[Paxat till Deulaegon Tagonan]

Hon sprang jättefort över landet från ena änden till den andra. Över Ken-Yak förbi numoorislätten genom skogarna över berg och flod. Sen kom hon fram till stranden och havet doftade salt. Vinden fick hennes man att dansa som bladen på en vindpinad buske. Hon var vacker. Solen sken och gick ner. Himlen var rosa och orange. Samma färger som Silvertooshie bar delvis. Hennes eldiga hår flaxade som fjädrar på en fågel som vinden får att flaxa.

De glödande blodröda ögonen såg på solen och hon log elakt. Sen blev hon ledsen, för hon kom plötsligt ihåg sin sorgliga barndom. Hennes pappa hade försökt döda hennes mamma, för han var så faaaarlig, och då hade hon dödat honom. Sen hade hon dödat sin mamma för att hon aldrig visat henne någon kärlet för mamman hade bara ögon för pappan. Hennes bror hade hon sparat, men han hade dött strax efteråt. Det var sorgligt och Tooshie kände sig nedstämd och fällde en liten tår. Sen ruskade hon på sig och bestämde att det var i det förflutna och hon skulle leva i nuet.

Med det onda leendet åter klistrat i ansiktet och ett ondskefullt skratt kastade hon sig framåt över strandens sandstrand. Havets salta vatten smekte hennes tassar när hon dundrade förbi i 190. När solen gick ner blåste vinden starkt och Tooshies alla tecken började lysa ikapp med månen och stjärnorna. Hon var VACKER! Vackrare än resten av världen!

Så såg hon en främmande, lysande varg längre bort. Han hade hatt och glasögon och neonfärger precis som Tooshie och det stod PIMP på hans rumpa. Hon sprang bort till honom och ropade: "Hej du! Heter du PIMP? Det står det på din röv!" Sade hon och skrattade hest med sin ljuva röst. Så hoppade hon upp på honom och över honom.

DT trampade fram snabbt på berget åvan målnen, när han hörde den basiga rösten kurra under honom. Han förstod direkt att han var hungrig och gick 5923 steg till vänster och dödade en kanin med sin super tanke kraft. när han tuggade i sig sin lilla kannin flög han på sin rengbåge fram till nästa berg som han inte kände till vad det hette. plötsligt såg han en SUPER smexy varelse med en underbart hes vaker röst skrika, HETER DU PIMP? Han undvek hennes hopp mot honom genom att flyga uppi luften sen landdade han framför henn och sa, Nej men du kan kalla mig DT för så ball är Jag!. Han log med hela huvudet i luften under tiden hans man fladdrade i det vindiga rengnet som drängte hansman samtidigt som han deflektade en blixt ned sin rumpa, som sedan grillade en kannin till som han hadde haft syn på ett tag. När kanninen far grillad hoppade han fram tog den och kasstade den mot främlingen med den silvriga rumpan och sa med en smexy röst. Vill du han en kannin gullet?

Silvertooshie flaxade med de dramatiskt långa ögonfransarna på ett sexigt vis och tittade på den starke och modige och färgglade hanen när han modigt avvärjde en blixt som säkert hade dödat dem om han inte jagat bort den med sin sexiga bakdel. Hon lät höra ett imponerat "Ååh" och klappade tassarna entusiastiskt. Han grillade en kanin och gav den till henne och hon såg tacksamt på honom med sina lysande blodröda ögon. "Tack" sa hon. "Men jag bantar." Hon kastade dramatiskt med huvudet och lade en tass över pannan "Den här ryggraden får mig att se tjock ut!" Hon snyftade och fällde en till tår.

Men hon kunde inte visa sig vek. Nej, hon var en stark och självständig kvinna och hon kunde klara sig själv så hon kastade sig upp på tassar så att manen och den långa svanen vajade coolt bakom henne. Regnet piskade henne, men hon brydde sig inte för det fick hennes slanka kropp att blänka sexigt. Sen tackade hon ja till kaninen och åt den på ett värdigt vis. Hennes glödande och yviga hår ramade in det vackra ansiktet och trots regnet var det torrt och spänstigt. "Mitt namn är Silvertooshie, men du kan kalla mig Tooshie." Hon fladdrade åter med ögonfransarna och reste sig på nytt. De neonorangea lysande klorna ritade ett litet hjärta i sanden på stranden.

DT gorde en volt och såg sig omkring, han sa med en Myket Dramatisk röst. Vinden Gråter.... vi borde röra på oss. Under tiden Hadden en björn börgat smyga sig fram mot dom i en sju dundrandes fart.

