[Pax till Chica :)]

Solen höll på att gå ner över trädtopparna och gjorde så att himmlen blev rosa färgad i olika nyanser och solen som en orange liknande apelsin som strålade. Det hade varit en varm dag och nu blåste vindarna milt runtom kring och fick träderns grenar att vaja. Allt var lugnt och fridfullt och några fåglar flåg omkring och kvittrade, de nästan dansade på himmlen.

I skogen smög en svart varginna fram, hon var ung men de grova ärren som gick över ena sidan vittnade om något annat. För ja, hon hade varit med om ett och annat fast hennes unga ålder."Du söker bara upp trubbel" kunde far sagt ibland, det högg till i henne då den vanliga bilden av Serpies tomma ansikte kom in i hennes minne och hon rös av tanken. Hon måste verkligen ta och släppa det. Han skulle må mycket bättre på den plats han vilade nu. Flor suckade och fortsatte att röra sig lungt fram med långa spenstiga steg och kortade av dem och sänkte huvudet då hon kände av den välkännda doften av hare och det ryckte till i hennes nos och hon började nästan kattlikt smyga sig fram.
Hon hoppades innerligt att Mullido skulle hålla sig borta då hon skulle jaga. Hon hade börjat känna av hans tankar och om han nu kom och skulle förstöra hennes jakt skulle han allt få höra. Björnvalp.. Hon fnös tyst. Fast hon verkligen inte hade gillat då han följt efter henne hade hon allt efter med tiden börjat gilla den lilla krabaten. Mullido.. hans namn passade honom verkligen, fluffig..

Så hörde hon plötsligt en hares hoppande ljud några meter ifrån henne och hon stannade upp coh vände huvudet dit. Hon försökte intensivt stänga av hans tankar från henne. Det var bara störande att se massa bilder på sig själv från en hares ögon. Så slänge hon sig fram tog några snabba språng och haren han knappt reagera innan hon hade tänderna kring dens strupe och dödade den snabbt, bilder var alltid inte så trevliga... Det varma blodet ran ner i hennes hals och hon log förnöjt och släppte ner sitt byte på marken igen och vände sig om innan björnungen gav ifrån sig sitt låga brummande tiggande ljud. Han var hungrig..
"Vet du.. det är inte så kul att bli mamma i förtid" muttrade hon och rev bort ett stycke av sitt byte och slängde iväg det till Mullido som brummade tacksamt och började slita i köttet och lekte med det på samma gång.
Flor ryckte lätt på axlarna och började själv äta på sitt byte med en nöjd suck.

Det mjuka, gröna gräset kittlade under valpens tassar och hon fnissade busigt till av den lustiga känslan. Hennes tjocka, svarta svans viftade från sida till sida när hon tog tag i en speciellt lång grästuva och kämpade med att få upp den från marken.
Med ett hårt ryck lyckades hon, valpen ramlade baklänges med gräset, jord och rötter som fyllde hennes mun.
Hon rullade över på mage och spottade ut all jorden som verkade finnas i hela munnen.
Med en äcklad grimas reste sig valpen upp och ruskade på huvudet för att få bort jorden från nosen och runt munnen.

Hon spottade en sista gång innan hon drömmande gick vidare med blicken fixerad på den rosa himlen.
Vacker
En tanke tor igenom hennes huvud och ett leende lekte på hennes läppar när hon såg upp på himlen.
Tänk när hon blev stor och kunde flyga lika bra som sin pappa!
En längtande rysning spred sig i hennes kropp och hon flaxade prövande med sina vingar - som fortfarande pryddes av mjuka dun på vissa ställen - och tog ett hopp upp i luften.
Den unga tiken fick en koncentrerad rynka i pannan och bet sig i tungan när hon kämpade för att vinna höjd.

Hon lät höra ett lyckligt skall då hon var en bit ovanför marken och flaxade aningen osäkert med vingarna.
Hon flög!
Men en plötslig vindstöt gjorde så att hon tappade balansen och föll ner på marken igen. Det hade inte varit ett högt fall, men det hade gjort ont. Tikvalpen gnydde till och reste skakigt på sig.

