KILAH <3


Solen sken, riktigt fint sommarväder trots att det ennu var höst. de kalla vindarna behövde han för att kunna slappna av.
Han låg på slätten med slutna ögon under ett träd som gav honom skugga. Fåglarna kvttrade och det var helt underbart ute. Yoi var inte här i från, utnan han hade lämnat det okända bakom sig och vandrat in i Numoori bara för lite mer än en vecka sen.
Hans mor och far dog dagen han föddes av de nattvargar som sedan tog hand om honom. i flera år har han gått och trott att dem dog i en olycka. Men nu då han fick veta sanningen drog han bara, men inte utan att ha gjort något. De vart dränkta i iskallt vatten. Som hämnd.
bara själva tanken fick honom att rynka på 'ögonbrynen'. Yoi sträckte på huvudet och kikade upp, allt var så tyst, så stilla. Helt underbart.
Han var snäll och svår att reta upp, han visade sig nästan aldrig aggressiv, det var mycket sällsynt.
Ett rådjur stod bara några hundra meter ifrån, skulle han ta sig an och få ett skrovmål eller bara ligga kvar och äta något senare? han lade ner huvudet och slöt ögonen. senare.

Den bruna honan travade fram över den fina höstliga slätten, det var mysigt här. Numoorislätten var ett minne ifrån Hinata, den honan hon träffat på då hon var en liten valp. Hon log för sig själv där hon gick - nästan som alltid - och saktade in till gång hastighet. Hennes fina bruna ögon hade fått syn på något, en fin sten lite längre bort. Hon snabbade sig dit och stannade framför den pyttelilla stenen. Det såg ut som en stjärna, men naturligtvis var det ingen riktig, det var bara en stenig stjärna. Hon såg på den lite sorgset och gick vidare, hon hade själv velat att det var en stjärna - men oh nej, naturligtvis skulle det inte vara en, tråkigt. Denna gången fick hon faktiskt syn på ett grönt löv bland alla röda, gula, orange och bruna löv. Hon blev helt häpen, skulle inte löven vissnat i denna årstid? Men hon bara ruskade på huvudet och gick fram till det gröna lövet, dom fina vita tänderna greppade försiktigt om det gröna lövet och hon travade vidare.

Efter en kort stund kom en hård vind och greppade lövet så att det flög iväg, hon högg efter det, men det var för högt upp. Ännu en gång gick hon sakta och sorgset. Det gröna lövet var ju så vackert. Hon såg sig omkring, ingen där, men då fick hon syn på något helt annat, en liten pöl med rent vatten i. Hon rusade fram till pölen och började hastigt att lapa i sig det goda vattnet. Hon blundade då hon drack, hennes öron och nos var samtidigt på spänn, och just då, stannade hon mitt i en lapning och slog upp sina ögonlock. Mitt framför henne, bakom några buskar, stod det ett rådjur. Hon sög in sin tunga i munnen och ställde sig i attacks position, hon skulle alltså hoppa över både pölen och buskarna för att få tag i rådjuret. Men precis innan hon skulle hoppa kom hon på att hon kunde teleportera sig, så då gjorde hon det. Och plötsligt stod hon med rådjurets hals mellan sina käkar - titan tänderna hade hjälp henne lika så som hennes teleportering gjort. Hon släppte sitt grepp om rådjuret och fick syn på en varg hane, han var vit och blå - väldigt söt också. Inte förens hon tittat på honom i några sekunder tog hon tag i rådjurets ben och släpade den till honom. Hon satte sig bredvid den söta hanen. "Hej, jag heter Kilah. Vem är du?" Hon blinkade sött emot honom och log.

