag tror ni slår mig i snabbhet. han ler charmigt mot henne. Han tar ett steg närmare henne och nickar . - Ja det kan jag, och jag antar att du kan simma med. han flinar charmigt men busigt mot henne och höjer sedan det högra framtassen och skvätter sedan vatten mot henne.

"Har du?"
Azriella såg lite nervöst på Akihiro. Hon har redan blivit uppskrämd och varnad över giftkrafterna hos flockens medlemmar och att få veta att ännu en lekkamrat skulle kunna förgifta henne under lek roade inte henne.
"Men om du skulle råka riva eller bita mig då? Kommer jag bli sjuk direkt?"
undrade hon och de klart röda ögonen (gåvan från faderns släkte) studerade hannen noggrant.
"Tror du? Du är inte heller lika snabb som oss? Vad har du fler för krafter? Jag menar, man brukar ju ha två. Jag har snabbhet och .. "
hon hejdade sig. Något sa åt henne att det var inte så bra att avslöja sina krafter som kunde påverka andras känslor. Det var kanske inte så trevligt att få en massa falska känslor inplanterade i själen. För det var ju det hon gjorde, även om hon bara förstärkte eller försvagade redan existerande känslor. Men Akihiro behövde hon nog inte arbeta med, hon kunde känna av hans sympati mot henne väldigt klart och att förstärka de med hjälp av krafterna behövdes inte. Hon var säker på att de skulle bli vänner trots det.
"Snabbhet och jag tror någon sorts vattenkraft. Om jag tänker på mamma. Hon kan kontrollera vatten och is. Vi får gå till henne nästa gång så hon kan ta med oss under ytan. Det är inte farligt utan jätteroligt!"
lovade hon och skrattade förtjust när han skvätte vatten mot henne. Hon slängde sig ut i sjön och dök under ytan. Hennes mor hade lärt henne simma sedan hon vart jätteliten, och att hålla andan under vattnet var ingen svårighet för henne, även om hon aldrig skulle bli lika bra som mor.

Han såg hennes nervösa blick och han tänker att han måste lugna ner henne, han ville inte skrämma upp henne. - Ja tyvärr har jag det också. Giftet är en kraft från hans mor men han undrade om han hade ärvt någon kraft från hans far? eller någon kraft som någon släkting har? - jag lovar att jag är försiktigt om vi skulle leka med varandra. jag lovar att jag aldrig skulle skada dig Ella. Han visste inte om hon tyckte om att han kallade henne vid smeknamn men det var lättare att kalla en vid smeknamn.

Nej han är inte lika snabb som Sora, eller Azriella. han skulle inte ha någon chans mot dem. Men det är roligt att Ella och Sora hade lika krafter och kunde träna sin snabbhet med varandra. han suckar tungt en aning och funderar. Syskonen hade ju två krafter men han visste inte sin andra kraft. - Jag vet faktiskt inte vilken som är min andra kraft, den är oupptäckt än så länge, men jag hoppas att den skall visa sig när jag blir äldre. 

En nyfiken glimt syns  hans ögon när hon nämner en sorts vattenkraft. - Coolt, vad är det för sorts vattenkraft, vad kan du göra med den? Han ler charmigt mot henne och nickar - det skulle vara roligt att vara med och se livet under vattenytan.
Ett varmt skratt lämnar hans mun och han kastar sig ut i sjön och simmar efter henne, men han ser att hon försvinner snabbt under ytan och han kämpar på att hålla huvudet ovanför vatten ytan.

Azriella nickade allvarligt. Hon ville inte bli förgiftad och dö, och trots Akihiro's löfte om att vara försiktig så bestämde hon sig att låta bli att leka våldsamma lekar med honom. Hon visste att han var ärlig och han skulle verkligen inte skada henne men ingen var försäkrad mot olyckor. Tur att Aosora inte hade någon giftkraft så åtminstone en lekkamrat fanns det. Med Akihiro kan de gå på upptäcksfärd eller göra något annat helt enkelt.


Azriella bet sig i läppen, varför ljög hon ihop en historia om vattenkrafter? Hon ryckte nonchalant på axlarna. "Jag vet inte än. Men jag tror att det blir det, inte säker. En så länge kan jag bara springa snabbt, men mor kan ta med oss under ytan. Du kommer inte drunkna då." försäkrade hon och med ett karismatiskt leende dök under vattnet. Några meter simmade hon under vattnet innan hon blev tvungen att dyka upp igen. Hon hamnade med ryggen mot Akihiro och fick se sig om innan hon fick syn på honom. Hans torra huvud skvallrade om att han inte dök med henne.
"Kan du hålla andan?"
undrade hon och simmade fram till honom med några mäktiga drag. Trots att hon saknade fenor och andra havsvargsattribut så hade hon en speciell simstil som hon blev lärd av mor, den lät henne spara energin och kroppsvärmen till maximum men öka snabbheten och manövrerbarheten i vattnet.

Han simmar så snabbt han kan, men han är inte lika snabb el smidig i vattnet som Ella. Han klipper lite med öronen och ser efter henne när hon försvinner under ytan, själv trampar han vattten en kort stund innan han tar några simtag igen och simmar runt lite planlöst. 

Han blir orolig när Ella inte kommer upp på ett tag och han är nervös att det har hänt henne något, men så helt plötsligt dyker hon upp vid ytan igen framför honom och han andas ut. När hon vänder sig om och ser på honom och frågar om han kan hålla andan så nickar han, - ja det kan jag men bara för en kort stund. Hans guldbruna ögon mötrr hennes röda och han simmar fram till henne och ger henne en vänskaplig puff på kinden.

Känslan av oro nådde Azriella och hon innan hon ens kunde fokusera på den ändrades den till lättnad. Vad har hänt? Var han orolig över henne? Det rörde henne och hon blev glad. Hon skyndade sig att lugna honom. "Man kan träna upp det. Jag kan simma flera meter innan jag måste få luft. Du kan säkert också träna upp det." Hon buffade mjukt på honom. "Du håller dig väldigt bra i vattnet. Har du havsvargar i släktet?" Azriella simmade upp bredvid honom för att höra honom bättre.

Azriella rycker på axlarna.
- Jaha. Men jag tror att du måste ha det. Du simmar väldigt bra.

Hon flinar lätt mot honom och börjar simma mot land.

[Ska vi avsluta här? det har hänt en del i azriella's tidslinje. Tehhi har ju tagit självmord]