[extremt dåligt, konstigt och klyddigt, men det får funka xD]

Något störde henne då hon rev och åt av köttet och slök stycken girigt. Hon var hungrig. Men sen så hörde hon ett glatt valpskall en bit bort. Hon gissade vem det var, hennes halvssyster Chica lät det som, hon hade vägrat att ta upp bilder från valparna. Det kändes så inkräktande och uppslitande, som om bilder av den nuvarande lyckliga familjen skulle slita upp hennes sår igen. Att vara tankeläsare var inte alltid det trevligaste, det var oftast bara nackdelar. Det var svårt nog att hålla bort tankarna från vargarna och därför var hon inte med dem så mycket. Kanske lekte hon? Hon verkade låta glad, ingen fara.. Så Flor fortsatte med sitt och åt vidare på sitt byte och det enda som hördes var låga grymtningar från Miullido. Men så fångade hennes ännu skarpa öron upp ljudet av ett gnyende ljud. Chica. Tankarna började genast skena och hon tog upp resten av sitt byte och började trava mot hållet där ljudet kom ifrån. Det kanske inte var nån fara, men bättre att ta och kolla upp än att bara låta det vara.

Så kände hon snabbt den valpiga mjuka doften och det tog inte länge till innan hon kunde skymta den svarta och rosa honan mellan träden. Hon var så lik henne själv på ett sätt, samma svarta päls och samma rosa man, hon var en riktigt söt liten filur. Hon verkade inte skadat sig, troligen någon sorts flygolycka, det var det ända som nästan kunde bevisa att de inte var helt och hållet genetiskat syskon. Flor tassade sig försiktigt fram så hon var nästan bara 3 meter ifrån henne och stannade där och lade huvudet på sne med en busig glimt i ögat.
"Hur gick det, hermana?" [syster] frågade hon och granskade henne mjukt med blicken.

Valpen ryckte upp huvudet och sträckte stolt på sig, visa dig aldrig svag för främlingar, det hade pappa sagt.
Men... Hermana? Syster?
Plötsligt gick det upp för henne, det måste vara Flor, hennes halvsyster!
Fortfarande med stolt hållning granskade hon sin halvsyster och förundrades över hur lika dom var, bortsett från vingarna.
- todo salió bien, pero ¿cómo sabe usted quién soy yo? Usted debe ser el velo, mi media hermana, ¿eh? Soy Chica. Mamá ha estado hablando de ti. [det gick bra, men hur vet du vem jag är? du måste vara flor, min halvsyster va? jag är Chica. mamma har pratat om dig. ]
Orden flöt fort ut hennes mun och Chica tog ett steg närmare mot fråmlingen, hennes halvsyster?
En svag bris smekte hennes päls och det ryckte smått in hennes nos när hon passade på att lukta noggrannare på varginnans doft. Hon hade känt den förut, bara en bit ifrån lyan och runt i skogen... Hade Flor - som Chica antog att det var - betraktat den lilla familjen på avstånd?

[ kortis, men du sade väl att hon hållit sig runt lyan och sånt?]
[ ps: prisa Google översätt xD jag läser spanska, men har bara läst det i typ en termin ^.^ översättningen från Google kanske inte är exakt, men den får funka ^.^]

[Ja länge leve Google translate <3. Här i Finland så tar det jätte länge innan man kan välja spanska ;o]

Flor granskade Chicas stolta hållning, så likt.. Hon log med samma glada gnistrande leende som förut. Det enda turkosa ögat som inte var döljt under den tjocka rosa pannluggen försökte möta den andras blick ett kort tag. Hon var snabbtänkt liten flicka, och ett ljus verkade snabbt gått upp för henne.
"¡Tienes razón!" [Alldeles rätt] sade hon och svängde lätt med svansen bakom sig, vänligt. Fast det lugna leendet fanns på hennes läppar kämpade hon med att låta den andre flickans tankar vara ifred. Att det skulle vara så svårt..
"Trevligt att träffas Chica. Som du redan listat ut så är jag Flor. ¿qué estás haciendo en el bosque por sí solos? Detecta?" [Vad gör du ute i skogen ensam? Upptäcker?] frågade hon och vandrade från det vanliga språket här och spanska. Fast hon kunde prata båda så hade hon en spansk brytning.

