Han rör sig i Lövskogen. Han har fått tillbaka energin och pälsen glöder i ett varmt sken igen. Men han är inte helt okej trots att solen skiner så starkt mellan lövens gröna tak. Öronen är strukna mot nacken. Det gör ont i höger framben, strax under skuldran. Ett sår som håller på att läka syns där. Han haltar lätt när han vandrar framåt.
Han är inte vidare glad. Men det är mycket som kan öka upp hans humör. Men mer som kan tynga ner det nu när han är ensam. Mötet med Wind har han färskt i tanken. Men den där svarta hanen hade kommit och förstört allt. Först hade det varit björnen. Men Zodiac hade dödat den. Sen kommer den svarte och lägger sig i och talar om att han ser till Wind's lycka. Det är Zodiac som ska se till att Wind är lycklig. För det är det han vill. Det är han säker på. Men den svarte hanen är ett hinder. Zodiac står redan i skuld till denne. Och det gillar han inte. Han morrar tyst men stannar kvickt upp när himlen morrar tillbaka. Vad hände?
Han ser upp mot himlen. Solen är borta och stora grå moln sveper fram. Vinden har börjar yla mellan träden. Vargen börjar vandra framåt igen. Ökar sedan till trav. Han borde kanske finna sig ett skydd. Det verkar dra upp till storm. Då slår blixten ner i trädet framför honom. Trädet går av och faller tungt över vargens kropp. Han kvider till av smärta. Trädet har fattat eld och brinner starkt. Zodiac kommer inte loss. Han försöker vrida och bända på sig men han sitter fast. Han morrar frustrerat. Rosorna skriker åt honom att ta sig loss. För det är något annat på väg. en stor tsunami bryter fram mellan träden och raserar allt som inte står stadigt. Zodiac finner sig under vatten och han håller andan. Men snart behöver han luft och paniken griper honom och han försöker febrilt komma loss. Men till ingen nytta. Snart drar vattnet undan och han hostar och försöker ansträngt få ner luft i lungorna igen.

[PAX TILL TOCHO]

Himlen ovan ahde gått från klar blå med strålande sol till svart och dyster på kort tid. En ovanlig storm höll på att bryta ut och detta kände den stora svarta hanen på sig. Han svepte till med svansne och gick frma mellan träden då han kunde se en blixt slå ner längre in i skogen och rök började stiga upp mot himle. Han började röra såg åt de hållet då en graftig tsunami uppenbarade sig. Tocho stod så till att han snabbt kunde sätta tassarn a ett träd och skjuta in benbirat i trädet då flodvågen drog förbi. Han kände hur luften tog slut men så försvann vattnet lika snabbt igen och han kunde åter andas djupt.

Då han släppte trädstammen och började röra sig åt de hållet han hade sett brandröken så uppfattade han även en svag doft. Han morrade till och ökade på stegen för att komma fram. Han såg snart den ljusa hanen och han klippte med öronen. Han verkade fastklämd under ett träd och hade svårt att andas. Tocho såg sig snabbt omkring. Ovanför sken nden mörka himlen upp då och då av kraftfulla blixtrar och det mullrade nästan öronbedövande. Med en djup suck gick Tocho fram till trädstammen och undrade hur han skulle kunna hjälpa hanen.

Han såg snart hur han skulle kunna komma under den där den vilade mot en sten och kasnke på så vis få upp den så hanen skulle komma lös. Han var snabbt på plats och lät strädstammen vila mot hans skuldror och sedna sköt han ifrån med bena så de blev sträckt och trädstammen lufte sig förhoppningsvis så pass mycket att hanen kunde ta sig lös.

Andningen är hackig men han försöker andas djupt och fylla lungorna med luft. Men trädet som ligger över honom försvårar det hela. Han morrar frustrerat och tycker inte om att vara så blöt heller. Han undrar hur länge han kommer få ligga här. Ännu är han inte tillräckligt stark för att lyckas ta sig ur det själv.

