Den långa tystnaden gav henne dålig smak i munnen. Hon ogillade den. Hanen å andra sidan, verkade inte ha något problem med den. Snabbt kastade hon en blick bakom sig för att se om det fanns en flyktväg åt henne. Bakåt var det bara skog, skulle han ta till jakt skulle det vara hennes största chans. Med sin storlek kan det inte vara lätt att svänga mellan träden. På öppet fält skulle han antagligen ta in på henne snabbt, men i skogen kanske hon hade en chans.

Blicken vändes mot hanen igen, det strålade underkastelse i den. Det sista hon ville var att han skulle tro att hon utmanade honom på något vis. "Jag borde röra mig vidare nu" sade hon tillslut och kastade en menande blick mot skogen. Osäker på om hanen skulle tycka att det var skönt att bli av med henne eller om han skulle bli förbannad för att han skulle gå miste om sin 'middag' stod hon kvar och inväntade hur han skulle agera innan hon skulle börja röra sig.

Sittendes ganskade Diqblo honan, tänkte hon lämnna honom nu? Vilken slöseri med en sån fin middag. Han vela inte låta henne gå, men samtidigt så hade han ingen ork till att döda henne nu. Hans kropp var utmattad, men av vad visste han inte. "Gå du, vi ses snart." sade han och vände sig om, han började att gå lite men stannade "till nästa gång vi ses.. Lägg på dig lite mer hull om jag ska kunna njuta av min måltid" han skrattade och gick iväg med ett ondskefullt leende på läpparna.

Hon lät blicken följa hanen medan han gick iväg. Inte förrän han var utom synhåll vände hon sig om och började gå iväg. Hon lät en lättnadens suck lämna henne då hon med raska steg gick i motsatt riktning som hanen. Efter bara några få meter stannade hon och vred på huvudet för att granska sin egen kropp. En ny suck lämnade henne. "Lika bra att börja banta..." mumlade hon för sig själv innan hon satte av i trav bort från platsen.



A V S L U T A T

AVSLUTAT :3