[Kort men kom inte på så mycket att skriva ^^']

Chica skrattade Busigt till och fick en stolt glimt i ögonen.
- Ja, jag får det. Pappa tycker att jag är tillräckligt stor nu. hennes stolta stämma ljöd klart och hennes svans viftade smått.
Äntligen fick hon träffa sin halvsyster!
Chica såg noga på Flor och lade märke till den aningen utstickande, vackra ögonfärgen hon hade.
- ¡Qué bonito color de sus ojos! sacaste eso de tu padre? ¿cómo se llama? lo que para la carrera? ¿cómo era? Yo soy un fakarg y el zorro, mi papá se fakarg. ¿lo ha visto? Él es negro y verde! Enfriar eh? [gaah! Glömde att kopiera översättningen till svenska "/ men ungefär: vad fin ögonfärg du har! Har du fått den från din pappa? Vad heter han? Hur ser han ut? Vad är han för ras? Jag är en fakarg och räv. Min pappa är fakarg. Har du sett honom? Han är svart och grön. Coolt va? XD]
Chica överöste sin halvsyster med frågor och svansen viftade allt snabbare ju ivrigare hon blev.

[ vi får välja spanska i sexan ;) klyddigt värre inlägg xD snacka om många frågor... ]

Flor tittade på henne och hennes reaktion var så bra som hon kunde hoppats. Hon verkade inte alls misstänksam på henne. Men hon var ju ändå bara en valp, hon hade inte så mycket erfarenheter att bli misstänksam av. Flor var nog inte heller så misstänksam, men det var ju ändå hennes halvsyster.
Så blev hon överöst med frågor, nästan så hon själv inte höll på att hänga med i svängarna, var det möjligt att denna flicka var mer pratglad än henne själv..
Hon kunde inte låta bli att skratta åt hennes alla frågor.
"Ta det lugnt nu" sa hon och flinade lite.
Hon höll kvar leendet fast det sved då hon frågade om Serpie. Hon behövde ju inte svara helt korekt?
"Min blåa färg vet jag inte var kommer ifrån, men min far hade inte den iallafall." sade hon och svängde på samma gång huvudet en aning åt sidan så att pannluggen böt sida så att det röda nästan lysande ögat syntes. Som annars var gömt under pannluggen.
"Såhär såg min fars ögonfärg ut" sade hon mjukt men vände sen tillbaks pannluggen på sin plats igen.
"Åh du Chica.. du har så många frågor. Men min far hette iallafall Serpie, han dog för ett tag sen" sade hon nästan ursäktande och ryckte lite på axlarna.

[Sorry för så virrigt svar, pratar med lite folk här på samma gång så blev lite råddigt! ^^' Därför jag inte använde spanska heller, var för lat för att ta upp google translate]

Chicas leende dog bort. Dog? Hon fick en bekymrad rynka mellan ögonbrynen, stackars,stackars flor!
- Ledsen flor? hon såg medlidande på varginnan och gick några små steg närmare henne för att begrava sitt lilla huvud tröstande i varginnans päls (om hon inte backar undan).
- Usted no será una gasa lo siento. se pone mejor. [du ska inte vara ledsen flor. det blir bättre. ] även om halvsystern inte svarat på hennes fråga än, antog Chica att hon var ledsen, det hade hon själv varit om hennes pappa dött.
Bara tanken var så sorglig att hon fick tårar i ögonen.

[dålig kortis,men har du någon ide på kraft till Chica? Hon har redan gift ^^]

Flor lät Chica komma nära och kände hennes huvud mot sin päls och hon själv sänkte huvudet för att nudda sin nos mot hennes huvud (om hon får då :)). Hon lät en lätt suck lämna henne och slöt ögonen en kort stund innan hon tvingade bort de negativa tankarna.
"La vida sigue" [Livet går vidare] sade hon för att inte göra henne mer ledsen. Flor var förundrad över henne.. hon var så.. Orden fanns inte riktigt där. Det var tyst ett litet tag, Flor sade inget innan hon rätade på sig och gav henne ett mjukt leende.
"No, Chica, ¿qué crees que nos quedaremos aquí todo el día o hacer algo más interesante?" [Nej du Chica, vad tycker du ska vi sitta här hela dagen eller hitta på något intressantare?] sade hon och fortsatte sen med ett enkelt förslag.
"Jaga med mig kanske?", Flor log nu samma leende som innan, hon skulle inte göra det här till en sorgsen stund, hon ville vara med sin halvsyster nu då hon hade chansen.

Chica tryckte sig mot varginnan och suckade mjukt.
- sí ... hon såg eftertänksamt upp i himlen och "tuggade" på sin läpp.
Men när Flor undrade om de skulle jaga tillsammans lyste hon upp och hennes ansikte sprack upp i ett stort leende.
- ¡sí! no podemos hacerlo? el más grande que he atrapado una liebre, ¿me puedes enseñar cómo puedo coger el alce? Por favor, Flor! por favor![ja! kan vi inte göra det? det största jag någonsin fångat själv var en hare, kan du lära mig hur jag kan fånga älgar? snälla Flor! snälla!] hon viftade lyckligt på svansen och ställde sig ivrigt framför sin halvsyster. I sin iver över att få jaga glömde hon bort den tidigare sorgen som istället ersatts av glädje och spänning.