Då är det en mörk skugga som rör sig i närheten och Zodiac ser upp och möter den där isande blå blicken som han verkligen inte tycker om.
"Vad gör du här?" Fnyser han och studerar den svarte. Han blir förvånad när den svarte lyfter trädet för att Zodiac ska kunna komma loss. Han tar tillfället i akt och tar sig loss och går iväg några steg. Där sätter han sig ner och andas ansträngt.
"Tro inte att du får ett tack". Säger han nonchalant och och fuktar nosen mer tungan. Han tycker verkligen, verkligen, verkligen inte om den svarte.

Tocho släppte ned trädet då den andre var lös och han gick undan. Ignorerade den ljusa och såg upp på den mörka himlen i stället. Han hade mer att oroa sig för än att tjafsa med denna hane. "Du gör som du vill. Än en gång gjorde jag det inte för dig." Han vände de isande blå ögonen mot hanen. "Jag gjorde det än en gång för Wind. Hon har berättad vad du betyder för henne och skulle du dö och jag såg på skulle hon itne förlåta mig."

Tocho talade med en låg kall röst. Denna hane skulle aldrig förstå hur han kände för Wind. Kanske skulle han föröska banka in det i hans tröga skalle. "Wind är viktig för mig.. Hon är en flocksyster men inte bara det, hon är som en syster jag inte haft och jag älskar henne som en syster. Om du skulle dö så skulle det göra henne ont och som flockledare och som 'bror' är det på mitt ansvar att i största möjliga mån skydda henne från allt ont som kan hända..." Han piskade till med svansen och vände upp den isande blå blicken till himlen. "Om du nu älskar henne borde du förstå... Du borde förstå att skydda dem man älskar är bland de viktigaste i livet, framför allt om det är en tik man älskar och vill ha som partner" Tocho insåg att denne skulle kunna missförstå honom och tro att han älskade Wind och ville ha henne som partner men så var inte fallet.

Han såg åter på hanen och piskade till med svansen. "Nu har jag slösat nog emd tid emd dig och jag måste leta reda på min egen älskade parter och vår son..." Han såg sig omkring. Kände lite panik över att inte veta vart Violet och Gavin befann sig.

Han gillar inte hur Tocho talar om Wind. Trots att den svarte talar om henne som en syster kan inte Zodiac undgå att tycka att det ligger något djupare i orden. Något djupare i känslorna. Han morrar mot den svarte.
"Rör du henne ska jag göra slarvsylta av dig". Säger han trots att hans hot inte väger särskilt tungt med tanke på att han inte återfått krafterna ännu. Och för bara en stund sedan höll på att både krossas och dränkas. Och det går väl knappast att undgå att Zodiac är av den svartsjuka typen. Som sagt är han inte vidare bra på känslor. Så kanske är det en rädsla hos honom. Att Wind ska lämna honom för någon annan som är bättre på känslobiten.

Han hostar upp lite vatten men försöker ändå behålla värdigheten. Trots att den är söndersmulad sedan länge. Zodiac är inte den som accepterar ett nederlag. Han kämpar, om än patetiskt, tills han klarar av det. Och sedan gottar han sig rikligt åt segern. Han växte upp ensam. Han hade ingen som kunde lära honom om livet och rätt och fel och om känslor. Han missade allt det där. Han kan bara hoppas att Wind står ut med honom.

Tocho hörde hanens hos och han suckade djupt inann han vände sig mot denne med en dov morrning. "Men fattar du trögt eller.. Jag hyser itne sådana känslor för Wind. Hon är som en syster för mig och jag skulle aldrig kunna se henne som något annat... Visst älskar jag henne men inte på det sättet." Han skakade på huvudet och piskade till med svansen.

