Den unga valpen sprang lyckligt genom den grönskande skogen och lekte lyckligt med vinden.
Ingen kunde stoppa henne i sin lekfulla kamp mot vindens starka, men lätta tag. För några sekunder så flög den lilla valpen. Bara några centimeter men skuttade sedan iväg i lyckan av att ha flugit. Med nosen i vädret så luktar hon en doft av vår. Hon blev enu gladare och sprang enu fortare ner till vattnet som flöt runt tyst och lungt i en lite beck. Hon plumsade i vattnet och jagade några skrämda sländer som flög så fort deras små vingar orka för att inte bli fångade i valpens mjuka men fasta tasar. Hon stannade upp och lappte i sig några klunkar vatten. Plötsligt så titta hon upp av ett ljud inne från en av buskarna. Hon gick närmare och tittade djupt in i buskarna. Plötsligt så ser hon konturer på ett par ilskna gröna ögon. Hon backar och ur busken så kommer en avlång small typ ut. Den växte och titta på henne med sina kala ögon och väste. Hon började gny men visste inte vad det var hon var rädd för? Hon stälde sig upp igen och tittade på den avlånga slingriga saken. Hon började vifta net på svansen för att göra ett försök att vissa djuret att hon inte var unde eller ville den något illa. Djuret värkade inte förstå hennes meddelande och hugger till bredvid valpen som flyttat sig i tron om att det var en lek. Hon höjde rumpan och senkte över kroppen till mark nivå! Valpen viftade ivrigt på svansen. Den hög till några gånger till men bara den sista gången kunde få honom att förstå att varelsen menade på liv och död. När hon skulle attackera så vände sig varelsen om och snärta henne över vänstra ögat. Hon ramlade ihop och låg en stund och gnydde, sen somnade hon av utmatning och sov hella natten.

En vacker tik vandrade tyst i skuggan från de många träd som utgjorde den vackra lövskogen i Numoori.
Hennes blick föjde några rävungars busiga lek mellan träden. Tiken log elakt och skällde hotfullt mot d busiga rävungarna som förskräckt tittade upp från sin vildsinta lek och snabbt rusade därifrån, hem till tryggheten i lyan.
Varginnan hånlog åt de fega små kräken som rusade iväg mellan träden.
Hon fortsatte lugnt sin vandring och svansen svepte långsamt från sida till sida och henne öron klippte me djämna mellanrum för att kunna uppfatta vad som pågick runt om.
Plötsligt uppfattade hon ett lågt gnyende och sekunden därpå slog en tydlig doft av valp mot henne. Hon bad luften att förstärka doften och gick bestämt mot doften av tikvalp.

Hennes vita tassar gjorde små spår i den mjuka mossan hon gick på och hon ryste irriterat när hon förstod att den fuktiga mossan betydde vatten. Och vatten betydde lera, och lera betydde smuts i hennes vackra vita päls. Hon rös än en gång av obehag, men bestämde sig för att fortsätta endå.

Hon hörde någon prassla i de mjuka löven och i den fuktiga mosan. Hon tittade upp, men låg kvar på samma ställe. Hon skymtade en vit figur bland det gamla träden.nHon reste sig upp och hölsig på sin vakt. Hon tittade runt för att kola om hon så någon mer. Men endast några skrämda rävungar springa iväg i full fart mot sin lya.Hon gick runt träden och letade efter den vita skepnaden.

Varginnan grimaserade äcklat för varje steg hon tog mot valpen som låg i den fuktiga mossan.
Hon hade varit så koncentrerad på den fuktiga mossan och leran framför henne att hon inte upptäckt att valpen rest sig upp och gått iväg. Tiken såg sig förvirrat omkring efter den lilla valpen. Plötsligt fick hon syn på den lilla, vita valpen som gick runt ett träd och såg ut att leta efter någonting.
- Hejsan lilla valp, vad leter du efter? undrade hon mjukt och gick långsamt närmare valpen.