Flor kunde inte låta bli att fnissa åt Chicas entuiasm. Men att jaga älgar var denna unga dam allt för liten för. Harar passade mycket väl åt hennes ålder ännu, att hon ens jagade det var imponerande. Flor tittade fundersamt på henne själv var hon inte helt mett på det lilla byte som hon och Mullido hade delat på. Men en hjortkalv kunde ju räcka ett tag så hon slapp springa och jaga hela tiden. Kalvarna hade ju ändå precis börjat födas så det var ju inte så dum tid att dra ut på jakt på.
"Un alce adulto, usted es demasiado pequeño como para cazar, sin embargo, Chica dulce" [En fullvuxen älg är du för liten att jaga ännu, söta Chica] sade hon och blinkade med det blå ögat innan hon fortsatte.
"Pero podemos tratar de encontrar algunos cambios menores" [Men vi kan försöka hitta lite mindre byten]. Flor hade känt doften av den lilla hjortflocken som strövade här i lövskogen inte så långt därifrån och ibland kunde hon till och med fånga in bilder från dem.

"Har du nån kraft ännu, Chica?" frågade hon sen och vände tillbaks blicken till henne, kanske skulle hon få se hennes krafter, allafall den lilla del hon kunde kanske använda, om Flor skulle be henne att hjälpa till med sin kraft då valpar kunde skapa mer förödelse en hjälp.

Hon log stort och svansen vevade som en propeller bakom henne.
Dom skulle jaga!
- ¡sí! ¿qué estamos persiguiendo?[ ja! Vad ska vi jaga?] det var omöjligt för henne att stå still, hon hoppade upp och ner, sprang runt flor och skrattade lyckligt av iver. Hon skulle få visa så duktig hon var!
- He estado casado, pero tiene el poder suficiente para uno, se siente tan dentro de mí a veces ... mi veneno corroe la piel y esas cosas. así es como me mataron a mi conejo. Me sorprendió y la mordió, que murió rápidamente. bueno eh? [jag har gift, men har nog en kraft till, det känns så i mig ibland... mitt gift fräter bort skin och sånt. det var så jag dödade min hare. jag överraskade den och bet den, den dog fort. bra va? ]
Hon stod stilla en stund för att hämta andan och log stolt då hon berättade om sitt byte. Hon hade fått äta det alldeles själv för att hon varit så duktig.

Flor kunde inte låta bli att skratta åt valpens glada iver att få jaga då hon sprang runt henne.
"Gör inte slut på alla krafter nu" sade hon och tog några steg framåt medan hon lyssnade vad hon sade. Och nickade då hon pratat färdigt och började gå in mot skogen medan hon pratade med henne.
"Jag kände doften av en hjortflock här i närheten nån stans, så tänkte att vi skulle ta och fånga en kalv. Fast kom ihåg att göra som jag säger" sade hon och vände på huvudet för att vänta in henne.

Chica nickade ivrigt och Skuttade livligt efter sin halvsyster.
- ¡sí! ¡sí! ¿qué debo hacer? [ja! Ja! Vad ska jag göra?] hennes ögon lyste av förväntning och svansen viftade fort bakom den skuttande lilla valpen.
Hon sprang runt flor flera varv innan hon tröttnade och började jaga en fjäril i stället. Den unga tikvalpen var så ivrig att hon absolut inte kunde stå stilla, eller ens gå lugnt.

Flor rörde sig i en långsam trav fram för att
Chica skulle hänga med. Hon oroade sig lite
för att valpens ljud skulle skrämma bytesdjuren
som de började närma.

"Shh.. Yo te daré las instrucciones cuando lleguemos allí"
[Jag ger dig instruktioner då vi är framme]
sade hon i snabb spanska med en tyst röst och
log sen och skakade lite på huvudet medan hon
höll nosen mot marken och följde spåren av hjortarna.
"No está muy lejos" [Det är inte långt kvar] sade hon
efter ett tag och sneglade på Chica.

Chica log och sprang bredvid sin halvsyster. Hon betraktade noga hur varginnan gjorde och försökte härma henne.
Hon tryckte ner nosen i marken och följde hjortarnas spår med en djupt koncentrerad min.
Emellanåt kastade hon en blick mot flor, men återgick ditt till sitt spårande igen.