Tocho kände sig bara mer och mer irriterad på honom. En så trögfattad avr hade han iten träffat på länge. "Inse.. Jag kommer alltid att bry mig om Wind men jag ahr redan en tik jag älskar och som är min partner. Vi har valpar tillsammans så varför skulle jag ge mig ut efter Wind då?" Han hade öronen vikta bakåt. "Men du får tro vad du vill... Jag orkar inte tjafsa mer om detta med dig.. Det är både meningslöst och just nu totalt oviktigt då det finns värre saker att oroa sig för" Han spände dovk den isande blå blicken i ahnen. "Men om du ska envisas så komemr jag trycka till dig gång på gång tills du ger upp med detta och inser att det jag säger stämmer"

I Zodiac's öron låter det bara som att Tocho kommer med undanflykter. Och Zodiac har sett en hel del i sitt liv. Han har sett otrohet, svek, förräderi, hat. Han vet hur mörka vargars hjärtan är. Det finns även mörker hos de som bara predikar om ljuset. Han själv är ingen vänlig själv heller. Men Wind får fram andra kvalitéer hos honom. Sen kommer Tocho och får honom på sämsta humör.

"Bry dig då mer om din egen partner. Jag tror inte du skulle bli så glad om jag skulle svassa kring henne". Han reser sig upp och piskar stöddigt till svansen och höjer huvudet dominant och stolt.
"Vem vet. Hon kanske gillar guld mer än kol". Ja, han ber verkligen om det. Han vill få Tocho att gå i taket. Han älskar att de den sista sansen knäckas i offrets ögon. Han vill se den där vildheten som endast kan stillas om blod flyter.

Tocho såg på hanen och höjde bara på ena ögonbrynet då han talade sedna bröt han ut i ett högt och mycket roat skratt. Han var inte ens orolig att hans Violet skulle svansa efter andra hanar. Han kunde inte låta bli att skratta. Snart kippade han efter andan av den kraftiga skratt attacken.

Då han väl komemr till sans så skakade han på huvudet och ser sedan allvarligt på hanen. "Litar du verkligen så lite på Wind att du tror hon bara låter sig dras med av någon om det så vore att jag ville ha henne?" Han ser nu allvarliet i det hela. Så denna hane var så svartsjuk. "Och skulle du svika henne bara för att bevisa något för mig? Skulle du gå och svansa efter min tik bara för att bevisa att du är mer 'attraktiv' än mig" Han skakde på huvudet. "Du är ett värre kräk än jag trodde om du skulle sjunka så lågt" Tochos tanakr om denna hane blev bara lägre och lägre. "Kanske jag ska förbjuda Wind från att träffa dig elelr så får hon lämna flcoken" Han sade det sista mest för att hetsa hanen. Se hur långt han kunde gå.

Tocho måste ha något allvarligt fel i hjärnan om han bara skrattar åt det. Zodiac stryker öronen bakåt. Han tycker verkligen, verkligen inte om Tocho. Han morrar.
"Bara för att du sitter på makt som ledare". Muttrar han och tittar bort. Nog är han sårad över sin söndersmulade stolthet. Han ville få ut med aggressioner genom att driva Tocho till att attackera. Men Tocho är helt enkelt för dum för det. Och så kommer han och svassar runt med sin höga titel inom flocken Wind är med i. Och hotar att kasta ut henne. Det kokar inom Zodiac. Han är förbannad. Mer än förbannad. Tocho kan bara falla och dö.

Tocho betraktade hanen och fnös kort. "Du fattar visst inget va.. " Han svepte till med svansen och såg på hanen. Ännu mullrade det ovanför dom och himlen lös upp av blixtrar. Han hade värre saker att oroa sig över denna hane. "Du tror visst jag är en sådan hane.. En sådan ledare." Han filande snett.

