Han såg på henne då hon frågade vad ordet betydde så såg han lite generat ut från skyddet. Harklade sig lite innan han svarade med en låg dämpad röst. "Det betyder något i stil med vacker" det var inte helt rätt översättning men det fick duga. Det var nog genant som det var. Ordet hade bara smitit ut och han hade inte tänkt på dess innebörd.

Utanför höll regnet på att avta och inom en ganska snar framtid skulle de sluta helt och de skulle kunna bege sig igen. Han klippte lite med öronen. "Hur kommer din flock ta det att du bär lukten av en främmande varg?" Hon måste ha tagit en del av hans doft av att ligga nära lika väl som hennes doft fanns i hans päls.

Hon visste inte riktigt hur hon skulle tolka det där. Kallade han henne vacker? Hon tippar huvudet på sne och ser på honom. Vet inte riktigt hur hon ska reagera eller vad hon ska svara honom med.

Det känns dock lite lättare när Riq byter ämne. Hon ler lite snett.
"Jadu, jag är inte säker. Men det skulle kanske inte bli så glada. Men jag kan alltid försöka kamouflera doften". Med jordens hjälp kan hon försöka få sig själv att dofta mer Kaiwood. Eller i alla fall få henne att lukta mer jord och natur. Typ.

Han betraktade henne då hon talade om att dölja sin doft och nickade. Det var väl ett sätt att göra det på. "Jag hoppas bara att ingen känner av min doft och egr sig på dig... Det skulle göra mig ont om något hände dig Wami." Han såg på henne med de gröngula ögonen och öronen klippte lite på hans huvud.

Han såg ut ur gömstället och suckade kort till. Ovädret var på väg bort och endast ett tunt duggreng föll nu över stenslätten. Snart skulle de måsta skiljas åt och han skulle sakna henens sällskap.

Hon nickar. Det kunde bli ödesdigert för henne om hon kom hem och luktade av någon annan och inte kunna komma med ett tillfredställande svar. Det kanske inte skulle bli hennes död men en del jobbiga skador skulle hon kanske få. Hon ler mot honom.
"Det är mitt problem. Du behöver inte oroa dig. Oroa dig för din egen hälsa istället". Säger hon och reser sig upp. Hon vill inte att andra ska oroa sig för hennes skull. Men själv oroar hon sig för alla hon själv bryr sig om. Och Riq betyder en hel del för henne. Hon vänder blicken utåt.
"Vi kanske kan gå ut nu". Säger hon och går mot öppningen.

Han såg på henne och alde huvudet lite på sned. "Även om du säger detta så vill jag ändå itne att något ska hända min vän." Han log lite mot henne och sedan då hon sade att de borde gå ut så nickade han. "Ja det är hög tid att lämna denna stenslätt nu"

Han tog de första stegen ut ur gömstället och kände några få droppar träffa ansiktet men de var så få nu att de inte skulle kunna blöta ned hans päls och vingarna klarade denna lätta fuktighet. "Det har nästan slutat regna nu" Han ruskade på sig innan han först sträckte på kroppen och sedan slog ut vingarna till full bredd för att sedan lägga dom tillrätta mot kroppen igen. Han såg mot Wami och betraktade den unga tiken.

Hon ler mot honom.
"Det uppskattas". Och det gör det faktiskt. Hon uppskattar att han bryr sig.
Hon ser mot utgången igen och följer sedan efter honom ut. Regnet faller glest. Hon ruskar lätt på den lilla kroppen. Det ska bli skönt att få röra på sig nu. Hon ser på Riq.
"Vart hade ni tänkt låta vindarna föra er nu?" Frågar hon. Nyfiken. Hon avundas honom hans vingar.

Han såg på henne då hon kom ut och sedan då hon frågade om vart han tänkt låta vindarna föra honom klippte han lite med öronen. "Bort från denna öde stenslätt mot frodigare landskap... Det är få byten här och stenarna passar inte mina vingar... Det är lite för trångt här" Han ruskade lite på sig och de rasslade mjukt då vinagrnas fjädrar mjukt strök sig mot varandra. "Du tänker återvända till din flock så länge antar jag?"

"Det låter som en fin idé". Säger hon och önskar att hon var lika fri. Med vingar. Men är man inte född med vingar så kan man väl aldrig få några egna. Men hon är född med en annan fördel. Att hon har förmågan att klättra i träd. Och hon börjar lära sig ordentligt nu.
"Ja, tillsvidare". Blir hennes svar när han frågar om hon ska gå tillbaka till flocken. Till Kaiwood. Men en dag ska hon aldrig återvända. En dag lämnar hon dem för gått. En dag.

Han såg på henne och klippte lite med öronen. "Jag kan ta dig till er flocks gränser om du vill det. Du skulle tjäna en del på att slippa gå" Han såg på henne och undrade om hon skulle våga.

Hon skakar lätt på huvudet.
"Tack men nej tack". Jag måste gå vägen själv. Det är mycket att fundera på. Och jag behöver vandringen för att samla och lägga undan de tankar som kan ses som förräderi om någon skulle komma på mig.
Hon behöver förbereda sig. Stänga in sig själv och ta fram den Wami som kämpar för att överleva som en medlem av TBB.
"Ta hand om er, Riq". Säger hon och sveper mjukt med svansen.
"Jag hoppas vi möts än en gång". Hon ler mjukt mot honom.

Han såg på henne och log mot henne. Han nickade då hon sade att hon ville gå. "Okej.. Men jag önskar er lycka på er färd hemåt och att vi ses igen."

Han gick några steg bort dit det var lite öppnare och sedan såg han på Wami igen. "Jag önskar er en säker vandring hem och att vi ses igen min vän" Sedan sträckte han ut vingarna och sköt ifrån emd bakbena för att kasta sig upp i luften och sedan sakta stiga upp mot himlen och bort från den randiga blåögda tiken.

"Och jag önskar er en säker flygning". Svarar hon honom och ser efter honom när han går iväg och sedan kastar sig upp i skyn. Om hon ändå hade vingar. Hon sveper mjukt med den långa svansen och vänder sig sedan om åt det håll Kaiwood är år. Hon börjar gå. Lätta men snabba steg. Försöker att skingra alla tankar som virvlar runt i skallen. Försöker tänka på annat.

[AVSLUTAT]