[sorry, noll fantasi just nu...]

[Sorry för att det tagit ett tag för mig att svara ]

Flor fortsatte fram och saktade ner stegen då hon hörde hovar som krafsade i gräset för att hitta lite jordrötter eller annat. Hon stannade upp och gav Chica en menande blick för att visa att hon skulle vara tyst innan hon rörde sig en liten bit framåt igen men denna gång smygande med svansen tyst svepande bakom henne. Öronen lystrade intensivt och tillsist kunde hon också se hjortarna som stog rofullt och betade av det nu gröna gräset, kalvarna var inte gamla alls och skulle inte vara så svåra att fånga. Flor ville inte ha Chica mitt i flocken då hon kunde skada sig då de märkte att de var där för att jaga. Flor hade redan bestämt sig för en liten kalv som var våghalsig nog att springa en bit från sin mor lite i utkanten. Flor började tyst med en mycket låg röst berätta sin plan för valpen.
"Du smyger dig åt sidan lite längre bort, och då du gjort det så börjar jag jaga bort dendär hjortkalven från sin mor, framåt" sade hon och stannade upp medan hon nickade mot den orädde kalven, och fortsatte sen.
"Sen då kalven ska springa förbi där du är så springer du ut och attackerar med mig" sade Flor och väntade på ett bekräftande att hon förstått.

Chica nickade ivrigt och slank tyst in i ett långt buskage för att inte bli upptäckt av kalven.
Hon hukade sig och smög tyst frammåt mot flocken och kalven.
Närmare och närmare kom den dumma kalven glatt springandes och Chica bäntade på helspänn på att den skulle komma tillräckligt nära...
Hon betraktade kalven och fick hindra sig skälv för att inte börja springa efter den direkt.
Närmare, närmare...
Plötsligt satte hon fart, kunde inte hindra sig längre.
Kalven var bara någon meter framför henne då hon rusade rakt mot den från sidan med öppna käftar. Hon sprang så fort hennes kora ben kunde, och slog ett par gånger med vingarna, föste sig själv frammåt snabbare.
Emellanåt lyfte hon från marken och pilade efter den skräckslagna kalven i luften.
Så nära...
Hon kastade sig fram mot kalven med ett förväntansfullt leende på sina svarta läppar och spärrade förvånat upp ögonen då hon snuddade till kalvens ena bakben.
Hon kände sitt gift strömma in i det lilla såret, innan hon drevs bort av en liten klöv som sparkade i luften.
Det hela hade gått fort, inte ens tagit två minuter, men ändå var hon fullkomligt utmattad.
Hon sjönk ihop på marken i en trött hög och andades tungt.
- Den kommer nog dö... en trött viskning flöt över hennes läppar innan hon svimmade av utmattningen av att ha använt så mycket av sitt gift.

Flor nickade för att låta henne gå iväg. Hon hoppades att hon lyckats reda ut en bra plan som inte skulle skada flickan. Flor själv tittade så att Chica var på plats innan hon började smyga sig mot flocken. Snart hade tjuren fått nysning om henne och ett högt skrämt bröl lämnade honom då hans ögon spärrades upp och Flor förstog att det var nu hon måste springa. Hon hade samlat fysisk energi då hon väntat på att Chica skulle vara på plats. Och hela hennes kropp var fylld av styrka då hon med dundrande tassar sprang över slätten och dök fram mot kalven som förskräckt började springa framåt. Snart hade Chica kastat sig ut och Flor närmade sig också och då Chica kastade sig på den gjorde Flor detsamma för att stöta den åt rätt håll så den inte skulle ramla på Chica. Kalvens mamma brölande förtvivlat efter dem och hon förstod henne. Men det här var deras byte idag, tyvärr. Hon slet ner bytet på marken med Chica, kalven hade inte så mycket att stå i mot med. Då bytet låg ner och Flor hade sin käke runt denns luftstrupe så hade Chica släppt. Flor hörde hennes matta röst då hon pratade och Flor vände huvudet mot henne för att se henne ramla ihop. Hon ville se hur det var med henne, men hon måste ta död på kalven först. Den hade mycket gift i sig och det var bäst att ta slut på dens lidande. Hon bet ihop med käkarna så att ett tungt stön lämnade den innan den var död.

Flor vände sig mot Chica då hon var försäkrad om att den var död och sänkte huvudet mot hennes huvud för att ge henne en liten puff med nosen.
"Chica.. Cómo estás, nena?" [Hur är det, flicka?]