Yoi hade somnat till där han nu låg, vinden svalkade av honom. Det var därför han sommnat så lätt. Den vita hanen andades lungt och fridfullt. Men efter en stund kunde han höra något som fick honom att vackna till liv, ett rådjursskri. Öronen spetsades och innan han viste ordet av det så kom det en hona, släpandes på ett rådjur. Han satte sig upp och kollade på henne med en osäker blick. Men då hon pressenterade sig kunde han knappt hitta orden. Om han kunnat ändra färg till en rosa rodnad skulle han göra det nu. Hon var vacker, drömde han? han kom av sig då hon hälskade. Men han samlade sig och sa milt. "Mitt namn är Yoi.. Vad för dig till mig?" Han lade huvudet en aning på sned, sedan fuktade han den svarta nosen. Se blå ögonen granskade henne.

Då han talade blev hon varm inombords och visste inte vad hon skulle säga. "Ja, du är väl .. söt." Sa hon och rodnade under sin ansiktspäls, hon log bredare. Men så ryckte hon till och tittade emot rådjuret, sedan tillbaka på hanen som kallade sig Yoi. "Vill du ha? Du får om du är hungrig." Så hon frågande med omtänksam röst, hon log emot honom igen, leendet är som en magnet, hon ler och det försvinner men kommer snabbt tillbaka igen.

Hon la sig ner då hon var en aning trött av den långa dagen med vandring, hon gillar att utforska. Men då hon har en sådan fin individ bredvid sig kan hon inte förmå sig att somna, så Kilah nosade lite svagt på rådjuret, och sedan började hon att äta liggandes. Femtio meter bort stod en stor sten, eller ja, en grotta egentligen. Kilah tittade upp emot himlen och såg att det började komma regnmoln emot dom båda, och då tänkte hon på vad hon skulle göra, grottan var ett utmärkt exempel. "Titta, det börjar nog snart att regna .. kom så går vi till den grottan." Hon ställde sig upp och drog med sig rådjuret dom femtio meterna till grottan, då hon äntligen var inne i den ihåliga stenen släppte hon rådjuret och pustade ut, den hade varit ganska tung. Men ändå förändrades inte hennes humör på något vis, utan så länge hon var i Yoi's närhet kände hon värme och fjärilar i magen, han var så söt. Kilah blickade emot honom, han var så fin.

Yoi kunde inte sätta ord på det här, men han k'nde att hon verkade gilla honom. vilket han vart glad av. "Nej tack kanske senare..." svarade han med en mild röst. han kollade ut över slätten. Även han hade lagt märke till den beklädda himlen vars färg var grå och blå. Hanen fuktade sin nos och granskade den främmande honan. Han viftade en aing på svansen för att han gillade att vara i hennes sällskap. Kanske en vän? hon var trevlig. Detta möte var lite udda, det gick för fort fram. Men för honom, så var det inga problem. Der gillade han, trevliga vargar var det bästa han viste. Men endå kände han något konstigt inom sig, något han aldrig känt förut. Och inte heller kunde han sätta ord´på den här känslan..

Då Kilah nämnde regn ovädret blickade han åter igen upp emot himlen. Sedan reste han sig och följde efter honan in i grottan. Detta var lite konstigt, att de kom så bra öerenns. Men känslan var okej, det är kunde leda till en riktig bra vänskap. Mer trodde han inte på. Hon var ju så vacker, varför skulle hon vilja ha en vanlig varg som honom? han vände bort blicken, men den fästes snabbt på henne igen. Varför kunde han inte hålla blicken borta?
Yoi satte sig ned inte långt ifrån henne, han kollade på rådjuret. Han kän de sig en aning hungrig men inte än tänkte han dela måltiden med henne. om en stund kanske. Yoi log "Säg mig, varför är du så snäll mot en främling du inte vet någonting om?" han var nyfiken, och öppen med sina frågor. även om de ibland kunde framstå som dumma.