"Jag driver med dig.. Wind är en viktig medlem av flcoken och jag skulle inte kasta ut henne... Lika lite som att jag skulle förbjuda henne att träffa dig. Jag vill inte göra Wind olycklig och jag tänker inte slåss med dig igen för det komemr att såra Wind och jag bryr mig om henne... Vilket du inte verkar göra då du försöker mucka gräl med mig. Du verkar inte ens bry dig om hur den tik du säger att du har känslor för. Om hon blir sårad och olycklig över att vi slåss. " Han gick fram till hanen. Ställde sig rätt framför honom bara en liten bit. "Så seså.. Bevisa vad du i grunden känner för henne. Om du över huve taget bryr dig så borde du backa undan från detta och inse vilken tur du har som har fått Winds hjärta och kärlek..." Han blottade sig för hanen. Inte strupen men han gav hanen en lätt öppning till att hugga eller vad han nu ville göra. Ville se vad denna hane verkligen brydde sig om.

Han blottar tänder när Tocho talar och kommer närmare. Det vore så lätt att ge efter för begäret. Sätta tänderna i den där svarta strupen. Tocho ber om det. Zodiac skulle verkligen njuta av att lapa i sig den svartes blod. Aldrig i sitt liv har han blivit så nedtryckt som han blir nu. Och han är verkligen arg. Han sitter där och känner sig liten gentemot Tocho. Han hatar det. Det är inte han att sitta där. Det är han som ska trycka ner. Det är något allvarligt fel på Tocho. Zodiac kommer hata honom livet ut.

Tocho's ord träffar hårt. Nog överväger han dem. För han bryr sig om Wind. Men enligt Zodiac är det Tocho som står emellan hans och Wind's lycka. Han vill inget hellre än att vara den ende som kan göra Wind lycklig. Men denne Tocho står ivägen. Zodiac är inte bra på känslor. Arg har han varit många gånger. Men inte så här rasande.

Han vill så gärna sänka tänderna i Tocho's strupe. Men han kan inte. Inte när Wind's lycka hänger på det. Han inser att ilska och svartsjuka inte leder någon vart. Morrandet dör bort. Motvilligt men han förstår vad han måste göra. Även om han inte är vidare bra på det. Han måste acceptera sitt nederlag. Tocho står över honom. Som lägre stående krävs det att han visar respekt. Även om han inte gillar det så börjar han kanske acceptera det. Tänderna döljs bakom läppen och Zodiac lutar sig fram mot Tocho. Sedan slickar han den svarta hanen i mungipan. Han accepterar nederlaget och ger Tocho sin respekt.

Tocho stod och väntade på bettet. Väntade på att det skulle rinna över för honom. han väntade sig inte att hans ord skulle träffa rätt. Han hade inte alls väntat sig att detta skulle sluta fredligt utan att de åter gen skulle bli bråk och Wind skulle bli sårad på nytt. Han hade inga kärleks känslor för henne men ha hade insett att hon var som en syster för honom och han älskade henne som en syster men inte mer.

Sakta dör hanens morr ut och han sänker ner läpparna över tänderna. han verkade sakta att inse vad Tocho sagt och sedan då hanen sträckte fram huvudet och gav honom en kort slick i mungipan. Ett säkert tecken på underkastelse och respekt klipper Tocho till med öronen och ser på hanen med en förvånad blick i de isande blå ögonen. Så hanen hade sett sig besegrad. Gav han Tocho sin respekt. Gesten talade om det men Tocho tvivlade inte på att hanen hatade honom. Då han fått detta tecken på respekt backade ha undan och den totalt dominanta kroppshållningen slappnade av till en något mer neutral hållning. Han såg på Zodiac och såg sedan in i lövskogen.

"Nu vet jag vart du står" Han talade nu med en lugn neutral stämma. Visste att känslorna denna hane hade var nog för att övervinna det här. "Så länge Wind är en del av in flock så vill jag se till att hon trivs." Han såg på hanen igen. "Och de enda sanna lycka hon känner är då hon är med dig..." Han lät blicken söka den vassa gula blicken hos hanen. "Så länge era känslor är så pass starka så finns det inget som borde hindra er från att ses. Även om det skulle vara inom revirets gränser. Så länge du inte ämnar skada någon i flocken kan du komma och gå som du vill" Han hoppades att han inte skulle ta detta på fel sätt utan han ville ge honom friheten att söka upp Wind när han ville utan att behöva oroa sig för att han befann sig inom reviret.