Tooshies ragg reste sig när hon morrade dovt åt björnen som kom emot dem med ilsken blick. Björnen brummade sådär som björnar gör och reste sig argt på baktassarna och röt argt. De små svarta ögonen brände in i de båda vackra vargarna. Tooshie ninjahoppade upp i luften och sparkade björnen i ansiktet med ett högt "HIYAH!" Björnen vacklade baklänges och dog. Hon landade mjukt och smidigt och graciöst och vackert på baktassarna innan framtassarna tog mark och hennes hår svallade i vinden. Solnedgången kunde inte överglänsa hennes vackerhet. Hon suckade lättat och vände blicken åt DT när han kom fram till henne. Hon flaxade med sina ögonfransar och han bara stod där och såg manlig ut. Han kunde kanske mäta sig med hennes vackerhet. Nästan.

Dt såg lejonet komma närmre så hen använde sina vingar för att flyga upp i luften och med hjälp hav sin supwer tanke kraft lyfte han upp lejonet och kasstade iväg det från berget de stod på. när han kollade ner stog tushe med sina långa viftande ägon fransar och såg kvil lig ut. som tur var är han så manlig att sol uppgången int sken lika my ket som han gör!.

Hon satte sig ner och åt av lejonet som DT dödat men den var äcklig så hon spottade ut det igen. Sen kräktes hon lite. Hon tittade argt på lejonet. "Sluta smaka så äckligt!" Röt hon bestämt. Sen travade hon ner till vattnet och drack. Havsvattnet var salt men det gjorde inget. Tooshie var bra på att anpassa sig och klarade satlvatten bra. Hon kastade sig sen ut i havet för att fånga en fisk som hon dök efter och dödade och sen tog med upp på land för att äta istället för lejonet. Fisken dog av hennes önskan. Hon bad gudarna att döda den åt henne och så dog den.

Dt kollad på den döda fisken och log bestämt. Ufufufufuf.... man kanske skulle hälsa på dom där gudarna och kolla så man vet var man går när jag blire en av dom. sa han bestämt och manlig för han är gu så JÄVAL MANLIG! han kastade en klick mot himlen och med ett änkelt gumm låtand ljud skapades en is bro över havet.
Ska vi gå? sa han och skutt ade fram och brottades lite med en vitt haj som hadde hamnat på bron. det var en voldsam strid som tur väl var så tog DT iga skador utan hajen fick alla. när han besegrett den gorde hen en snur bakot volt och kollad på tooshie, med ett manligt leende.

Tooshie tassade självsäkert upp på bron av is och räddade DT från hajen som anföll honom. Hon fick ett bett mot ena benet, men sparkade hajen i huvudet så att den blödde och föll i havet och då kom det andra hajar och DEVOURADE den. DT stod och såg manlig ut och travade sedan längs isbron och Tooshie kunde inte annat än att se suktande efter honom. Han var ju trots allt den vackraste - förutom henne själv, självklart - som hon någonsin mött. Kanske kunde hon få bära hans valpar. Det skulle hon fråga honom sen. Och självklart skulle han säga ja! Ingen kunde ju motstå hennes skönhet.

De vandrade och vandrade och vandrade och vandrade och vandrade lite till. DT slogs mot hajar och dödade fiskmåsar och Tooshie dödade en val som låg i vägen på bron. Så kom de fram till gudarnas rike och allt var ljust och vackert, men inte lika ljust och vackert som de båda vargarna på isbron.

Då var vi frame. sa DT. och såg manlig ut för han var gu den vakrast fast Tooshie var inte långt ifrån.

Tooshie nickade för att visa att hon hört vad DT sagt. Hon kollade sig omkring och tittade på riket de hamnat i. Fint. Eller ja, vackert, men inte så vackert som dem. Och så såg hon gudarna!

Le Gasp!

Hon sprang fram till gudarna och log brett och tittade på dem. De var stora och sken likt solen, så som gudar borde. Deras ansikten var dolda i molnen och deras tassar var ENORMA. De hade vakcra slanka kroppar fast inte lika vackra som Tooshie själv. Men Tooshie blev ändå avundsjuk på dem. Hur kunde resten av Numoori dyrka dessa gudar som inte kunde mäta sig med hennes vackerhet?! De skulle dö! Med ett ilsket vrål kastade hon sig mot Morikos hals! Jordguden fick dö först!