Hon satte sig ner och lyssnade till hans fråga, en lätt fråga enligt henne. "Jag anser att man aldrig ska vara otrevlig, jag har ingen nytta av att vara det .. så att vara trevlig är det bästa." Svarade Kilah och log. "Förresten, varför blev inte du rädd och otrevlig inför mig när jag kom gående emot dig? Det är ju nästan samma sak som din fråga .." Sa hon och skrattade, inte elakt, utan bara för att hon tyckte det hon sagt var lite konstigt. Kilah ställde sig upp och närmade sig Yoi, hon satte sig tätt intill honom, hon hoppades att han inte skulle ta illa upp. Så hon slöt sina ögon där hon satt tätt intill hans sida, hon tänkte på sin mamma - Cuywendz, vad skulle hon tycka om detta? Det visste Kilah ingenting om, så hon tänkte istället på sina bröder, Kian och Kanto. Hon saknade sin familj otroligt mycket, och hon hoppades att hon skulle få se dom snarast.

Hon öppnade sina ögon igen, dom bruna ögonen såg sig omkring, ut ur grottan, det hade börjat att regna och regnet smattrade emot grottans tak. Kilah kände sig varm och trygg i grottan, det var så mysigt. Plötsligt kunde hon se något, inte så långt bort. Det såg ut som hennes bror Kian, men han försvann lika plötsligt som han kom. Det var bara en illusion av Kian som Kilah hade sett, hon blev lite besviken på sig själv över att hon inbillat sig att Kian varit där. Det gjorde bara att hon saknade sin familj mer och mer, hon skulle aldrig ha lämnat sin mamma, hon skulle ha stannat. Kilah tittade sorgset ner i marken framför henne, vad skulle få henne att må bättre?

Han kollade på henne och tänkte efter "Förlåt om jag verkade otrevlig.. Men ajg vart inte rädd, bara shockad.. jag vill inte att du ska tro att jag är någon dum person, tvärt om.. jag är väldigt snälla av mig" Sa han och granskade henne ennu en gång. han lät henne sitta bredvid honom, det höll värmen uppe. Yoi Lade sitt huvud emot hennes. hann gillade att gosa. men så här med en främling, ja det kändes konstigt. men ennu konstigare kändes det med fjärilar i magen. Hon var vacker, utan tvekan. Men han kunde ana att det inte kunde bli något mellan dem. varför skulle hon vilja ha någon som Yoi?

Hennes sorgsna ansikte föll över till rodnad igen och hon tittade på Yoi med sina vackra bruna ögon, i hennes ögon var han fortfarande söt. "Ä .. äää .. älskar du mig?" Stammade Kilah långsamt fram, hon var faktiskt kär i honom, han kunde inte bli mer söt än vad han var - och hon kunde inte släppa blicken från honom längre, hennes blick var nu fästa på hans tassar, Yoi's klor lyser så blått och starkt, det tyckte Kilah var häftigt. Sedan förflyttade hon sin blick till han nos, och sedan till hans vackra ögon. Hon lutade sitt huvud emot hans lite mer, eftersom att Yoi gjort så. Det var både mysigt och varmt i hans närhet, hennes ögon var fortfarande fästa vid hans ansikte samtidigt som deras huvuden låg emot varandra, hon slickade efter hans kind. "Jag .. älskar .. dig, jätte mycket." Sa Kilah och fnissade sött, söta Yoi var helt enkelt Kilah's typ.

Om den rosa färgen skulle kunna pryda hans vita päls så var det här tillfället det skulle kunna ske, han rodnade. han sa inget, kärlek var någor som han inte viste hur det kändes, Men den här känslan var speciell, fjärilar i magen, en nervös känsla vid hnnes närvaro. "Kilah.. jag.." började han, men stannade upp. Yoi visste inte vad han skulle säga "Alltså.. " Började han igen, men han fick inte fram de rätta orden.. Men då han kände att hon pussade honom kunde han inte ens tala. Utan han gosade sig emot henne, och de isblå ögonen slöts. var det här på rikigt? eller bara en underbar dröm? "..jag älskar dig" fick han fram till sist, det här kändes konstigt. Men underbart konstigt.

Kilah log, han älskade henne också.
Och han slöt sina isblåa ögon, Kilah gjorde likadant.