Valpen vände sig om hastigt och tittar fundersamt på den vita tiken som står framför henne. Tiken undrar vad valpen letade efter.
-Äää. Hej... Jag letade efter... dig tror jag..

Varginnan log mjukt mot den lilla valpen.
- Och vad kan en liten valp som du heta då?
Hon svepte mjukt med svansen och lade frågande huvudet på sned och klippte smått med öronen.

Valpen satte sig ner och titta på varginnan som sa.
- Och vad kan en liten valp som du heta? Jag tittade på henne och log lite snät. Jag kanske inte kommer ihåg mycket av eller vad min mamma sa, men en sak kom jag ihåg..... Att man ALDRIG skulle prata med okända vargar. Men jag svara.
- Eh.. Jag heter Cortana. Vad heter fru...Ehh..ja.


[ Visste inte om jag skulle skriva mrs eller fröken. men det blev fru ;) ]

Varginnan log snett åt den unga valpens famlande efter ord.
- Hejsan Cortana, mitt namn är Thayala. Får jag fråga - var har du dina föräldrar? undrade hon mjukt och lade undrande huvudet på snad och betraktade lugnt den lilla tikvalpen med de blåa tecknena - inte helt olika hennes.

Valpen tittade på varginnan som hade stält en jobbig fråga om var hennes föräldrar hade tagit vägen. Hon tittade på Varginan som hette Thayla. Valpen svarade lite ner stemt över sitt missnöjda svar som helst inte ville svara.
- Mamma blev biten i halsen av björn, hon hade tänkt att hämta mat till mig. Det var inget att äta endast bara bär. Så mamma skulle ta bär då en Björn kom och attackerade henne bakifrån. Och pappa Försökte rädda mig men björnen fick tag i han också men såg inte mig. Valpen tittade på henne med ledsna ögon men sedan reste hon mig upp och jaga sin svans några varv sedan så stälde hon sig precis som att hon hade vunnit något och sa,
- men jag klarar mig själv, jag är inte liten. Valpen gick runt varginnan och frågade,
- varför frågar du så mycket? Snart är det väl min tur att fråga?!

Thayala såg tålamodigt på valpen och log smått när hon undrade om det inte var hennes tur att fråga.
- Vad synd det där med dina föräldrar Cortana, och jag tror dig, du är en jättestor flicka! sade hon uppmuntrande och log, nästan medlidande.

Valpen tittade på varginnan som sakt att valpen var en jättestor flicka och kunde säkert klara sig själv med nedlåtande röst. Hon tittade på varginnan och sa.
- Jag ska vissa dig att jag kan klara mig själv. Ni som inte tror mig jag ska vissa er när jag blir stor.
Hon skutade tillbacka till ett av träden och losades att varginnan inte set vad hon var. Sen sprang hon ut igen ocg rollade sig. Hon rullade så longt att hon öyckades komma ner i vattnet i becken i det djupa. Hon ropade förtvivlat till varginnan.
- HJÄLP! HJÄLP MIG JAG KAN INTE SIMMA!

Thayala suckade högt när den unga valpen rullade ut i vattnet. Varför var ungen så tvungen att rulla tu på det djupa?!
Hon gick lite närmare vattnet, men när lerigt och äckligt vatten bubblade upp under hannes tassar grimaserade hon äcklat och backade fort undan från leran. Ungen fick klara sig själv, det var dens eget fel att hon rullat ut i vattnet från början.
Thayala började vända sig om och gå när ungen skrek förtvivlat. hon morrade ilsket, varför kunde hon inte bara lämna kräket här?!
Hon försökte gå igen, men ungens förtvivlade rop på hjälp höll henne kvar och hon stirrade ilsket på den dumma valpen.
Thayala bad vinden att putta valpen närmare kanten så att hon skulle nå bottnen och klara sig innan hon surt började gå därifrån.