Han sitter kvar när Tocho backar undan. Accepterade Tocho? Han hånar honom inte längre i alla fall. Utan det verkar mer vara ömsinta ord han yttrar. Ömsinta mot Wind. Tocho gillar fortfarande inte att Tocho talar så om henne. Men han accepterar det. För han kan inte backa tillbaka nu. Han kan inte ta tillbaka utan att själv knäckas totalt. Trots tyngden som hotar att smula sönder hans själva person nickar han djupt inte för Tocho.
"Jag tackar er". Säger han faktiskt med stadig stämma. Men inte kaxig, uppkäftig eller sådant. Neutral, inte likgiltig. Han har tvingats se sig underlägsen Tocho. Kanske är det här rätt i alla fall.

Tocho såg på hanen och nickade lite innan han såg sig omkring. Han funderade kort och sedan såg han på Zodiac igen. "Jag har funderat på att ge Wind platsen som beta i flcoken.. " Han hoppades att han skulle förstå vilken tillit han gav Wind. Varför han brydde sig om henne. Hon var en nära vän till honom och han ville henne väl. Han skulle även förlita sig på henne. Han skulle gå så långt att han lät henne ta hans liv i sina tassar. Han tänkte inte längre tala om hennes lycka. "Jag kommer inte göra något för att såra henne men det är upp till dig att ge henne den lycka hon förtjänar"

Han såg på honom. All kyla i både röst och ögon var borta. Han hade accepterat hanens gest och han tänkte inte håna honom för det. varför håna någon när denne insett sig besegrad. Det var fel ansåg Tocho. Han såg på hanen en stund och sedan såg han ut över skogen igen.

Han tippar huvudet lätt på sne. Wind som beta? Det är en hög rang. Nog skulle det passa henne. Så som hon bryr sig om andra. Men det ger henne även mycket ansvar. Och då Zodiac inte är en del av den flocken kanske han inte kan vara med henne hela tiden. Men det är det han vill. Vara med henne. Stå vid hennes sida. Göra henne lycklig på alla sätt han kan. Kämpa för henne. Men om Wind blir beta kanske hon drivs längre bort från honom på grund av sina plikter mot flocken. Själv vet Zodiac själv inte om han skulle klara av att vara medlem i en flock. Stå under en massa andra vargar och följa dem. Det är inga problem för honom att bry sig om en varg som betyder mycket för honom. Det kan uppstå problem såklart, komplikationer. Men han är ny på hela den här känslobiten och att bry sig om en varg är mycket för honom. Att helt plötsligt ha en hel drös med vargar som kräver saker av en vet han inte om han skulle klara av. Bara en varg är mycket för honom.

Han rätar på nacken och fuktar nosen med tungan.
"Hon är en fin tik. Hon skulle verkligen passa som beta. Hon har ett stort hjärta och bryr sig om andra". Han tycker så mycket om henne. Allt han känner när han är med henne är fortfarande nytt för honom. Gör honom förvirrad många gånger om. Men när han ser in i hennes udda ögon känns allt bara så rätt.

Tocho känner vinden som drar i hans päls och han känner en djup oroa över dessa onaturliga stormar. Han oroade sig över hur flocken skulle klara denna kris och hur han skull klara av att ta han dom flocken. Ibland kändes det som om han behövde hjälp. han kunde inte vara på alla ställen på samma gång. Han hade funderat över Wind länge och hon var en del av flcoken, född in i den och den som varit med längst. Åter föll den isande blå blicken på hanen och han svepte till med svansen.