Många timmar senare prydde stjärnorna den vackra himlen,
månen var också uppe och svala vindar susade.
Denna natten var så otroligt vacker och mysig, Kilah bara mös.
Hon öppnade sina ögon och såg på Yoi, vinden drog i hennes man.
Dom bruna ögonen var fästa vid hans ansikte, Yoi var söt.
Fortfarande söt. "Du Yoi .. vad ska vi göra i stjärnornas ljus?"
Frågade Kilah sött och log emot honom.

Yoi trivdes i hennes sällskap.
Stjärnornas ljus var vackert, riktigt romantiskt.
Yoi kollade på henne då hon frågade.
Han vände bort huvudet, tänkte.
Men han vände det ganska så snart till hennes håll igen.
"Jag har ingen aning" sade han med en lugn stämma.
Yoi slickade henne på kinden, han var kär.

"Tänker du på samma sak som jag gör?" Frågade Kilah och log lustigt, Yoi slickade henne på kinden och hon slickade tillbaks. Hon ställde sig sedan upp och försökte att charma honom emot henne med sitt söta beteende, personlighet och definitivt utseende. Kilah började att sakta gå baklänges, med blicken fäst på Yoi, en trädrot råkade göra så att hon föll bakåt på rygg och hon bara låg där. Hon stirrade på stjärnorna, dom var så vackra, tänk om Yoi kom och hjälpte henne nu? Eller ja, han föll lika så och kom nos emot nos, Kilah kunde tänka det framför sig, Yoi. <3

[ Det sista, dagdrömmer hon - men skulle vara kul om det hände! xD ]

"Kilah, hur gick det?" Han reste sig och gick fram till henne, han lutade sig över henne och kollade frågande. Hans svans viftade lite smått, och lika som hon kollade han upp emot stjärnorna.

[Yoi e inte så klumpig :3]

[ Ja! x3 ]

"Det .. det gick bra." Sa hon trevligt och hon hörde hur han la sig bredvid henne, dom tittade på stjärnorna. Kilah låg avslappnad på marken och bara stirrade på dom små ljusen högt där uppe - vinden susade förbi då och då. Hon slöt sina ögon lika snabbt som hon öppnat dom, sedan log hon bara, hon vände sitt huvud emot Yoi.

han låg nu ned, bredvid henne. vad skulle de göra? han skulle gärna vara en del av hennes familj. Men hur? han vågade inte ens ta upp saken med valpar. hon skulle kanske ta illa upp och tycka att han var snuskig eller något. han kollade ned, sen mot Kilah lite diskret.

[ Det där med valpar får nog utvecklas tills dom är gamla nog .. Sry .. Men dom kan lära känna varandra och bli partners ändå. C: ]

Kilah fick en tanke om Yoi's familj, hade han ens en? Eller var han familjelös? Kilah blev lite sorgsen då hon tänkte på både familjelös och hemlös, själv hade hon ju en familj. "En liten fråga .. har du en familj?" Sa hon mjukt och långsamt, sedan såg hon väldigt allvarlig ut, om han inte hade en familj skulle hon lida med honom, men om han hade en skulle hon bli glad. Kilah drömde sig bort i mikro sekunder och inte ens det - kortare än så - i väntan på hans svar.

"Nej.. mina föräldrar dog då jag föddes. och sedan vart jag uppväxt med underliga varelser. och någon partner har jag inte ens tänkt på" Svarade han och kollade på henne. "Du då?"

"Nej .. stackars dig. Partner .." Sa hon och fortsatte. "Jo, jag har en familj. Min mamma Cuywendz och mina bröder Kian och Kanto, mitt hem är Savannen. Då jag är hemma är jag oftast lycklig, men just nu längtar jag bara efter min mamma .." Sa hon och såg sorgset ner i marken, sedan la hon sig ner och såg sig omkring, hon var mycket trött.

Efter några timmar orkade Kilah inte ens att hålla ögonlocken uppe, så hon stängde dom och vilade lite. "Kan vi sova nu? Jag är dödstrött .." Sa hon långsamt.