Hon öppnande långsamt ögonen och ett svagt leende ryckte i hennes mungipor.
- Lo logré? es el ... la muerte? [klarade jag det? är den... död?] hon lyfte prövande på huvudet, men det föll ner mot marken igen. Hon var helt slut efter jakten, orkade inte röra sig.
- Flor, ¿qué debo hacer? Yo no puedo levantarme! [Flor, vad ska jag göra? jag kan inte resa mig upp!] hennes svaga röst hade en antydan till panik och hon kämpade för att lyckas ställa sig upp, men sjönk gång på gång ner på marken igen.

Flor satte sig ner vid sin halvsysters sida, hon piggnade snart till och öppnade ögonen.
"Ja det gjorde du" sade Flor med en mjuk röst och ett leende var på hennes läppar. Chica försökte resa sig, men hon verkade tagit i allt för mycket och hennes krafter var borta. Hon verkade få panik av dethär.
"Calma calma, que no se levanta. Lo has hecho bien, mantente a la izquierda y voy a soltarse un poco de comida para usted así que usted puede recuperar parte de su energía." [Lugn lugn, du behöver inte resa dig. Du har varit duktig, ligg kvar så ska jag riva lös lite mat åt dig så du får tillbaks en del av din energi.] sade Flor mjukt men också bestämt så hon skulle förstå att ligga kvar. Flor vände sig om mot kalven och började riva loss ett stycke kött från den. Köttet var fortfarande varmt och mört. Hon lade ner det framför Chica och satte sig också själv ner.
"Coma." [Ät]

Hon nickade trött och satte sig halvsittande upp för att kunna äta av köttet.
Hon kämpade i sig tugga efter tugga, och kände samtidigt styrkan återvända i hennes kropp så att hon kunde hålla sig sittande utan att falla ihop hela tiden.
- gracias, que nos ayudó. [tack, det hjälpte. ] hon såg tacksamt på Flor då hon ätit upp och vågade sig på att försöka ställa sig upp.
Hennes ben skakade en stund, men blev efter en stund stilla och hon log smått och gick fram till den döda hjorten.
Hon luktade försiktigt på den, och kände det skarpa doften av sitt gift, som endast hon kunde känna. Det var inte farligt längre, det hade gjort sitt jobb.
- Ät du också, det är Inte farligt

Flor tittade på då tiken åt med ett förnöjt leende. Hon väntade på att hon skulle få färdigt medan hon lyssnade på ljuden runtomkring. En hackspets som hackade med näbben i ett träd, vinden som gjorde så hennes Allt det naturliga. Så reste sig Chica upp, på först lite ostadiga ben men sen mycket starkare, Flor nickade uppmuntrande. Hon gick för att undersöka bytet och Flor reste sig också upp. Sen kom bekräftelsen att hon kunde äta, hon litade på att hon hade rätt och gick tyst till hjorten och började själv äta. Hon rev loss flera stycken kött och slukade dem. Hon var kanske inte så hungrig, men det var alltid bra att mätta sin mage. Vem visste när hon skulle få mat nästa gång?

Chica såg tyst på när flor åt. En stolt känsla spred sig inom henne då halvsystern litat på hennes ord om att det inte var farligt. Inte alla skulle litat på en valp.
Hon lade sig ner med en suck och såg upp mot den allt mer rosa himlen.
Det började bli sent, och hon började bli trött igen..
Hon lade huvudet på sina korslagda tassar och svepte svanen runt sina bakben.
En stor gäspning fick henne att sucka igen och hon log smått.
- Det börjar bli sent...

Då hon själv kände sig mätt av det byte de fångat backade hon bakåt och vände sig om för att titta på Chica. En gäspning lämnade flickan och hon pratade om att det började bli sent. Flor höjde blicken för att se att det hon sagt med egna ögon. Himlen höll på att bli rosa röd och snart skulle det börja skymma. Det var bäst att hon kom hem.

"Det är nog dags för dig att gå hem igen" sade hon och nickade mot det håll lyan var. Det hade verkligen varit kul att få träffa sin halvsyster, och att låta henne få uppleva hur hon tycker hur Flor är.
"Det har varit härligt att få träffa dig, Chica" sade hon mjukt och log.
"Vill du att jag ska följa med dig hem eller klarar du dig själv?" frågade Flor och la huvudet på sne med ett glatt leende på läpparna. Hon själv borde söka reda på Mullido.