"Jag vill göra en sak klar för dig Zodiac. Jag är inte så förtjust i dig och jag förstår inte riktigt vinds val. Men jag respekterar hennes val och jag inser vilken böra en beta plats är." Han såg tankfullt på honom och han filande snett. "Jag har även insett att du inte gillar mig men att du valde den väg du valde i dag har fått mig att tänka om." Han visste inte om han verkligen skulle göra det han tänkte. De isande blå ögonen betraktade hanen. "Om du fick möjligheten, skulle du stå vid Winds sida? Dela den del av min börda hon skulle få överta om jag väljer henne som beta?" På något sätt trodde han att denna hane skulle kunna bli en bra tillgång för flcoken och han trodde att Wind skulle trivas mycket bättre med hanen vid sin sida.

Han studerar tyst den svarte. Lyssnar till dennes ord. Är inte helt säker på om han förstår innebörden med orden. Är det ännu ett sätt för Tocho att se ner på honom? Öronen klipper till på hans gyllene huvud och de spetsas sedan framåt. Den vassa gula blicken synar den svarta hanen.
"Vad menar du?" Frågar han misstänksamt. Han vet inte hur han ska tyda orden som kommer ur Tocho's mun. Och han tycker inte om att vara oförstående. Han tampas själv med många förvirrade tankar och behöver inte fler att tampas med. Han måste sålla bort de obetydliga.
Han sitter kvar där han sitter. Har inte rört på sig det minsta. Han sitter bara där. Utan hållning alls. Han som brukar sitta och agera självsäkert. Han har blivit nedtryckt. Han hatar det verkligen.

Tocho lät de isande blå ögonen falla på den gyllene hanen och skakade lite på huvudet. "Jag tänkte att du kanske ville dela den platsen med henne men jag får känslan av att ni inte är den som väljer att vara med i en flock, även om den rang du skulle få är hög"


Tocho ogillade hanen men samtidigt såg ahn något i denne, både styrka, mod och även hur han brydde sig om Wind. Om han brydde sig om Wind skulle han kanske komma att bry sig om en flock som hans parter älskade och ville skydda. Han svepte till med svansne och såg ut över skogen igen. "Glöm det jag sa"

Han vet inte vad han ska tro, tänka eller tycka. Han har alltid haft svårt att se sig själv som medlem i en flock. Även om det finns en del höga ranger som skulle locka. Men han såg sig aldrig som någon som någon flockledare skulle vilja ha där. Och han hade aldrig kunnat se sig själv falla för någon tik. För han kunde inte tro att det kunde finnas någon som skulle falla honom i smaken så att säga. Men Wind fick honom fast redan med första blicken. Efter första mötet tänkte han ofta på henne.

"Vad skulle det betyda. Skulle du erbjuda mig en sådan plats enbart med tanke på Wind? Borde du inte tänka mer på flocken i helhet. Och det är uppenbart att du inte gillar mig". Säger han. Men han låter inte kaxig eller uppkäftig eller sådant. Han vill bara veta. Det är ingen idé att försöka sätta sig upp mot Tocho längre. Inte för tillfället i alla fall.

Tocho betraktade hanen och lade huvudet på sned. "Det är just flcoken jag tänker på. Om du skulle gå med och fick den rangen så tror jag inte du skulle svika flcoken för då skulle du även svika Wind." Han svepte mjukt på svansen och lade huvudet lite på sned. "Och kanske ser jag potential i dig även om jag för tillfället inte är så förtjust i dig"

Tocho var inte den som skulle tjata på hanen. Ville han inte så ville han inte. Han trodde att en han som denna skulle kunna tillföra mycket till flcoken. Han såg på hanen en stund sedan skakade han på huvudet. "Även om jag inte gillar dig så vill jag ändå att du ska veta. Om du och Wind någon gång bestämmer er för att skaffa valpar så kommer de valparna välkomnas in i flcoken så länge de vill stanna där. Även du kommer vara välkommen att hälsa på Wind och ev. framtida valpar så länge du inte utgör ett hot mot flocken" Tocho gillade inte Zodiac men samtidigt var han inte den som höll fast vid gammalt groll.