Han sa inte mycket, utan bara tänklte tillbaks på tiden då de skumma varelsen hade honom i sina klor. de var svarta, hämska varelser. Under hans uppväxt hade han fått lite kärlek. men han hade aldrig blicvit arg heller. förutom en gång, då rök hela den svarta ligan. de frös ihjäl, en mycket plågsam död. sen dess har han inte riktigt vågat använda sina krafter. dem är alldeles för kraftfulla för honom. han kan inte klara av dem. han stängde ögonen och lade sig bredvid kilah. och efter bara några timmar var hon trött, han lade sig tätt intill henne, och bara drömde sig bort, med henne, om henne.

Hon log och somnade sedan.

På morgonen vaknade hon av fåglarnas kvittrande och hur solen brände henne på nosen som stack ut ur öppningen, försiktigt öppnade hon ögonlocken och såg sig omkring, sedan ställde hon sig upp och sträckta snabbt på sig.

Yoi låg och sov, han hade drömt mycket den natten. Om hur hela denna värld var ett gott ställe. Att alla individer var snälla, där ingen ondska ägde rum. Yoi's vita svans svepte lite då och då när han sov, det var ett tecken på att han drömde. Men han sov så djupt, och snart skulle han vara tvungen att ge sig av.

Kilah tittade emot Yoi och buffade mjukt med nosen på honom, han sov fortfarande och det ville hon inte att han skulle göra. I ett hopp om att han skulle vakna satte hon sig ner och knuffade lite med tassen på honom, sedan sträckte hon ner sitt huvud emot hans och nästan smekte honom på kinden med hennes rosa tunga. Dom mörkbruna ögonen tittade på honom, han verkade vara en sådan underbar individ.

Hon la sig sakta ner bredvid Yoi och stirrade på hans ansikte, hon kunde inte släppa sin blick ifrån det. Så då var det dags igen, den stirrande blicken. Var det något som gjorde henne så glad och ledsen på samma gång, var det orden som dom sagt till varandra igår, var det att hon var pigg och trött på samma gång, eller var det bara en gnutta kärlek? Hon log emot honom och blinkade hårt.

Yoi vaknade, men öppnade inte ögonen för ens några sekunder efter. han öppnade dem halft poch såg Kilah, han höjde huvudet och var glad att hon inte stuckit. Ett leende prydde hans läppar och snart låg hon bredvid honom. Yoi kollade på henne med sina isblå ögon, det var något med henne som gjrde det hela så magiskt. "Sovit bra?" Fick han fram, ochhan lade huviudet en aning på sned.

Hon lyssnade till hans ord, och nickade nöjt. "Ja det har jag. Du själv?" Log hon brett och trevligt. Hon mötte hans isblåa ögon med hennes mörkbruna, det var något som gjorde henne sådär kär - om vi ska kalla det de. Hennes leende dog och hon tittade ut ur utgången igen, ännu en gång hade hon fått tankar om hennes familj. Mådde dom bra? Hon såg alldeles för dyster ut för att kunna le nu. Hon ville nu istället vara ensam, men ändå inte, hon älskade honom och pirrandet i magen var kvar.

Hon vände sin blick emot Yoi's ansikte igen, då sken hon upp och började skratta. "Jag gillar dig .." Sa hon sakta och fnissade. Hon gillar verkligen allt med Yoi, personligheten för det mesta annars skulle hon inte gilla honom alls. Även om han är vacker till utseendet som hon tänker så ofta, så tittar hon nu bortom det just i dessa små sekunder. Yoi såg helt vänlig ut inombords, han är nog ingen ond individ, så hon log brett igen och kände att hon älskade honom mycket mer än hon gjorde igår.

"jag har sovit djupt" Han slickade nospartiet för att fukta det, och då hon började att skratta viftade han med svansen. "Jag älskar dig" Fick han fram och log det dära varma leendet han inte för ofta använde.