Den unge valpen kom in till kanten och sprang efter varginnan och sa.
- Tack! Du rädda mitt liv!
Valpen stanade brevid henne och ruskade av sig vattnet ur pelsen och fortsatte efter med svansen i vädert och sa.
- Ser du jag kan klara mig själv bara jag får lite hjelp då och då.
Valpen tittade stolt på varginnan och sa.
-Är du sur eller något?

Thayala backade hastigt undan från den irriterande valpen då hon skakade av sig en massa äckligt vatten som skvätte åt alla möjliga håll.
Hon såg nedlåtande ner på den lilla valpen och tog ett djupt andetag.
- Jag är inte sur, jag är irriterad på dig, du har bara betytt smuts och problem för mig hittills. morrade hon irriterat och började gå igen.

Cortana tittade irriterat på Thayala och sa:
- Du är bara avundsjuk på att jag är valp och kan leka medan en elak och ful tikvarg ska komma och förstöra den känslan för en valp. Dessutom en riktigt lycklig valp! Nu var Cortana sur och arg på Thayala. Kalla man Cortana för ett problem när hon inte var det, DÅ kunde man få problem.

Thayala stannade upp och blicken lyste klarare än någonsin. Hennes blåa tecken glödde på hennes rygg och hon vände sig fort om.
- Hur vågar du sätta dig upp mot mig valp?! Och kalla mig för ful! hon morrade ilsket och gick hotfullt med dominant hållnig mot den lilla valpen. Hennes svans stod högt och hennes läpp drogs upp för att hotfullt visa hennes vita tänder.

Cortana tänkte inte på att Thayala säkert var dubbelt så stor som hon själv. Hon tog några bestämda steg mot Thayala och morade och sa:
[b]- Jag.... Jag.. Ehheehh.Cortana visste inte vad hon skulle svara. Hon prövade att slå några vingslag men kom inte så långt. Valpen var lite ofokuserad och sa inte så mycket.

- Hahahaha du tror visst att du är bättre än mig va valp?! Thayala morrade hotfullt och naffsade efter den lilla valpen som- utan att lyckas - försökte flyga med sina små vingar.
Thayala log hånfullt och tog ytterliggare några stolta steg mot valpen som förvirrat försökte hitta något att säga..

Valpen tittade förvirrat på varginnan och sa:
- Vad tänker du göra med mig nu när jag har kallat dig ful?! Sa valpen lite rädd men retfullt. Hon försökte att flyga igen och lyckades något men kunde inte riktigt styra och råkar komma åt Thaylas lugg som flyger upp på hennes huvod. När Cortana landat och titade på Thayala som såg
å löjlig ut i valpens ögon så hon inte kan holla sig för skratt.

Nu gick valpen för långt! Thayala skakade ut sin lugg som fastnat i hennes horn och morrade ilsket.
-Jag har varit snäll mot dig, räddat dig från att drunkna och detta är tacken man får! hon gick hotfullt mot det lilla, kaxiga kräket och högg ilsket efter henne i avsikt att bita tag i valpens nacke och trycka ner henne mot marken.

Thayala hög tag i Cortanas nacke och drog ned henne till marken.
- Vad vill du mig!?

Skrek Cortana med gråten i halsen. Cortana tjöt och pep av det fasta taget i nacken och valpen kunde nästan ana att Thayala njöt av det.

- Gaaah! Håll bara tyst och lämna mig ifred! morrade Thayala och tryckte ner den unga valpen mot marken för att visa henne vem som bestämde.
Hon släppte sedan hastigt och började åter gå därifrån.

Valpen tittade efter varginnan och sprang efter.
- men snälla kan du inte stana jag vill ha någon att leka med! Sa valpen nerstämt.

Thayala snärtade irriterat med svansen och fortsatte gå, struntade i den jobbiga valpen.

valpen dukade för den svängande svansen som sat på Thayala.
-Varför kan inte du förstå folk och svara på andras frågor?............. När jag täncker efter så är du dålig på mycket!