Denne Tocho verkar vilja sätta honom i en rävsax. Trycka upp honom mot bergsväggen och förhindra att han hittar på något som skulle vara dåligt för flocken. Zodiac känner sig inte säker på det här. Han känner sig inte säker på någonting. Han vet inte vad han ska svara. Skulle erbjudandet försvinna helt om han sa nej? Det verkar som att Tocho verkar vilja ha honom just där eller inte med alls. Men leva i en flock? Det hade varit enklare om Wind varit flocklös som han själv. Då kunde de vandrat tillsammans. Men hon är medlem i denna flock. Har denna hane som ledare. Han vet inte vad han ska göra. Han fuktar nosen med tungan.
"Jag behöver fundera på det". Säger han ärligt. Måste ett beslut fattas just nu så vet han inte vad han ska göra. Hade Wind varit här kanske det hade varit lättare att välja. Då kanske ett av alternativen hade känts rätt just nu. Men han behöver fundera. Om det är tillåtet.

Öronen stryks lätt bakåt när Tocho nämnet ordet valpar. Men han tvingar öronen att spetsas framåt igen. Men valpar? Zodiac har aldrig kunnat se sig själv som far. Inte till någons valpar. Han är helt enkelt inte något som skulle bli en vidare bra far. Han ser det i alla fall inte så själv. Han vet inte hur en far är. Han växte upp utan någon alls. Han har ingen aning om hur det är. Hur det skulle vara. För han har inget att jämföra med. Valpar har alltid varit en omöjlig tanke för honom. En tanke han alltid har slutat tänka på för att han aldrig trott att han någonsin skulle bli far. Skulle Wind vilja ha valpar? Med honom? Det är en svår tanke att handskas med.

Tocho betraktade tyst hanen då denne bad om tid att fundera över saken. Han skulle itne tvinga in någon i hans flock. Den isande blå blicken såg på hanen innan den vreds mot himlen igen. Tunga svarta moln hängde över dom och han kände att han måste hem till lyorna, till sin älskade Violet. Han var orolig över henne nu då hon avr dräktig och dessa oväder rasade över landet.

"Du vet vart du kan finna mig Zodiac då du funderat klart. Jag tänker inte tvinga dig till något och inte heller tänker jag ta tillbaka mitt erbjudande förrän du gett mig ett rakt svar" Åter föll de isande blå ögonen på den gyllene hanen. Han ogillade honomn ännu men samtidigt såg han något i honom. De kanske aldrig skulle bli vänner men om de försökte skulle de nog kunna lära sig umgås med varandra.

Han ruskade på sig och nickade sedan kort till hanen som ett avsked. "Fundera på saken, tänka noga över alla för och nackdelar och antingen söker du upp mig då du känner att du kommit fram till ett beslut eller så talar du om det för Wind." Han såg på hanen med en lugn blick och vände sedan om för att gå hem mot lyorna. Utan att vända sig om sade han med en hög röst så han skulle höra. "På återseende Zodiac"

Zodiac kan inte göra annat än att sitta där han sitter. Så många omtumlande upplevelser har han varit med om på kort tid. Och just sådant här har han ingen tidigare erfarenhet av så han vet inte vad han ska göra. Han behöver tid att fundera på det. Kanske tala med Wind. Hon kan nog få det att kännas rätt för honom.

Han sitter kvar och ser efter Tocho när denne går iväg. Kroppen skriker åt honom. Skriker åt honom att resa sig upp och springa. Springa långt borta från alltihop. Ge honom själv andrum och tid att tänka. Kanske han själv kan komma fram till ett riktigt beslut? Det har fungerat tidigare. Och tid borta från alltihop kanske kan få honom att se allt lite klarare.

Han reser sig upp och ser en sista stund på den svartes siluett som sakta försvinner. Sedan vänder han helt om och springer iväg. Springer trots att kroppen skriker i protest för han är inte helt återställd kroppsligt. Men han ignorerar det. Han springer snabbt. Det känns bra. Smärtan känns bra. Smärtan bedövar honom och det får honom att slippa tänka på allt för en stund. Så han springer.

[AVSLUTAT då]